Det var dags för vår journalist Lotta Fredriksson och hennes make Göran att måla om huset. Många beslut skulle fattas; vilken färg, vilken kulör och skulle de göra allt själva eller leja bort någon del? Här berättar Lotta om deras måleriprojekt.

Petigt vid fönstren

Petigt vid fönstren Foto: Lotta Fredriksson

Huset
Huset är i ett- och ett halvt plan och byggdes 1923.
Vi köpte det 1991 och ett par år efter bytte vi fasadpanel och fönster.
Panelen är stående med profilerade lockbrädor.
Huset ligger i Göteborg, stadsnära, i ett område med villor och landshövdingehus.
Utvändiga mått ca 10 x 8 m plus förstukvist, cykelförråd och takkupa.

Utgångsläget
För nio år sedan målade vi om med Alcro Täcklasyr, samma färg som vi målade med då vi bytte fasadpanel fem år tidigare.

Fördelen med den färgen är att den är lätt att arbeta med och att förarbetet innan ommålning är minimalt, ingen skrapning eller grundning. Nackdelen märkte vi några år senare. Färgen är tunn och panelens struktur gör att smuts och alger lätt får fäste.

De senaste åren har fasaden blivit rejält svartprickig, grön och allmänt skitig och om inte annat så var det definitivt dags för en rejäl tvätt. För två år sedan gjorde vi en lätt tvätt med skurborste och vattenslang så långt stegen räckte. Resultatet blev bara ganska bra och gavelspetsarna, dit vi inte nådde med stegen, har inte sett fräscha ut på flera år.

Ställning
När vi målade om första gången byggde vi själva en Haki-ställning som plockades ner och flyttades när respektive fasad blev färdig. Haki-ställningen av järn krävs om man ska lasta tegel eller annat på ställningen, men för vårat ommålningsarbete var den för tungarbetad.

En intensiv jobbperiod och ont om tid gör att vi beslutar att anlita en ställningsfirma denna gång. Ställningsgubbarna kom en gång för att kolla och mäta och nästa gång hade de lastbilen fylld av delar som de monterade på en dag. Ställningens delar är av aluminium som sammanfogas på ett genialiskt sätt och när allt är klart har vi en ställning som är fast förankrad i fasaden, har gångplan i tre olika nivåer som gör att vi kan nå alla delar på fasaderna. Vissa element har nedfällbar stege och lucka så att man lätt kan ta sig upp en våning och dessutom säkerhetsgrindar som minimerar risken att trilla ner någonstans. En ställning för proffs med andra ord.

Ställningen betalas per månad och det kändes just då som en evighet. I priset, 22 00 kronor plus moms, ingår montering och demontering. Om vi skulle överstiga hyrestiden på en månad gäller avgiften 1 procent av hyresbeloppet för varje extra dag. Vi klarade oss med ställning precis i en månad.

Rengöring
Vi hade redan från början bestämt att ta hjälp av Mange och hans målerifirma som vi känner sedan tidigare. Han kom en eftermiddag, kollade på fasaden och erbjöd sig att göra jobbet för 25 000 kronor plus moms och inklusive material, vilket vi accepterar för att vi vet att han gör ett noggrant jobb.

Det han varken har tid eller lust att göra är rengöringen. Däremot rekommenderade han oss att köpa två olika medel, Prick-Fri av fabrikat Jape och Algtvätt, Färghandelskompaniet, för att se vilket vi tycker fungerar bäst. Båda blandas med vatten och vi lånade två stycken handsprutor; kannor där man pumpar upp ett tryck för att sedan kunna duscha en lagom stor del av fasaden.

Innan vi målade om förra gången använde vi ett rengöringsmedel som visserligen gjorde rent fasaden i ett svep men lämnade ränder på fönsterrutorna som aldrig riktigt tycks försvinna. På medlet Algtvätt står en varning för etsning så vi väljer att inte använda det om det inte visar sig nödvändigt. Det känns inte heller så bra att ett medel med lätt klordoft ska sköljas ut i naturen och våra rabatter. Priset vi får betala för ett mer miljövänligt alternativ blir ett arbetsmoment extra.

Utrustade med varsin diskborste och utblandad Prick-Fri i kannan skrider vi till verket. Vi börjar med norrfasaden, den som är mest angripen av svartmögelprickar och alger. Medlet ska sprutas på, arbetas in med borste och verka i minst ett dygn. Med värkande armar många timmar senare kan vi titta upp på en fasad som är flammigt grågrön av utsmetad Prick-Fri.
Nästa dag har allt torkat in och med nya diskborstar känns det som att börja om när medlet ska tvättas bort. Allt hade säkert gått snabbare med högtryckstvätt men den hade vi bestämt från början att inte använda. Sönderslagna träfibrer och inträngande vatten lät inte lockande.

Den intorkade Prick-Fri sörjan behöver spolas och borstas lätt för att lösas upp, därefter sprutar vi på Fasadtvätt fabrikat BIOkleen, borstar igen och sköljer till sist med vattenslangen. Resultatet blir lysande, så bra att vi ett tag undrar om vi verkligen ska behöva måla. Men färgen på söderfasaden är tunn och uttorkad och med ställning på plats ska vi naturligtvis måla nu när vi ändå håller på. Tanken på att endast tvätta är bara ett angrepp av latmasken.

Färg och kulör
Ända sedan vi köpte huset och bytt panel har huset varit gult med vita knutar, något som passat väl i området. Gult ser också soligt och glatt ut och från början tänkte vi behålla den kulören, kanske med fönsterbågarna i någon annan kulör än vit. Men vi har pendlat och varit ganska veliga. Om man målar om vart tionde år varför inte passa på att byta kulör?
Om vi skulle släppa den gula kulören stod ljust grå närmast i funderingarna. Det blev några cykelturer till färghandlaren för att inhandla små provburkar med olika grå nyanser som ingick i ett färgsystem där kulörerna hade namn som Emalj, Duva och Kobbe. Vi lyckades ändå lura färghandlaren att avslöja NCS-koderna och upptäckte att alla kulörer som vi hade valt tillhörde samma familj av grått. Precis som de gamla burkarna i källaren med staketfärgen och dörrfärgen som vi hade målat med tidigare, det kändes bra.

Nu hade vi fyra nyanser att välja på; från nästan vitt NCS 0502-Y till ganska mörkgrått 2502-Y. Vi målade upp små avsnitt av fasaden, foder och fönsterbågar i alla fyra nyanserna. Ganska snabbt tände vi på vit fasad, frågan nu var om knutar, vindskivor, fönster och foder skulle ha en annan färg. Eller bara fönsterbågarna? Kvällen innan Mange skulle komma hade vi fortfarande inte riktigt bestämt oss, men det var helt ok för hans del. Han skulle ändå börja med att grunda så vi fick ytterligare betänketid.
Mange var ganska bestämd med vilken färgtyp vi skulle använda – Beckers Perfekt, en typ av akrylatfärg. Skulle inte det bli som att trä en plastpåse på huset? Mange försäkrade att alla färger är täta utom möjligtvis slamfärg och silikatfärg och det var ju inte aktuellt på ett redan målat trähus. Han lovade (nästan) också att med denna färg skulle vi inte behöva måla om på 15 år och det lät just nu väldigt frestande. Det var bara att släppa på kontrollbehovet och lita på proffset.

Några dagar efter att han påbörjat jobbet kom Folksams granskning av färger och vi ser att Beckers Perfekt är en av de bästa som står emot mögel och alger längst tid. Vi andas ut och höjer Mange till skyarna.

Mange har många projekt på gång samtidigt men när vi hade tvättat fasader på all ledig tid i en vecka dyker han upp för att maskera och täcka. Jag poängterar att jag absolut avskyr färgdropp på grunden, granittrappan och altanen och erbjuder mig att själv täcka om Målarn inte hade tänkt det. Men som sagt är han proffs och har gott om täckduk, plast och tejp med sig.

Vi bestämmer oss för en vit fasad, NCS 0502-Y med foder, fönster, knutbrädor och vindskivor i ljust grått, NCS 1502-Y.

Målning
Allt arbete har hittills pågått i ganska soligt väder men när Mange kommer för att verkligen sätta i gång hinner han knappt öppna locket förrän regnet börjar. Han drar vidare till ett inomhusjobb i stället och vi börjar kolla på vädersajter på kvällarna.

Nästa dag med uppehåll kommer Mange och en medhjälpare. Den vita grundfärgen sprutar de på fasaden och efterarbetar med pensel och allt går i en väldig fart. Det är när grundfärgen är på plats som vi bestämmer oss helt för att vit kulör blir väldigt fräscht.

Manges medhjälpare målar takkupan för hand. Och att det råder någon slags kommunikationsmiss med medhjälparen förstår vi när vi ser att INSIDAN på toalettens fönsterbågar är gråmålade, de som förut var vita från fabriken och inte alls i behov av ny färg.

När vi gjorde upp om priset med Mange ingick inte målning av fönster. När vi nu vill att övervåningens fönster ska ingå vill Mange gå över till timpris, 500 kronor plus moms, vilket vi går med på. Fönstren på undervåningen måste vi måla själva när ställningen är borta eftersom de inte går att öppna nu.

Det är högtryck i branschen och vi får känna på det många andra talar om; svårigheten att få hantverkshjälp. Trots att det är flera dagar utan regn dyker Mange inte alltid upp och vi jagar honom på mobilen. Någon dag senare står han på ställningen klockan sju på morgonen ihop med två medarbetare och allt känns bra igen. Ända tills vi tänker på att taxametern nu går tre gånger så snabbt.

En dag kommer Manges gråmålande medhjälpare ensam. Han arbetar hela dagen men det är inte mycket som blir gjort. På eftermiddagen tar vi saken i egna händer och börjar måla gråa detaljer själva samtidigt som jag funderar på om vi verkligen måste betala fullt pris för den långsamme medhjälparen. Men mannen i familjen känner till branschen och vet att man betalar samma pris oavsett om hantverkaren är snabb och smart eller långsam och lite mindre påhittig, så det är bara att bita ihop.

När vi jämför det grå som vi själva har målat med det som medhjälparen gjort tycker vi att hans arbete ser mörkare ut. Vi undrar vad han nu gjort för fel och kastar oss på telefonen till Mange. Han dyker upp nästa morgon, fastän han egentligen är på att annat projekt, bara för att konstatera att medhjälparen har gjort som han blivit tillsagd, målat med en grundfärg, medan vi målat direkt med List & knutfärgen. Med svansen mellan benen konstaterar vi att det kanske inte var så klokt att kasta sig in i proffsens jobb utan att först ta reda på förutsättningarna. Vi trodde att allt grundades med samma färg från början, men så var det inte. Slutresultatet skulle dock bli lika bra lovade Mange.

Resultatet
Trots täckning och maskering har vi färgspill på träaltanen, på några trädgårdsplattor av betong och på golvet i cykelförrådet.
Vi hittade även färgfläckar på granittrappan som fick bearbetas med diverse medel och stålborste för att kunna återställas i ursprungligt skick.
Ett handmålat fönster i badrummet.

Mindre pengar på bankkontot. Manges faktura säger att han lagt 60 timmar hos oss. Vi har inte haft någon koll på timmarna men litar på honom.
Ett gediget underarbete och en färg som ska hålla i många år.
Ett fräscht hus som känns som nytt.

Lotta Fredriksson
Lotta Fredriksson