Vill man inte att ens barn, eller någon annan, ska ärva något när man dör finns det en enkel sak att göra, vilket jag redan tipsat TS om:
Be ditt barn, eller vem nu den presumtiva arvtagaren kan vara, att avsäga sig sitt arv.
Det finns dock en hake. Vederbörande kan vägra att avsäga sig sitt eventuella arv och har då rätt till sin laglott, förutsatt då att dödsboet har några tillgångar, vilket leder in på ett ännu enklare sätt att inte låta någon ärva:
Innan man dör sätter man sprätt på varenda öre man lyckats gneta ihop.
Inga tillgångar - inget arv.
Be ditt barn, eller vem nu den presumtiva arvtagaren kan vara, att avsäga sig sitt arv.
Det finns dock en hake. Vederbörande kan vägra att avsäga sig sitt eventuella arv och har då rätt till sin laglott, förutsatt då att dödsboet har några tillgångar, vilket leder in på ett ännu enklare sätt att inte låta någon ärva:
Innan man dör sätter man sprätt på varenda öre man lyckats gneta ihop.
Inga tillgångar - inget arv.
Det är ganska intressant faktiskt att arvsrätten finns. Även om ens barn inte bemödat sig höra av sig på något nångång på flera år då borde man inte få ärva alls. Då borde man kunna testamentera allt till det barn som inte är ens biologiska.S SueCia skrev:
Ja, det är väl det bästa. Man kan ju ändå inte ta med sig nåt in i döden.Okarlsson skrev:
Då kan man ju även, innan man dör, passa på att ge bort en slant eller annat av värde, till de man verkligen vill ska ha något, utan att de man inte vill ska ha något får veta det.
Ni som dömmer TS och Pappan, vad säger ni om mamman är tvungen att sälja sin bostad och flytta för att kunna lösa ut halvsyskonet?L Lolle333 skrev:
Är det då moraliskt riktigt av halvsyskonet att hävda sin rätt och kräva sin del av arvet och tvinga änkan att sälja sin bostad och flytta??
Min fråga blir:
Har särkullbarn så "stor" rätt till sitt arv att dom kan tvinga fram en försäljning av bostaden för att få fram sitt arv? (Om den efterlevande inte har möjlighet att få loss pengar till att lösa ut barnet? )
Och vad vet ni om bakgrunden till det hela? Kan ju vara som så att Fadern verkligen försökt hålla kontakt, men blivit motarbetad av modern och därför valt att hålla sig frånvarande, Och verkligen försökt att få kontakt med barnet när barnet blivit vuxen, men inte fått någon kontakt alls, barnet kanske till och med har betett sig riktigt illa mot fadern. Jag vet inte, ni vet troligen inte vad som ligger bakom!? Kanske inte ens TS vet?
TS var är du?
Tankevurpa, ta o läs på vad ett testamente är och så låtsas vi som om du inte skrev detta
Ts känner sig nog inte så värst manad av att ta sig hit. När folk skäller ut en å kallar en för svinJ Juthstrand skrev:
Utan att svara på frågan.
Där har vi nog ett problem.
Läs mitt inlägg igenP pelob22 skrev:
Jag medger att det inte är jättetydligt och skillnaden är hårfin. Men jag skriver att OM ts far behandlade sitt barn så som ts beskrev, DÅ är han ett svin.Och det är något jag fortfarande står bakom. Det finns såklart situationer där fadern blir motarbetat att ha kontakt med barnet, men det var inte vad ts beskrev.
Ts beskrev inte heller att fadern skickade födelsedagskort, ringde eller bjöd in på jul eller sommarlov.
Det som ts beskriver är att fadern på inget sätt underhåll kontakt med barnet, och då är man ett svin.
Haha, jag säger ju inte att det inte finns. Jag tycker bara att skriver man testamente så bör det vara för att de efterlevande vill det. Nästan lite barnsligt att "vilja bestämma" över andra när man inte har någon del i det (eftervärlden i det här fallet)S SueCia skrev:Tankevurpa, ta o läs på vad ett testamente är och så låtsas vi som om du inte skrev detta
Du har fortfarande inte träffat människan. Hade du kallat honom ett svin om du träffat ts irl?harry73 skrev:
Läs mitt inlägg igen
Och det är något jag fortfarande står bakom. Det finns såklart situationer där fadern blir motarbetat att ha kontakt med barnet, men det var inte vad ts beskrev.
Ts beskrev inte heller att fadern skickade födelsedagskort, ringde eller bjöd in på jul eller sommarlov.
Det som ts beskriver är att fadern på inget sätt underhåll kontakt med barnet, och då är man ett svin.
Barnsligt att vilja styra över vart det man jobbar för i kanske 70 år tar vägen? Njae, snarare oansvarigt att inte göra det.
Laglotten infördes för 150 år sedan , då var arv viktig för efterlevande , men nu har vi ett socialsystem och en välfärd.
Man vet aldrig hur relationen varit till särkullbarnet , barnet kanske har varit ett riktigt svin under hela uppväxten, kanske vägrat att ha kontakt.
Varför inte avskaffa laglotten, varför inte respektera den avlidne persons sista önskan?
Ska pengar bekräfta eller utgöra ett bevis på existens? eller ännu bättre om den nya familjen måste flytta för att lösa ut laglotten , ska särkullbarnet då få någon vinst känsla?
När föräldrar har planerat sitt arv och gjort särkullbarnet arvlöst , då blir personen så besviken och förnedrad, där dom då i frågar sätter sin existens och betydelse blir detta helt plötsligt viktigt.
I grund o botten handlar det bara om pengar, som plockar fram girigheten hos många, där dom använder arvet som ett vapen ,om dom kan skada den nya familjen, stå på sig och kräva dessa pengar direkt.
I regel lever vi till 80 år drygt, barnet som kräver arvet är då i 40-60 års ålder, där dom då borde ha en relativt trygg ekonomi själva , men girigheten tar över om det finns pengar o hämta, men finns det inga pengar o hämta så skiter dom nästan fullständigt i den avlidne.
Så avskaffa laglotten. många kommer ändå ärva sina föräldrar, men dom som vill ska få rikta arvet dit dom vill.
Man vet aldrig hur relationen varit till särkullbarnet , barnet kanske har varit ett riktigt svin under hela uppväxten, kanske vägrat att ha kontakt.
Varför inte avskaffa laglotten, varför inte respektera den avlidne persons sista önskan?
Ska pengar bekräfta eller utgöra ett bevis på existens? eller ännu bättre om den nya familjen måste flytta för att lösa ut laglotten , ska särkullbarnet då få någon vinst känsla?
När föräldrar har planerat sitt arv och gjort särkullbarnet arvlöst , då blir personen så besviken och förnedrad, där dom då i frågar sätter sin existens och betydelse blir detta helt plötsligt viktigt.
I grund o botten handlar det bara om pengar, som plockar fram girigheten hos många, där dom använder arvet som ett vapen ,om dom kan skada den nya familjen, stå på sig och kräva dessa pengar direkt.
I regel lever vi till 80 år drygt, barnet som kräver arvet är då i 40-60 års ålder, där dom då borde ha en relativt trygg ekonomi själva , men girigheten tar över om det finns pengar o hämta, men finns det inga pengar o hämta så skiter dom nästan fullständigt i den avlidne.
Så avskaffa laglotten. många kommer ändå ärva sina föräldrar, men dom som vill ska få rikta arvet dit dom vill.