A
hcb skrev:
>Sthlm lider av en otrolig bostadsbrist och det byggs alldeles för lite. Så där har vi ett läge
>som är rätt annorlunda mot resten av Sverige.

Men har stockholmare i gengäld så mycket mer att lägga på boendet? Det tror _inte_ jag. Bopriserna (d.v.s. vad folk vill betala) styrs i mycket högre grad av vad smärtgränsen är för lånekostnaden.
Då kanske vi är där igen som jag tog upp tidigare i tråden, om "folk" inte har råd får de flytta från Stockholm så att annat "folk" som har råd kan flytta dit.
 
(Allt följande sagt med brasklappen att jag inte vet mycket om ekonomi och än mindre om hur bopriser och annat kommer att utveckla sig :) )
Visst, självklart fungerar det så, men bara till en viss gräns, för lönerna i Stockholmsområdet kan inte stiga obegränsat gentemot resten av landet. Var tror du att gränsen för kvadratmeterpriset ligger?
 
Är Stockholms innerstad egentligen intressant när man ser på Sveriges småhusmarknad? Eller är det fascination av extremen? För det är ju inte särskiltl representativ. Kanske man skulle titta i Jönköping, Gävle eller Kristianstad istället?

(Och nej, Stockholm brukar inte leda utvecklingen. Man ser det om man faktiskt tittar på statistiken, istället för att gå efter vad man "brukar säga")
 
Fast såhär;
Utgångspunkten i mitt uttalande är att det är på sikt (dvs ränta, arbetslöshet, etc kommer variera upp och ned vid olika tidpunkter, men kommer inte ha ngn stark uppåt eller nedåtgående trend över tiden, varför skulle de?). antag att antalet nya bostäder inom innerstadsområdet är lågt i förhållande till inflyttningen

Alltså blir det fler personer som kommer tampas om mer eller mindre samma mängd bostäder. Alltså finns fler med högre disponibel inkomst som kommer vilja ha ungefär lika många bostäder. Vad händer då?
 
-MH- skrev:
Är Stockholms innerstad egentligen intressant när man ser på Sveriges småhusmarknad? Eller är det fascination av extremen? För det är ju inte särskiltl representativ. Kanske man skulle titta i Jönköping, Gävle eller Kristianstad istället?

(Och nej, Stockholm brukar inte leda utvecklingen. Man ser det om man faktiskt tittar på statistiken, istället för att gå efter vad man "brukar säga")
Fast min kommentar som jag tror startade detta gällde uttryckligen endast det..
 
Och min kommentar gällde det faktum att det inte finns så många småhus i Stockholms innerstad, och att det därmer inte är särskilt relevant.
 
-MH- skrev:
Och min kommentar gällde det faktum att det inte finns så många småhus i Stockholms innerstad, och att det därmer inte är särskilt relevant.
Frågan är ju om det här resonemanget om innerstaden är relevant alls. Stockholm är i många meningar en väldigt knepig bostadsmarknad. Det finns alltid ett sug efter att bo så centralt som möjligt. Men även om det alltid finns en liten skara fullständigt prisokänsliga, så är det ju onekligen så att även de mest uppumpade priserna på paradgator som Strandvägen och diverse andra ställen på Östermalm m.m. peakat och vänt neråt en sväng.

Vettetusan om de objekten är särskilt intressanta i sammanhanget ändå, de är ju ofta ojämförbara, och precis som för gemene man som ska sälja ett objekt, så styrs slutpriset ofta av vilka som väl lägger bud. Har du lite flyt kommer någon som verkligen behöver just ditt objekt NU och trissar upp priset, (alternativt accepterar din aningens uppblåsta förväntan på priset).

Sen snackas det ständigt om hur många som står i bostadskö i Stockholm. Samtidigt finns det lediga lägenheter och tomma osålda hus och andra objekt tillgängliga för inflyttning inom länet men en hyfsad bit utanför stan, alternativt i "fel" område. Bristen kan knappast vara så jävla akut om man inte kan tänka sig att flytta in någonstans en timme utanför stan imorgon när det finns pendel, buss och tunnelbana m.m.

Angående centrala bostadsrätter, så är väl villor belägna i "närförort" det mest jämförbara när vi kommer till Stockholm. Ställen som Enskede, Bromma, Hägersten, Älvsjö, Solna, Sundbyberg, Lidingö m.fl. har ju mycket attraktiva villaområden mer eller mindre precis utanför tullarna.
 
"Jag tror, jag tror!" sa kärringen, ville gå på vattnet.
"Var det inte det jag trodde!" sa hon när hon sjönk.

(Ur Söndags-Nisse / Strix)
 
Har aldrig förstått poängen med att göra omröstningar om vad diverse människor tror om framtiden, tex inköpschefsindex. Nästa vecka får vi se vad det.blev.
 
Mikael_L
Ungefär som väderprognoserna, menar du? ;)
 
-MH- skrev:
Har aldrig förstått poängen med att göra omröstningar om vad diverse människor tror om framtiden, tex inköpschefsindex. Nästa vecka får vi se vad det.blev.
Grupp-psykologi. Vad dessa grupper tror påverkar deras beteende, och beteendet påverkar det man vill mäta. I vilken grad hör till kategorin "intressanta frågor", men att de påverkas vet vi.

Börsen är väl det mest intressanta exemplet där dina handlingar styrs av hur du tror att andra skall handla. Dvs du försöker tolka inte hur ny information förändrar din bild av läget, så mycket som du försöker förutse hur *andra* skall tolka den nya informationen.

Så att fråga husköpare i Sverige hur de tror att marknaden kommer att röra sig har nog ändå viss relevans. Att fråga mannen på gatan hur metallpriserna i Kina kommer att röra sig det närmaste halvåret, inte lika mycket. :)
 
Boendet kommer inom (all) överskådlig framtid att i allt högre grad betraktas som konsumtion. Inte investering. Allt färre kommer att jämställa bostaden med sparande i exempelvis aktier, fonder eller på bank. Frågan om huspris är i realiteten jämförbar med frågor av typen: "Kommer hushållet att närmast året att köpa ny bil, ny kamera, ny TV eller andra kostbara sällanköpsartiklar?" INTE: "Vad betalar börsen för en aktie i Ericson nästa nyår?"

Orsaken till detta är det inte finns annat stöd för höjda priser på hus än -
1. vad det kostar att bygga nya hus och
2. vad man har råd att avvara just för att använda dem; konsumera upp dem.

Följden av denna förändring i synsätt kommer att bli förändrad efterfrågan. Hushållen kommer att efterfråga bostäder som -
1. är mindre, billigare att bygga och enklare att sköta om och
2 bostäder och boendeformer som som reducerar risken till kapitalförlust.
 
De må så vara. Men om det var svar på mitt inlägg så vill jag bara förtydliga att just börsen bara var ett exempel. Resonemanget fungerar lika bra vid konsumtion. Om folk i gemen tror att en sällanköpsvara kommer att gå upp i pris (eller ligga kvar) så är de naturligt mer benägna att betala ett högre pris, vilket förstärker/underhåller trenden. Motsatt, om de tror att den kommer att bli billigare så kommer fler att ha is i magen. Sedan så är det som sagt en bra fråga hur stor den här effekten är i just det här fallet.

Sedan vad gäller småhus som "investering" så tror jag det är ytterst få redan idag (och sedan lång tid tillbaka) som räknar på huset som en investering. De köper först och främst för att bo. Om man sedan går plus/minus i det långa loppet kommer mycket längre ner på listan. (Jag trodde t ex att mitt hus skulle bli en alldeles usel investering när jag köpte 2006, men det var bara att köpa ändå. Att jag inte tyckte att kalkylen gick ihop gjorde inte så mycket när *alla andra* uppenbarligen tyckte det och bjöd över... Så det var bara att köpa läget om vi skulle ha något hus.)
 
billy_baver skrev:
Boendet kommer inom (all) överskådlig framtid att i allt högre grad betraktas som konsumtion. Inte investering. Allt färre kommer att jämställa bostaden med sparande i exempelvis aktier, fonder eller på bank.
Det där gör ju över 99% av köparna redan, så det komemr knappast att påverka priserna varken hit eller dit.

Raset tycks ha kommit av sig för ett tag i alla fall.

http://maklarstatistik.se/media/11847/fördjupad_statistik_201203.pdf
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.