122 056 läst · 660 svar
122k läst
660 svar
Ärver vårat halvsyskon en tredjedel av pappas bostadsrätt?
S
SueCia
Elektroniktokig
· Dalarna
· 5 143 inlägg
SueCia
Elektroniktokig
- Dalarna
- 5 143 inlägg
Dan_Johansson skrev:Problemen som jag ser det, är att ;
A: Det är så lång tid det handlar om. Tänk om du bestämt dig för något när du är 75, sen visar det sig att den kassa dottern får ordning på prioriteringarna och vårdar dig ömt i tio år?
B: Som det är nu så har vi en hyfsad lagstiftning kring arv, det blir ganska bra om man inte gör något alls. Vad skulle vara regeln med ditt "system", dvs vem ärver en person som inte gör något? Det enda jag kan se som rimligt är att allt går till allmäna arvsfonden, det skulle tvinga alla skriva testamenten. Då måste någon hålla koll på alla testamenten, vem skulle det vara?
Jag tycker det är ganska självklart hur det borde vara. Utan testamente ärver barnen prportionellt, 10 barn = 10% var.
men om man har 10 barn och vill göra en av dom arvslös så borde man självklart få göra det.
Allvetare
· Västra götaland
· 9 266 inlägg
Intressant... Och testamentet? Vem ska hålla ordning på dem?S SueCia skrev:
Om vi leker med tanken att de nästan 450000 personerna som numera bor i Sverige, men har en bakgrund i ett något mer patriarkalt samhälle bestämmer sig för att göra det till regel att kvinnor ärver noll?
S
SueCia
Elektroniktokig
· Dalarna
· 5 143 inlägg
SueCia
Elektroniktokig
- Dalarna
- 5 143 inlägg
jag vet faktiskt inte hur man brukar hålla reda på testamenten men jag antar att det finns system på plats för sånt?Dan_Johansson skrev:
Min rätt att styra över mina tillgångar ska alltså begränsas av vadå, människor som hatar kvinnors rätt att få fortsätta hata? :O
Han kan testamentera allt till er mamma. Men barn har ändå laglig rätt. Tror dock att hen då måste klaga in det, vilket hen med lite tur inte vill/orkar. Det KAN ju vara en vettig människa. Något ni KAN göra dock, är att skriva papper på att mamma sitter ”i orubbat bo”. Det innebär att morsan inte kan slängas ut ur lägenheten, men om den ska säljas eller hon går bort, så har hen laglig rätt till en sjättedel som jag har fattat det. Kolla upp det där med orubbat bo. Är nog säkraste vägen för morsans skull.
Går inte att "skriva över" något på den ene maken i ett äktenskap, annat än att det är skrivet som ett äktenskapsförord och registrerat i tingsrätt. Allt annat räknas som gemensamt giftorättsgods och kommer att tas med i bouppteckning i dödsbo när den ena maken avlider, där den avlidne räknas haft del i hälften av det giftorättsgodset. Oavsett vem som står som "ägare" till det. En bil t ex kan bara registreras på en person, men räknas som gemensam egendom för makarL Lolle333 skrev:Vår pappa har förutom mig och mitt syskon även ett barn till som han fick när han var ung med en annan kvinna än vår mamma. Han tog då beslutet att han inte ville ha någon kontakt med det barnet förutom att betala underhåll under hela barnets uppväxt.
Nu är det så att vår pappa är svårt sjuk och har troligtvis inte många månader kvar att leva. Han är fortfarande gift med vår mamma och hon lever fortfarande. Han vill inte att hans barn som han valt att inte ha någon kontakt med ska ärva något från honom. Han har därför alltid sett till att hans tillgångar står på vår mamma. Dock så kan de tydligen inte göra så med bostadsrätten de bor i nu. Där står både min pappa och min mamma som ägare. Nu antar jag att vårat halvsyskon kommer få ut en tredjedel av vad lägenheten är värd när pappa går bort?
Finns det några sätt vi kan minimera vad vårat halvsyskon får ut förutom att mina föräldrar måste sälja bostadsrätten och flytta till en hyresrätt?
Är det så att vårat halvsyskon får ut en tredjedel av vad bostadsrätten är värderad till minus bolånet? I så fall kanske en lösning är att belåna lägenheten mera? Eller att sälja bostadsrätten till oss?
Något vi också är rädda för är att om vårat halvsyskon ska få ut ett antal hundratusen kronor från bostadsrätten när vår pappa går bort så kanske inte mamma har råd att bo kvar.
Allvetare
· Västra götaland
· 9 266 inlägg
Problemet är väl att det INTE finns något system för det? Om testamentet är så viktigt räcker det ju inte med att två mer eller mindre existerande personer skrivit att de sett någons signatur, och att det sedan ligger i byrålådan tills man dör?S SueCia skrev:
Nja, du har ju inte den rätten idag, och det kanske finns syften som är större än dig med det?
"Sista önskan"? Enligt svensk lag kan man inte göra sina barn arvslösa, även om det är ens egen önskan. Läs på bättre innan du fäller dömande kommentarer. Den som vill göra nån arvslös, ska göra det medan man lever, skänka bort det och skriva gåvobrev att det ska räknas bort från arvslott. Man kan inte testamentera bort bröstarvingarS SueCia skrev:
Det jag har lärt mig är att det som står i lagboken och det som egentligen händer i verkligheten är två helt olika saker.L Lolle333 skrev:Vår pappa har förutom mig och mitt syskon även ett barn till som han fick när han var ung med en annan kvinna än vår mamma. Han tog då beslutet att han inte ville ha någon kontakt med det barnet förutom att betala underhåll under hela barnets uppväxt.
Nu är det så att vår pappa är svårt sjuk och har troligtvis inte många månader kvar att leva. Han är fortfarande gift med vår mamma och hon lever fortfarande. Han vill inte att hans barn som han valt att inte ha någon kontakt med ska ärva något från honom. Han har därför alltid sett till att hans tillgångar står på vår mamma. Dock så kan de tydligen inte göra så med bostadsrätten de bor i nu. Där står både min pappa och min mamma som ägare. Nu antar jag att vårat halvsyskon kommer få ut en tredjedel av vad lägenheten är värd när pappa går bort?
Finns det några sätt vi kan minimera vad vårat halvsyskon får ut förutom att mina föräldrar måste sälja bostadsrätten och flytta till en hyresrätt?
Är det så att vårat halvsyskon får ut en tredjedel av vad bostadsrätten är värderad till minus bolånet? I så fall kanske en lösning är att belåna lägenheten mera? Eller att sälja bostadsrätten till oss?
Något vi också är rädda för är att om vårat halvsyskon ska få ut ett antal hundratusen kronor från bostadsrätten när vår pappa går bort så kanske inte mamma har råd att bo kvar.
Jag undrar om det TS far vill är att särkullbarnet inte ska få något arv, eller att resten av familjen ska få så stort arv som möjligt att fördela sinsemellan. För mig är det en viss gradskillnad på dessa två varianter. Det första kan bero på allt från likgiltighet (känner inte mitt barn så jag bryr mig inte) till hat (barnet förstörde mitt liv så det ska inte få något). Det andra kan bero på girighet (ha kvar allt inom ”kärnfamiljen”) eller kanske oro för att frun inte kan bo kvar när särkullbarnet fått sin laglott (till det scenariot skrev någon en lösning tidigare idag).
Nu skriver TS så här i starten, men kanske är det slarvigt formulerat:
Hursomhelst, gjort är gjort. Både barn och ekonomin. För sent nu att inte föda barnet eller att slösa bort eller flytta pengarna. Bra det.
Nu skriver TS så här i starten, men kanske är det slarvigt formulerat:
kanske menar TS istället att maximera ”kärnfamiljens” arv?L Lolle333 skrev:
Hursomhelst, gjort är gjort. Både barn och ekonomin. För sent nu att inte föda barnet eller att slösa bort eller flytta pengarna. Bra det.
Husägare
· Västerbottens län
· 777 inlägg
Du, och alla andra, som anser att barn ska lämnas oskyddade och arvslösa kan läsa min tråd på Flashback. Det kanske får er att tänka till. Länk: https://www.flashback.org/t3266082p5T Takläggare skrev:Som sagt, när det kommer till pengar då kommer girigheten , som TS tar upp så har pappas ekonomi fördelas och planerats via mamma, ingen jurist i världen kan skapa underverk, där han ska gå bak i tiden försöka hävda att pappan gömt pengar hos mamman , blir så gott som omöjligt att bevisa vilka belopp det handlar om när det varit planerat sedan länge.
Däremot så ökar bara konflikten mellan syskonen, först har dom en bortgång av föräldern sedan ett särkullbarn som bevisar vad förälder alltid hävdat om relationen och barnet.
Som någon nämnt det handlade om 85 tusen kr , det är inte ens ett belopp att starta krig om , ett så lågt belopp kommer inte ge någon upprättning.
Barnet kan mycket väl själv söka kontakt och försöka få till en relation, kanske inte under sin uppväxt , men under sitt vuxna liv.
På gamla goda tiden var det nästan självklart mamman fick vårdnaden om barnet , där det mycket väl kan vara mamman som baktalat pappan att han inte gillar barnet , vilket även sker idag hos många. där man lägger ansvaret på pappan för det är enklast och förklara för barnet , inte ett ord att mamman gjorde det omöjligt för pappan att ta sitt ansvar och vara med barnet, där samarbetsproblemen skapas av just mamman.
Därför avskaffa laglotten.
Spec nu när så många börjar planera tidigt hur man ska skydda den nya familjen, där alla knep och sätt faktiskt fungerar i verkliga livet att starkt begränsa arvet.
läs hela inlägget. Och ta i beaktning att det är en sann historia.
Glöm inte vem som var BARNET och vem som var vuxen.
S
SueCia
Elektroniktokig
· Dalarna
· 5 143 inlägg
SueCia
Elektroniktokig
- Dalarna
- 5 143 inlägg
ta o häng med i tråden istället, jag tror att varenda person här inne är medveten om att man enligt lag inte kan göra sina barn arvslös.P PTZic skrev:"Sista önskan"? Enligt svensk lag kan man inte göra sina barn arvslösa, även om det är ens egen önskan. Läs på bättre innan du fäller dömande kommentarer. Den som vill göra nån arvslös, ska göra det medan man lever, skänka bort det och skriva gåvobrev att det ska räknas bort från arvslott. Man kan inte testamentera bort bröstarvingar
Juristen behöver inte gå bak i tiden eftersom ts föräldrar är gifta. Det betyder att allt de båda äger är giftorättsgods. 50% av vad de båda äger oavsett vem som står som ägare ingår i underlaget för särkullebarnets arv när pappan går bort. Detta förutsatt att inget speciellt dokument finns som ts inte nämnt.T Takläggare skrev:Som sagt, när det kommer till pengar då kommer girigheten , som TS tar upp så har pappas ekonomi fördelas och planerats via mamma, ingen jurist i världen kan skapa underverk, där han ska gå bak i tiden försöka hävda att pappan gömt pengar hos mamman , blir så gott som omöjligt att bevisa vilka belopp det handlar om när det varit planerat sedan länge.
Däremot så ökar bara konflikten mellan syskonen, först har dom en bortgång av föräldern sedan ett särkullbarn som bevisar vad förälder alltid hävdat om relationen och barnet.
Som någon nämnt det handlade om 85 tusen kr , det är inte ens ett belopp att starta krig om , ett så lågt belopp kommer inte ge någon upprättning.
Barnet kan mycket väl själv söka kontakt och försöka få till en relation, kanske inte under sin uppväxt , men under sitt vuxna liv.
På gamla goda tiden var det nästan självklart mamman fick vårdnaden om barnet , där det mycket väl kan vara mamman som baktalat pappan att han inte gillar barnet , vilket även sker idag hos många. där man lägger ansvaret på pappan för det är enklast och förklara för barnet , inte ett ord att mamman gjorde det omöjligt för pappan att ta sitt ansvar och vara med barnet, där samarbetsproblemen skapas av just mamman.
Därför avskaffa laglotten.
Spec nu när så många börjar planera tidigt hur man ska skydda den nya familjen, där alla knep och sätt faktiskt fungerar i verkliga livet att starkt begränsa arvet.