På 20 år har du amorterat 720.000kr med 3.000kr i månaden. Därtill har dina räntekostnader sjunkit med 3.000kr/månad om räntan är 5%. Redan efter 5 år är din månadskostnad 750kr lägre om räntan är 5%, och du kan då växla upp amorteringstakten för att få lite progressivitet i dina amorteringar.Holpers skrev:
Om du har en fast månadskostnad på 18000kr och räntan är 5% på ett lån på 3,6Mkr så är du efter 20 år nere på 2,375Mkr i skuld, och efter knappt 36 år skuldfri. Och då kan du ändå leva allt bättre med tiden som din reallön stiger.
Så himla hopplöst tycker jag inte att det ser ut att bli skuldfri ens med stora lån.
Holpers skrev:
Kan vi hålla oss till basic matte i alla fall?
3000:- i månaden motsvarar 360 000:- på TIO år, på 20 år är det naturligtvis det dubbla, dvs 720 000:-. Och då är det i ren amortering.
Räknar man med andra faktorer som pengars relativa värde, så kan man ju göra en jämförelse historiskt, 720 000:- för 20 år sen motsvarar idag ca 1,15 miljoner. Vilket betyder att du alltså på 20 år skulle amorterat bort över 1 miljon, och successivt på kuppen minskat dina räntekostnader år för år. På ett lån på 720 000:- är årsräntan vid 4% nästan 20 000:- (NETTO, med dagens räntebidrag, märk väl)
Om man räknar på det omvända, och att man betalar av ett lån på 720 000:- på 20 år med 4% ränta så skulle man betala ca 327 000:- i ränta och det skulle kosta ca 4300:- i månaden (amortering + ränta) att betala av det.
Man skulle ju kunna omvandla det till att man på 20 år med 3000:- i månaden i amortering i snitt sparar 1300:- i månaden i räntebetalningar...
Sen kan man ju sia om värdeökningar i all oändlighet, men att en underhållen fastighet över 20 år ökar i värde får man väl anta sker i någon omfattning.
Så för det första, ska ni räkna, räkna rätt, och sen är det inte alls dumt att amortera (om man kan räkna ordentligt förstås).
Redigerat:
Jag känner precis som du.Holpers skrev:
Att amortera säg 3000 kr/mån på ett lån på 2 mkr - vad ger det ?
MEN - det är inte bara de där 360 000 som du har kvar då - räntekostnaden är inte obetydligt över 10 år.
Räntan nu är rekordlåg, fortfarande, så räkna med säg 5% över tiden.
På 3 år har man amorterat drygt 100 kkr och betalar därmed ungefär en femhundring mindre per månad - en "hyressänkning" med 500 kr är väl inte helt fel ?
På 6 år är det då 1000 kr mindre per månad - rätt ok ?
Nu tillhör jag inte den amorterande typen, utan jag "räntekompenserar" istället samt sparar - dvs jag lägger undan ca 5000 kr/månaden som jag antigen kan använda om räntan sticker och jag behöver ett tillskott, eller klumpamortera en del av lånen efter några år - beroende på hur min buffert ser ut.
En nackdel med detta är att pengarna är disponibla - så är man inte diciplinerad så är det lätt att bränna dom på annat
När det gäller att "snåla nu festa sen, eller festa nu spara sen" så är det en personlighetssak.
Jag tycker nog att mittemellan är rätt lagom.
Man kan inte supersnåla hela livet för att "sen skall jag minsann unna mig ditt och datt" heller - för då brukar det visa sig att man är den typen som aldrig hittar det där tillfället eller så blir man sjuk eller trillar av pinn innnan dess.
Man kan dock inte bara resonera som så att man "undanhåller familjen 36000 kr/år" - man har ju också ansvar för att familjen inte ställs på bar backe om man som huvudförsörjare tex blir sjuk ! Så en liten buffert på 2-3 nettolöner bör man ju ha allra minst - och ett sparkapital på det - särskilt om man har en hög belåning på huset...
Jag tycker man kan resonera såhär - i mina ögon rätt balanserat:
- Låna eller spara är en smaksak
- Om man lånar så skall det amorteras av i samma takt som förbrukningen: Dvs: en bil 5-7 år, en resa direkt efter hemkost, en renovering (tex kök eller badrum) 15-20 år, ett hus 50-100 år osv
- Man skall alltid vara beredd på iaf 1-2 månaders 0-inkomst - oavsett försäkringar och farbror staten
- Har man familj är det ännu viktigare med försäkringar och buffert !
- Har man mer än 75% belåning på huset så skall man amortera (i klump eller månadsvis)
- Har man under 50% belåning på huset så kan man investera alla pengar istället (beroende på hur man är lagd förstås - finns en viss känsla med att vara lånefri också, men som sagt ett par milj i lån är ändå rätt svårt att bli helt fri ifrån ens på ett par tiotals års sikt)
/K
Hej! Jag renoverade också köket! Det kostade kanske 2000kronorDanielF skrev:Holy sh*t!!
Köket:
Jag tänkte lägga klinker på golvet runt 10.000, Ikeakök inkl spishäll, ugn, diskmaskin, kyl&frys, fläkt. Med ekluckor för 55.000kr. Sen fixa ventilationen för runt 10.000kr. Lite färg och lite kakel.
Tvättstuga:
Tvättmaskin+torktumlare 12.000kr. Sen lite Ikea köksskåp för en 5000kr. Plus lite färg.
Budget: 100.000kr
Jag skulle nog kunna bränna 50.000 extra lätt. Men skulle jag bränt ytterliggare 100.000 på det, så skulle jag nog fått ta i så jag kräktes.
Nu skulle jag nog kunna låna en hel del då vi inte har speciellt mycket i lån jämfört med husets värde men jag har svårt att se att man skulle få tillbaka 250.000 på husets värde. Jag tror inte ens man får hälften av de pengar man lägger även om man gör det själv. Folk köper huset och läget. Ser det inte för jävligt ut så köper folk det ändå för de vill göra om själv efterhand. Väldigt sällan smaken är lika. Det du tycker är en fröjd för ögat ser ut som värsta skräckfilmen i andras ögon, speciellt kök.
Nä, är man inte helt säker man ska bo på samma plats i jäkligt många år så är det nog bäst med billigt Ikeakök som ser snyggt och fräscht ut för en billig peng. 250.000 är ju nästan en helt ny bil. Vansinniga pengar, men visst har man onödigt många kulor i fickan så är det väl okej...
Då köpte jag en fin grön väggfärg för kanske 300 spänn, dörrknoppar för 500kronor (behövdes väldigt många), Vit grundlackfärg och vit lackfärg till skåpsluckorna. Klart! Visserligen tog det jävligt lång tid att måla 30 skåpsluckor för hand, menmen... Detta betalade jag kontant (!). Nästa gång ska jag köpa kyl och frys för ca 10.000 kronor. Hmm, jag funderar på att betala kontant även denna gångMitt uttalande om att det inte framkommit ett enda starkt vägande skäl till att INTE leva på lånade pengar var ingalunda en provokation däremot en ärlig åsikt...
Det mesta som kommer fram som "negativt" tycker jag ligger på det individuella planet och handlar i mångt och mycket om hur man hanterar eventuell ångest inför att känna sig "utsatt" och sårbar - Sverige, trygghetsnarkomanernas land. Det är ju inte utan för utan att vi ligger i botten när det gäller småföretagande inom EU - det är samma psykologiska system som ges utrymme.
Att det skulle finnas ett nationalekonomiskt ansvar i den privata konsumtionen - vem tänker så ärligt talat?
Det finns ju inga garantier för ngt. i livet och när jag tidigare hävdade att den här typen av beslut styrs av vilken personlighetstyp man tillhör så menade jag inte att man själv kan påverka alla parametrar som styr utfallet och kanske inte ens sina egna beslut i alla lägen men att beslutet är ens eget och det framgår ju tydligt av många svar att en negativ sak som framförs starkt när det gäller lånade pengar är de risker som finns, räntor går upp, oljepriset sticker, dollarn, terroristdåd, bostadsbubbla, grisekonomier inom unionen osv. Dessa risker förutsätts att man ser som något starkt negativt istället för en naturlig del av vad vi kallar livet.
Skulle man resonera likadant inför en lång akademisk utbildning som är ett när det påbörjas mycket osäkert äventyr och i de flestas fall helt lånefinansierat. Man kan droppa av, har inte fallenheten, klarar inte studierna, blir sjuk eller råkar ut för en olycka, trivs inte osv. Skulle detta med riskerna för vad som KAN hända avskräcka henne ifrån studier och självutveckling?
Det mesta som kommer fram som "negativt" tycker jag ligger på det individuella planet och handlar i mångt och mycket om hur man hanterar eventuell ångest inför att känna sig "utsatt" och sårbar - Sverige, trygghetsnarkomanernas land. Det är ju inte utan för utan att vi ligger i botten när det gäller småföretagande inom EU - det är samma psykologiska system som ges utrymme.
Att det skulle finnas ett nationalekonomiskt ansvar i den privata konsumtionen - vem tänker så ärligt talat?
Det finns ju inga garantier för ngt. i livet och när jag tidigare hävdade att den här typen av beslut styrs av vilken personlighetstyp man tillhör så menade jag inte att man själv kan påverka alla parametrar som styr utfallet och kanske inte ens sina egna beslut i alla lägen men att beslutet är ens eget och det framgår ju tydligt av många svar att en negativ sak som framförs starkt när det gäller lånade pengar är de risker som finns, räntor går upp, oljepriset sticker, dollarn, terroristdåd, bostadsbubbla, grisekonomier inom unionen osv. Dessa risker förutsätts att man ser som något starkt negativt istället för en naturlig del av vad vi kallar livet.
Skulle man resonera likadant inför en lång akademisk utbildning som är ett när det påbörjas mycket osäkert äventyr och i de flestas fall helt lånefinansierat. Man kan droppa av, har inte fallenheten, klarar inte studierna, blir sjuk eller råkar ut för en olycka, trivs inte osv. Skulle detta med riskerna för vad som KAN hända avskräcka henne ifrån studier och självutveckling?
Man kan ju gå bort också och då kanske det inte var så roligt att spara, snåla, bo med ett gammalt kök tex, eller så går man inte bort och blir en gniden gammal sur svärmorstyp
med pröjsat hus
Och orsaken till att det är pröjsat har (givetvis ingenting) att göra med att det var billigt från början och har gått upp det tjugodubbla i pris på fyrtio år
troligtvis så är det så att så länge mjölk bensin virke och allt annat går upp i pris så lär även hus göra det med mindre dippar längs vägen
och skulle det inte vara så fortsättningsvis så kan vi tacka 40-50 talisterna för att de förstört det precis som allt annat här i världen
med pröjsat hus
Och orsaken till att det är pröjsat har (givetvis ingenting
) att göra med att det var billigt från början och har gått upp det tjugodubbla i pris på fyrtio årtroligtvis så är det så att så länge mjölk bensin virke och allt annat går upp i pris så lär även hus göra det med mindre dippar längs vägen
och skulle det inte vara så fortsättningsvis så kan vi tacka 40-50 talisterna för att de förstört det precis som allt annat här i världen
Kan inte påstå att jag ens med mycket god vilja har kunnat förstå hur du tänker men det sista stycket om 40-talisterna håller jag med dig om till 100%Brander skrev:Man kan ju gå bort också och då kanske det inte var så roligt att spara, snåla, bo med ett gammalt kök tex, eller så går man inte bort och blir en gniden gammal sur svärmorstyp
med pröjsat hus
Och orsaken till att det är pröjsat har (givetvis ingenting
troligtvis så är det så att så länge mjölk bensin virke och allt annat går upp i pris så lär även hus göra det med mindre dippar längs vägen
och skulle det inte vara så fortsättningsvis så kan vi tacka 40-50 talisterna för att de förstört det precis som allt annat här i världen
Hoppsan. Räknade först på 10 år och ändrade till 20 år i texten.timmelstad skrev:
Oavsett så känns det risigt att betala pengar i månaden till ett svart hål.
Jag är inte rik nog så att t.ex. 3000kr i månaden inte känns.
För mig känns det meninslöst och idiotiskt att amortera på vårt lån när jag backspegeln inser att jag tjänat mer på husvärdeökningen än vad vi tjänat på våra arbeten.tompaah7503 skrev:
3000kr i månaden hade bara verkat fånigt.
Det skulle aldrig falla mig in att säga till familjen att under 2011 skär jag av 36 000 kr från våra levapengar för att vi skall minska vårt lån från 3 500 000 kr till 3 464 000kr för då minskar våra räntekostnader med 120kr i månaden under 2012. - skatten då eftersom räntan är avdragsg.
Jag blev självklart också tvungen att betala kontantinsatsen till mitt första boende kontant.
Även om jag tycker det är bortkastade pengar att amortera så är ekonomisk och skulle aldrig topplåna. Likaså spar jag pengar liksom någon sa här i tråden till räntebuffert. Spar till semseterresor, pensioner, till ungarna osv. Jag spar bara inte till huset.
När jag går i pension kommer jag inte bo kvar i detta stora hus, när barnen flugit ut kan vi ju köpa oss något mindre. Så det behöver jag inte oroa mig för.
Klart att risken finns att bostadspriserna rasar. Men så länge jag inte säljer kan jag ju inte sälja med förlust ellerhur? Om mitt hus faller med 50% i värde så gör ditt det också. Vad är skillnaden förutom att du amorterat på ditt lån?tompaah7503 skrev:
Jag är dock av den uppfattningen att priser och speciellt bostadspriserna kommer att fortsätta uppåt, uppåt och uppåt. Det kan gå ner under 3-4 år men på lång sikt uppåt.
Så har det altid varit, och du ska se att huspriserna kommer att gå uppåt igen i USA, Irland, Island osv också. Bor man dessutom i ett populärt område är risken ännu mindre att priserna faller. Tänker nog inte diskutera detta längre. En del av oss går och väntar på craschen och en del går och väntar på värdeökningen. Bara man är nöjd med sin egen situation så.
Worst case scenario då? -
Ok visst om det blir krig eller katastrofer och huset blir värt 0kr .. so be it.
Sannolikheten för detta är liten. Man dör inte av att förlora sitt hem heller. Då får man starta om från början igen . =)
Underbart att höra att man kan göra så mycket för så lite pengar. d^_^bmoonbejb skrev:Hej! Jag renoverade också köket! Det kostade kanske 2000kronor
Gjorde också nåt liknande i en hyresrätt jag bott i. Bytte bänkskivor, satte upp nytt fint kakel, målade tak, väggar, lister och luckor samt satte nya knoppar på luckorna. Allt som allt gick det på 2000kr och jag hade fått ett helt "nytt" kök som faktiskt kändes fräscht i de sju resterande år jag bodde i den lägenheten.
Jag håller absolut med dig, men man får inte glömma att om man ser till alternativen så måste man då även betala för ett annat boende (hyresrätt, tältplats etc) samt att det är väl i princip omöjligt att få samma hävstång. Vilken bank tillåter en miljoninvestering i aktier/fonder med ett par hundra tusen i eget kapital?bra-byggare skrev:
Ska du flytta?Holpers skrev:
Frågan är ju hur modernt ditt "toppmoderna" kök känns 2021. För 10 (20?) år sedan skulle alla ha bänkskivor i stavlimmat trä med nedsänkta diskhoar. Tills man kom på att det blir skitfula fläckar på träet och man nästan oundvikligen får fuktskador i skivan. Hur modernt känns ett kök med träskiva idag?
Snart kommer svensken upptäcka att stenskivan blir förstörd av alla möjliga ämnen som man använder i just kök, och att man måste åka i skytteltrafik till NK för att köpa nya glas och skålar eftersom de spricker så fort man ställer ner dem för hårt. Har du otur så är dessutom reservdelarna till din toppmoderna belysning snart bannlysta hos elektrikern. (Vi ville byta ut en stomme med lådor i vårt kök från 2009. Det gick inte, köket är för gammalt! Fel årsmodell.)
Jag förstår inte heller argumenten för svindyra vit varor av bättre kvalité. Vem sjutton vill ha vitvaror som håller i 20-30 år. Efter 10 år så önskar man ju att de ska gå sönder så att man kan köpa nya. Vitvaror är ju nästan som datorer.
Vi kan dessutom leka med tanken att du inte matchar ditt utökade lån med en passande amortering (1.500 kr/mån). Om vi även antar att du aldrig kommer att bli helt skuldfri, då kommer dessa 200.000 kr bli de sista som betalas av på dina lån. Det betyder att du kommer betala ränta på köket resten av livet. Naturligtvis minus de kronor som huset stigit i värde. Men väntar du 5-10 år med att flytta så är risken att den summan är noll.