Medlem
· Blekinge
· 10 610 inlägg
Helt så enkelt var det inte:H HenrikHuslöse skrev:
The main Alstom units involved in the project will be the HVDC Centre of Excellence in Stafford (UK), Västerås unit (Sweden) for sites activities and Paris unit (France) for overall project management and engineering.
Från: https://www.alstom.com/press-releases-news/2012/1/sweden-hvdc
Sorterat efter betydelse. Internt var man övertygad om att man skulle klara detta när man tog projektet. På totalen fanns massor av kompetens inom företaget och det saknades inte vilja. Den tidigare projekten på nätsidan i Sverige hade gått bra, men de var inte HVDC.T Thomas_Blekinge skrev:
Nej glöm det där.H HenrikHuslöse skrev:
Enfas elsystem har visat sig vara ett effektivt hinder både för företagande och jordbruksmodernisering i länder där de har sådant. Som byggare kan man ju inte ens bygga rationellt där utan trefas.
Skall vi ha ett modernt samhälle där man sågar bräderna till rätt bredd med bordscirkelsåg i stället för att tälja med yxa och där man svetsar ihop järnbitar med elektrisk sticksvets i stället för att välla ihop dem i en träkolseldad ässja då skall det vara trefas.
Gissningsvis tycker du också att spikar av järn borde förbjudas liksom verktyg av järn. Så vi kan stå där och vara kostnadseffektiva med en ovass stenyxa.
Medlem
· Blekinge
· 10 610 inlägg
Pratar du nu om Svk eller Alstom?H HenrikHuslöse skrev:
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 011 inlägg
Äh, fegisar!tommib skrev:
Jojo, men hur reglerar du en asynkronmotor utan en VFD (dvs modern kraftelektronik)?
Nu kan jag ju detta område dåligt så jag är genuint nyfiken men min synnerligen grunda förståelse säger att det är svårare att reglera en sådan än en DC-motor. Jag känner till Ward-Leonardsystemet som kan köras med antingen AC eller DC på primärmotorn men det är rätt meckigt jämfört med en reostat på fältlindningen. Vad missar jag?
Nu kan jag ju detta område dåligt så jag är genuint nyfiken men min synnerligen grunda förståelse säger att det är svårare att reglera en sådan än en DC-motor. Jag känner till Ward-Leonardsystemet som kan köras med antingen AC eller DC på primärmotorn men det är rätt meckigt jämfört med en reostat på fältlindningen. Vad missar jag?
En reostat eller att växla mellan fasta resistanser på rotorns lindning var en vanlig lösning.
Det normala sättet är att bygga maskiner så att asynkronmotorn får gå på det varvtal som den är byggd för att gå med och så har man en remdrift eller växellåda som omvandlar det till varvtalet som man vill ha.
På senare år har reglerbart varvtal blivit ett mode och en marknadsföringsbluff. Visst finns det ställen där steglös elektronisk varvtalseglering gör stor nytta eller rentav behövs men det används på många fler ställen än det behövs.
På senare år har reglerbart varvtal blivit ett mode och en marknadsföringsbluff. Visst finns det ställen där steglös elektronisk varvtalseglering gör stor nytta eller rentav behövs men det används på många fler ställen än det behövs.
Redigerat:
Ja, det används för start. Vid normal drift ser man ju till att ha rätt utväxling.
Ett sätt som användes för lite mer kvalificerade drifter var Schragemotorn eller kommutatormotor för växelström. De största jag sett långt efter att de tagits ur bruk var från sileriet Assi Karlsborgsverken i Kalix. Rejäla pjäser som gått fram mot slutet 70-talet då de tidiga omformarna med tyristorteknik kom fram typiska tex ASEA YRRA med mycket teknik gemensamt med strömriktare för DC motorer.
Som vanligt finns trådar även om Schragemotorn på BH tex denna:
https://www.byggahus.se/forum/threads/vad-aer-detta-foer-motor.147330/post-1094336
Exakt. Att ha resistanser på rotorns lindningar är ingen bra varvtalsreglering.
Det klassiska sättet att mjukstarta stora asynkronmotorer på relativt små säkringar och klena elledningar är ju att ha lindad rotor och släpringar på axeln med kolborstar kopplade till ett steglöst variabelt motstånd. Man slår på strömmen och vevar ned resistansen i motståndet tills kretsen är kortsluten och motorn går på fulla varv. På det viset undviker man strömpiken som kommer när motorn skall dra igång hela maskinen från stillastående.
Man skall inte köra med motståndet inkopplat någon längre tid för då går motorn varm. En annan nackdel är att släpringarna slits med tiden och är krångliga att byta.
Numera är ju elnätet grövre dimensionerat så oftast använder man en stjärn-delta start i stället. Då är motorn lindad för 400 volt i deltaläge och 690 volt i stjärnläge. Eftersom nätspänningen är 400 volt startar man motorn i stjärnläge och kör upp varvtalet där i en lindning som spänningen egentligen är alldeles för låg för varefter man slår över till deltaläge så motorn får den spänningen som den är byggd för. Då får man en strömpik som är litet större än med klassisk lindad rotor och motstånd. Likväl är strömpiken betydligt mindre än vid direktstart.
Man brukar räkna med i dag att elnätet är så överdimensionerat att motorer upp till 4 kw går att direktstarta utan stjärn-delta start om starttrögheten i maskinen är liten. Hyvelmaskiner med tunga kuttrar som har stort starttröghet är ett typiskt fall där allt över 3kw måste ha stjärn-delta start.
Vill man ha fler varvtal ur en motor är det vanligt med Dahlanderkoppling. Då kan man få två varvtal med ungefär samma effekt ur en motor genom att koppla ihop lindningarna på olika vis så det blir olika antal poler. Omkopplingen gör man med en speciell sorts strömbrutare som kallas Dahlanderkopplare. För att en motor skall gå att köra med dahlanderkopplare måste den vara lindad speciellt för ändamålet.
Det klassiska sättet att mjukstarta stora asynkronmotorer på relativt små säkringar och klena elledningar är ju att ha lindad rotor och släpringar på axeln med kolborstar kopplade till ett steglöst variabelt motstånd. Man slår på strömmen och vevar ned resistansen i motståndet tills kretsen är kortsluten och motorn går på fulla varv. På det viset undviker man strömpiken som kommer när motorn skall dra igång hela maskinen från stillastående.
Man skall inte köra med motståndet inkopplat någon längre tid för då går motorn varm. En annan nackdel är att släpringarna slits med tiden och är krångliga att byta.
Numera är ju elnätet grövre dimensionerat så oftast använder man en stjärn-delta start i stället. Då är motorn lindad för 400 volt i deltaläge och 690 volt i stjärnläge. Eftersom nätspänningen är 400 volt startar man motorn i stjärnläge och kör upp varvtalet där i en lindning som spänningen egentligen är alldeles för låg för varefter man slår över till deltaläge så motorn får den spänningen som den är byggd för. Då får man en strömpik som är litet större än med klassisk lindad rotor och motstånd. Likväl är strömpiken betydligt mindre än vid direktstart.
Man brukar räkna med i dag att elnätet är så överdimensionerat att motorer upp till 4 kw går att direktstarta utan stjärn-delta start om starttrögheten i maskinen är liten. Hyvelmaskiner med tunga kuttrar som har stort starttröghet är ett typiskt fall där allt över 3kw måste ha stjärn-delta start.
Vill man ha fler varvtal ur en motor är det vanligt med Dahlanderkoppling. Då kan man få två varvtal med ungefär samma effekt ur en motor genom att koppla ihop lindningarna på olika vis så det blir olika antal poler. Omkopplingen gör man med en speciell sorts strömbrutare som kallas Dahlanderkopplare. För att en motor skall gå att köra med dahlanderkopplare måste den vara lindad speciellt för ändamålet.
Eller så använder man helt enkelt en frekvensomformare och slipper alla gamla krångliga lösningar. 😀H heimlaga skrev:
Det senare.T Thomas_Blekinge skrev:
En frekvensomformare är flera gånger dyrare och svårare att installera och har sämre driftssäkerhet än en stjärn-delta start. Så är det bara.H HenrikHuslöse skrev:
Däremot kan frekvensomformare vara ett fördelaktigt alternativ till lindad rotor och släprngar och motstånd.
Att ersätta dahlanderkoppling med en frekvensomformare förutsätter vanligen att man byter till en mycket större motor för att kunna halvera varvtalet utan att tappa vridmomentet eller få varmgång i motorn.
Har du någonsin köpt en frekvensomvandlare för en vanlig 5kw trefasmotor så du vet vad de kostar? Hur länge håller en sådan vanligen?
En stjärn-deltaomkopplare kostar cirka 4000 kronor. Vanligen håller de någonstans mellan 40 och 80 års användning i vanlig småindustri.
Redigerat: