Grundstött
· Halland
· 28 353 inlägg
Stefan, du som har mycket erfarenhet av de små pälsklädda keldjuren 
En hankattunge som man kastrerar
eller en steriliserad honkatt
Vilken är lugnast och säkrast med andra djur tror du?
En hona kanske drar till sig hannar = mer bråk?
Ursäkta om jag spinner vidare på katt-temat.
Men nu gäller det inte kattsk*t.
Har man vadat dagligen i hönsdito några år är man ganska avtrubbad.
//Pelle
PS
Fråga: Vad är det vita i hönsskit?
??????????????
Svar: Det är också hönsskit
En hankattunge som man kastrerar
eller en steriliserad honkatt
Vilken är lugnast och säkrast med andra djur tror du?
En hona kanske drar till sig hannar = mer bråk?
Ursäkta om jag spinner vidare på katt-temat.
Men nu gäller det inte kattsk*t.
Har man vadat dagligen i hönsdito några år är man ganska avtrubbad.
//Pelle
PS
Fråga: Vad är det vita i hönsskit?
??????????????
Svar: Det är också hönsskit
Redigerat:
Är katten kastrerad spelar det egentligen ingen roll vilket kön man väljer. Hanar är mycket billigare att kastrera. Numera kastrerar man från 3-4 månaders ålder.
Det där med att det skulle heta sterilisering på honkatter är ett missförstånd. Ska man vara petig heter det full hysterektomi, då man tar bort både livmoder och äggstockar. Vid sterilisering snörper man bara av äggledarna och har kvar alla delar och hela könsbeteendet, inklusive ropen på hanar. Många veterinärer använder tyvärr det felaktiga begreppet sterilisering på honkatter av det enkla skälet att det är lättare att sätta olika pris på ingreppet på hanar och honor då, det är ju längre att skriva kastrering hane resp kastrering hona än att skriv kast. eller ster.
Härligt med en familjejul, det har vi också haft!
Det där med att det skulle heta sterilisering på honkatter är ett missförstånd. Ska man vara petig heter det full hysterektomi, då man tar bort både livmoder och äggstockar. Vid sterilisering snörper man bara av äggledarna och har kvar alla delar och hela könsbeteendet, inklusive ropen på hanar. Många veterinärer använder tyvärr det felaktiga begreppet sterilisering på honkatter av det enkla skälet att det är lättare att sätta olika pris på ingreppet på hanar och honor då, det är ju längre att skriva kastrering hane resp kastrering hona än att skriv kast. eller ster.
Härligt med en familjejul, det har vi också haft!
Tack för bra info Anna. Då har man lärt sig något nytt idag igen! Det är det som är charmen med forum, att andra gör tänkandet åt en.
Funderade på det idag när jag kollade på en dokumentär på Discovery om att fånga byten med fällor. Det är nästan samma sak som att skriva på forum. Man gillrar fällan, sedan väntar man. Kommer tillbaka efter ett tag och har förhoppningsvis fått något byte. Fast på forum är det att man ställer en fråga, väntar ett tag och får svar. I båda fallen är charmen /vinsten att tiden och omständigheter ger bytet/svaren/informationen/belöningen. Man slipper söka själv, eller jaga med aktiva metoder (som gevär eller pil+båge).
Så härligt ibland när jag grunnat på något länge, att lägga in en fråga. Och kanske till och med ibland glömma av att jag ställt den, för att sedan efter några dagar hitta tråden och läsa all information. Det är som att hitta guld i en gruva varje gång.
Det är nog det som är största fördelen mot att "googla". Då är man tillbaka vid gevär eller pil och båge igen. Jobbet får man göra själv. Man vet vad man jagar och följer just det bytet. lägger man in en tråd, eller gillrar en fälla så vet man aldrig vad man får. Det är därför kommentaren "Sök på Google" i vissa fall kan få mig reagera negativt. Söker man på google så får man svar. Visst. Men bara precis på det du söker på. Och ofta kommer infromationen från ställen som jag inte känner till alls. Sponsrade länkar och massa censur. Nej tack.
Är inte någon google-hatare (även om jag kämpade mot google tills 2011, då altavista blev uppköpt av lychos tror jag det var). Men google kan aldrig ersätta friheten i ett forum.
Hmm. Hur kom jag in på detta nudå?
Jo. Katter. Vi har bara haft tre katter. Alla honor. Min fru har haft ett par till. Men alla våra katter har varit tysta och lugna. Alla har varit knipsade eller snörpta eller vad man kallar det.
Jag tror att mycket handlar om tur eller otur. Vissa katter ylar mycket. Andra gör det inte.
Anna, du är mycket mer erfaren än mig. Har du mer information om vilka som ylar mest, och varför. Har alltid trott att det är han-katterna som låter mest när de är på "bumpabumpahumör". Men det låter ju logiskt att det är honorna som skriker när de kommer i blommning.
Det värsta beteenendet vi haft från någon av våra katter är att en av dem var extremt ihärdig. Har skrivit om det här på forumet och skapade kaos på ett annat forum där jag blev kallad djurplågare och mycket annat otrevligt. Hon gjorde allt för att komma in till oss. Vi har en kattlucka ner till vårt stora uppvärmda pannrum. Med många trevliga sovplatser och utsiktsplatser. Men en av katterna hatade stängda dörrar. Kraffsade i timmatal för att komma in, sedan i timmatal för att komma tillbaka igen. Det höll på att göra mig galen. Hon krafsade så mycket att hon repade glaset på altandörren! Och alla ytterdörrar samt pannrumsdörr är repiga. Skadan bryr jag mig inte om. Men det där kraffsande ljudet jagar mig fortfarande i mina mardrömmar.
Hon öppnade även alla dörrar, så vi var tvungen att låsa allt. Inklusive dörren in till pannrummet.
Vet inte vad hennes problem är. Hon var för ung när vi köpte henne, kanske bara 6v. Vet inte om hon inte fick tillräckligt med tid tillsammans med sin mor. Kan vara en sådan sak. Lärde sig inte vett och etikett.
Nu har hon dock lugnat sig, efter 5 år
Ingen av oss är egentligen kattmännsiskor. Men nu när vi bara har kvar Kiddo, som är en underbar katt så börjar det faktiskt bli trevligt att ha katt. Hon ger oss viss belöning för mödan (förutom att jaga möss som det var innan)
Men nu under jul när det var massa hundar här, så förstod i alla fall jag att jag saknar hund. Katter kan ju bli ganska tama och lojala. Men inte som en hund. Hundar kan ju inte skratta, men de visar ju på alla andra sätt hur mycket de saknat mig och tycker om mig. En katt gör det med, men mer försiktigt.
Klart. Hundar tar mycket tid från en också Det gör ju inte katter på samma sätt. De bara är. Som det är nu med Kiddo (ligger här bredvid i sängen och snarkar) så ska kattägande vara tror jag. Hon känns stabil, trivs och mår bra. Vi uppskattar henne för den katt hon är. Hon vill gosa ibland, men oftast bara vara i fred. Vissa dagar märker vi inte av henne alls.
En hund därimot, då blir det kravfyllt direkt. Något som inte fungerar i vårt liv som det ser ut. Varje litet krav blir som ett tjockt halsband av bly.
Ska bli skoj att ha en "riktig" relation till en katt. Kunna ge henne den tiden som förrut 3 katter fick dela på.
Oj, nu blev det massa katt-snack igen
Dags för supernatural och sedan förhoppningsvis sova.
Mvh
Stefan
Funderade på det idag när jag kollade på en dokumentär på Discovery om att fånga byten med fällor. Det är nästan samma sak som att skriva på forum. Man gillrar fällan, sedan väntar man. Kommer tillbaka efter ett tag och har förhoppningsvis fått något byte. Fast på forum är det att man ställer en fråga, väntar ett tag och får svar. I båda fallen är charmen /vinsten att tiden och omständigheter ger bytet/svaren/informationen/belöningen. Man slipper söka själv, eller jaga med aktiva metoder (som gevär eller pil+båge).
Så härligt ibland när jag grunnat på något länge, att lägga in en fråga. Och kanske till och med ibland glömma av att jag ställt den, för att sedan efter några dagar hitta tråden och läsa all information. Det är som att hitta guld i en gruva varje gång.
Det är nog det som är största fördelen mot att "googla". Då är man tillbaka vid gevär eller pil och båge igen. Jobbet får man göra själv. Man vet vad man jagar och följer just det bytet. lägger man in en tråd, eller gillrar en fälla så vet man aldrig vad man får. Det är därför kommentaren "Sök på Google" i vissa fall kan få mig reagera negativt. Söker man på google så får man svar. Visst. Men bara precis på det du söker på. Och ofta kommer infromationen från ställen som jag inte känner till alls. Sponsrade länkar och massa censur. Nej tack.
Är inte någon google-hatare (även om jag kämpade mot google tills 2011, då altavista blev uppköpt av lychos tror jag det var). Men google kan aldrig ersätta friheten i ett forum.
Hmm. Hur kom jag in på detta nudå?
Jo. Katter. Vi har bara haft tre katter. Alla honor. Min fru har haft ett par till. Men alla våra katter har varit tysta och lugna. Alla har varit knipsade eller snörpta eller vad man kallar det.
Jag tror att mycket handlar om tur eller otur. Vissa katter ylar mycket. Andra gör det inte.
Anna, du är mycket mer erfaren än mig. Har du mer information om vilka som ylar mest, och varför. Har alltid trott att det är han-katterna som låter mest när de är på "bumpabumpahumör". Men det låter ju logiskt att det är honorna som skriker när de kommer i blommning.
Det värsta beteenendet vi haft från någon av våra katter är att en av dem var extremt ihärdig. Har skrivit om det här på forumet och skapade kaos på ett annat forum där jag blev kallad djurplågare och mycket annat otrevligt. Hon gjorde allt för att komma in till oss. Vi har en kattlucka ner till vårt stora uppvärmda pannrum. Med många trevliga sovplatser och utsiktsplatser. Men en av katterna hatade stängda dörrar. Kraffsade i timmatal för att komma in, sedan i timmatal för att komma tillbaka igen. Det höll på att göra mig galen. Hon krafsade så mycket att hon repade glaset på altandörren! Och alla ytterdörrar samt pannrumsdörr är repiga. Skadan bryr jag mig inte om. Men det där kraffsande ljudet jagar mig fortfarande i mina mardrömmar.
Hon öppnade även alla dörrar, så vi var tvungen att låsa allt. Inklusive dörren in till pannrummet.
Vet inte vad hennes problem är. Hon var för ung när vi köpte henne, kanske bara 6v. Vet inte om hon inte fick tillräckligt med tid tillsammans med sin mor. Kan vara en sådan sak. Lärde sig inte vett och etikett.
Nu har hon dock lugnat sig, efter 5 år
Ingen av oss är egentligen kattmännsiskor. Men nu när vi bara har kvar Kiddo, som är en underbar katt så börjar det faktiskt bli trevligt att ha katt. Hon ger oss viss belöning för mödan (förutom att jaga möss som det var innan
)Men nu under jul när det var massa hundar här, så förstod i alla fall jag att jag saknar hund. Katter kan ju bli ganska tama och lojala. Men inte som en hund. Hundar kan ju inte skratta, men de visar ju på alla andra sätt hur mycket de saknat mig och tycker om mig. En katt gör det med, men mer försiktigt.
Klart. Hundar tar mycket tid från en också Det gör ju inte katter på samma sätt. De bara är. Som det är nu med Kiddo (ligger här bredvid i sängen och snarkar) så ska kattägande vara tror jag. Hon känns stabil, trivs och mår bra. Vi uppskattar henne för den katt hon är. Hon vill gosa ibland, men oftast bara vara i fred. Vissa dagar märker vi inte av henne alls.
En hund därimot, då blir det kravfyllt direkt. Något som inte fungerar i vårt liv som det ser ut. Varje litet krav blir som ett tjockt halsband av bly.
Ska bli skoj att ha en "riktig" relation till en katt. Kunna ge henne den tiden som förrut 3 katter fick dela på.
Oj, nu blev det massa katt-snack igen
Dags för supernatural och sedan förhoppningsvis sova.
Mvh
Stefan
Grundstött
· Halland
· 28 353 inlägg
Tack för alla kattastrofala synpunkter
Någon hundmänniska blir jag nog aldrig. Har under några år gått lunchpromenader med grannens labrador,
men han har tyvärr just kilat vidare till de himmelska ängderna.
Min dåvarande flickvän hade hund ett tag.
Så fort jag petade på tjejen morrade hunden avskräckande
Och detta dj***a slickande
En katt däremot. I min ungdom "passade" jag kompisars katt ibland.
Hon var inte större än att hon fick plats i ytterfickan på den tidens hippie-ytterplagg, som var en militärpäls köpt på försvarets överskott.
Någon hundmänniska blir jag nog aldrig. Har under några år gått lunchpromenader med grannens labrador,
men han har tyvärr just kilat vidare till de himmelska ängderna.
Min dåvarande flickvän hade hund ett tag.
Så fort jag petade på tjejen morrade hunden avskräckande
Och detta dj***a slickande
En katt däremot. I min ungdom "passade" jag kompisars katt ibland.
Hon var inte större än att hon fick plats i ytterfickan på den tidens hippie-ytterplagg, som var en militärpäls köpt på försvarets överskott.
B
breakman
Hobbyelektriker
· Västernorrland
· 1 504 inlägg
breakman
Hobbyelektriker
- Västernorrland
- 1 504 inlägg
Jag har nog mer erfarenheter av katter än hundar som slickas, eller menade du flickvännen...?KnockOnWood skrev:Min dåvarande flickvän hade hund ett tag.
Så fort jag petade på tjejen morrade hunden avskräckande
Och detta dj***a slickande
Stew, kaliumpergamanat (eller hur det nu stavas) kan mycket väl funka för dig, det är ett bra råd. Du behöver nog en hudläkare för det. Inget som andra brukar slänga sig med. Det kan även fungera med alsolförband någon timme i taget. Omläggning med aquacel (ett specialförband, som inte växer fast) är också att rekommendera på liknande sår. De senare är dyra och behöver skrivas ut. Alla tre grejer går att kombinera.
Skall man vara petig heter det Hysterektomi med bilateral salpingooforoektomi (bort med livmodern samt båda sidors äggledare och äggstockar). Total Hysterektomi betyder att man tar livmodern samt livmodertappen, lämnar man det senare heter det subtotal. Vad "full" skulle innebära vet jag inte. Men nu är jag inte så hajj på veterinärmedicin, och kanske slänger sig de med annan slarv i jargongen..Anna_H skrev:
Mycket slarv i veterinärjargongen, själv är jag dataingenjör, men rätt påläst om katter i allmänhet, har även skrivit en del rasbeskrivningar och genetikartiklar till min kattklubbs klubbtidning.
Jamar och ylar gör i huvudsak okastrerade katter, eftersom det oftast handlar om missnöjesyttringar, de ropar ju på varandra för att de är otillfredställda. I morse vaknade jag tex av att min skogkatt påpekade att vi har en mus i gästrummet som han måste ta hand om. Det är en hamster som vi passar över julen och jag tycker det vore mycket oartigt av oss att låta katten äta upp den. Just det jamandet får vi alltså försöka stå ut med och distrahera katten med en och annan skinkbit istället.
Sedan är det ju olika med olika raser också. Huskatter kan det gå hur som helst med, de känner man ju inte till, möjligen kan man få vissa ledtrådar av mamman, men mamman är ju okastrerad och troligen inte innekatt heller. Skogkatter "pratar" men inte så mycket högljudda jamanden, mer kuttrar och kurrar och piper. Rätt kul. Siamaser och dess släktingar är mer högljudda.
Vår huskatt (eller renrasig stallkatt som jag brukar kalla henne) Lucy är oerhört intelligent. Från början gillade hon inte kattluckor, hon fick rent a panik a dem. Men vi såg att hon tittade på Rassel och tog efter honom, så vi knuffade honom fram och tillbaka genom kattluckan en massa gånger, tills hon såg att inget särskilt hända när man gick genom hålet. Hon vet hur man gör för att öppna dörrar, men hon är för liten, så hon försöker förgäves lära Rassel detta. Det går inte så bra för han är inte alls lika smart, han går mest på instinkter.
Däremot har hon lärt sig prata som honom, och hon har tagit efter hans svansföring, tex att när man är nöjd höja svansen och böja den till ett frågetecken, vilket ser lite kul ut eftersom hennes är jättekort och tunn medan hans är oerhört lång och buskig.
Att katter inte gillar stängda dörrar är vanligt, de vill alltid ha koll på hela revir och på olika flyktvägar. Vi hade alltid dörren till matsalen stängd förut, då vi hade en del dyra mattor och en antik soffa där. Katterna vande sig så vid detta så att när vi gjorde om där och tog bort dörren gick de inte dit i alla fall, det rummet fanns ju inte i deras revir.
Jag hade förresten en pojkvän en gång i tiden vars pappa bodde i samma område som du flyttat till, så jag har varit där någon gång, det är inte alls tokigt, bra kommunikationer till stan och det mesta finns rätt nära, inklusive naturen.
Jamar och ylar gör i huvudsak okastrerade katter, eftersom det oftast handlar om missnöjesyttringar, de ropar ju på varandra för att de är otillfredställda. I morse vaknade jag tex av att min skogkatt påpekade att vi har en mus i gästrummet som han måste ta hand om. Det är en hamster som vi passar över julen och jag tycker det vore mycket oartigt av oss att låta katten äta upp den. Just det jamandet får vi alltså försöka stå ut med och distrahera katten med en och annan skinkbit istället.
Sedan är det ju olika med olika raser också. Huskatter kan det gå hur som helst med, de känner man ju inte till, möjligen kan man få vissa ledtrådar av mamman, men mamman är ju okastrerad och troligen inte innekatt heller. Skogkatter "pratar" men inte så mycket högljudda jamanden, mer kuttrar och kurrar och piper. Rätt kul. Siamaser och dess släktingar är mer högljudda.
Vår huskatt (eller renrasig stallkatt som jag brukar kalla henne) Lucy är oerhört intelligent. Från början gillade hon inte kattluckor, hon fick rent a panik a dem. Men vi såg att hon tittade på Rassel och tog efter honom, så vi knuffade honom fram och tillbaka genom kattluckan en massa gånger, tills hon såg att inget särskilt hända när man gick genom hålet. Hon vet hur man gör för att öppna dörrar, men hon är för liten, så hon försöker förgäves lära Rassel detta. Det går inte så bra för han är inte alls lika smart, han går mest på instinkter.
Däremot har hon lärt sig prata som honom, och hon har tagit efter hans svansföring, tex att när man är nöjd höja svansen och böja den till ett frågetecken, vilket ser lite kul ut eftersom hennes är jättekort och tunn medan hans är oerhört lång och buskig.
Att katter inte gillar stängda dörrar är vanligt, de vill alltid ha koll på hela revir och på olika flyktvägar. Vi hade alltid dörren till matsalen stängd förut, då vi hade en del dyra mattor och en antik soffa där. Katterna vande sig så vid detta så att när vi gjorde om där och tog bort dörren gick de inte dit i alla fall, det rummet fanns ju inte i deras revir.
Jag hade förresten en pojkvän en gång i tiden vars pappa bodde i samma område som du flyttat till, så jag har varit där någon gång, det är inte alls tokigt, bra kommunikationer till stan och det mesta finns rätt nära, inklusive naturen.
Angående mina sår på tår och fingrar. Många tipsar om färsk aloe Vera. Min fru kommer hem med en planta nu.
Vad tror ni om det? Samt vet ni hur jag rent praktiskt ska använda det? Klippa bort en bit varje gång? Eller skära?
Har aloe Vera kräm nu. Ska vara 96% aloe Vera. Men det har inte gett någon effekt. Fast jag har inte använt det tillräckligt länge/ofta kanske.
Mvh Stefan
Vad tror ni om det? Samt vet ni hur jag rent praktiskt ska använda det? Klippa bort en bit varje gång? Eller skära?
Har aloe Vera kräm nu. Ska vara 96% aloe Vera. Men det har inte gett någon effekt. Fast jag har inte använt det tillräckligt länge/ofta kanske.
Mvh Stefan
Jag trodde att aloe Vera inte var något att ha, fick detta motbevisat när våran 5åring cyklade omkull förra sommaren och skrapade knäna illa, då kom granntanten med aloe Vera kräm och la på. Såren läkte oerhört bra.
Nu har vi detta på alla små sår, och insekts bett.
Vet inte riktigt vad du har för sår på fingrar/tår men väl värt att prova aloe Vera.
Nu har vi detta på alla små sår, och insekts bett.
Vet inte riktigt vad du har för sår på fingrar/tår men väl värt att prova aloe Vera.
Hudvård är ju ett sånt där ämne som det finns tusen och en kurer för. De bästa jag känner till, förutom aloevera, är tjärsalva eller såpa. Jag är visserligen en riktig sucker för "naturliga" produkter, men de här funkar riktigt bra. Tjärsalva luktar dock just det...tjära. Vissa älskar't, andra inte alls. Sen har vi såpan, vanlig gulsåpa (typ Hälsingesåpa). Lägg på ett tunt lager, hjälper sår att läka fort och fint. Dock lite osäker på om det är rätt för dina sår, med tanke på orsaken till hur de uppstår.
Hoppas verkligen du hittar något som funkar!
Hoppas verkligen du hittar något som funkar!