Din pappa har säkert varit en bra pappa till dig. Ditt halvsyskon har i det avseendet inte haft samma tur. Förhoppningsvis har det inte skadat hen. Jag dömer ingen, men för egen skulle jag som biologiskt barn till en pappa som inte velat veta av mig ha funderat mycket under min uppväxt.L Lolle333 skrev:
Nu "betackar" du dig för kommentarer om din döende far. Kör för det. Men vad jag tycker om dig, måste väl vara OK?
På detta forum om husfrågor ber du om hjälp med råd och dåd hur du ska lura en legitim arvtagare på hens rätt - det är så att man kan spy! Du får helt enkelt räkna med "åsikter".
Nog för jag lärt mig att många människor helt saknar skrupler när det kommer till pengar. Jag har för all del sett hur helsyskon inte tvekar att blåsa bröder, systrar och föräldrar. Men det är sällan det sker så ogenerat och inför publik.
Men, jag hoppas att ditt halvsyskon besitter goda juridiska kunskaper. Det vore ju verkligen karma om detta innebar en lång och segsliten och för dig personligen dyr tvist.
L Lolle333 skrev:
Alltså lite osmakligt att vilja snuva sitt syskon kan man ju tycka. Arvet är på värdet av tillgången, lånen har inget med det hela att göra. Är huset värt 100kr så är det ju värt 100kr även om någon har ett lån.
Lånen har väldigt mycket med saken att göra. Har han lånat 110 kronor för att köpa huset finns inget arv alls utan dödsboet går i konkurs då det inte kan betala sina skulder.Danielhallgren skrev:
Ja, du verkar insatt i fuskandets alla vägar.T Takläggare skrev:
Med tanke på ditt alias, får vi hoppas att det bara gäller arvstvister. Ts inlägg är osmakligt i från första början och det som diskuteras här ska väl inte vara till nackdel för någon, utan till hjälp för de flesta.
Här svarar man hur man ska lura andra. Är det inte sådant vi försöker undvika, lurendrejeri?
Ditt första inlägg bygger på att särkullsbarnet inte känner till sina rättigheter, eller på att det inte vet om att föräldern dör.T Takläggare skrev:
Att bygga sin taktik på att motparten är dum/okunnig brukar sällan vara en vinnande väg.
Ditt andra inlägg bygger på att se till att föräldern har noll, eller liten, förmögenhet vid sin död.
Det kan fungera, men för att det skall hålla juridiskt krävs att man gör det noggrant och att man har gott om tid. Eftersom föräldern beskrevs som ...inte många månader kvar..., så faller förmodligen även det alternativet. Att ta ett stort lån på sin dödsbädd utan att kunna redovisa var pengarna blivit av är inte juridiskt hållbart.
/ Hälsningar, Fredrik
Som sagt, när det kommer till pengar då kommer girigheten , som TS tar upp så har pappas ekonomi fördelas och planerats via mamma, ingen jurist i världen kan skapa underverk, där han ska gå bak i tiden försöka hävda att pappan gömt pengar hos mamman , blir så gott som omöjligt att bevisa vilka belopp det handlar om när det varit planerat sedan länge.catherineb skrev:
Däremot så ökar bara konflikten mellan syskonen, först har dom en bortgång av föräldern sedan ett särkullbarn som bevisar vad förälder alltid hävdat om relationen och barnet.
Som någon nämnt det handlade om 85 tusen kr , det är inte ens ett belopp att starta krig om , ett så lågt belopp kommer inte ge någon upprättning.
Barnet kan mycket väl själv söka kontakt och försöka få till en relation, kanske inte under sin uppväxt , men under sitt vuxna liv.
På gamla goda tiden var det nästan självklart mamman fick vårdnaden om barnet , där det mycket väl kan vara mamman som baktalat pappan att han inte gillar barnet , vilket även sker idag hos många. där man lägger ansvaret på pappan för det är enklast och förklara för barnet , inte ett ord att mamman gjorde det omöjligt för pappan att ta sitt ansvar och vara med barnet, där samarbetsproblemen skapas av just mamman.
Därför avskaffa laglotten.
Spec nu när så många börjar planera tidigt hur man ska skydda den nya familjen, där alla knep och sätt faktiskt fungerar i verkliga livet att starkt begränsa arvet.
Alfredo skrev:
I det här fallet så är det ju två ägare på huset och arvet beräknas på värdet av huset inte hur mycket lån man har. . Det var väl det som efterfrågades?
L Lolle333 skrev:
Visst är det så om du har lite tid kvar, då blir det svårt, men i dax läget har dom flesta stor koll på hur systemet fungerar , där man hinner börja i god tid , kanske vid 75-80 års ålder, om man lever till 85, då är det inga problem om du är någorlunda frisk. men startar du tidigare då är det helt säkert . oftast när du har en förmögenhet så vet du hur du ska placera den , hur du handlar och sköter pengar. hur du för över pengar osv. kanske man känner att man inte behöver alla pengar när man går i pension eller några år efter den , börja redan då ge över pengar på den valda personen.T Tornhill 2 skrev:
Det vore med ditt synsätt enkelt att skapa stort arv. "Bara" att låna så mycket som möjligt och köpa en dyr fastighet. Knappast rimligt.
Det är den avlidnes nettoförmögenhet som finns att ärva. Naturligtvis minskar arvet om det finns skulder i boet. Att det finns flera delägare i viss egendom påverkar inte detta.
Eftersom det är för 1970, lös detta.J Juthstrand skrev:
https://www.riksdagen.se/sv/dokumen...rvsratten-for-utomaktenskapliga-barn_G5021710
Gick tillbaka och titta upp vad jag gav för råd på andra inlägg.T Tornhill 2 skrev:
Denna har jag kört med vid en skilsmässa jag hade för 15 år sedan , där min mor skrev ut ett skuldebrev på ett lån som gått till att finansiera köp , denna gick rakt igenom både bodelare och tingsrätt , där det var en giltig skuld som täckte för mig , denna fungerar lika bra vid ett arvstvist . finns en skuld, vare sig den är privat eller via bank ska den betalas.
Ditt halvsyskon har rätt till 1/6 (arvslott) del av vad din far och mor äger om inget äktenskapsförord finns.
Vem som står som ägare har ingen betydelse om det inte finns äktenskapsförord..
Med ett testamente kan det minskas till 1/12 del, (laglott).
Med planering så skulle det kunna minskas mer men nu är det nog försent.
Gå till banken och träffa en jurist
Vem som står som ägare har ingen betydelse om det inte finns äktenskapsförord..
Med ett testamente kan det minskas till 1/12 del, (laglott).
Med planering så skulle det kunna minskas mer men nu är det nog försent.
Gå till banken och träffa en jurist
Nu har jag inte orkat läsa alla nästan 200 svar, så det här har väl sagts tidigare i tråden, men såklart ska inte barn straffas för att de blir till. Det är ju svårt att undvika...
Däremot tycker jag att barnets mor borde straffas för att hon väljer att föda ett barn som inte båda parter vill ha. Eller straffas kanske är ett för hårt ord, men hon borde få ta konsekvenser, som en frånvarande far och inget farsarv till barnet. Tveksamt om pappan ska betala underhåll också.
Nu vet jag att vissa kommer att skrika högt, men mamman har ju hela makten i det här fallet. Vill pappan men inte mamman behålla barnet är det fritt fram för henne att ta bort det mot hans vilja.
Däremot tycker jag att barnets mor borde straffas för att hon väljer att föda ett barn som inte båda parter vill ha. Eller straffas kanske är ett för hårt ord, men hon borde få ta konsekvenser, som en frånvarande far och inget farsarv till barnet. Tveksamt om pappan ska betala underhåll också.
Nu vet jag att vissa kommer att skrika högt, men mamman har ju hela makten i det här fallet. Vill pappan men inte mamman behålla barnet är det fritt fram för henne att ta bort det mot hans vilja.