Vår yoda var själv först, krävde då enormt mycket uppmärksamhet då man var hemma (...kräver fortfarande mycket uppmärksamhet...) och var helt förtvivlad då man kom hem.MariaiÖstergötland skrev:
Han blev väldigt mycket nöjdare sen Zorro kom till familjen, men det är nog mycket olika från katt till katt och ras till ras.
La perm brukar tydligen gilla andra katter av samma ras, du bör kanske fråga din uppfödare hur det brukar vara med britter? Jag tror att du ska satsa på annan lugn katt(ras) i så fall.
En kollega hade en vanlig bondkatt och skaffa en bengal-kattunge. När bengalen blev vuxen körde den iväg bondkatten...
Åh, den där plötsliga känslan av att man bara MÅSTE ha en till kan vi verkligen identifiera oss med. Det finns alltid kärlek för en till ❤️ Jag upplever att våra uppskattar att ha en kattkompis, även om det säkert finns många individer som är jättenöjda utan också. Om du vill ha en lugn och chill familjemedlem till ska du inte skaffa dig en sphynx - de har jättemånga fina egenskaper men att vara en soffpotatis är inte en av dem 😂 Vi har även haft en siames och en oriental innan, och jag skulle inte beskriva dem heller som potatisar (även om sphynxarna är mer energi).
Lycka till 😻
Har hittat ett par uppfödare i närheten som säljer renrasiga ragdolls utan stamtavla (som vår britt...) för liiite billigare prislapp. Man blir ju bra sugen. De verkar väldigt lika i temperamentet som britter.S Sona2012 skrev:
Det finns såååå många fina katter att få från katthem. Man gör ju också en fin insats.
De kommer vaccinerade, nybesiktigade av veterinär, chippade och kastrerade.
Tror vanligt adoptionspris är runt 1500kr för en yngre katt, billigare för en äldre.
Ni kan ju gå och titta iaf!
I mitt adoptionskontrakt för Gustav stod det att katthemmet (i mitt fall Hopp för Hemlösa)
ville ha förtursrätt till katten om man framöver inte ville/kunde ha kvar den.
De är ett "no-kill" som verkligen bryr sig om sina djur.
Lycka till vad det än blir!
Jo, jag vet. Men vår nuvarande är kastrerad och det skulle nästa också bli, så det är ovidkommande. 😇Stefan N skrev:
Jag känner till tre familjer som köpt just ragdoll på det viset och alla dessa katter är väldigt otypiska för rasen. Och får jag nog säga inte så harmoniska. (Läs helt odrägliga och olyckliga över att vara innekatter.) Det kan ju finnas många anledningar till det. Men som en som har fött upp hundar kan jag ju säga att det är inte att registreringsavgifter som är den stora kostnaden för djuruppfödare så jag blir lite misstänksam till att föda upp renrasiga djur utan stamtavla. Det är ngt som skaver där.
Katthem har relativt ofta ungar eller yngre katter. De har dessutom bra koll på om katterna de har gillar andra katter.
Ja, jag kan förstå hur du menar. Medan vår britt är väldigt rastypisk, trots avsaknad av stamtavla.Jiji skrev:
Katthem känns väldigt fint och jag läste litegrann om katter som bor på hem nära oss, men det verkar som en del av de katterna är lite "känsliga" (av uppenbara skäl förstås), och jag vet inte hur väl det lirar med annan katt i hemmet samt 3 barn där yngsta är fyra år...
Det var, förutom att jag undrar lite över hur själva uppfödandet går till, just ragdoll jag ville vifta lite med varningsflagga för. Det är en väldigt populär ras och alla kattungar blir sålda, sådant gör att man kan bli lockat att gå lite genvägar och avla på föräldrar som inte är helt sunda. Just de tre ragdoll som jag refererar till är inte alls trevliga, får jag nog lov att säga. De klarar inte av att vara innekatter, som de köptes för att vara och det har resulterat i olyckliga ägare (många bett) och olyckliga katter. Om det beror på sjukdom eller understimulering vet jag ju inte men det är märkligt att just tre ragdoll från uppfödare som inte har stamtavla beter sig så konstigt. Det är alltså tre olika katter i olika delar av landet och tre olika uppfödare de kommer från.
Jag vet inte om dessa uppfödare har tillstånd från länsstyrelsen, vilket man ska ha om man tar tre kullar per år. Jag har ju en känsla av att det kan känns som lätta pengar att ta ungar av populära raser och inte ha tillstånd. Då är det lätt att tro att man kanske också slarvar med hälsoprogram och annat som finns för de flesta raser. Eftersom man får så mycket mer betalt per unge med stamtavla funderar jag på varför man gör så. På min tid med hundar fanns det populära raser som såldes snabbt och enkelt och det avlades tyvärr allt för friskt och oetiskt på en hel del av dessa raser av uppfödare som inte erbjöd stamtavla. (Nu smugglas ett inte obetydligt antal valpar in i landet varje år.)
Att föda upp djur är arbetsamt och kostar en hel del pengar. Därför känns det märkligt att en seriös uppfödare inte vill sälja djur billigare.
Att man i stallet har en trevlig och fenomenal råttjägarkatt som man låter få en kull ungar för att generna ska leva vidare är inte vad jag menar utan just "föda upp utan stamtavla". Det kan vara så att man gynnar en oseriös marknad när man köper ett sådant djur.
Jag säger inte att det måste vara dåligt, bara att man ska vara väldigt uppmärksam i kontakterna med en sådan uppfödare.
Obs! Skrivfel
"Därför känns det märkligt att en seriös uppfödare inte vill sälja djur billigare."
Skulle vara, "därför känns det märkligt att en seriös uppfödare vill sälja djur billigare."
Det hade kommit med ett "inte" för mycket i den meningen.
"Därför känns det märkligt att en seriös uppfödare inte vill sälja djur billigare."
Skulle vara, "därför känns det märkligt att en seriös uppfödare vill sälja djur billigare."
Det hade kommit med ett "inte" för mycket i den meningen.
Administrator
· Skåne
· 7 902 inlägg
Ja, vi drabbades också av den sjukan förra året. Det var för att Doris som är lite sjuklig av sig har problem med diverse andra katter på vår tomt och inte kan försvara sig, så jag ville ha någon som försvarar hennes revir åt henne. Dessutom tyckte Gustaf att hon var tråkig, som mest vill vara för sig själv och inte vil gosa alls. Han tjatade om en stor sällskaplig hankatt.
Så jag började kika på maine coon-hannar på blocket och fick då napp på Laban vars pappa är en jättestor maine coon och mamma är blandras maine coon/norsk skogskatt.
I alla fall så är Laban världens mysigaste katt, som alltid vill vara med och har gott humör. Han är bara åtta månader än så länge, så han är fortfarande lite busig. Till exempel älskar han att knöla ihop bordsduken 🤨
Doris tycker att han är jobbig, för han hoppar alltid efter henne när hon kommer gåendes. Hon vill helst vara i fred, men det går bättre och bättre. Jag har börjat hitta dem sovandes i samma rum nere i källaren, ett klart framsteg.
Så jag tror att du kan skaffa en katt till och att de vänjer sig vid varandra till slut, vad de än har för kynne. Är det sedan inte så att alla katter är mer aktiva som kattungar, men att de lugnar ner sig sedan?
I lördags låg Laban sådär och såg ett helt avsnitt av the Crown med oss. 😋
Redigerat:
Tack Marlen! De är så gulliga ihop, Doris truliga fejs lever i min hjärna hyresfritt, som man säger nuförtiden. 😆
De flesta katter kanske lugnar sig, men inte alla antar jag, hehe. Men väljer man en lugn ras kanske man slipper ha den svingandes i takkronan iallafall.
När man kommit till stadiet att man pratar om det varje dag, googlar raser varje dag, och börjar prata om en till katt med sina kollegor, finns det någon återvändo då??
Administrator
· Skåne
· 7 902 inlägg
Nej, det är kört. 😁