Jag får inleda med att tidsutrymme inte finns för att göra detta så ingående jag egentligen hade hoppats. Jag har ju som hastigast snubblat förbi vad som sagts innan i tråden angående detta, men har ingen koll på hur resonemangen förts, så det återstår att se om jag blir sågad nu. Detta blir ett långt, ej särskilt invecklat, men förhoppningsvis lättläst och pedagogiskt inlägg.
Inledningsvis vill jag nämna att jag har inget emot att äganderätten av en fastighet ofta beskrivs som successiv. Inte så länge personen i fråga är medveten om att det inte är sant.
Vi har tjatat om 4 kap 1 § JB och tyvärr är jag ju tvungen att ta upp den igen, vi behöver inte gå in på alla formkrav då de är avhandlade så det räcker, jag lägger dock vikt vid ordalydelsen.
Ordalydelsen i 4 kap 1 § JB säger att äganderätten är direkt. ”Köp av fast egendom slutes genom upprättande av XXX”. Går vi vidare till formkraven är ett av dessa att det ska finnas en förklaring att säljaren överlåter fastigheten till köparen. Ordet ”överlåter” innebär att det sker direkt. Det får inte stå ”vill överlåta, tänker överlåta, kommer att överlåta” eller liknande. Ett krav är alltså att överlåtelsen sker här och nu.
Nu tänker takläggare att ”stopp och belägg!” Givetvis äger du inte något du inte har betalat för! Det finns dessutom inget köpebrev, kanske ingen bevittning och ingen lagfart! Tillträdet är längre fram i tiden! Sedan hänvisar denne till något om flytande äganderättsövergång och sakrätt. Successiv äganderätt kan jag som sagt gå med på att man slänger sig med, men vid ”flytande äganderätt” går ändå gränsen (såvida det inte rör sig om en båt och man vill vara lite vitsig med orden, men här är vi allvarliga).
Det går inte utan vidare att dra paralleller vad gäller äganderätt av lös egendom och äganderätt av fast egendom. Äganderätten är hos många (och absolut hos takläggare) kopplad till möjligheten att förfoga över den. Jag vill påstå att när det gäller fast egendom har du i Sverige aldrig möjlighet att fullt ut förfoga över din fastighet. Du får ofta inte bygga ett hus på din fastighet när du känner för det, du avgör inte själv om du får dela din fastighet på två. Äger du en bärkraftig skogsbruksfastighet men börjar bli lite till åldern och inte mäktar med hela får du och grannen inte ens själva bestämma att en del ska regleras över till grannen. Förfogandet, och ägandet av fastigheter är alltså på många vis så mycket mer inskränkt än vid lös egendom.
Köparen är alltså civilrättsligt ägare över fastigheten redan efter att ett giltigt kontrakt upprättats (se tex Grauers s. 334.) I kontraktet kan det finnas villkor, exempelvis (jag rekommenderar starkt att det finns med) om att ersättning ska erläggas. Ofta avtalar man även om tillträde. Med denna äganderätt har du nu även rätt att sälja fastigheten vidare och ingå servitutsavtal med mera. Här kan jag också hänvisa till Grauers. Om äganderätten inte hade övergått direkt när kontraktet är undertecknat hade det givetvis inte varit möjligt för köparen att sälja egendomen vidare, vi kan ju inte sälja något vi inte äger.
Därefter upprättas ofta, men inte alltid ett köpebrev. När köpebrevet upprättas förlorar säljaren möjlighet att häva köpet (4:25 JB). Köpebrevet är också ett bevis på att betalning erlagts och att alla de saker vi avtalade om i köpekontraktet är uppfyllda.
Tillträdet avtalas ofta om av praktiska skäl, det är så fruktansvärt bökigt om alla ska ta en fastighet i besittning direkt efter kontraktet har skrivits. Vad gäller äganderättens övergång har det inte på någon vis med tillträdet att göra. Vill du ha källa på det takläggare, så är det att det finns inte en enda paragraf, förarbete, lagkommentar eller värdig doktrin som säger att så är fallet. Även faran för fastigheten övergår här på köparen.
När lagfart sökts och beviljats kan köparen också ta ut inteckningar och vi får ett skydd mot tredje man i samband med att fastighetsregistret upprättats. Detta kan kallas för den sista delen i en succesiv äganderättsövergång, somliga menar att det finns ännu ett steg, nämligen hävden. En mer korrekt beskrivning vore att kalla det för att köparen nu har fått den sista beståndsdelen i ett ägande.
Innan alla dessa saker är uppfyllda har köparen alltså varit ägare hela tiden, men tiden mellan köpekontrakt och köpebrev innebär ofta att hävningsmöjligheter fortfarande finns om någon av parterna bryter kontraktet.
Om vi utgår ifrån att man INTE är ägare i samband med att kontraktet undertecknats hade man inte heller kunnat häva köpet. Bara för att möjligheten att häva köpet finns fram till köpebrevets undertecknande innebär det ju inte att äganderätten inte har övergått. Ingen hade någonsin fått för sig att argumentera på det viset om det gällde lös egendom. Om jag köper ett kylskåp och får det levererat men sedan häver köpet pga fel var ju kylskåpet mitt under hela tiden, varför skulle det vara annorlunda med en fastighet? Jag kan inte häva köpet för något som aldrig var mitt.
Ett exempel på ett rättsfall som belyser just att äganderätten övergår i samband med kontraktsskrivning är NJA 2007 s. 652. I rättsfallet äger bolag A en fastighet, på denna finns maskiner som ägs av bolag B. Bolag A köper därefter maskinerna och de utgör numer alltså tillbehör till fast egendom.
Citat ur rättsfallet
”Vid överlåtelse av lösöre som finns i överlåtarens besittning uppnås skydd mot säljarens borgenärer antingen genom tradition (besittningsövergång) eller genom registrering enligt lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lösöreköpslagen). Beträffande fast egendom blir en överlåtelse gällande mot överlåtarens borgenärer i och med överlåtelseavtalet.
Längre ner finner vi:
Eftersom de överlåtna maskinerna hos Bulten blev tillbehör till fast egendom genom avtalet, är utgångspunkten att Bulten fått sakrättsligt skydd redan genom avtalet och att Bulten därför var skyddat mot F. & G:s konkursborgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet.”
Takläggare, du argumenterar för att även vid fast egendom övergår äganderätten genom tradition eller registrering. Rättsfallet, tilläggas kan att det kommer från HD, säger uttryckligen att så inte är fallet.
Om vi nu då återgår till det aktuell fallet med Ebba har de kommit så långt att de upprättat kontrakt. Ebbas enda möjlighet att betala för fastigheten hon har köpt hade mer eller mindre varit att kasta lösa sedlar på gubben. Det är inget bra sätt. Ebba har därför gjort det enda rimliga och väckt talan mot ES.
Vi kommer nu in på vår personliga beef angående ej bevittnad köpebrev och hur inskrivningen kan hantera detta.
Eftersom jag är så ytterst pedagogisk tar vi först ett litet snack om funktionen bevittning. Bevittning, är, återigen, inget krav för att äganderätten ska övergå. I sådana fall hade det stått med som ett formkrav i 4 :1 JB. Bevittningen är bara till för att det ska minska risken för att någon blir tvingad att sälja sin egendom. Observera att det bara är ett krav att säljarens namnteckning bevittnas. Man räknar alltså inte med att det är samma risk för att någon tvingas till att köpa en fastighet. För den som undrar lägger inskrivningen mycket liten vikt vid vem som bevittnat, det behöver i regel inte ens finnas ett namnförtydligande. Bevittningen brukar dock ogillas om det är köparna som skriver under, av förståeliga skäl.
Kravet på bevittning framgår som vi alla nu vet av 20 kap 7 § 1 p. För att återigen vara extrem tydlig, om det var så att äganderätten var beroende av bevittning hade lagstiftaren även här haft en chans att säga att förvärvet var ogiltigt utan bevittning. Men nu skrev de inte så, så då kan vi nog sitta lugnt i båten och lita på att det inte är så. De är inte dumma dedär lagstiftarna!
Om köpehandlingen inte är bevittnad ska alltså lagfarten och om det finns, även ansökan om inteckning förklaras vilande.
Var med nu takläggare, för här kommer vi till 8 §.
Om lagfarten förklarats vilande pga att bevittning saknas, som det gör i Ebbas fall, ska överlåtaren föreläggas att väcka talan vid domstol inom viss tid OM han anser att överlåtelsen är ogiltig. Här ser vi alltså att enda syftet med bevittning är överlåtarens skydd. Efterkommes ej föreläggandet utgör bristen i fråga inget hinder mot lagfart. Har talan inte väckts beviljas alltså lagfarten. Observera, takläggare, att det sedan inte finns en mening som säger ”om inte annat följer av 9 eller 10 §§”. Är problemet bevittning slutar vi alltså här.
Givetvis tänker jag redogöra kort för när 10 § används.
Bestämmelsen i 20 kap. 10 § JB om förutsättningarna för lagfartssammanträde innebär att sådant sammanträde ska kunna hållas i följande fall:
1. När förvärvshandling förkommit eller förstörts.
2. När sökanden påstår att ett giltigt förvärv förekommit men saknar kännedom om huruvida förvärvshandling upprättats eller inte.
3. När förvärvshandlingen är bristfällig och bristen inte medför att förvärvet är ogiltigt, prop. 1975/76:21 s 24. Som exempel på brister som kan avhjälpas genom lagfartssammanträde kan nämnas att säljarens namnteckning på en förvärvshandling (som upprättats före JB:s ikraftträdande) inte bevittnats, att bevittning saknas på en bodelnings- eller arv-skifteshandling dagtecknad före 1 januari 1988 eller att ideella fastighetsandelar av misstag har utelämnats i förvärvshandlingen. Denna information finns i fastighetsinskrivningens handbok, vilken bygger på lag, förarbeten och praxis.
Observera att sammanträde endast hålls om bevittning saknas på en handling som var upprättad före jordabalkens ikraftträdande. Anledningen är gissningsvis att bevittning förr i tiden faktiskt var ett formkrav och det därför rör sig om en bristfällig handling.
Typexempel på när lagfartssammanträden hålls är fastigheter som inte har en lagfaren ägare alls eller den lagfara ägaren blev registrerad som lagfaren ägare år 1829 och fastigheten rimligtvis har överlåtits efter det, men vi har ingen tydlig överlåtelsekedja.
Tack för mig!
#mic drop
Inledningsvis vill jag nämna att jag har inget emot att äganderätten av en fastighet ofta beskrivs som successiv. Inte så länge personen i fråga är medveten om att det inte är sant.
Vi har tjatat om 4 kap 1 § JB och tyvärr är jag ju tvungen att ta upp den igen, vi behöver inte gå in på alla formkrav då de är avhandlade så det räcker, jag lägger dock vikt vid ordalydelsen.
Ordalydelsen i 4 kap 1 § JB säger att äganderätten är direkt. ”Köp av fast egendom slutes genom upprättande av XXX”. Går vi vidare till formkraven är ett av dessa att det ska finnas en förklaring att säljaren överlåter fastigheten till köparen. Ordet ”överlåter” innebär att det sker direkt. Det får inte stå ”vill överlåta, tänker överlåta, kommer att överlåta” eller liknande. Ett krav är alltså att överlåtelsen sker här och nu.
Nu tänker takläggare att ”stopp och belägg!” Givetvis äger du inte något du inte har betalat för! Det finns dessutom inget köpebrev, kanske ingen bevittning och ingen lagfart! Tillträdet är längre fram i tiden! Sedan hänvisar denne till något om flytande äganderättsövergång och sakrätt. Successiv äganderätt kan jag som sagt gå med på att man slänger sig med, men vid ”flytande äganderätt” går ändå gränsen (såvida det inte rör sig om en båt och man vill vara lite vitsig med orden, men här är vi allvarliga).
Det går inte utan vidare att dra paralleller vad gäller äganderätt av lös egendom och äganderätt av fast egendom. Äganderätten är hos många (och absolut hos takläggare) kopplad till möjligheten att förfoga över den. Jag vill påstå att när det gäller fast egendom har du i Sverige aldrig möjlighet att fullt ut förfoga över din fastighet. Du får ofta inte bygga ett hus på din fastighet när du känner för det, du avgör inte själv om du får dela din fastighet på två. Äger du en bärkraftig skogsbruksfastighet men börjar bli lite till åldern och inte mäktar med hela får du och grannen inte ens själva bestämma att en del ska regleras över till grannen. Förfogandet, och ägandet av fastigheter är alltså på många vis så mycket mer inskränkt än vid lös egendom.
Köparen är alltså civilrättsligt ägare över fastigheten redan efter att ett giltigt kontrakt upprättats (se tex Grauers s. 334.) I kontraktet kan det finnas villkor, exempelvis (jag rekommenderar starkt att det finns med) om att ersättning ska erläggas. Ofta avtalar man även om tillträde. Med denna äganderätt har du nu även rätt att sälja fastigheten vidare och ingå servitutsavtal med mera. Här kan jag också hänvisa till Grauers. Om äganderätten inte hade övergått direkt när kontraktet är undertecknat hade det givetvis inte varit möjligt för köparen att sälja egendomen vidare, vi kan ju inte sälja något vi inte äger.
Därefter upprättas ofta, men inte alltid ett köpebrev. När köpebrevet upprättas förlorar säljaren möjlighet att häva köpet (4:25 JB). Köpebrevet är också ett bevis på att betalning erlagts och att alla de saker vi avtalade om i köpekontraktet är uppfyllda.
Tillträdet avtalas ofta om av praktiska skäl, det är så fruktansvärt bökigt om alla ska ta en fastighet i besittning direkt efter kontraktet har skrivits. Vad gäller äganderättens övergång har det inte på någon vis med tillträdet att göra. Vill du ha källa på det takläggare, så är det att det finns inte en enda paragraf, förarbete, lagkommentar eller värdig doktrin som säger att så är fallet. Även faran för fastigheten övergår här på köparen.
När lagfart sökts och beviljats kan köparen också ta ut inteckningar och vi får ett skydd mot tredje man i samband med att fastighetsregistret upprättats. Detta kan kallas för den sista delen i en succesiv äganderättsövergång, somliga menar att det finns ännu ett steg, nämligen hävden. En mer korrekt beskrivning vore att kalla det för att köparen nu har fått den sista beståndsdelen i ett ägande.
Innan alla dessa saker är uppfyllda har köparen alltså varit ägare hela tiden, men tiden mellan köpekontrakt och köpebrev innebär ofta att hävningsmöjligheter fortfarande finns om någon av parterna bryter kontraktet.
Om vi utgår ifrån att man INTE är ägare i samband med att kontraktet undertecknats hade man inte heller kunnat häva köpet. Bara för att möjligheten att häva köpet finns fram till köpebrevets undertecknande innebär det ju inte att äganderätten inte har övergått. Ingen hade någonsin fått för sig att argumentera på det viset om det gällde lös egendom. Om jag köper ett kylskåp och får det levererat men sedan häver köpet pga fel var ju kylskåpet mitt under hela tiden, varför skulle det vara annorlunda med en fastighet? Jag kan inte häva köpet för något som aldrig var mitt.
Ett exempel på ett rättsfall som belyser just att äganderätten övergår i samband med kontraktsskrivning är NJA 2007 s. 652. I rättsfallet äger bolag A en fastighet, på denna finns maskiner som ägs av bolag B. Bolag A köper därefter maskinerna och de utgör numer alltså tillbehör till fast egendom.
Citat ur rättsfallet
”Vid överlåtelse av lösöre som finns i överlåtarens besittning uppnås skydd mot säljarens borgenärer antingen genom tradition (besittningsövergång) eller genom registrering enligt lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lösöreköpslagen). Beträffande fast egendom blir en överlåtelse gällande mot överlåtarens borgenärer i och med överlåtelseavtalet.
Längre ner finner vi:
Eftersom de överlåtna maskinerna hos Bulten blev tillbehör till fast egendom genom avtalet, är utgångspunkten att Bulten fått sakrättsligt skydd redan genom avtalet och att Bulten därför var skyddat mot F. & G:s konkursborgenärer vid tidpunkten för konkursbeslutet.”
Takläggare, du argumenterar för att även vid fast egendom övergår äganderätten genom tradition eller registrering. Rättsfallet, tilläggas kan att det kommer från HD, säger uttryckligen att så inte är fallet.
Om vi nu då återgår till det aktuell fallet med Ebba har de kommit så långt att de upprättat kontrakt. Ebbas enda möjlighet att betala för fastigheten hon har köpt hade mer eller mindre varit att kasta lösa sedlar på gubben. Det är inget bra sätt. Ebba har därför gjort det enda rimliga och väckt talan mot ES.
Vi kommer nu in på vår personliga beef angående ej bevittnad köpebrev och hur inskrivningen kan hantera detta.
Eftersom jag är så ytterst pedagogisk tar vi först ett litet snack om funktionen bevittning. Bevittning, är, återigen, inget krav för att äganderätten ska övergå. I sådana fall hade det stått med som ett formkrav i 4 :1 JB. Bevittningen är bara till för att det ska minska risken för att någon blir tvingad att sälja sin egendom. Observera att det bara är ett krav att säljarens namnteckning bevittnas. Man räknar alltså inte med att det är samma risk för att någon tvingas till att köpa en fastighet. För den som undrar lägger inskrivningen mycket liten vikt vid vem som bevittnat, det behöver i regel inte ens finnas ett namnförtydligande. Bevittningen brukar dock ogillas om det är köparna som skriver under, av förståeliga skäl.
Kravet på bevittning framgår som vi alla nu vet av 20 kap 7 § 1 p. För att återigen vara extrem tydlig, om det var så att äganderätten var beroende av bevittning hade lagstiftaren även här haft en chans att säga att förvärvet var ogiltigt utan bevittning. Men nu skrev de inte så, så då kan vi nog sitta lugnt i båten och lita på att det inte är så. De är inte dumma dedär lagstiftarna!
Om köpehandlingen inte är bevittnad ska alltså lagfarten och om det finns, även ansökan om inteckning förklaras vilande.
Var med nu takläggare, för här kommer vi till 8 §.
Om lagfarten förklarats vilande pga att bevittning saknas, som det gör i Ebbas fall, ska överlåtaren föreläggas att väcka talan vid domstol inom viss tid OM han anser att överlåtelsen är ogiltig. Här ser vi alltså att enda syftet med bevittning är överlåtarens skydd. Efterkommes ej föreläggandet utgör bristen i fråga inget hinder mot lagfart. Har talan inte väckts beviljas alltså lagfarten. Observera, takläggare, att det sedan inte finns en mening som säger ”om inte annat följer av 9 eller 10 §§”. Är problemet bevittning slutar vi alltså här.
Givetvis tänker jag redogöra kort för när 10 § används.
Bestämmelsen i 20 kap. 10 § JB om förutsättningarna för lagfartssammanträde innebär att sådant sammanträde ska kunna hållas i följande fall:
1. När förvärvshandling förkommit eller förstörts.
2. När sökanden påstår att ett giltigt förvärv förekommit men saknar kännedom om huruvida förvärvshandling upprättats eller inte.
3. När förvärvshandlingen är bristfällig och bristen inte medför att förvärvet är ogiltigt, prop. 1975/76:21 s 24. Som exempel på brister som kan avhjälpas genom lagfartssammanträde kan nämnas att säljarens namnteckning på en förvärvshandling (som upprättats före JB:s ikraftträdande) inte bevittnats, att bevittning saknas på en bodelnings- eller arv-skifteshandling dagtecknad före 1 januari 1988 eller att ideella fastighetsandelar av misstag har utelämnats i förvärvshandlingen. Denna information finns i fastighetsinskrivningens handbok, vilken bygger på lag, förarbeten och praxis.
Observera att sammanträde endast hålls om bevittning saknas på en handling som var upprättad före jordabalkens ikraftträdande. Anledningen är gissningsvis att bevittning förr i tiden faktiskt var ett formkrav och det därför rör sig om en bristfällig handling.
Typexempel på när lagfartssammanträden hålls är fastigheter som inte har en lagfaren ägare alls eller den lagfara ägaren blev registrerad som lagfaren ägare år 1829 och fastigheten rimligtvis har överlåtits efter det, men vi har ingen tydlig överlåtelsekedja.
Tack för mig!
#mic drop
Väl talat @SarB!
Dock, och jag hoppas du ursäktar nu, men, med undantag för din förklaring kring 10 §, så framkommer inget som inte redan framkommit i dessa två trådar. Det ska bli spännande att se om poletten trillar ner denna gång
Jo förresten, ytterligare ett rättsfall som visar hur lagen fungerar i praktiken har tillkommit
En fundering, finns det någon formell, officiell, juridisk, definition av begreppet "äganderätt". Det borde ju göra det, så alla vet exakt vad som menas när ordet uttrycks i lag. Jag har dock inte hittat någon sådan definition. Jag hade förväntat mig att den skulle finnas inledningsvis i lagtexten.
Ha en go fredagskväll!
Dock, och jag hoppas du ursäktar nu, men, med undantag för din förklaring kring 10 §, så framkommer inget som inte redan framkommit i dessa två trådar. Det ska bli spännande att se om poletten trillar ner denna gång
Jo förresten, ytterligare ett rättsfall som visar hur lagen fungerar i praktiken har tillkommit
En fundering, finns det någon formell, officiell, juridisk, definition av begreppet "äganderätt". Det borde ju göra det, så alla vet exakt vad som menas när ordet uttrycks i lag. Jag har dock inte hittat någon sådan definition. Jag hade förväntat mig att den skulle finnas inledningsvis i lagtexten.
Ha en go fredagskväll!
Tack snälla! Kanske finns en potentiell genre inom komedijuridik ändå!TT4F skrev:
@Takläggare
Var det mörkt imorse när du köade med polarna på torget för en halv böj kl 10.00, eller är det skogsstjärnan som gäller i norr?
Har du sett ljuset nu?
Var det mörkt imorse när du köade med polarna på torget för en halv böj kl 10.00, eller är det skogsstjärnan som gäller i norr?
Har du sett ljuset nu?
Ja, jag vet att det finns flera personer som kan detta bättre än jag och redan sagt sitt, men det hade ju varit lite trist med ett inlägg där jag bara skriver "se tidigare inlägg". Jag kom som sagt in på bollen lite sent nu.S Snickerick skrev:Väl talat @SarB!
Dock, och jag hoppas du ursäktar nu, men, med undantag för din förklaring kring 10 §, så framkommer inget som inte redan framkommit i dessa två trådar. Det ska bli spännande att se om poletten trillar ner denna gång
Jo förresten, ytterligare ett rättsfall som visar hur lagen fungerar i praktiken har tillkommit
En fundering, finns det någon formell, officiell, juridisk, definition av begreppet "äganderätt". Det borde ju göra det, så alla vet exakt vad som menas när ordet uttrycks i lag. Jag har dock inte hittat någon sådan definition. Jag hade förväntat mig att den skulle finnas inledningsvis i lagtexten.
Ha en go fredagskväll!
Jag kan inte komma på en sådan definition som skulle vara korrekt i samtliga fall, men ser egentligen inte just det som ett problem. Får tillägga att jag trots mitt inlägg ovan, är ödmjuk i vad jag har för kunskap, jag är inte på något vis en expert. Juridik ÄR svårt.
Detsamma!
Men om nu esbjörn har ett kontrakt med sin brorson så är han ju med SarBs resononemang inte ägare till fastigheten. Hans ägarskap försvann ju redan när han tecknade avtal med brorsonen. Isåfall har ju brorsonen ägt fastigheten ända sedan deras kontrakt skrevs. Såvitt jag förstår så måste isåfall ebt ingå köpekontrakt med brorsonen eftersom det är han som är ägare. Esbjörn kan med andra ord inte sälja sin fastighet då han inte är ägare till den, han har bara lagfart.
Nej tyvärr, eftersom enligt vad som sagts här, så fick ES en del av fastigheten genom gåva från brorsonen. ES har sedan beviljats lagfart på gåvobrev. Tydligen fanns det i det gåvobrevet ett förbehåll som innebar att brorsonen skulle få fastigheten när ES avlider. Just det förbehållet var förmodligen inte giltigt och antecknades därför inte som ett förbehåll på ES lagfart, medan överlåtelsen i sig var giltig. Därför var ES visst ägare.Cheesen skrev:
Här kan man resonera om god tro eller inte utifall att ES beviljades lagfart trots att han på något vis inte skulle varit rätt ägare, men eftersom ingen av oss har någon aning om vad som stod i gåvobrev när ES fick den delen av fastigheten är det mest rimliga att anta att inskrivningen gjorde en korrekt bedömning när de beviljades lagfart utan anteckning om förbehåll för ES.
Ja fint skrivet. ja jag är upplyst i fallet med enskildaföretagar jäntan som skrev över fastigheten på sitt företag för att slippa dela den, men hon var ensam ägare när hon gjorde detta om jag inte minns fel , slippa sambo eller giftorätten.SarB skrev:
Sedan ska jag inte motsäga dig ang äganderätten, utan jag hade förklarat den så här,Överlåtelseförklaring ,,,, säljaren överlåter härmed fastigheten till köparen.
Överlåtelsen sker mot överenskommen köpeskilling
Fram till köparens tillträde har säljaren rätt att fortsätta bruka fastigheten och tillgodogöra sig avkastningen från den. Från och med tillträdesdagen tillkommer dock den rätten köparen. ( i samma mål du la upp kommer även detta upp.)
Reglerna om tillträde innebär sammantaget att köparen visserligen blir civilrättslig ägare till fastigheten i samband med att överlåtelseavtalet skrivs, som villkor om återgång, då på lån, själv sälja osv.. men att viktiga beståndsdelar i äganderätten tillkommer denne först på tillträdesdagen. Reglerna om tillträde är ett praktiskt genomförandemedel som det är viktigt att kalibrera rätt, särskilt vid mer komplexa överlåtersel . Tillträdesreglerna är dispositiva.
Även efter tillträde kan köparen vara begränsad i sina dispositionsmöjligheter. Vissa typer av dispositioner – exempelvis uttag av nya pantbrev – kräver lagfart, varför köparen kan behöva säljarens biträde i vissa frågor om lagfart av något skäl ännu inte har erhållits. På så sätt är det stora begränsningar i äganderätten dagen du skriver under , som jag tidigare la upp så kan alltså inte tvister lösas genom att det utreds var äganderätten är belägen. vilket jag nu kan skriva , eftersom du är jurist och förstår vad jag menar.
Eftersom jag är jurist och lägger vikt vid språk och framförallt hur skrift är upprättat har jag tvärtom ofta mycket svårt att förstå vad du menar. Jag kan inte alla rättsfall, när du själv är så noga med källor hos andra vore det trevligt om du försökte dig på att använda och hänvisa till en korrekt själv.T Takläggare skrev:
I övrigt tar jag ditt inlägg som att du bekräftar att jag har rätt. Alla tvister kan inte avgöras genom att utröna var äganderätten övergår, men det finns inte heller någon som ens indikerat det.
Detta är poesi i mina öron. Snygg formulerat.
Nä du, efter det där så har du inte mycket att komma med. Du får helt enkelt acceptera ditt nederlag.T Takläggare skrev:
Att viktiga beståndsdelar i äganderätten tillkommer denne först på tillträdesdagen och att äganderätten övergår vid kontraktsskrivandet säger, som jag redan sagt, inte emot varandra. Det ena utesluter inte det andra.
Då känns det som vi kan avsluta detta, skönt!
Tack!
Får erkänna att jag räknat med att plocka hem poängen här, men att höra från dig att det är poesi känns mycket fint! Vad gör man inte för bekräftelse från okända människor på nätet.
Får erkänna att jag räknat med att plocka hem poängen här, men att höra från dig att det är poesi känns mycket fint! Vad gör man inte för bekräftelse från okända människor på nätet.
Det är kul med folk som är både kunniga och kan utrycka sig väl samt tar sig tid för det. Dom flesta brister på någon av de punkterna (där bland jag själv, olika punkter olika gånger). En viss gubbe från Nötegården besitter också den egenskapen.
Går igenom lite vad du tagit upp, men fall NJA 2007 s. 652. handlar om fast egendom inte äganderätten då det var en konkurs, men kan plocka fram en lag som hade hjälpt dessa killar få maskinerna, då från rederilagen , kan höras konstigt men bara jag hittar igen domen från HD så förstår ni det är sant, då handlar det om en torkanläggning för hö, den brinner upp , där man först räkna den som fast egendom. då betalt via försäkring