Börja gå in i detalj på spanska arvsrätter är inte en kort historia, man kan säga så här , i svar #502 presentera jag en stad, Madrid bor du där så har du knappt någon arvsskatt , finns även fler platser i Spanien som röstat bort arvsskatten för klass 1 arvingar.F fsn skrev:
Sedan Arvsrätten i nya EU 17 aug 2015
Så kommer Eu medborgare som stadigvarande bor i Spanien omfattas av Spansk arvsrätt , oavsett nationalitet.
Vill du påskynda så kan du ansöka om att bli resident ,,,Om du vistas mer än halva året är du resident i Spanien vare sig du vill eller ej. Du kan offentliggöra detta genom att hos nationalpolisen ansöka om att bli registrerad som resident. Samma dag som ansökan inlämnas får du bekräftelsen i form av ett intyg.
Kort hur man gör för att snabbt få tillgång till det Spanska arvssystemet i stället , samt testamente att man ska använda det spanska systemet , då kan ingen hävda eller bryta ditt Spanska val.
Du menar dom sista 20-30 åren, särkullen är 60 år, född på 60 talet, har dom inte känt varandra innan , lär inte hatet bli något större.Enk Projektet skrev:
Ska man testamentera bort allt till en person så har England reglerna för detta ända mål , kanske synd nu med brexit att man inte lika lätt kan ta sin internationella rätt med sig dit , men kommer snart regler hur man kan skriva sig där utan EU medlemskap.
Och sedan använda deras arvslagar , så kan man testamentera efter egen vilja. för den som vill det.
Och sedan använda deras arvslagar , så kan man testamentera efter egen vilja. för den som vill det.
Gäller det alla i England? Fick för mig att dom hade speciella arvsregler för gods och slott (adliga?) för att fastigheterna inte skulle styckas sönder.T Takläggare skrev:
Din mor har Besittningsrätt tills den dagen hon flyttar . Hon är därför skyddad från det du beskriver enligt svensk lag, så jag tror inte det är vad frågan gäller.
Ditt Syskon kommer få Sin del om din mor inte lever upp det. Gäller ju er med för den delen.
Håll inte på med fifflandet i övrigt. Det är olagligt.
Mycket möjligt att ert halvsyskon inte vill ha nått med er eller pengarna att göra. Konstigt.
Ditt Syskon kommer få Sin del om din mor inte lever upp det. Gäller ju er med för den delen.
Håll inte på med fifflandet i övrigt. Det är olagligt.
Mycket möjligt att ert halvsyskon inte vill ha nått med er eller pengarna att göra. Konstigt.
Jävligt otrevligt svar! Det var du som skrev nedlåtande om att jävlas med sin pappas sista önskan. Har pappan en sista önskan ska han ordna det INNAN han dör, det går inte att göra genom testamente mot sina barn om man avser att ge dem mindre än laglotten. Vet inte vad som ger dig rätten att klandra någon för att hävda det som man lagligen har rätt tillS SueCia skrev:
Det kan vara moraliskt förkastligt även om det är juridiskt korrekt, det var inte det minsta otrevligt svar.P PTZic skrev:
Man ska hata en människa riktigt riktigt jävla mycket för att gå emot hens sista önskan här i livet.
Att man vill göra sitt barn arvslöst föregås oftast av någon form av vendetta och tvist. Du har ingen aning om vad som ligger bakom i det här fallet, eller hur "moralisk" pappan varit i sin önskan. Ändå väljer du ensidigt att döma och fördöma den ena parten. Vad har du för grund för det? Som förälder själv kan jag konstatera att man måste hata sitt barn riktigt riktigt jävla mycket för att göra det arvslöst. Du tänkte aldrig på att reflektera över vad som får pappan att agera så?S SueCia skrev:
Budskapet är att bouppteckning och arvsdelning görs, och ska göras, strikt på juridiska grunder. Där finns inte utrymme för "tyckande". Har man själv speciella önskemål vad som ska hända med ens egendom, så har man en egen skyldighet att ordna med allt det juridiska innan man dör. Inte minst av respekt för de efterlevande som ska leva vidare efteråt, och för deras skull undvika att det uppstår tvister och osämja. I det ingår att om man vill att något barn inte ska få ärva, så måste man skänka bort de tillgångarna innan man dör, och om det är till bröstarvingar också ange i gåvobrev att det ska undantas från laglotten. Man kan inte testamentera bort laglotten från dödsboet
Men snälla, spelar det någon som helst roll om det föregås av en tvist eller inte? Det är pappan som arbetat för pengarna och således borde det vara självklart att han bestämmer vad som händer med dom om han dör.P PTZic skrev:
Jag skulle känna mig som en riktig jävla parasit om jag börja tjafsa om hur min pappa fördelade sitt arv, oavsett vad jag får eller inte får.
Det här är bland de mest bisarra diskussioner jag haft, din grundinställning verkar vara att man är moraliskt berättigad till sin pappas pengar oavsett relation till honom...
Bisarr diskussion kan vara ömsesidigt tyckande. Det finns en anledning till att vi har den lagstiftning vi har angående laglott till bröstarvingar. En förälder har ett ansvar gentemot de barn hen sätter till världen, oavsett dispyter eller vad man tycker om varandra. Då spelar det ingen jävla roll om han själv jobbat ihop pengarna eller inte. Man kommer inte undan sitt ansvar där man sått sin säd. Snacka då inte om några jävla parasiter.S SueCia skrev:
ALLA som ger råd på det här området, vare sig det gäller önskemål efter ens död eller om det gäller hur man ska dela vid en skilsmässa eller separation, är att man ska sätta ner det på papper på ett juridiskt korrekt sätt. Det är lätt att vara överens när man är sams, men det kommer andra lägen där det kommer in både osämja och tredje part som inte är lika benägna att följa tidigare överenskommelser. Därför år det enhälliga rådet att fia all juridik innan, om man har speciella önskemål. Det tycks de flesta förstå utom du. Du kallar när man hävdar det som de flesta förespråkar för bisarrt. Vem är det då som är bisarr?
Nej det har inte med rättsläget att göra utan var en allmän reflektion och utsvävning, som så mycket annat i den här tråden. Som jag har förstått så ingick i TS frågeställning "hur ska vi göra halvsyskonet arvlös" och sedan har det väl mest handlat om hur man ska kringgå halvsyskonets arvsrätt. OCH om det är faderns vilja ELLER TS vilja tycker jag har stor betydelse för hur man angriper frågan. Är det inte den avlidnes önskan att särkullbarnet ska bli arvlös så är väl det rätt klart att särkullbarnet ska ha minst sin laglott.