Ärver vårat halvsyskon en tredjedel av pappas bostadsrätt?

[Markarbetaren]

Den moraliska aspekten i detta kan man tvista om. Huruvida det är rätt eller fel att undanhålla särkullsbarnet sin laglott, men det hör inte till sakfrågan. Jag tror att en jurist kan hjälpa er med diverse konstellationer hur detta kan läggas upp för att "slippa" (hemskt uttryck) låta en del arvet överföras till särkullsbarnet. Skuldsätta lägenheten med er 2 barn i borgen. Sedan skänker era föräldrar pengarna till er som gåva, ej förskott på arv, med gåvobrev. Då finns 15% av värdet av lägenheten kvar i form av kontantinsats som särkullsbarnet kan göra anspråk med 1/12-del av.

Det finns mängder med upplägg som gör särkullsbarnet i princip arvslös. Enligt lag så kan föräldrar skänka bort sin förmögenhet idag utan att det ska räknas som förskott på arv och gåvoskatten är borttagen.

 

[Thomas_Blekinge]

Läs mitt inlägg igen Jag medger att det inte är jättetydligt och skillnaden är hårfin. Men jag skriver att OM ts far behandlade sitt barn så som ts beskrev, DÅ är han ett svin.
Och det är något jag fortfarande står bakom. Det finns såklart situationer där fadern blir motarbetat att ha kontakt med barnet, men det var inte vad ts beskrev.
Ts beskrev inte heller att fadern skickade födelsedagskort, ringde eller bjöd in på jul eller sommarlov.
Det som ts beskriver är att fadern på inget sätt underhåll kontakt med barnet, och då är man ett svin.

Du är på mycket tunnt is. Precist som barn kan välja att bryta kontakt med sina föräldrar (av vilken anledning de må vara) så kan även det omvända gälla. Barnet ifråga kanske hade en jättebra familj, vad vet du om det? Varför skulle man byta födelsadagskort med nån man inte vill ha kontakt med?
Tänk även på att "barnet" bör vara rätt vuxen i detta läge, för han/hon är ju äldre ärn TS. Kanske han/hon är IS-terrorist eller utöver våld i nära relationer. Är det då fortfarande förkastligt att inte vill ha kontakt?

 

[Anna_H]

Jag blir förvånad av inläggen i denna tråden...

tycker folk verkligen att en man ska ge upp hela sitt liv om en kvinna väljer att behålla ett oönskat barn? Ska pappan isåfall tvingas stanna kvar i barnets närhet och ge upp alla sina drömmar för att vadå? Ha ett varannan vecka liv med ett barn som symboliserar övergreppet han blivit utsatt för? :O

Du glömmer att det i många fall handlar om äldre barn. Min man fick en ny halvbror för ett år sedan när vi hittade hans pappas bouppteckning i samband med att hans mamma dog. Han är född 1943 oh bor 3 kilometer ifrån oss på ett gruppboende. Hans andra halvbrors dotter (som vi trodde var hans helbror tills för 10 år sedan) bodde nästan granne med honom utan att veta om det.

Och svin är sådana föräldrar. Ett barn får aldrig träffa sin far, modern flyttade till Stockholm och skaffade ny familj. Ett barn växer upp i tron att den man hans mamma är gift med är hans far, och får inget veta förrän han blir kallad till bouppteckning. 85 000 fick han. Min makes äldre halvbror fick också en slant. Sedan får väl maken en del av det tillbaka när han avlider, då han inte har några barn.

 

[Byggdjuret]

Som jag fått lära mig, så är det omöjligt den lagliga vägen att ta bort särkullbarnet. Om man inte har några skrupler och håller sig inom lagens råmärken. Så kanske det går. Men den vägen hittar jag inte.
Det man kan göra är att skriva att särkullbarnet ska ha ut sin arvslott i pengar. Det ökar möjligheten att bo kvar.

 

[Anna_H]

Tja, det du kanske inte förstår är att ingen skulle behöva tvinga mig att ta ansvar för ett barn jag inte ville ha. Även om det kom till under de hypotetiska förhållandena i fråga.

Då adopterar man bort dem. Inte ljuger för allt och alla. Det är sorligt att i vuxen ålder upptäcka att man inte har en helbror utan två halvbröder, och det via bouppteckningar.

 

[harry73]

Du är på mycket tunnt is. Precist som barn kan välja att bryta kontakt med sina föräldrar (av vilken anledning de må vara) så kan även det omvända gälla.

Det är såklart möjligt att du inte läste trådstarten lika bra som jag gjorde, annars förstår jag absolut inte hur du kan komma till ditt resonemang.
Vi behöver inte hitta på olika scenarion som skulle göra pappans val försvarligt eller för den delen rimligt.
Det räcker med att läsa trådstarten (som jag citerar här)

Vår pappa har förutom mig och mitt syskon även ett barn till som han fick när han var ung med en annan kvinna än vår mamma. Han tog då beslutet att han inte ville ha någon kontakt med det barnet förutom att betala underhåll under hela barnets uppväxt.
Nu är det så att vår pappa är svårt sjuk och har troligtvis inte många månader kvar att leva. Han är fortfarande gift med vår mamma och hon lever fortfarande. Han vill inte att hans barn som han valt att inte ha någon kontakt med ska ärva något från honom. Han har därför alltid sett till att hans tillgångar står på vår mamma. Dock så kan de tydligen inte göra så med bostadsrätten de bor i nu. Där står både min pappa och min mamma som ägare. Nu antar jag att vårat halvsyskon kommer få ut en tredjedel av vad lägenheten är värd när pappa går bort?

I inlägget skriver TS:

Han tog då beslutet att han inte ville ha någon kontakt med det barnet förutom att betala underhåll
...
Han vill inte att hans barn som han valt att inte ha någon kontakt med ska ärva något från honom. Han har därför alltid sett till att hans tillgångar står på vår mamma.

Det är för mig solklart att pappan bestämde sig innan eller vid födelsen av barnet att han inte ville ha kontakt med barnet och att pappan under resten av sitt liv försökte planera för att barnet aldrig skulle få kontakt med sin pappa och inte heller skulle få något arv när pappan dör.

Dessa uppgifter räcker för mig att konstatera att pappan är ett svin och jag är faktiskt förvånat att det finns folk som inte håller med om det.

 

[Jonatan79]

Jag tolkar det inte alls så. Synd att du tror det värsta. Det kan lika gärna vara så att pappan vill gardera sig mot att barnet inte ska kunna komma och kräva ett stort arv utan att pappan önskar det. Det kan ju vara så att pappen tar eller tagit upp kontrakten med sonen under åren men det sket sig totalt av olika anledningar. Det är ju omöjligt för oss att veta!?

 

[harry73]

Jag tolkar det inte alls så.

Det är en tolkning som inte har något stöd i TS inlägg.
TS skriver väldigt tydligt att fadern valde att inte ha kontakt med sitt nyfödda barn, och här kan man omöjligt lägga över ansvaret på barnet.
Dessutom skriver TS att fadern ville se till att barnet som HAN inte ville ha kontakt med, inte heller skulle få ut något arv.

Mer info finns inte och det finns inte heller någon anledning att anta att det skulle ha varit otaliga kontaktförsök från fadern som det då vuxna barnet hade vägrat.

 

[Alfredo]

Dessa uppgifter räcker för mig att konstatera att pappan är ett svin och jag är faktiskt förvånat att det finns folk som inte håller med om det.

Är det verkligen relevant om pappan är ett svin eller inte och är det förenat med god ton att ens diskutera detta? TS har ställt en juridisk fråga i juridikforumet och det är väl ändå de juridiska aspekterna som ska avhandlas.

Att överhuvudtaget diskutera faderns moraliska vandel är väl helt off topic!

 

[Tomtom79]

Är det verkligen relevant om pappan är ett svin eller inte och är det förenat med god ton att ens diskutera detta? TS har ställt en juridisk fråga i juridikforumet och det är väl ändå de juridiska aspekterna som ska avhandlas.

Att överhuvudtaget diskutera faderns moraliska vandel är väl helt off topic!

Dumma frågor tarvar dumma svar heter det ju så svaren tycker jag går helt i linje med frågan

 

[catherineb]

Vår pappa har förutom mig och mitt syskon även ett barn till som han fick när han var ung med en annan kvinna än vår mamma. Han tog då beslutet att han inte ville ha någon kontakt med det barnet förutom att betala underhåll under hela barnets uppväxt.
Nu är det så att vår pappa är svårt sjuk och har troligtvis inte många månader kvar att leva. Han är fortfarande gift med vår mamma och hon lever fortfarande. Han vill inte att hans barn som han valt att inte ha någon kontakt med ska ärva något från honom. Han har därför alltid sett till att hans tillgångar står på vår mamma. Dock så kan de tydligen inte göra så med bostadsrätten de bor i nu. Där står både min pappa och min mamma som ägare. Nu antar jag att vårat halvsyskon kommer få ut en tredjedel av vad lägenheten är värd när pappa går bort?
Finns det några sätt vi kan minimera vad vårat halvsyskon får ut förutom att mina föräldrar måste sälja bostadsrätten och flytta till en hyresrätt?
Är det så att vårat halvsyskon får ut en tredjedel av vad bostadsrätten är värderad till minus bolånet? I så fall kanske en lösning är att belåna lägenheten mera? Eller att sälja bostadsrätten till oss?
Något vi också är rädda för är att om vårat halvsyskon ska få ut ett antal hundratusen kronor från bostadsrätten när vår pappa går bort så kanske inte mamma har råd att bo kvar.

Jävligt elakt att försöka göra sitt barn arvslöst.

Med det sagt så har iallafall pappan möjlighet att testamentera så att särkullbarnet endast ärver en sjättedel av hans kvarlåtenskap. Bäst att be en jurist om hjälp med detta för att få det vattentätt.

 

[catherineb]

Jag är särkullbarn och min pappa gjorde sitt bästa för att göra mig arvslös till sin frus och mina halvsyskons fördel. Tvi fick dom, för jag har gott och väl råd att anlita en riktigt bra jurist och se till så livet blir lagom surt för alla inblandade.

Så mitt råd är att inte mucka gräl i onödan. Det kan bli jobbigt för dom som lämnas kvar.

 

[andvar]

Arvsrätten är inte avhängig om din pappa har valt att ha kontakt eller inte. Om en sådan lagstiftning fanns som tog hänsyn till det, så skulle det bli galet.

Samtliga barn, även särkullabarn har rätt till sin arvslott, vilket är en sjättedel av din pappas tillgångar, beräknat att halva arvslotten är han fri att testamentera och av resterande hälften har varje barn rätt till en tredjedel. Du och ditt helsyskon får inte ut er lagstadgade arvslott förrän er mamma avlider.

Jag anser personligen att det är märkligt att barn ska ha en rätt att äga, även om den avlidne skulle vilja att hela kvarlåtenskapen ska gå någon annanstans, men det är en annan diskussion.

Vår pappa har förutom mig och mitt syskon även ett barn till som han fick när han var ung med en annan kvinna än vår mamma. Han tog då beslutet att han inte ville ha någon kontakt med det barnet förutom att betala underhåll under hela barnets uppväxt.
Nu är det så att vår pappa är svårt sjuk och har troligtvis inte många månader kvar att leva. Han är fortfarande gift med vår mamma och hon lever fortfarande. Han vill inte att hans barn som han valt att inte ha någon kontakt med ska ärva något från honom. Han har därför alltid sett till att hans tillgångar står på vår mamma. Dock så kan de tydligen inte göra så med bostadsrätten de bor i nu. Där står både min pappa och min mamma som ägare. Nu antar jag att vårat halvsyskon kommer få ut en tredjedel av vad lägenheten är värd när pappa går bort?
Finns det några sätt vi kan minimera vad vårat halvsyskon får ut förutom att mina föräldrar måste sälja bostadsrätten och flytta till en hyresrätt?
Är det så att vårat halvsyskon får ut en tredjedel av vad bostadsrätten är värderad till minus bolånet? I så fall kanske en lösning är att belåna lägenheten mera? Eller att sälja bostadsrätten till oss?
Något vi också är rädda för är att om vårat halvsyskon ska få ut ett antal hundratusen kronor från bostadsrätten när vår pappa går bort så kanske inte mamma har råd att bo kvar.

 

[andvar]

Arvsrätten är inte avhängig om din pappa har valt att ha kontakt eller inte. Om en sådan lagstiftning fanns som tog hänsyn till det, så skulle det bli galet.

Samtliga barn, även särkullabarn har rätt till sin arvslott, vilket är en sjättedel av din pappas tillgångar, beräknat att halva arvslotten är han fri att testamentera och av resterande hälften har varje barn rätt till en tredjedel. Du och ditt helsyskon får inte ut er lagstadgade arvslott förrän er mamma avlider.

Jag anser personligen att det är märkligt att barn ska ha en rätt att äga, även om den avlidne skulle vilja att hela kvarlåtenskapen ska gå någon annanstans, men det är en annan diskussion.

Edit: det är väl ändå pappan som har valt att inte ha kontakt med barnet, vilket knappast är barnets fel. Det är lite obehagligt att ni gör allt ni kan för att ett barn som en pappa valt att inte ta ansvar för, ska fortsätta att berövas sin rätt.

 

[carl fabian]

Suck,hur hjärtlös kan man vara mot ett halvsyskon,han/hon valde väl inte själv pappa som rumlat runt.En sak är att mamman kan förträngas men barnat kan ju inte gjort något ont.Vill inte komma med goda råd i en sådan omoralisk situation