Sitter i bilen med katten i knät. 2,5 timme in och 3 timmar kvar. Lugn än så länge och inga otrevliga olyckor, han har fastat sen kl 23 igårkväll (haft tillgång till vatten hela natten).
Har en britt hane 1,5 år som väger 5 kg samt en hona 2,5 år som väger ca 4 kg båda innekatter.MariaiÖstergötland skrev:
Efter allt detta viktprat skred vi till verket och vägde in katten (han måste fattat vad som var på g för han stack och gömde sig). Domen: 5 kg. Han är drygt 1,5 år. Enligt internet är normalvikt ca 4-8 kg?! Nån annan med britt som kan tala om ifall han är purrfekt eller inte?
Hörni, jag har en fråga som är hyfsat kattrelaterad!
Vi funderar på att kliva in i nutiden och skaffa oss moderna brandvarnare som är seriekopplade och går att se i en app om man inte är hemma. Det finns ju ett hyfsat brett utbud att välja på, men det finns en liten extrafunktion jag skulle vilja ha för katternas skull: jag skulle vilja kunna tysta brandvarnarna via appen om det skulle vara så att det går ett larm och jag vet att ingen är hemma. Det kommer ju fortfarande att brinna, men katterna slipper åtminstone bli ytterligare stressade av att brandvarnarna ylar.
Har ni några bra tips? Jag har tittat på några modeller där det står att man kan tysta dem via appen, men bara om man är så nära att telefonen är på samma wifi som brandvarnarna och det faller ju lite platt om ingen är hemma…
Vi funderar på att kliva in i nutiden och skaffa oss moderna brandvarnare som är seriekopplade och går att se i en app om man inte är hemma. Det finns ju ett hyfsat brett utbud att välja på, men det finns en liten extrafunktion jag skulle vilja ha för katternas skull: jag skulle vilja kunna tysta brandvarnarna via appen om det skulle vara så att det går ett larm och jag vet att ingen är hemma. Det kommer ju fortfarande att brinna, men katterna slipper åtminstone bli ytterligare stressade av att brandvarnarna ylar.
Har ni några bra tips? Jag har tittat på några modeller där det står att man kan tysta dem via appen, men bara om man är så nära att telefonen är på samma wifi som brandvarnarna och det faller ju lite platt om ingen är hemma…
Våra katter är bra att dom inte klöser soffor och sånt. Men lämnar du fram kartonger, ja då ser det snart ut såhär om den svarta får tag i den. Vet inte vad som är så roligt att bita och riva kartong och slänga bitarna runt sig.
En ny kartong levererades idag, den förblev inte tom i många sekunder.
Redigerat:
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 487 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 487 inlägg
Hej, till alla läsare av tråden - fortsätt inte läsa om ni inte vill bli lessna på lördagskvällen.
Nåddes för en timme sen av ett tråkigt besked, en kär vän hade åkt in akut till djursjukhuset (https://www.anicura.se/hitta-klinik/stockholm/regiondjursjukhuset-bagarmossen/ ) med sin 8-åriga Siameshane som har haft problem med aptitlöshet under en vecka, något som en annan veterinär (https://arstakliniken.se/) sagt inte var något akut så länge katten åtminstone äter (något), dricker och går på lådan.
Ikväll var kattens njurar och lever helt ur spel och inget fanns att göra så min vän har fått åka hem med en tom bur, och jag är så lessen för hens skull.
Men också lite, lite förbannad då jag själv som kattägare har dåliga erfarenheter av båda klinikerna, de är bland de största i Stockholmsområdet och det är bara några få som kan ta djur över natten så på det sättet är vi låsta.
Katten var en innekatt, fick gå ut i koppel samt vistas på balkong med tillsyn. Kan inte ha ätit några dåliga växter. Min vän är en van djurägare och har inte tvättmedel el dyl nåbart, inte heller snittblommor såsom liljor som är mycket giftiga.
Vad kan ha hänt? Min vän är förkrossad nu, och det är ju så att en är utelämnad till expertisen = veterinären, och jag har själv ett mycket dåligt "avslut" i bagaget som gör mig både känslig och medveten.
Katter är mycket bra på att maskera smärta men har nån en idé om vad som kan ha hänt på så oerhört kort tid?
Nåddes för en timme sen av ett tråkigt besked, en kär vän hade åkt in akut till djursjukhuset (https://www.anicura.se/hitta-klinik/stockholm/regiondjursjukhuset-bagarmossen/ ) med sin 8-åriga Siameshane som har haft problem med aptitlöshet under en vecka, något som en annan veterinär (https://arstakliniken.se/) sagt inte var något akut så länge katten åtminstone äter (något), dricker och går på lådan.
Ikväll var kattens njurar och lever helt ur spel och inget fanns att göra så min vän har fått åka hem med en tom bur, och jag är så lessen för hens skull.
Men också lite, lite förbannad då jag själv som kattägare har dåliga erfarenheter av båda klinikerna, de är bland de största i Stockholmsområdet och det är bara några få som kan ta djur över natten så på det sättet är vi låsta.
Katten var en innekatt, fick gå ut i koppel samt vistas på balkong med tillsyn. Kan inte ha ätit några dåliga växter. Min vän är en van djurägare och har inte tvättmedel el dyl nåbart, inte heller snittblommor såsom liljor som är mycket giftiga.
Vad kan ha hänt? Min vän är förkrossad nu, och det är ju så att en är utelämnad till expertisen = veterinären, och jag har själv ett mycket dåligt "avslut" i bagaget som gör mig både känslig och medveten.
Katter är mycket bra på att maskera smärta men har nån en idé om vad som kan ha hänt på så oerhört kort tid?
Oj så himla ledsamt, och dessutom när man gjort alldeles rätt och sökt vård när kissen visat att den inte mår bra
Jag har inga bra ledtrådar, en snabb googling säger förgiftning, tumörer eller inflammation men det är ju väldigt generella svar. Har din vän funderat på att obducera katten för att försöka få svar? Vi hade för några år sedan en nioåring som hade en period med sjukdom där veterinärerna på flera olika kliniker inte hittade vad som var fel och som slutade med att vi tyvärr var tvungen att ta bort honom eftersom han bara blev sämre och det inte kändes värdigt längre. Vi fick frågan om vi ville obducera honom men tänkte ”vad spelar det för roll, han är ju borta oavsett”, men det beslutet har vi sedan ångrat flera gånger. Såhär i efterhand hade det varit åtminstone lite tröstande att ha fått veta vad som var fel, speciellt som vi har fler katter så det hade varit bra för framtiden om någon får liknande symptom.
Nu blev det långt utan att jag egentligen sagt något. Jag tycker hemskt synd om din vän, det är fruktansvärt att åka hem med en tom bur
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 487 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 487 inlägg
Tack för ärligt & hjärtevärmande svar. Tänker som du att en obduktion kan ge svar, men måste nog ta det försiktigt med min vän, ska skriva som förslag men kanske det är för sent?Jumos skrev:
Nu blev det långt utan att jag egentligen sagt något. Jag tycker hemskt synd om din vän, det är fruktansvärt att åka hem med en tom bur
Jag önskar att jag själv hade varit så klarsynt med vår senaste katt, att begärt obduktion, men när hjärtat bara blöder av sorg är det inte det första en tänker på.
Har i många mail och telefonsamtal ifrågasatt hur min katt, och jag, blev behandlade (vid avlivning, orkar inte skriva om det nu) men "nöjde" mig med en viss form av ursäkt. Blir än idag rosenrasande när jag tänker på det, men har av bl a egna hälsoskäl, inte orkat driva det vidare.
Men varje sån här grej som händer skickar mitt blodtryck i taket.
Utan att på något vis vara fördömande, men till största delen av problem med lever och njure är kopplingen mot vad de får för föda. Torrfoder är tvunget att intas med mycket vatten, annars är det alltför påfrestande mot både lever och njure. Att vattnet finns eller ges på ett annat ställe än på matens placering är att säkerställa kattens eget naturliga behov. Vidare att fodret är av så pass hög kvalitet och inte inköpt på dagligvaruhandeln är en än bättre garant för att ha friska djur hos sig. Vidare förutom kosten så kan man kolla upp ifall det finns kopplingar mot den rasen och sjukdomsbilden för att få lite mera svar.
Obduktion är jag tveksam till, men förstår att det kan leda till mera kunskap och därmed förståelse inför kommande generationer så viss acceptans finns det.
Förbaskat ledsamt är det under omständigheter som dessa och jag har full förståelse att det slår kull vardagen.
Obduktion är jag tveksam till, men förstår att det kan leda till mera kunskap och därmed förståelse inför kommande generationer så viss acceptans finns det.
Förbaskat ledsamt är det under omständigheter som dessa och jag har full förståelse att det slår kull vardagen.
Eftersom det är helg så kanske det finns en möjlighet till en obduktion även om hen tackat nej (om frågan ens har ställts?). Jag tänker att de gissningsvis inte hunnit skicka iväg katten på kremering ännu, så om hen ringer dit kanske det går att ordna en obduktion. Om det nu skulle kännas aktuellt, så klart. Jag förstår att det kan kännas okänsligt att föreslå det, men argumentet om att hen kanske ångrar sig sedan är både fint och sant.
Ja, nu är det fyra år sedan vi fick ta bort vår nioåring, men jag kan fortfarande bli upprörd över grejer jag såhär i efterhand har lärt mig att de borde informerat oss om eller erbjudit oss.
Man är ju väldigt utsatt i den positionen, man litar på att veterinärerna är de som kan och att de vet vad de pratar om. Tyvärr är det inte alltid hela sanningen.
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 487 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 487 inlägg
Ja, tack, det är en tanke. ska vidarebefordra detta på en gång så att inte chansen går om intet, vet inget om de nämnt kremation över huvud taget.
Jag kämpar fortfarande med ångest, ibland, efter vår senaste katts hädanfärd 2017 på https://evidensia.se/klinik/evidensia-sodra-djursjukhuset-kungens-kurva/ då jag kände mig uselt mottagen och många fler saker som jag inte finner lämpliga att skriva om här och nu, men som gör att jag inte på några vis kan rekommendera detta djursjukhus.
@Maria T Vad tråkigt att höra om din vän! Jag kan inget om katter, så den närmsta referens jag har är en kollega vars 2 år gamla samojedhund gick ett liknande öde till mötes. Visserligen började hela händelsekedjan med att hunden fick någon form av bett/stick i ansiktet men det eskalerade tillslut till njursvikt och ofrånkomligen avlivning. Vi är en liten arbetsgrupp (3 pers) och det var ledsamma dagar.
Hoppas att din vän kan få nån typ av svar vad som kan ha hänt och tillslut hittar en väg framåt, kanske med en ny liten pälskling, vem vet.
Hoppas att din vän kan få nån typ av svar vad som kan ha hänt och tillslut hittar en väg framåt, kanske med en ny liten pälskling, vem vet.
7 timmar i bilen och han tog det som en superhjälte. Inga olyckor, inte ett pip, han var nog vaken mestadels men höll sig lugn. I halvtid erbjöds han vatten och toa i bagaget, men det var nog för ovärdigt för hans höghet så det nobbades. Nu har lugnet lägrat sig och han sussar gott på en stol som vi lagt hans medhavda fäll på.
