562 186 läst · 1 363 svar
562k läst
1,4k svar
Byggbloopers
;D ;D Ja man ska lyssna på det kloka kvinnfolket. ;DBuuzzz skrev:En och annan blooper har man kanske fixat. Börjar från "grunden".
Uppdraget: Dränera om huset.
Grävaren kommer, grävaren gräver.
Alla kablar/rör som går till och från huset behåller sin ursprungsform. ;D
Senare på kvällen: Pappan (jag) informerar hela familjen om att vi INTE ska gå ut genom ytterdörren eftersom det är ett STORT hål utanför. Vi ska använda groventren för där har vi byggt en bro över hålet. Min fru säger då förnuftigt att "ska vi inte sätta upp några brädor på insidan för att markera, kan vara bra så att vi inte glömmer att vi inte har någon bro"
Tror inte det, jag har ju berättat vad som gäller 8) 8)
Dag II (tidig morgon och frukost)
Pappan (jag alltså) stiger upp från stolen går mot ytterdörren för att hämta morgontidningen. Låser självsäkert upp dörren, öppnar dörren och kliver ut
I samma veva kommer pappa på att bron är borta samt att det är ett stort hål där nu.
Pappa svingar sig kort därefter med handen krampaktigt i
handtaget i en båge över hålet.
Grannarna som denna dag inmundigade frukosten ute på gården visste inte riktigt hur de skulle visa sin glädje över uppvisningen....... :-[
Pappan hämtade tidningen, gick in och spikade för dörren.
Inte för att vara dum, men jag e rätt så skadeglad. Jag garvade till din berättelse så att tårarna rann ;D Vore nått för dålda kameran ;D ;Dpleximaster skrev:Berättelsen börjar förra sommaren efter att jag sågat mej två gånger på samma ställe med en rostig gammal såg! Jag fläkte upp den känsliga hudfliken mellan tummen och pekfingret på vänster hand. Det ville inte sluta blöda trots att jag försökt tejpa allt jag kunde. Efter 6 timmar hade jag blodat ner alla våra nyligen vitoljade golv och vi skulle i väg på fest kom jag på att det måste nog sys.
Jag åkte i väg till jobbet där vi har en del suturer och dyligt och jag hade föravsikt att sy ihop det själv Det tar ju så lång tid på akuten och bygger man själv om sitt hus kan man väl reparera sej själv tänkte jag kaxigt Efter att ha fegat i en timme gick jag i alla fall iväg till akuten, satt där flera timmar innan jag blev sydd. Festen missade jag till stor del
Nu kommer det roliga eller vad man nu ska kalla det Dagen efter skulle jag sätta gips i taket. Jag stod på en ranglig pall med min stora tunga 18V skruvdragare, med 4,5 millimeters självborrande skruv på magnetisk bit. Det var lite bökigt att hålla skruvarna med min sågade hand då den var väl inslaget i ett stort paket gasbinda. Plötsligt svajade pallen till precis när jag ska trycka in skruven i gipsen med borrmaskinen. Trestegsstålpallen från Ikea börjar ge vika. Jag famlar till och råkar sätta skruven mitt i mitt bandage. Alla muskler i kroppen spänns, även de som finns i höger hand och som har kontrollen över skruvdragaren. Med högsta hastighet borrar sej skruven rakt igenom mitt bandage, genom det lilla som finns kvar av min huden mellan mitt pekfinger och tummen, upp genom gipsen och upp i undertaket Jag var fast! Då drar ikea pallen sin sista suck och krossas under min tyngd! Gipsskruven passerar både bandage och hud och blir sittande i taket. Jag själv faller ner hårt på golvet och slår i knät. Det gör fruktansvärt ont i både handen och knät och jag tänker nu kan det inte bli värre. i samma stund kommer en 13x1200x2400 millimeters gipskiva ner över mej och så att jag även ska få ont i huvudet.
Denna gången åkte jag till akuten direkt Det var samma sköterska som visade mej in i akutrummet. Efter att jag blivit sydd och omplåstrad igen och precis skulle gå säger hon alvarligt Vet du vad, min bror jobbar som snickare. Han är jätte duktig
Så nu har man gjort bort sej för tid och evighet
mvh plexi
Kanske ska återberätta en historia som min farfar bjöd på.
Han återberättade den här historien över en kopparbunke som han har, den ungefär i lagom storlek som ett handfat. Det hela utspelar sig nångång runt andra världskriget och min farfar borde ha varit i 25-30årsåldern.
Grejen var att de hade fällt ett träd på deras sommarnöje, och nu skulle stubben bort. För att göra det enkelt för sig så skulle stubben sprängas bort. Han hade en kompis som hade fått tag på trotylstavar i det militära.
Dom grävde en "gång" ner under stubben och placerade stavarna där. Hålet förslöts med blålera från den närbelägna sjön, och för att förhindra att stubben eller sten for iväg (huset låg rätt nära) så lutades stockar mot stubben.
Sen var det dags att spränga, och när röken lagt sig kunde dom konstatera att stockarna inte på långa vägar hade varit tillräckligt för att hålla tillaka stubben, de hade kastas omkring på tomten och en stock hade slagit av handtaget på gjutjärnspumpen i trädgården, innan den landade på och plattade till ovan nämnda kopparbunke.
Blåleran fanns inte heller kvar i hålet, nu var det så att hålet var utgrävt mot fasaden på kåken, vilken nu hade fått en ny färg. Det blev många kvällars skrubbande av blålera från fasaden.
Och stubben, ja den satt kvar där den satt!
/Fredrik
Han återberättade den här historien över en kopparbunke som han har, den ungefär i lagom storlek som ett handfat. Det hela utspelar sig nångång runt andra världskriget och min farfar borde ha varit i 25-30årsåldern.
Grejen var att de hade fällt ett träd på deras sommarnöje, och nu skulle stubben bort. För att göra det enkelt för sig så skulle stubben sprängas bort. Han hade en kompis som hade fått tag på trotylstavar i det militära.
Dom grävde en "gång" ner under stubben och placerade stavarna där. Hålet förslöts med blålera från den närbelägna sjön, och för att förhindra att stubben eller sten for iväg (huset låg rätt nära) så lutades stockar mot stubben.
Sen var det dags att spränga, och när röken lagt sig kunde dom konstatera att stockarna inte på långa vägar hade varit tillräckligt för att hålla tillaka stubben, de hade kastas omkring på tomten och en stock hade slagit av handtaget på gjutjärnspumpen i trädgården, innan den landade på och plattade till ovan nämnda kopparbunke.
Blåleran fanns inte heller kvar i hålet, nu var det så att hålet var utgrävt mot fasaden på kåken, vilken nu hade fått en ny färg. Det blev många kvällars skrubbande av blålera från fasaden.
Och stubben, ja den satt kvar där den satt!
/Fredrik
Detta är väl egentligen heller inte en byggblooper men den handlar om sprängning och utspelade sig för ca 26-27 år sedan då jag var ca 13 år.
Vår stuggranne arbetade på Vattenfall som sprängare och hade påpassligt nog fått med sig lite dynamit som han skulle spränga bort en sten på sin tomt med. Stenen låg ett par meter från en förrådsbyggnad/utedass.
Jag och brorsan var ute på vår tomt när en rejäl smäll ekar genom luften. När vi vänder oss mot det håll smällen kom från så stiger en takplåt och diverse trävirke upp genom luften. Förskräckta rusar vi över till grannen övertygade om att vi ska hitta honom söndersprängd och blodig. När vi kommer fram står karln och kliar sig i huvudet och betraktar det till hälften bortsprängda uthuset.
- Sedan den dagen har grannen alltid kallats "Åsa-Nisse" hemma hos oss.
- Hur pappa vågade anlita grannen till att spränga bort en sten på vår egen tomt när stugan skulle byggas ut har jag än idag inte förstått.
Vår stuggranne arbetade på Vattenfall som sprängare och hade påpassligt nog fått med sig lite dynamit som han skulle spränga bort en sten på sin tomt med. Stenen låg ett par meter från en förrådsbyggnad/utedass.
Jag och brorsan var ute på vår tomt när en rejäl smäll ekar genom luften. När vi vänder oss mot det håll smällen kom från så stiger en takplåt och diverse trävirke upp genom luften. Förskräckta rusar vi över till grannen övertygade om att vi ska hitta honom söndersprängd och blodig. När vi kommer fram står karln och kliar sig i huvudet och betraktar det till hälften bortsprängda uthuset.
- Sedan den dagen har grannen alltid kallats "Åsa-Nisse" hemma hos oss.
- Hur pappa vågade anlita grannen till att spränga bort en sten på vår egen tomt när stugan skulle byggas ut har jag än idag inte förstått.
Bygget är i inledningsfasen så jag har inte så mycket att komma med ännu. Men tro, mig, det kommer!
Eftersom vi ska isolera och färdigställa övervåningen på vårat hus - ca 50 m2 - så har vi en mängd isolering liggande på tomten. När meteorologen hotade med regn blev jag tvungen att lasta upp all isolering intill huset så att det utskjutande taket skulle skydda från regnet. Det blev väl ungefär fyra balar på varandra, till en höjd av, låt säga ca drygt 3 meter eller något i den stilen, och jag kämpade som en galning för att få presenningarna på plats. Det blåste en del och jag kom på den briljanta idén att lasta upp lite överblivna lastpallar på presenningen för att hålla den nere i blåsten. Jag tänkte att jag skulle klättra upp och "reka" för att se att jag inte skulle ta sönder något när jag "kastade" upp lastpallarna (typ ett fönster). När jag är så gott som uppe så tappar jag så klart balansen och känner - i ultrarapid - hur vikten förskjuts bakåt och hur min uppåtgående rörelse sakta men säkert förbyts i en bakåt-/nedåtgående sådan. I panik greppar jag tag i något att hålla mig i och får till min lycka ett fast tag i......lite cellofanliknande plast.....det enda som händer är att min bakåt-/nedåtgående rörelse går något långsammare, men resultatet förblir oförändrat. Jag faller bakåt, fortfarande i ultrarapid (hjärnan fungerar på ett konstigt sätt!) och mycket snart ligger jag där och undrar om jag lever.
Detta fall är inte särskilt högt, men jag landar alltså på en mycket grovplanerad del av tomten där stora stenar och gamla lastpallar ligger om vartannat. Omtöcknad och skrämd ligger jag där på rygg, med lite cellofan i handen och tackar min lyckliga stjärna att jag inte slog huvudet eller ryggen/nacken i något hårt/vasst.
Efter detta genomför jag min plan med lastpallarna....
Historien slutar inte där.
Två dagar senare har jag börjat isolera och springer med otympliga och rätt tunga paket med isolering utifrån mitt upplag, upp på loftet. Eftersom isoleringen är av olika dimensioner så kryper jag under mina presenningar och letar efter rätt dimension innan jag tar ut den och bär upp den. Jag behöver en bal med isolering med dimensionen 220 mm. Inne under presenningen hittar jag så rätt dimension - givetvis längst upp på högen - och jag börjar dra. Den sitter fast.... Jag drar hårdare (varför är alltid mer kraft en mans första åtgärd när något kärvar?) Den lossnar! Yes! Tyvärr lossnar även den lastpall som låg längst upp på högen för att hålla presenningen på plats. Tyvärr är mitt huvud placerat i vägen för denna lastpalls väg ner mot marken.
Bonk!
Smällen, mörkret under presenningen eller värmen...orsakerna kan vara flera. men jag fårstår först inte vad som hänt.
Återigen finner jag mig själv tackandes min lyckliga stjärna att det inte hände något allvarligt. Hade lastpallen haft nån meter till att accelerera innan den träffade mitt huvud hade jag nog inte rest mig lika snabbt.
Dessa två händelser är egentligen inte särskilt dramatiska, men samtidigt så hade de kunnat sluta på olyckliga sätt. Nu försöker jag inte överskatta min egen balans, samt att inte försöka lösa alla problem med kraft - åtminstone inte som första utväg
Jag återkommer när jag har utsatt mig själv för fler dumheter.
Eftersom vi ska isolera och färdigställa övervåningen på vårat hus - ca 50 m2 - så har vi en mängd isolering liggande på tomten. När meteorologen hotade med regn blev jag tvungen att lasta upp all isolering intill huset så att det utskjutande taket skulle skydda från regnet. Det blev väl ungefär fyra balar på varandra, till en höjd av, låt säga ca drygt 3 meter eller något i den stilen, och jag kämpade som en galning för att få presenningarna på plats. Det blåste en del och jag kom på den briljanta idén att lasta upp lite överblivna lastpallar på presenningen för att hålla den nere i blåsten. Jag tänkte att jag skulle klättra upp och "reka" för att se att jag inte skulle ta sönder något när jag "kastade" upp lastpallarna (typ ett fönster). När jag är så gott som uppe så tappar jag så klart balansen och känner - i ultrarapid - hur vikten förskjuts bakåt och hur min uppåtgående rörelse sakta men säkert förbyts i en bakåt-/nedåtgående sådan. I panik greppar jag tag i något att hålla mig i och får till min lycka ett fast tag i......lite cellofanliknande plast.....det enda som händer är att min bakåt-/nedåtgående rörelse går något långsammare, men resultatet förblir oförändrat. Jag faller bakåt, fortfarande i ultrarapid (hjärnan fungerar på ett konstigt sätt!) och mycket snart ligger jag där och undrar om jag lever.
Detta fall är inte särskilt högt, men jag landar alltså på en mycket grovplanerad del av tomten där stora stenar och gamla lastpallar ligger om vartannat. Omtöcknad och skrämd ligger jag där på rygg, med lite cellofan i handen och tackar min lyckliga stjärna att jag inte slog huvudet eller ryggen/nacken i något hårt/vasst.
Efter detta genomför jag min plan med lastpallarna....
Historien slutar inte där.
Två dagar senare har jag börjat isolera och springer med otympliga och rätt tunga paket med isolering utifrån mitt upplag, upp på loftet. Eftersom isoleringen är av olika dimensioner så kryper jag under mina presenningar och letar efter rätt dimension innan jag tar ut den och bär upp den. Jag behöver en bal med isolering med dimensionen 220 mm. Inne under presenningen hittar jag så rätt dimension - givetvis längst upp på högen - och jag börjar dra. Den sitter fast.... Jag drar hårdare (varför är alltid mer kraft en mans första åtgärd när något kärvar?) Den lossnar! Yes! Tyvärr lossnar även den lastpall som låg längst upp på högen för att hålla presenningen på plats. Tyvärr är mitt huvud placerat i vägen för denna lastpalls väg ner mot marken.
Bonk!
Smällen, mörkret under presenningen eller värmen...orsakerna kan vara flera. men jag fårstår först inte vad som hänt.
Återigen finner jag mig själv tackandes min lyckliga stjärna att det inte hände något allvarligt. Hade lastpallen haft nån meter till att accelerera innan den träffade mitt huvud hade jag nog inte rest mig lika snabbt.
Dessa två händelser är egentligen inte särskilt dramatiska, men samtidigt så hade de kunnat sluta på olyckliga sätt. Nu försöker jag inte överskatta min egen balans, samt att inte försöka lösa alla problem med kraft - åtminstone inte som första utväg
Jag återkommer när jag har utsatt mig själv för fler dumheter.
Medlem
· Västmanland
· 2 229 inlägg
Jag vet inte om det klassas som en byggblooper, kanske i och med att det skedde i samband med bygge. Jag står ute på södergaveln och spikar ihop stommen till det som skall bli vår vinterträdgård. Från söder gassar solen och det är över trettio grader i skuggan, från norr studsar solens strålar på vår fasad och underifrån gassar en solhet betongplatta. Denna krävande miljö satte ner mitt omdömme i samband med att bromsar kontinuerligt bet mig på just de ställen där det gör som mest ont. Tillslut fick jag nog och bestämde mig för att döda en av mina plågoandar. Med ena handen upptagen med att hålla en tremeters regel slår jag till mot smalbenet där en av de små insekterna som bäst sitter och tuggar.
Det jag inte hade helt klart för mig var att jag hade en hammare i handen när jag slog till. Inte nog med att jag slog mig själv ganska hårt på smalbenet med hammaren. Jag slog till en gång till då det lilla kräket inte dog.
Nu har jag ett stort, blått och ömmande blåmärke som påminnelse att släppa vad jag än håller i handen innan jag försöker ta ihjäl insekter.
Det jag inte hade helt klart för mig var att jag hade en hammare i handen när jag slog till. Inte nog med att jag slog mig själv ganska hårt på smalbenet med hammaren. Jag slog till en gång till då det lilla kräket inte dog.
Nu har jag ett stort, blått och ömmande blåmärke som påminnelse att släppa vad jag än håller i handen innan jag försöker ta ihjäl insekter.
RobertMaria: Vart i Sverige håller ni hus? Vi bygger i Umeå och har otroligt mycket bromsar kring oss hela tiden!
Medlem
· Västmanland
· 2 229 inlägg
@daniel_168
Vi bygger utanför Västerås. Jag tror att det är en broms-sommar denna sommar. Plus att vi har en del hästgårdar inte långt ifrån där vi bygger.
Men med en liten hammare och ett stort tålamod ska det nog gå att slå ihjäl de flesta.
Vi bygger utanför Västerås. Jag tror att det är en broms-sommar denna sommar. Plus att vi har en del hästgårdar inte långt ifrån där vi bygger.
Men med en liten hammare och ett stort tålamod ska det nog gå att slå ihjäl de flesta.
För att göra en lång historia kort...
När vi bytte kök i vårt förra hus valde vi att placera diskmaskinen längst ut i bänkskåpsraden, närmast yttervägg. Med över/underskåp samt bänkskiva på plats placerade vi diskmasinen och insåg att luckan inte gick att öppna mer än 45 grader innan den tog i elementet som vi glömt ta hänsyn till.
Efter att vi "flyttat" köket 10 cm åt höger var diskmaskinen ok men det blev ett 10 cm glapp mellan bänkskiva och vägg. Vi hade för avsikt att köpa ny bänkskiva men utrymmet hade sina fördelar
När vi bytte kök i vårt förra hus valde vi att placera diskmaskinen längst ut i bänkskåpsraden, närmast yttervägg. Med över/underskåp samt bänkskiva på plats placerade vi diskmasinen och insåg att luckan inte gick att öppna mer än 45 grader innan den tog i elementet som vi glömt ta hänsyn till.
Efter att vi "flyttat" köket 10 cm åt höger var diskmaskinen ok men det blev ett 10 cm glapp mellan bänkskiva och vägg. Vi hade för avsikt att köpa ny bänkskiva men utrymmet hade sina fördelar
Vattenrör och jag kommer inte sådär vidare värst överens.
Första gången nå´t dumt hände när jag och min storebror gjorde en "extreme homemakeover" hos våra föräldrar medans de helt ovetande var på semester...
Vi bestämde oss bla för att helkakla badrummet i källaren och rivningsarbetet innan gick kanon ända tills jag skulle mejsla bort en halvrutten träbit som låg nergjuten i plattan under tröskeln...försiktig som man är satt jag lite lugnt med stämjärnet och hammaren och petade bort det hela...storebror kommer förbi och tycker det ser ut som om jag är klen och tycker det tar tid. Lite småsur tänkte jag minsann visa att lillbrorsan är en redig Hulk och drämmer till allt jag kan för att spräcka brädan....ooops. Därunder gick tydligen vattenrören till duschen...jag blev blöt och rörmokaren kostade pengar..
Allt gott till slut, Föräldrarna kom hem från sin 3 veckorstripp och blev lite överraskade av vad vi gjort. Ett rustat hus utan deras vetskap. Chocken har nog inte lagt sig än efter 4 år.... ;D
Nyrenoverat stort vardagsrum med nyslipade golv, tapeter och nytt staket till trappen...helkaklat badrum, uppfräschat biutrymme i källaren.
Snälla söner eller hur?
Första gången nå´t dumt hände när jag och min storebror gjorde en "extreme homemakeover" hos våra föräldrar medans de helt ovetande var på semester...
Vi bestämde oss bla för att helkakla badrummet i källaren och rivningsarbetet innan gick kanon ända tills jag skulle mejsla bort en halvrutten träbit som låg nergjuten i plattan under tröskeln...försiktig som man är satt jag lite lugnt med stämjärnet och hammaren och petade bort det hela...storebror kommer förbi och tycker det ser ut som om jag är klen och tycker det tar tid. Lite småsur tänkte jag minsann visa att lillbrorsan är en redig Hulk och drämmer till allt jag kan för att spräcka brädan....ooops. Därunder gick tydligen vattenrören till duschen...jag blev blöt och rörmokaren kostade pengar..
Allt gott till slut, Föräldrarna kom hem från sin 3 veckorstripp och blev lite överraskade av vad vi gjort. Ett rustat hus utan deras vetskap. Chocken har nog inte lagt sig än efter 4 år.... ;D
Nyrenoverat stort vardagsrum med nyslipade golv, tapeter och nytt staket till trappen...helkaklat badrum, uppfräschat biutrymme i källaren.
Snälla söner eller hur?
Inte direkt en byggblooper, men en ganska rolig planeringsgroda. Temat är I bland blir uppgiften större än vad man rimligen kunnat väntat sig eller Varför göra saker varje år i stället för rejält var sjunde?
Vi värmer upp vårt hus med ved och för fyra år sedan när vi var nyinflyttade beställde jag ordentligt med ved, ca 60 kbm i tremeterslängder. Jag hade hoppats att detta skulle räcka i 1-2 år. Huset är gammalt och förra ägarna hade förbrukat över 30kWh el per år. Höll på kväll efter kväll och skavde med motorsåg och en vedklyv, men vedberget tycktes ändå inte minska... Kallade in farsan till en helg och hyrde samtidigt en vedprocessor och då blev det sprutt på produktionen. Snacka om vedhög! Med staplad mur runt högen mätte den nästan 100 kbm.
Som nyinflyttad på landet blev jag känd som "han med veden" och många använde högen som landmärke; "Sväng höger och åk till du ser en enorm vedhög på vänster sida, där tar du höger", läste jag på en vägbeskrivning.
I vintras, efter fyra eldningssäsonger, tog så högen slut och jag skaffade hem 30-35 kbm i tremeterslängder av en granne. Det skulle precis bli lagom att kapa och klyva och stapla upp i det pannhus som jag ritat på under förra vintern och som tog sin form under 2006. Dock ville jag ha lite mer ved och pratade med en skogsbonde som jag känner. Här missförstod vi tydligen varandra för det kom inte bara en timmerbil, han hade ett släp påkopplat! 70 kubik till !!!!
Totalt alltså mer än 100 kubik och då var det inte kapat och kluvet.
All fritid under 2006 har tillägnats pannhuset, men sista semesterveckan var vedutrymmet klart och jag tog tag i första stocken. Av en slump så hade alla i min bekantskapskrets väldigt mycket andra aktiviteter för sig så jag stod själv på vedbacken. Jag höll på hela veckan (7 dagar) och den kortaste arbetsdagen var 9 timmar lång, sedan var semestern slut och jag skavde vidare på kvällarna första jobbveckan.
EFTERKALKYL
- Det tog ca 100 timmar att kapa, klyva och stapla veden under de i särklass varmaste veckorna i juli.
- 100 kbm stock = 140 kbm staplad ved i ½-meterslängd
- Tack vare solfångare räknar jag med en årsförbrukning på max 20 kbm ved (det ska alltså dröja sju år tills jag behöver göra det här igen.
- Jag tappade drygt 10 kilo och det kostade 450 kr hos naprapaten för att låsa upp ryggen igen.
Måste erkänna att jag stod och drömde och direktverkande el några gånger under den intensiva veckan...men den känslan går över efter ett par veckor, vet jag nu.
Vi värmer upp vårt hus med ved och för fyra år sedan när vi var nyinflyttade beställde jag ordentligt med ved, ca 60 kbm i tremeterslängder. Jag hade hoppats att detta skulle räcka i 1-2 år. Huset är gammalt och förra ägarna hade förbrukat över 30kWh el per år. Höll på kväll efter kväll och skavde med motorsåg och en vedklyv, men vedberget tycktes ändå inte minska... Kallade in farsan till en helg och hyrde samtidigt en vedprocessor och då blev det sprutt på produktionen. Snacka om vedhög! Med staplad mur runt högen mätte den nästan 100 kbm.
Som nyinflyttad på landet blev jag känd som "han med veden" och många använde högen som landmärke; "Sväng höger och åk till du ser en enorm vedhög på vänster sida, där tar du höger", läste jag på en vägbeskrivning.
I vintras, efter fyra eldningssäsonger, tog så högen slut och jag skaffade hem 30-35 kbm i tremeterslängder av en granne. Det skulle precis bli lagom att kapa och klyva och stapla upp i det pannhus som jag ritat på under förra vintern och som tog sin form under 2006. Dock ville jag ha lite mer ved och pratade med en skogsbonde som jag känner. Här missförstod vi tydligen varandra för det kom inte bara en timmerbil, han hade ett släp påkopplat! 70 kubik till !!!!
Totalt alltså mer än 100 kubik och då var det inte kapat och kluvet.
All fritid under 2006 har tillägnats pannhuset, men sista semesterveckan var vedutrymmet klart och jag tog tag i första stocken. Av en slump så hade alla i min bekantskapskrets väldigt mycket andra aktiviteter för sig så jag stod själv på vedbacken. Jag höll på hela veckan (7 dagar) och den kortaste arbetsdagen var 9 timmar lång, sedan var semestern slut och jag skavde vidare på kvällarna första jobbveckan.
EFTERKALKYL
- Det tog ca 100 timmar att kapa, klyva och stapla veden under de i särklass varmaste veckorna i juli.
- 100 kbm stock = 140 kbm staplad ved i ½-meterslängd
- Tack vare solfångare räknar jag med en årsförbrukning på max 20 kbm ved (det ska alltså dröja sju år tills jag behöver göra det här igen.
- Jag tappade drygt 10 kilo och det kostade 450 kr hos naprapaten för att låsa upp ryggen igen.
Måste erkänna att jag stod och drömde och direktverkande el några gånger under den intensiva veckan...men den känslan går över efter ett par veckor, vet jag nu.