Ja jag tänkte att hon verkar lite understimulerad, kanske.Marlen Eskilsson skrev:
Frasse hade en massa tokiga och jobbiga beteenden och spattryck den där dryga veckan vi höll han inne innan det var dags att få bli utekatt.
Nu är han nästan alltid jättelugn hemma, gör väl av med energin utomhus, kommer bara in för att äta, sova eller kräva att man gosar me han.
Administrator
· Skåne
· 7 892 inlägg
Hon är visserilgen en jättebusig kattunge, men jag vågar inte släppa ut henne själv förrän vid 6 månader när hon är kastrerad, det blir i början av juni. Vi gjorde misstaget med förra katten Smilla att vi släppte ut henne för tidigt och två gånger försvann hon och hade flyttat in hos andra familjer. Båda gångerna fick vi tillbaka henne genom att jag satte upp lappar i grannskapet med bild på henne med efterlysning och hittelön. Fast Doris har fått gå ut lite idag när vi var med. Så försvann hon och vi hittade henne på övervåningen, sovandes och hon sover fortfarande. 
Kattungar är jättebusiga, man glömmer fort när man inte har någon. Min Signe är nu dryga året och har börjat bli lite lugnare. Ibland.
Frasse fick ett påskägg med Latz partymix i.
Men det var krånglig skål att äta ur, det måste finnas något annat sätt...
Ni skulle sett hans misstänksamhet mot det där konstiga ägget när han fick det. Det var obetalbart, synd att jag inte filmade.
Men det var krånglig skål att äta ur, det måste finnas något annat sätt...
Ni skulle sett hans misstänksamhet mot det där konstiga ägget när han fick det. Det var obetalbart, synd att jag inte filmade.
Vilken underbar tråd! Måste vara den bästa på Byggahus tror jag...
Jag har växt upp i hem med katt, men sen man flyttade hemifrån och studerat och flyttat runt har jag aldrig skaffat egen katt, tills jag träffade min nuvarande sambo som också är djurälskare.
Vi adopterade två bröder från katthjälpen, och de var oerhört skygga när vi tog hem dem. Första dagarna satt de och gömde sig bakom subwoofern i vardagsrummet.
Sen flyttade de till bakom tvättkorgen istället.
Men sakta men säkert har de blivit mer och mer modiga även om de efter ett och ett halvt år ännu är väldigt lättskrämda och skygga mot andra människor. Eller ja, åtminstone Nisse (den grå), Sigge (den randiga) är ganska nyfiken av sig.
Nu ligger de gärna i sängen med oss.
Eller klämmer ihop sig i den ena av sina två väskor (för varför använda var sin när man kan klämma ihop sig i en?)
Något jag reflekterat mycket över när man har katt i vuxen ålder, kontra mot vad jag minns som barn, är hur olika de är varandra. Trots att dessa två är bröder och vuxit upp tillsammans så är Sigge nyfiken, väldigt busig och aktiv, och gillar att vara nära men på behörigt avstånd, typ vid fotändan av soffan. Nisse däremot är väldigt försiktig, bryr sig knappt om att leka och behöver ingen stimulans, och vill helst av allt ligga på ens bröst eller upptryckt i ens armhåla...
Jag har växt upp i hem med katt, men sen man flyttade hemifrån och studerat och flyttat runt har jag aldrig skaffat egen katt, tills jag träffade min nuvarande sambo som också är djurälskare.
Vi adopterade två bröder från katthjälpen, och de var oerhört skygga när vi tog hem dem. Första dagarna satt de och gömde sig bakom subwoofern i vardagsrummet.
Sen flyttade de till bakom tvättkorgen istället.
Men sakta men säkert har de blivit mer och mer modiga även om de efter ett och ett halvt år ännu är väldigt lättskrämda och skygga mot andra människor. Eller ja, åtminstone Nisse (den grå), Sigge (den randiga) är ganska nyfiken av sig.
Nu ligger de gärna i sängen med oss.
Eller klämmer ihop sig i den ena av sina två väskor (för varför använda var sin när man kan klämma ihop sig i en?)
Något jag reflekterat mycket över när man har katt i vuxen ålder, kontra mot vad jag minns som barn, är hur olika de är varandra. Trots att dessa två är bröder och vuxit upp tillsammans så är Sigge nyfiken, väldigt busig och aktiv, och gillar att vara nära men på behörigt avstånd, typ vid fotändan av soffan. Nisse däremot är väldigt försiktig, bryr sig knappt om att leka och behöver ingen stimulans, och vill helst av allt ligga på ens bröst eller upptryckt i ens armhåla...
Jag är inte uppvuxen med katt, har en superallergisk bror. Det första jag gjorde när jag fick mitt förstahandskontrakt var att skaffa katt.
Supersöta bröder, jag håller med om att katter är väldigt olika - en del av charmen med att dela liv med katt
Supersöta bröder, jag håller med om att katter är väldigt olika - en del av charmen med att dela liv med katt
Sedan en vecka tillbaka har vi en katt mindre. Mamma Lisa fick ett elakt kattsnuvevirus (calici) som inte ville ge med sig.Lill72 skrev:
Mor och dotter
[bild]
Efter många veterinärbesök och olika behandlingar som inte gav önskvärt resultat så var vi tvungna att fatta det obekväma beslutet