Underskatta inte att vi är i den mörkaste årstiden nu. Man behöver inte ens vara sjuk för att ha svårare att samla kraft 
Du har haft en jävligt jobbig tid med husförsäljning, en massa problem med hälsan etc. Klart det tar tid innan du kan försöka resa dig igen. Vi är i alla fall många som är helt övertygade om att du orkar en gång till.
Du har haft en jävligt jobbig tid med husförsäljning, en massa problem med hälsan etc. Klart det tar tid innan du kan försöka resa dig igen. Vi är i alla fall många som är helt övertygade om att du orkar en gång till.
Hej,
Här är ett pm som jag skickade tidigare med lita av mina tankar hur man kan bemöta någon i sorg.
Oj. Det där är svårt hur man ska bemöta någon som fått en diagnos, och individuellt.
Jag brukar jämföra en kronisk sjukdom som denna med sorg. Ungefär samma faser
Chock
Ilska
Förvirring
Tomhet
Ensamhet
Början till förståelse
Förtstålse
Acceptans.
Själv är jag nog vid förståelse delen. Men jag har kämpat med alla andra steg i 3 år nu. Jag kan prata öppet om min sjukdom och det finns ingen fråga som kan göra mig ledsen. Men därimot i de första 4-5 stegen så är man väldigt sårbar. Och alla hanterar stegen olika. Tror dock att en gemensam sak är (förutom för de som vill förtränga allt, vilket är ohållbart i längden) att så länge man pratar från hjärtat och menar väl så betyder det mycket för den drabbade.
Har fått mycket stödjande ord. Det bästa är "Vi tänker på er" (kom ihåg "er", inte "dig". Hela familjen är drabbad, inte bara den direkt sjuka"). Bara de orden tror jag kan räcka för att "känna av" den sjuka. Vill sedan denna prata mer om det så öppnar den sig och gör det, men beroende på hur långt den sjuka kommit så kanske den inte alls är pratsugen. Men de orden räcker för att visa att man bryr sig.
Dåliga saker att säga är "Jag/vi förstår". Det gör ni högst troligen inte Jag själv och många andra drabbade jag pratat med är irriterade på alla som tror att de förstår.
Sämst på listan är att berätta om sina egna cancer-erfarenheter. Absolut de dåliga. Som att det skulle hjälpa den drabbade att höra att ens mamma gick bort i någon form av cancer, och därmed att man vet vad den drabbade går igenom. Hjälper inte alls. Förvånande hur taktlösa vissa är när de drar upp sina egna dåliga cancererfarneheter och tror det ska på något konstigt sätt hjälpa mig som drabbad!
Berätta hellre solskenshistorier, eller låt bli helt. Det finns lika många cancervarianter som de finns drabbade. Så historier går knappt att föra över på någon annan. Visst. Vissa former av cancer är ju både vanliga och enkla att bota, och där kan man ju berätta om positiva historier. Men jag blir ofta bara ledsen över at höra historier. Jag vet att jag inte kommer bli frisk. Så att höra om folk som blivit det. Det sticker till lite.
Hon fick reda på det såpass nyligen så jag tror han är i chockstadiet fortfarande.
I slutändan är det nog det som är viktigast. Att han vet att ni/du finns där och tänker på henne
Tankar (och böner, om man är troende) är väldigt stärkande. Genom mina vänner i verkliga livet och här på Byggahus får jag massa energi genom att folk bryr sig. Finns med mig i hjärtat hela tiden.
Mvh
Stefan
Här är ett pm som jag skickade tidigare med lita av mina tankar hur man kan bemöta någon i sorg.
Oj. Det där är svårt hur man ska bemöta någon som fått en diagnos, och individuellt.
Jag brukar jämföra en kronisk sjukdom som denna med sorg. Ungefär samma faser
Chock
Ilska
Förvirring
Tomhet
Ensamhet
Början till förståelse
Förtstålse
Acceptans.
Själv är jag nog vid förståelse delen. Men jag har kämpat med alla andra steg i 3 år nu. Jag kan prata öppet om min sjukdom och det finns ingen fråga som kan göra mig ledsen. Men därimot i de första 4-5 stegen så är man väldigt sårbar. Och alla hanterar stegen olika. Tror dock att en gemensam sak är (förutom för de som vill förtränga allt, vilket är ohållbart i längden) att så länge man pratar från hjärtat och menar väl så betyder det mycket för den drabbade.
Har fått mycket stödjande ord. Det bästa är "Vi tänker på er" (kom ihåg "er", inte "dig". Hela familjen är drabbad, inte bara den direkt sjuka"). Bara de orden tror jag kan räcka för att "känna av" den sjuka. Vill sedan denna prata mer om det så öppnar den sig och gör det, men beroende på hur långt den sjuka kommit så kanske den inte alls är pratsugen. Men de orden räcker för att visa att man bryr sig.
Dåliga saker att säga är "Jag/vi förstår". Det gör ni högst troligen inte Jag själv och många andra drabbade jag pratat med är irriterade på alla som tror att de förstår.
Sämst på listan är att berätta om sina egna cancer-erfarenheter. Absolut de dåliga. Som att det skulle hjälpa den drabbade att höra att ens mamma gick bort i någon form av cancer, och därmed att man vet vad den drabbade går igenom. Hjälper inte alls. Förvånande hur taktlösa vissa är när de drar upp sina egna dåliga cancererfarneheter och tror det ska på något konstigt sätt hjälpa mig som drabbad!
Berätta hellre solskenshistorier, eller låt bli helt. Det finns lika många cancervarianter som de finns drabbade. Så historier går knappt att föra över på någon annan. Visst. Vissa former av cancer är ju både vanliga och enkla att bota, och där kan man ju berätta om positiva historier. Men jag blir ofta bara ledsen över at höra historier. Jag vet att jag inte kommer bli frisk. Så att höra om folk som blivit det. Det sticker till lite.
Hon fick reda på det såpass nyligen så jag tror han är i chockstadiet fortfarande.
I slutändan är det nog det som är viktigast. Att han vet att ni/du finns där och tänker på henne
Tankar (och böner, om man är troende) är väldigt stärkande. Genom mina vänner i verkliga livet och här på Byggahus får jag massa energi genom att folk bryr sig. Finns med mig i hjärtat hela tiden.
Mvh
Stefan
Tack Stefan. Jag har talat med henne några gånger nu. Vi har träffats och det är som du säger, hon är i chock. Jag har en hel del utbildning i svåra samtal, men det du skriver är mycket värt för mig. Ett enormt stort tack för att du delade med dig av detta.
R
Roland112
Bannad
· Västra Götaland
· 2 166 inlägg
Roland112
Bannad
- Västra Götaland
- 2 166 inlägg
By the way, hur har de gått med renoveringen av lägenheten. Min kollega som köpt grannlägenheten till din har haft vissa diskussioner med föreningen då de vill att han ska pröjsa extra för de kök och badrum han vill ha. Samtidigt så har han ju inte fått några kostnadsramar för vad kök och badrum ska få kosta. Märkligt kontrakt.
R
Roland112
Bannad
· Västra Götaland
· 2 166 inlägg
Roland112
Bannad
- Västra Götaland
- 2 166 inlägg
är tråden avslutad?
Redigerat:
Han var iaf tillräckligt pigg för att starta en tråd om takomläggning häromdagen så vi håller tummarna för att han har bättre saker för sig än att hänga här på BH.
R
Roland112
Bannad
· Västra Götaland
· 2 166 inlägg
Roland112
Bannad
- Västra Götaland
- 2 166 inlägg
för av en slump så verkar det som han ska flytta in som granne till en jobbkollega till mig när han nämnde var han skulle flytta...världen är liten
R
Roland112
Bannad
· Västra Götaland
· 2 166 inlägg
Roland112
Bannad
- Västra Götaland
- 2 166 inlägg
...
Hallo. Vi hade exakt samma problem. Vi pratade med hth om köket och valde till lite extra. Fick ingen prisinfo från hth och föreningen ville inte lämna ut infon. Så vi la 50.000 på uppgraderingar som vi knappt vet vad det är.Roland112 skrev:
Inte helt nöjda. Får hoppas att det blir bättre dialog med föreningen efter vi flyttat in.
Mvh
Stefan
Hej vänner.
Denna tråden avslutas inte Har det tufft bara. Så ibland orkar jag inte skriva så mycket.
Här flyter dagarna på inför flytten. Har väl packat hälften ungefär.
Har det ganska tufft. Väldigt nere och ledsen. Hittar inte viljan att göra något. Gå upp, aktivera mig, träffa folk. Inte ens roligt att sitta framför datorn längre.
Har pratat med läkare om det och depressionen är såpass djup att jag inte tar mig ur den utan läkemedel och mycket hjälp. Har börjat med en ny sorts antidepp nu. De jag provat innan har jag varit tvungen att avbryta pga alla bieffekter... Får hoppas att denna fungerar bättre.
Sedan kommer min kurator ringa mig varje dag och kolla läget.
Det är den förstörda sommaren samt chocken med att behöva flytta som har fört mig hit. Sommaren var verkligen ett helvete. Och precis när jag kom tillbaka från senaste sjukhusvistelsen så bestämde vi oss för att flytta. Vilket är ytterliggare en sorg för mig.
Sedan har vi sålt vår andrabil också. Så jag är nästan helt låst häri stugan. Pappa skjutsar mig till sjukan och så. Men jag har svårt att träffa mina vänner.
Den 29e ska jag göra en röntgen för att se hur stor skillnad 2½månad med caprelsa gjort. Bieffekterna har varit ganska små. Bara problem med huden (vilket gör väldigt ont samt är jobbigt. Svårt att greppa saker och gå) samt att magen är i osams med mig. Men jag tycker att knölarna miniskat. Och det är ju viktigast. Men jag är väldigt nervös för röntgen. Dels för att se om medicnien haft effekt. Men sedan är jag rädd för att skiten kan ha spritt sig ännu mer. Väldigt orolig för detta.
Från det ena till det andra. Taket på stugan behöver bytas ut. Suck. Var där uppe nu under mellandagarna. Såg inte bra ut. Landar på runt 90.000
Hoppas vi får lite över efter flytten.
Annars får vi åka upp och göra vad vi kan själva. Byta trasiga pannor, ta bort mossa, Kolla rännor. Byta vindskivor. Sedan är skorstenen kass också. Rökdansaaren (aka negern) har blåst ner. Så nu kommer det ner fukt i kaminen vilket gör att den börjat rosta. Samt att spjället låst sig i öppet läge. Bättre det än stängt i och för sig. För nu kan vi använda kaminen i alla fall.
Nu är det dags att försöka sova lite. Ska ta someta ganska tidigt på sjukhuset i morgon. Brukar alltid vara lite groggy efter det.
Mvh
Stefan
Denna tråden avslutas inte
Har det tufft bara. Så ibland orkar jag inte skriva så mycket. Här flyter dagarna på inför flytten. Har väl packat hälften ungefär.
Har det ganska tufft. Väldigt nere och ledsen. Hittar inte viljan att göra något. Gå upp, aktivera mig, träffa folk. Inte ens roligt att sitta framför datorn längre.
Har pratat med läkare om det och depressionen är såpass djup att jag inte tar mig ur den utan läkemedel och mycket hjälp. Har börjat med en ny sorts antidepp nu. De jag provat innan har jag varit tvungen att avbryta pga alla bieffekter... Får hoppas att denna fungerar bättre.
Sedan kommer min kurator ringa mig varje dag och kolla läget.
Det är den förstörda sommaren samt chocken med att behöva flytta som har fört mig hit. Sommaren var verkligen ett helvete. Och precis när jag kom tillbaka från senaste sjukhusvistelsen så bestämde vi oss för att flytta. Vilket är ytterliggare en sorg för mig.
Sedan har vi sålt vår andrabil också. Så jag är nästan helt låst häri stugan. Pappa skjutsar mig till sjukan och så. Men jag har svårt att träffa mina vänner.
Den 29e ska jag göra en röntgen för att se hur stor skillnad 2½månad med caprelsa gjort. Bieffekterna har varit ganska små. Bara problem med huden (vilket gör väldigt ont samt är jobbigt. Svårt att greppa saker och gå) samt att magen är i osams med mig. Men jag tycker att knölarna miniskat. Och det är ju viktigast. Men jag är väldigt nervös för röntgen. Dels för att se om medicnien haft effekt. Men sedan är jag rädd för att skiten kan ha spritt sig ännu mer. Väldigt orolig för detta.
Från det ena till det andra. Taket på stugan behöver bytas ut. Suck. Var där uppe nu under mellandagarna. Såg inte bra ut. Landar på runt 90.000
Hoppas vi får lite över efter flytten.
Annars får vi åka upp och göra vad vi kan själva. Byta trasiga pannor, ta bort mossa, Kolla rännor. Byta vindskivor. Sedan är skorstenen kass också. Rökdansaaren (aka negern) har blåst ner. Så nu kommer det ner fukt i kaminen vilket gör att den börjat rosta. Samt att spjället låst sig i öppet läge. Bättre det än stängt i och för sig. För nu kan vi använda kaminen i alla fall.
Nu är det dags att försöka sova lite. Ska ta someta ganska tidigt på sjukhuset i morgon. Brukar alltid vara lite groggy efter det.
Mvh
Stefan