Angående listen tolkade jag det som att kunden ville ha en fyrkantslist som hon sett i nån intedningstidning, och det som var mest likt var salningslister. Dessa gick inte att få i långa längder, och då blir det mycket skarvar. De hade redan lagt ned mer tid än beräknat, och att börja såga till egna lister kostar rätt mycket för kunden. Tror inte hon var pigg på att betala det eftersom hon inte ens ville betala den ordinarie fakturan.Bjor skrev:
Angående fönstret vet jag inte vilket avsnitt, men om det var en montör kanske han inte hade rätt grejer för att börja custompyssla med fönstret.
Finns inte på kartan att vi på jobbet skulle komma på tanken att snacka skit om våra kunder.
Det är på dem vi lever och får vår månadslön. Oavsett om det finns en och annan som kanske inte är som andra men de är ändå våra kunder.
Det heter att kunden alltid har rätt. Och har kunden fel får vi snällt hjälpa till så det blir bra och kunden blir nöjd i slutändan.
Det finns idioter och de här till de som inte fattar att det är kunderna man lever på.
Och varför ska man snacka skit, blir knappast bättre stämning på jobbet och odlar bara misstankar om att den som snackar skit plötsligt gör det om sina jobbarkompisar. Snacka om positiva saker och livet blir så jäkla mycket bättre.
Det är på dem vi lever och får vår månadslön. Oavsett om det finns en och annan som kanske inte är som andra men de är ändå våra kunder.
Det heter att kunden alltid har rätt. Och har kunden fel får vi snällt hjälpa till så det blir bra och kunden blir nöjd i slutändan.
Det finns idioter och de här till de som inte fattar att det är kunderna man lever på.
Och varför ska man snacka skit, blir knappast bättre stämning på jobbet och odlar bara misstankar om att den som snackar skit plötsligt gör det om sina jobbarkompisar. Snacka om positiva saker och livet blir så jäkla mycket bättre.
Jag tror faktiskt att Beijer försöker sig på något som är snudd på omöjligt på det sätt dom försöker göra det. Att vilja förbättra kommunikationen mellan hantverkare/kund är naturligtvis fantastiskt men det sättet det görs på är för ogenomtänkt i en för infekterad/komplicerad fråga.
Jag försöker mig på en analogi så får vi se hur det går.
Vi tänker oss en stor myrstack med ett gäng blå myror (hantverkarna) och ett gäng röda myror (kunderna).
Det är inte två gäng mot varandra utan dom försöker tillsammans, två och två bygga sin egen lilla del av den stora stacken. Det är komplicerat, den röda myran måste koncentrera sig på sin del och den blåa på sin del. Ibland blir det lite friktion men tillsammans löser dom det.
Nu kommer det dock en stor gul människa och börjar peta på den röda myran med en gul pinne. Efter ett tag blir den röda myran irriterad och säger ifrån till den gula människan.
“Sluta peta på mig med pinnen, jag tycker inte om det och du stör det som jag och den blå myran försöker göra.”
Den röda myran får då svaret från den gula stora människan. “Jag petar inte på dig med en pinne.”
Här någonstans kanske den röda myran börjar fundera på om den skall söka sig till en annan myrstack där man slipper bli petad på av någon som säger att den inte petar på en.
Och vad tänker vissa av de blå myrorna? Vad gör den där gula pinnen där, varför petar dom på den röda myran och retar den? Det stör faktiskt vårt jobb som vi tillsammans försöker göra?
Och båda myrorna vet naturligtvis om att det finns problem i myrstacken. Den blå myran har träffat på röda myror som beter sig mycket konstigt (sätt in ditt eget exempel som hantverkare) och pratar ju med andra blå myror ibland som har träffat på helskumma röda myror.
Och den röda myran har kanske själv tagit ledigt från jobbet någon gång och väntat på den där blå myran som inte dök upp på avtalad tid, och pratar också naturligtvis ibland med andra röda myror som råkat ut för konstiga blå myror.
Och ibland har båda hört talas om tillfällen när det totalt spårat ur, kanske när en blå och röd myra som ingen av dom egentligen borde vara i myrstacken har träffats (en hantverkare som borde valt en annan yrkesbana och en slutkund som inte borde äga hus).
Problemet är dock att den stora gula människan beter sig som en typisk översittare och mobbare. Den inte bara petar med den gula pinnen själv, utan den sätter även pinnen i den blå myrans händer och hetsar den att peta på den röda myran. Och den släpar med sig sina egna gula människor (anställda) som också förväntas vara med och peta.
Och petandet sker faktiskt bara åt ena hållet, det är bara de röda myrorna som det petas på. (Det har faktiskt petats tidigare med någon sorts pinne på de blå myrorna så nu skall vi minsann peta på de röda.)
Något sådant här skulle faktiskt kunna gå att göra men det är skitsvårt och går inte att göra enkelriktat. Och det kräver en massa förberedelse innan och måste vara helt klart för alla gula människor, blå och röda myror (Och tallarna som släpper barr på myrstacken, ja vad tusan skall jag likna materialleverantörerna vid?).
Typ såhär. Säger den gula människan.
-Vi ser att vi har problem här i stacken som vi vill hjälpa er att försöka lösa. Här har vi en gul pinne som ni skall få turas om att peta på varandra med. När ni gör det så skall ni säga något beteende hos den andra som gör att ni får svårt att sammarbeta, sedan pratar vi gemensamt om det och ser om vi kan få till en bra lösning. Sedan byter vi plats på pinnen och försöker hitta lösningar på problem som andra sidan ser.
Det är faktiskt något sådant här jag misstänker Beijer försöker göra om man lyssnar på deras knapphändiga “försvar”.
Och det är en jättebra, men också jättejobbig övning och den kräver bra verktyg och duktiga människor som handleder.
Och det som Beijer gör är för ogenomtänkt. Det är för komplext. Och jag tror man underskattar att det finns för många människor som faktiskt har riktigt riktigt dåliga erfarenheter av hantverkare. Och dom människorna (och andra dom pratat med) slår faktiskt bakut när det pushas ut ett enkelriktat budskap om idioter.
Och det är ett problem att det är enkelriktat, det slår till synes bara åt ett håll. Det slår på den svaga (slutkonsumenten) från den starka leverantören och hantverkaren som skall skratta tillsammans.
Men om vi leker med tanken att Beijer egentligen inte alls vänder sig till slutkunden här (vilket man ju i väldigt liten utsträckning egntligen gör.) Tänk om det primärt är hantverkarna som är “idioterna” här? (Och jag tycker personligen verkligen inte om uttrycket.)
Tänk om det är de blå myrorna som det egentligen handlar om? Branschen har ju stora problem med trovärdighet (och problemen med riktiga rötägg kanske är större än vad någon av oss egentligen inser).
Boken dom tagit som förlaga är ju dubbelriktad och leder (väl?, jag har egentligen inte läst den) fram till att läsaren själv skall komma fram till att “idioterna” runt omkring en egentligen är en del av mitt eget beteende. Vi är alla “idioter”.
Och där kanske frågan är om den boken är ett tillräckligt bra verktyg? Den är skriven av en glad amatör med hemmasnickrade teorier. Det är beteendevetenskapens Martin Timell vi pratar om. Iden är kul men att använda boken som bibel kanske innebär brister som inte går att lösa. Hade man pratat med proffs på beteendevetenskap kanske dom hade tipsat om bättre verktyg.
Och vissa lustiga grepp som namnet blir ju fel då den bara skjuter mot slutkunderna. Och flörten med hantverkarna att ta deras roliga historier och göra en “blondin-skämt-bok” att hänga inne på dasset kanske faktiskt spelar på en stereotyp som inte är sund? Kul, men är det verkligen en tillräckligt bra och finstämd humor i en infekterad fråga?
Går det verkligen att bara peka utåt för att få den egna målgruppen att inse att dom egentligen är “problemet”? Och ta pekandet utåt som kollateral damage?
Beijer kanske har identifierat ett problem som dom ser, egentligen är enbart hantverkarna mottagare av kampanjen. Men boken kan ju inte heta “Idioter som bygger”, vilken hantverkare skulle köpa mer från Beijer då? Och det är himla svårt att rikta TV, radio och facebookreklam brett så det bara träffar hantverkarna.
Jag vill verkligen verkligen understryka att jag inte ser hantverkare som idioter. Men det kanske är en brist i utbildningen av hantverkare? Man lär ut verktyget hammare, men det är inte det enda som man måste lära sig att bli duktig på. Kanske en inte obetydande del av utbildningen borde vara att lära ut verktyg för att lära sig att hantera den otroligt komplexa situation att ha att göra med en beställare som många gånger är ovan, osäker och inte riktigt kan/orkar sätta sig in i frågorna.
Hur tycker jag att Beijer skall ta sig ur det här? För det första, gör det ni själva förespråkar, börja kommunicera. Svaret “vi kallar ingen idiot” och sedan tystnad, när man bokstavligen pekar ut slutkunden som idiot håller inte.
För det andra, sluta kommunicera ;-)
Radio och TV slår snett, det blir fel, det gör en infekterad fråga ännu värre.
Rikta det ni kan direkt mot hantverkarna ännu mer. (Men var inte exkluderande mot slutkunderna.)
Och jag tror också:
Byt namn på kampanjen. Döp om boken och poden. Släpp tanken på “Omgiven av idioter”.
Be offentligt om ursäkt. Backa och säg att ni har gjort en missbedömning, att ni inte insåg hur komplex frågan är och att ert budskap döljs i hur ni presenterar det. Försök förklara vad ni egentligen vill ha sagt och droppa de spexiga effekterna.
mina fem cent (fast blev visst lite mer än fem cent)
Johan
Jag försöker mig på en analogi så får vi se hur det går.
Vi tänker oss en stor myrstack med ett gäng blå myror (hantverkarna) och ett gäng röda myror (kunderna).
Det är inte två gäng mot varandra utan dom försöker tillsammans, två och två bygga sin egen lilla del av den stora stacken. Det är komplicerat, den röda myran måste koncentrera sig på sin del och den blåa på sin del. Ibland blir det lite friktion men tillsammans löser dom det.
Nu kommer det dock en stor gul människa och börjar peta på den röda myran med en gul pinne. Efter ett tag blir den röda myran irriterad och säger ifrån till den gula människan.
“Sluta peta på mig med pinnen, jag tycker inte om det och du stör det som jag och den blå myran försöker göra.”
Den röda myran får då svaret från den gula stora människan. “Jag petar inte på dig med en pinne.”
Här någonstans kanske den röda myran börjar fundera på om den skall söka sig till en annan myrstack där man slipper bli petad på av någon som säger att den inte petar på en.
Och vad tänker vissa av de blå myrorna? Vad gör den där gula pinnen där, varför petar dom på den röda myran och retar den? Det stör faktiskt vårt jobb som vi tillsammans försöker göra?
Och båda myrorna vet naturligtvis om att det finns problem i myrstacken. Den blå myran har träffat på röda myror som beter sig mycket konstigt (sätt in ditt eget exempel som hantverkare) och pratar ju med andra blå myror ibland som har träffat på helskumma röda myror.
Och den röda myran har kanske själv tagit ledigt från jobbet någon gång och väntat på den där blå myran som inte dök upp på avtalad tid, och pratar också naturligtvis ibland med andra röda myror som råkat ut för konstiga blå myror.
Och ibland har båda hört talas om tillfällen när det totalt spårat ur, kanske när en blå och röd myra som ingen av dom egentligen borde vara i myrstacken har träffats (en hantverkare som borde valt en annan yrkesbana och en slutkund som inte borde äga hus).
Problemet är dock att den stora gula människan beter sig som en typisk översittare och mobbare. Den inte bara petar med den gula pinnen själv, utan den sätter även pinnen i den blå myrans händer och hetsar den att peta på den röda myran. Och den släpar med sig sina egna gula människor (anställda) som också förväntas vara med och peta.
Och petandet sker faktiskt bara åt ena hållet, det är bara de röda myrorna som det petas på. (Det har faktiskt petats tidigare med någon sorts pinne på de blå myrorna så nu skall vi minsann peta på de röda.)
Något sådant här skulle faktiskt kunna gå att göra men det är skitsvårt och går inte att göra enkelriktat. Och det kräver en massa förberedelse innan och måste vara helt klart för alla gula människor, blå och röda myror (Och tallarna som släpper barr på myrstacken, ja vad tusan skall jag likna materialleverantörerna vid?).
Typ såhär. Säger den gula människan.
-Vi ser att vi har problem här i stacken som vi vill hjälpa er att försöka lösa. Här har vi en gul pinne som ni skall få turas om att peta på varandra med. När ni gör det så skall ni säga något beteende hos den andra som gör att ni får svårt att sammarbeta, sedan pratar vi gemensamt om det och ser om vi kan få till en bra lösning. Sedan byter vi plats på pinnen och försöker hitta lösningar på problem som andra sidan ser.
Det är faktiskt något sådant här jag misstänker Beijer försöker göra om man lyssnar på deras knapphändiga “försvar”.
Och det är en jättebra, men också jättejobbig övning och den kräver bra verktyg och duktiga människor som handleder.
Och det som Beijer gör är för ogenomtänkt. Det är för komplext. Och jag tror man underskattar att det finns för många människor som faktiskt har riktigt riktigt dåliga erfarenheter av hantverkare. Och dom människorna (och andra dom pratat med) slår faktiskt bakut när det pushas ut ett enkelriktat budskap om idioter.
Och det är ett problem att det är enkelriktat, det slår till synes bara åt ett håll. Det slår på den svaga (slutkonsumenten) från den starka leverantören och hantverkaren som skall skratta tillsammans.
Men om vi leker med tanken att Beijer egentligen inte alls vänder sig till slutkunden här (vilket man ju i väldigt liten utsträckning egntligen gör.) Tänk om det primärt är hantverkarna som är “idioterna” här? (Och jag tycker personligen verkligen inte om uttrycket.)
Tänk om det är de blå myrorna som det egentligen handlar om? Branschen har ju stora problem med trovärdighet (och problemen med riktiga rötägg kanske är större än vad någon av oss egentligen inser).
Boken dom tagit som förlaga är ju dubbelriktad och leder (väl?, jag har egentligen inte läst den) fram till att läsaren själv skall komma fram till att “idioterna” runt omkring en egentligen är en del av mitt eget beteende. Vi är alla “idioter”.
Och där kanske frågan är om den boken är ett tillräckligt bra verktyg? Den är skriven av en glad amatör med hemmasnickrade teorier. Det är beteendevetenskapens Martin Timell vi pratar om. Iden är kul men att använda boken som bibel kanske innebär brister som inte går att lösa. Hade man pratat med proffs på beteendevetenskap kanske dom hade tipsat om bättre verktyg.
Och vissa lustiga grepp som namnet blir ju fel då den bara skjuter mot slutkunderna. Och flörten med hantverkarna att ta deras roliga historier och göra en “blondin-skämt-bok” att hänga inne på dasset kanske faktiskt spelar på en stereotyp som inte är sund? Kul, men är det verkligen en tillräckligt bra och finstämd humor i en infekterad fråga?
Går det verkligen att bara peka utåt för att få den egna målgruppen att inse att dom egentligen är “problemet”? Och ta pekandet utåt som kollateral damage?
Beijer kanske har identifierat ett problem som dom ser, egentligen är enbart hantverkarna mottagare av kampanjen. Men boken kan ju inte heta “Idioter som bygger”, vilken hantverkare skulle köpa mer från Beijer då? Och det är himla svårt att rikta TV, radio och facebookreklam brett så det bara träffar hantverkarna.
Jag vill verkligen verkligen understryka att jag inte ser hantverkare som idioter. Men det kanske är en brist i utbildningen av hantverkare? Man lär ut verktyget hammare, men det är inte det enda som man måste lära sig att bli duktig på. Kanske en inte obetydande del av utbildningen borde vara att lära ut verktyg för att lära sig att hantera den otroligt komplexa situation att ha att göra med en beställare som många gånger är ovan, osäker och inte riktigt kan/orkar sätta sig in i frågorna.
Hur tycker jag att Beijer skall ta sig ur det här? För det första, gör det ni själva förespråkar, börja kommunicera. Svaret “vi kallar ingen idiot” och sedan tystnad, när man bokstavligen pekar ut slutkunden som idiot håller inte.
För det andra, sluta kommunicera ;-)
Radio och TV slår snett, det blir fel, det gör en infekterad fråga ännu värre.
Rikta det ni kan direkt mot hantverkarna ännu mer. (Men var inte exkluderande mot slutkunderna.)
Och jag tror också:
Byt namn på kampanjen. Döp om boken och poden. Släpp tanken på “Omgiven av idioter”.
Be offentligt om ursäkt. Backa och säg att ni har gjort en missbedömning, att ni inte insåg hur komplex frågan är och att ert budskap döljs i hur ni presenterar det. Försök förklara vad ni egentligen vill ha sagt och droppa de spexiga effekterna.
mina fem cent (fast blev visst lite mer än fem cent)
Johan
Var i boken kan man läsa hur hantverkare kan lura kunden?Anna_H skrev:
Tycker det är konstigt att en snickare som har arbetat i det yrket i över 20 år inte kan justera så att ett fönster passar, och han verkade tycka att han är en bra snickare. Detta gör att jag ännu mindre skulle våga anlita en snickare och lita på deras kunskap.A anis16 skrev:
Säger jag att han ska regla upp för ett fönster som är 90 x 100 då ska jag veta att jag måste säga att han ska regla upp för ett fönster som är 92,5 x 102,5. Jag gör alla mina karmar själv och en del av fönsterbågarna, så jag mäter då min fönsterkarm och talar om måtten till snickaren, som då reglar upp för ett mindre fönster.
Den här boken och podden ska lära hantverkare att kommunicera bättre, men dom tycker kunderna är idioter för att hantverkarna är dålig att informera, som detta exempel.
Är inte snickare men säger du att fönstret är 9x10 (fönster och dörrar mäts i dm inte cm)
Då betyder det att hålet i väggen ska vara just 900x1000 mm. Karmmåttet är mindre så att man ska få plats med drev.
Hade du däremot sagt att fönstret med karm hade måtten 900x1000 mm och han hade tagit upp ett hål som höll exakt de måtten så skulle jag letat efter en annan snickare som kunde sin sak
Men var det inte så att de billigare fönstren som kunden ville ha var för stora i förhållande till det som redan VAR uppreglat, och att de mått som man reglat upp var gjorda för fönster med ett mindre modulmått? Då måste man ju karva ur för att få in fönstren, hur duktig snickare man än är.
Han beställde det måttet på fönstret dom hade kommit överens om. Men svensk standard är att karmen ska vara mindre än det man säger, 2.5 cm mindre. Det borde snickaren ha berättat om han var bra på att kommunicera.lärjungen skrev:
Han måste ta dit en finsnickare för han klarade inte av det själv efter att ha jobbat som snickare i över 20 år.
När jag jobbade som röris på en stor firma så var det alltid snack om jubelidioter till kunder bland kollegorna. Alltid kundens fel kändes mottot. Ingen av kunderna kunde något heller trots att vissa åkte på rejäla backjobb för att de hade slarvat. Det här var en av de stora anledningarna till varför jag inte pallade jobba kvar. Jag ifrågasatte varför man hela tiden snackade skit om kunderna då dessa trots allt var de som gjorde att man fick lön varje månad. Det var ett tungt jobb men inte blir det bättre att hålla på så. Så när skall Beijer skriva en bok om hantverkarna?
Tack för att du ville dela med dig av en "insider"-bild av hantverkarbranschen som mycket sällan framkommer Silver78. Det är verkligen inte ofta man hör, eller läser, om hantverkare som vågar gå emot kulturen av kundförakt som genomsyrar branscherna. Det intressanta här är ju varför denna kultur finns. Min teori är att det handlar om en grabbighet och en elitism som uppstått av någon anledning.Silver78 skrev:
"Kunder är idioter som ska hålla sig undan och låta mig, som är den enda som kan något, göra mitt jobb. Jag tolererar inte kritik och jag kommer ta så mycket betalt jag bara kan. Kunden ska tiga still och betala, så jag kan åka till nästa jobb och bete mig på samma sätt där. Mellan jobben träffar jag kollegor hos någon av de stora grossisterna så sitter vi och flabbar åt idiotkunderna över gratisfikat på tid som debiteras någon av idiotkunderna"
Steget därifrån, alltså ett allmänt kundförakt, är inte långt till att börja lura kunderna. Om man anser att någon är en idiot har man noll respekt för denne, och då är det nog ganska lätt att kliva över gränsen för vad som är moraliskt/lagligt även när det gäller det ekonomiska.
Om någon hantverkare skulle ifrågasätta kulturen gissar jag att denne riskerar att stämplas som mesig, svag, tönt, branschförrädare och diverse annat otrevligt bland de övriga "grabbarna".
Som vanligt måste jag lägga in att det givetvis inte är alla hantverkare som har den här inställningen, men Silver78s redogörelse visar ju på att åtminstone en hantverkare givit upp yrket pga branschkulturen, och jag är helt säker på att h*n inte är ensam. Kvar blir de som underblåser de ruttna värderingarna.
Stör mig ännu mer på att Ahlsell och Derome har slutat sälja helt till privatkunder. Nåja det går kanske lite knackigare framåt våren med byggbranschen och då kanske vi privatkunder får komma tillbaka. Eller hur!richardtenggren skrev:
Vattnet hittar andra vägar, jag åker till Rinkaby rör numera då Ahsells inte vill ha mina pengar längre. Synd en bra butik men vill dom inte ha mina pengar tänker jag inte tvinga dom.
Lyssnade på avsnittet nu. Det framgår ju tydligt att snickaren inte hade en aning om att det är en annan standard i Polen. Han arbetar efter svensk standard. Om kunden själv vill beställa sina fönster från utlandet ligger det på kunden att ta reda på om någonting förhåller sig annorlunda än i Sverige. Det är därför hantverkare inte vill att kunden själv beställer material. Det är ofta en källa till problem.
Angående att man tog in en finsnickare är det inget konstigt med det. Sannolikt hade den "vanliga" snickaren i podden kunnat göra ingreppet själv också, men att fräsa om fönsterkarmar är inte hans område och för att spara tid (och pengar) tar man in någon som gör det snabbt och rätt direkt.
Jag har förstått att podden och boken upprör, men såna här exempel där man försöker nedvärdera de intervjuade snickarna tillför inget heller.