Såhär står det i en artikel på naturhistoriska riksmuseet:
”Snö är ju fruset vatten, och under vintern får fåglar i viss utsträckning i sig vätska genom snön, om det inte finns tillgång till öppet vatten. Möjligen gäller detta främst fröätare, vilka erhåller förhållandevis lite vätska via fröna (födan). Snön är vintertid oftast ett pålitligt alternativ under köldperioder, även om fåglarna sannolikt föredrar att dricka exempelvis rinnande vatten eller smältvatten som kan droppa från en istapp eller ett hustak.”
”Snö är ju fruset vatten, och under vintern får fåglar i viss utsträckning i sig vätska genom snön, om det inte finns tillgång till öppet vatten. Möjligen gäller detta främst fröätare, vilka erhåller förhållandevis lite vätska via fröna (födan). Snön är vintertid oftast ett pålitligt alternativ under köldperioder, även om fåglarna sannolikt föredrar att dricka exempelvis rinnande vatten eller smältvatten som kan droppa från en istapp eller ett hustak.”
Stammisar 
Den gråa fågeln är nog en kaja eller kråka, den svartvita är en skata. Svartvit flugsnappare kan inte övervintra här eftersom den är insektätare.
Dåligt ljus idag och kallt om fingrarna men gick ändå ut en stund.
Fem koltrastar har vi här som valt att övervintra
Favoritmodellen
En eller två svartmesar håller till här men attans så svåra att fotografera. De sitter still en halv sekund så jag hinner aldrig fokusera innan de är borta. Nu tog jag en riktigt dålig bild på marken, jag vill ju helst ha dem i deras naturliga miljö, sittande på en gren men förr eller senare skall jag väl ha lite tur, tålamod har jag.
Fem koltrastar har vi här som valt att övervintra
Favoritmodellen
En eller två svartmesar håller till här men attans så svåra att fotografera. De sitter still en halv sekund så jag hinner aldrig fokusera innan de är borta. Nu tog jag en riktigt dålig bild på marken, jag vill ju helst ha dem i deras naturliga miljö, sittande på en gren men förr eller senare skall jag väl ha lite tur, tålamod har jag.
Lite offtopic får man väl gå
Igår hörde jag en smäll i fönstret och sprang ut för att kolla. Hittar en talgoxe liggandes i snön med spretande vingar. Lyfter upp den och den känns helt död och slapp i kroppen. Känner dock att den griper tag lite med klorna runt mitt finger så den lever i alla fall. Tar in den i värmen och låter den vila. Efter ett tag blir den piggare och piggare och strax efter att bilden togs börjar den flaxa och fräsa åt mig så jag släpper ut den igen och den flög iväg till synes oskadd. Håller tummarna att den klarade sig.
Entitan poserar, händer inte så ofta
Koltrastens tur att vara med på bild
Jag är igång hemma med att skräddarsy matningsplatser för att kunna ta bra bilder. Utan att riskera att det blir på "kattvänlig" höjd. Lite lurigt att få det bra men jag hoppas kunna återkomma med bilder. Hittills har jag i alla fall upptäckt att nötväcka är hopplösa! De river ut all mat för att komma åt de solrosfrön och jordnötter de vill ha ur blandningen.
De river ut all mat för att komma åt de solrosfrön och jordnötter de vill ha ur blandningen.Ett tips är att de flesta fåglar vill ha solrosfrö eller jordnötter nu på vintern. Blandningar innehåller mest hel havre, eftersom det är det billigaste, och det är nästan bara gulsparv som äter det. Om möjligt kör med flera matare med jordnötter i en och solrosfrön i en. Jag provar med hampa och krossad havre, som ska fungera för flera fåglar, nu i vinter men mina fåglar är helt ointresserade. Men det är beroende på vilka arter man har så man får prova sig fram.BiFuel skrev:
Jag är igång hemma med att skräddarsy matningsplatser för att kunna ta bra bilder. Utan att riskera att det blir på "kattvänlig" höjd. Lite lurigt att få det bra men jag hoppas kunna återkomma med bilder. Hittills har jag i alla fall upptäckt att nötväcka är hopplösa!
Då har jag lyckats göra rätt bara utifrån vad jag sett fåglarna ätit under åren vi matat.
Vid bostaden serveras jordnötter och talgbollar, nu mestadels blåmes, talgoxe, lite koltrastar och enstaka hackspett , förutom några gråsparv/pilfinkar som äter inne hos grannen.
Vid stugan talgbollar och solrosfrön (matare som tar 12-13 kg) och där såg jag senast nötväckor, talgoxar, blå/svartmes, titor - troligtvis entita och tyckte det satt en stenknäck där också, samt de evigt bråkande nötskrikorna, men även spåren av någon liten skogsmus förutom där gris hade plöjt upp ett stort område nere på en björkhage. Har ännu inte sett utterspåren nere vid sjön. Några av de uppräknade är dock inga fåglar
Vid bostaden serveras jordnötter och talgbollar, nu mestadels blåmes, talgoxe, lite koltrastar och enstaka hackspett , förutom några gråsparv/pilfinkar som äter inne hos grannen.
Vid stugan talgbollar och solrosfrön (matare som tar 12-13 kg) och där såg jag senast nötväckor, talgoxar, blå/svartmes, titor - troligtvis entita och tyckte det satt en stenknäck där också, samt de evigt bråkande nötskrikorna, men även spåren av någon liten skogsmus förutom där gris hade plöjt upp ett stort område nere på en björkhage. Har ännu inte sett utterspåren nere vid sjön. Några av de uppräknade är dock inga fåglar
Fåglar är som andra levande varelser inklusive människor, använder sig av rutiner som erfarenhetsmässigt visat sig vara framgångsrika.
Den lilla svartmesen är inget undantag även om det ingår i rutinerna att ibland göra något oväntat för att förvirra eventuella fiender.
Svartmesen är svårfångad med kameran då den ständigt rör sig. Den hämtar sin nöt, flyger snabbt in i den skyddande granen intill och tar sig upp till toppen där den har överblick över nejden under sin måltid. Den flyger dock inte rakt ner till maten igen utan tar sig ner längs stammen i skydd av granens grenar. Ca 1m ovan mark är en liten öppning i granen, där tittar den ut innan den bedömer att det är säkert att hämta en ny nöt.
Eftersom jag aldrig hinner rikta kameran mot den och fokusera innan den är borta så riktade jag kameran mot öppningen i granen och väntade.. och till sist satt den där. Klick, den fick äntligen vara med på bild
Bilden är inte bra såtillvida att granens grenar täcker en del av fågeln så det finns förbättringsmöjligheter men vintern är lång.
Den lilla svartmesen är inget undantag även om det ingår i rutinerna att ibland göra något oväntat för att förvirra eventuella fiender.
Svartmesen är svårfångad med kameran då den ständigt rör sig. Den hämtar sin nöt, flyger snabbt in i den skyddande granen intill och tar sig upp till toppen där den har överblick över nejden under sin måltid. Den flyger dock inte rakt ner till maten igen utan tar sig ner längs stammen i skydd av granens grenar. Ca 1m ovan mark är en liten öppning i granen, där tittar den ut innan den bedömer att det är säkert att hämta en ny nöt.
Eftersom jag aldrig hinner rikta kameran mot den och fokusera innan den är borta så riktade jag kameran mot öppningen i granen och väntade.. och till sist satt den där. Klick, den fick äntligen vara med på bild
Bilden är inte bra såtillvida att granens grenar täcker en del av fågeln så det finns förbättringsmöjligheter men vintern är lång.
