I mitt fall så får jag tillslut rulla ihop mig på kudden och max 10cm nedanför med ett hörn av täcket 🙃, men vad gör man när man älskar de små liven så mycket 😸😸😸Alfredo skrev:
Åh Grattis 😃. Vad roligt att det gick så bra ❤️❤️❤️S swirve skrev:
Men jisses vilka sötnosar 🥰T Taclite skrev:
Jag brukade ha lyxen att kunna ligga där jag ville, men givetvis gjorde katten likadant så det var inte ovanligt att ha en svans i munnen eller klor i ljumsken... En katt hade viss ovana att tugga på ögonbrynen när hon ville ha frukost!!!4774 skrev:
S
swirve
Elektroniktokig
· Östergötland
· 1 362 inlägg
swirve
Elektroniktokig
- Östergötland
- 1 362 inlägg
Pappa katt är betydligt mörkare, men sen kommer de nog ljusna en del framöver... 3st är mörkare och 5st ljusare. O vad vi kan se nu så är det hälften honor/hanar!D dicliff skrev:
Jodå, det är bara att pussla runt katten. De bitar som katten ligger på är sk "dolda bitar", vilket ger dig mer intellektuell utmaning, vilket i sin tur skyddar mot att utveckla demens. Det är alltså kattens sätt att ta hand om dig.K Kakelugnen566 skrev:
Hahaha 😂K Kakelugnen566 skrev:
Känner igen det mycket väl, men har hittat ett bra knep. En tavelram med bakstycke på 50x70cm liggande på en ostabil torkställning som katten inte längre hoppar upp på efter alla misslyckade försök 😁
Visst innebär det att jag får stå och pussla, men det får man ta. Jag får ju iaf behålla alla bitar.
Ja det tror jag säkert! Men denna kattong får han inte, för jag har lagt bitarna en och en för att lättare kunna se när jag letar efter en särskild bit!B b8q skrev:
Jag brukar passa på när han sover eller är ute 😀The Dankster skrev:
Nu har historien med Bagheera nått sitt slut, i alla fall vad oss anbelangar,Mikael_L skrev:
Det hela gick verkligen inte bra, Bagheera var så skygg så att fortfarande efter ca tre veckor så gömde han sig fortfarande i olika minimala små hörn och tryckte.
Det började kännas alltmer hopplöst, och till detta tillkom problemet att vi hade gått in i en period med extremt varmt väder, det var hopplöst att vara tvungen att ha allt stängt hela tiden och inte kunna vädra ur värmen ordentligt på kvällarna.
Och till detta var det en del äventyr med att Bagheera lyckades ta sig in i den oinredda delen av vinden, krypa in i bjälklaget (mellan tak på nedervåning och golv på övervåning, och till råga på allt kissa där).
Så en dag hade Bagheera plötsligt lyckats smita ut, hur vi än letade så kunde vi inte hitta han någonstans.
En period med letande utomhus vidtog, bl.a. en massa turer till omgivningarna där han bott förut (som bara är en 6-800 meter bort).
Sen blev det mer semester, vi var borta en del, letandet efter kattskrället avtog, ...nästan helt, vi var helt utan idéer på var vi skulle leta eller göra.
Men sen för en typ 4 veckor sedan så var min bättre hälft ute och promenerade, och såg och hörde en katt som mjauade i skogsbrynet, lite avstånd, så svårt att se exakt hur katten såg ut, men visst var det helt möjligt att det kunde vara Bagheera. Katten drog som en avlöning när hon försökte närma sig.
Dagen efter, hände samma sak, på nästan samma ställe (typ 500 meter ifrån oss, men motsatt håll som där han bodde förut, mycket skog och en del fält var det där, och lite av typ övergiven bebyggelse)
Nu satte ju hoppet igång igen, så vi började alla gå turer åt det hållet och kika, och jag körde bil dit ibland (då jag var på väg till jobb, eller på väg hem). Och vi hittade något skrivet på fb om en mörkt grå katt som observerats där i krokarna. En för oss tidigare okänd karl, Frank, engagerade sig jättemycket (tusen tack Frank, säger jag igen), vi började sätta ut mat, där Frank hade sett en katt några gånger, jag ordnade efter ett tag med tak över maten då vi upptäckt att skatorna annars snabbt åt upp den.
Men maten blev hela tiden uppäten, kan det vara en katt som har börjat lära sig att få mat här, kan det vara Baghera. En dag efter jag satt dit mat så såg jag redan när jag börjat köra därifrån att det var en katt och åt, dvs troligen suttit och spanat och väntat, katten drog när jag närmade mig.
osv osv
Och så igår, då kom katten fram snabbt efter att bättre hälften och sonen hade fyllt på mat, och de kunde komma ända intill katten, och faktiskt få klappa den litet.
Hon ringde, jag åkte med ilfart dit med kattburen och det var så nära att vi lyckades fånga in han.
Men inte, dock var vi nu nästa 100% säker på att det är Baghera.
Så idag kom Bagheras riktiga matte (eller förra om vi säjer så) hit, med två av barnen.
Hade en lånad kattfälla med sig, och medan vi höll på och rigga upp fällan så hördes ett jamande och Bagheera kom, och inte riktigt direkt, men efter någon halvminut typ, så hade han blivit på det klara med att det var ju faktiskt matte, och maten var plötsligt inte alls intressant, utan han ville bara gosa.
Så det blev ingen fälla eller kattbur, utan hon bar honom till bilen och sonen fick ha Bagheera i famnen på vägen hem.
Nu är inte allt över för Bagheera, ty de bor ju fortfarande i lägenhet, så det är inte löst än.
Men trots allt ooootroligt skönt att vi hittade igen katten, och att han verkade vara i väldigt fint skick, dock lite mager.
Sötnosen, det är verkligen en fin och stilig katt, otroligt tråkigt att han inte fann sig bra hos oss, för faktiskt hade Frasse och Bagheera börjat visa tecken att de skulle komma att klara av att samsas.
Bagheera gjorde upprepade försök att närma sig Frasse, och Frasse fräste allt mindre, och de kunde vara några dm ifrån varandra, Frasse ätandes och Bagheera visar sig lagom undergiven genom att slicka sig lite sådär.
Lång text, sorry, men det var ju en sammanfattning av ett halvårs äventyr.
Lite dålig bild tagen genom bilrutan, när Bagheera är på väg hem.
Hur gammal är den?
Hoppas att ni lyckas lösa situationen.
Hört om äldre katter som har väldigt svårt att acceptera ändringar i sina liv.
Vi bodde med svärföräldrarna och deras katt en tid. Jag o katten kom bra överens. Men så blev jag tvungen att vara hemma hela dagarna i ett antal veckor. Dom första 3 veckorna så ignorerade katten att jag alls var hemma under normal arbetstid.
Ca 5 år, tror jag det var.
Jag tror inte det längre ligger på oss att lösa situationen, vi försökte nog tillräckligt länge.
Jag hade verkligen inget emot att vi skulle tagit över han, det var en rackans snygg och snäll katt.
Jag var faktiskt rätt mycket mer tveksam till det hela innan han alls kom hit.
Men jag tvivlar på att några veckor till här skulle leda till något annat resultat. Jag skulle dock vara ganska lättövertalad, men det verkar inte som att någon av alla inblandade tänker att det är någon bra idé.
Jag tror inte det längre ligger på oss att lösa situationen, vi försökte nog tillräckligt länge.
Jag hade verkligen inget emot att vi skulle tagit över han, det var en rackans snygg och snäll katt.
Jag var faktiskt rätt mycket mer tveksam till det hela innan han alls kom hit.
Men jag tvivlar på att några veckor till här skulle leda till något annat resultat. Jag skulle dock vara ganska lättövertalad, men det verkar inte som att någon av alla inblandade tänker att det är någon bra idé.
Tyvärr är det ju så ibland, speciellt med "äldre" katter som redan vant sig(och förmodligen trivits) i ett annat hem. Även jag har varit tvungen att lämna ifrån mig 2 katter som absolut vägrade finna sig hemma hos mig. Dom var dock så skygga att dom anföll människor om man närmade sig, vilket gjorde "beslutet" lite lättare.
Otroligt att ni till slut lyckades få tag i honom när han varit ute/borta så länge!
Otroligt att ni till slut lyckades få tag i honom när han varit ute/borta så länge!