Naturliga träfasader - träslagen och behandlingarna

I Sverige är det framför allt fyra träslag som används frekvent sig för fasader: gran, furu (kärna), lärk (kärna) och ceder. Eftersom virket lagrar koldioxid så länge huset står så är trä alltid ett klimaträtt byggnadsmaterial.

Gran är vanligast och billigast. Det har god beständighet mot väder och vind om det monteras rätt så att det kan torka ordentligt. Gran är lokalt producerat i nästan hela landet och därför ett klimatsmart alternativ. Gran är absolut mest lättillgängligt och ett prisvärt val för en obehandlad träfasad.

Furu behöver vara kärnfuru av god kvalitet för att få rätt naturlig beständighet. Det kan vara lite svårare att få tag på och man kan behöva höra sig för på lokala sågverk. För klimatet är detta ett gott alternativ eftersom det är lokalt producerat och inte kräver långa transporter. 

Kärnfuru blir lite dyrare än granfasad eftersom det inte är en stapelvara i bygghandeln och det kan bli svårare att finna en leverantör.

Lärk är ett tåligt träslag som blivit populärt som fasadmaterial. Men det måste vara kärnvirke och av god kvalitet. Det finns svenskproducerad lärk, men ofta importeras lärken från Polen eller Ryssland. Man bör känna till att det som kallas ”Sibirisk lärk” är ett trädart och inte en bestämning på var trädet vuxit. Sibirisk lärk kan alltså ha odlats i exempelvis Sverige eller Polen. Beroende på hur långt virket transporterats kan klimatavtrycket vara större än för gran och kärnvirke av furu.

Lärkfasad kostar lite mer eftersom utbudet är mindre och det ofta är importerat.  

Ceder som säljs i Sverige är Western Red Cedar som har en mycket bra beständighet som fasadvirke. Här finns ingen inhemsk produktion utan den ceder som säljs i Sverige är importerad från USAs västkust. Det innebär ett betydligt större klimatavtryck än för svenskproducerat trä.

Ceder är exklusivare och därför det dyraste alternativet för en obehandlad träfasad beroende på långa transporter.

Det marknadsförs fasadvirke som är värmebehandlat och med bra beständighet. Även olika typer av oljeimpregneringar finns på marknaden. Dessa material är bra, men kanske overkill för en fasad, särskilt som det blir avsevärt mycket dyrare. Denna typ av behandlat virke ska nog hellre användas som trädäck, trall och andra utsatta tillämpningar för att slippa använda virke impregnerat med kemikalier.

Konstruktivt träskydd är en metod som går ut på att bygga så att vatten snabbt leds bort från fasaden. Enklast uttryckt ska man tänka sig hur regn och snö når fasaden och hur vätan sedan rinner längs fasaden och möjligheten för fasaden att torka ut genom en väl tilltagen luftspalt. Att tänka sig vattnets väg nerför väggen, är ett bra sätt att förstå hur konstruktionen ska utföras.

Takutsprång och gavelutsprång som skyddar överdelen av fasaden är exempel på konstruktivt träskydd.

Andra saker att tänka på är att så långt möjligt undvika exponerat ändträ. Därför är liggande panel bättre än stående panel. Använder man stående panel ska man inte som förr var brukligt snedsåga nederkanten. Idag vet vi att det inte ger något ökat fuktskydd utan enbart innebär att det blir svårare att komma åt att stryka penetrerande träskyddsolja på ändträet.

Ovan och under fönster sätts plåtar för att leda bort vattnet. Fönsterfoder monteras med ändträ nedåt och åt sidorna, aldrig uppåt.

Använd alltid rostfri spik för att undvika rostränder och missfärgningar på fasaden. När man målar täcks spikhuvudet, men en obehandlad fasad kan få fula rostfläckar av panelspikarna. Även fönsterbleck och andra plåtdetaljer kan ge fula rostfläckar. Använd därför bleck som inte rostar. 

När vi ändå talar om spikarna. Den klassiska tretumsspiken, 75 mm, är sällan lämplig eftersom byggreglerna numera säger att vindskyddet inte ska perforeras av fasadspiken. Det innebär att med panelvirke som är 22 mm och en spikläkt bakom som är 28 mm så används 48 mm rostfri panelspik. Är läkten 34 mm används 55 mm rostfri panelspik. Till 28 mm panelvirke används 55 mm rostfri panelspik oavsett om läkten är 28 mm eller 34 mm.

Järnvitriol är järnsulfat som blandas med vatten till en färglös vätska och penslas på fasaden. Bäst och enklast är att behandla virket innan det sätts upp för att komma åt alla sidor och även spont. Risken är annars ett ”randigt” hus när panelen torkar och krymper.

Järnvitriolbehandling är enbart ett sätt att färga träet. Det ger en brungrå till silvergrå ton som liknar den träet ändå får om det sitter exponerat för solljus en längre tid. Man säger att järnvitriolen påskyndar ytvedens naturliga nedbrytning. När ytan behandlats med järnvitriol blir den olämplig att måla. Resultatet kan ibland upplevas som flammigt i början beroende på att träet kan vara olika poröst. 

Järnvitriolen ger inget träskydd vare sig mot fukt eller mot biologiska angrepp. 

Tips är att göra ett prov på en läs brädbit i god tid, gärna några månader i förväg, för att se hur resultatet ska bli. Ha några droppar diskmedel eller såpa i blandningen för att öka inträngningen. 

Ännu ett tips är att ha lite grå bets i järnvitriolblandningen. Betsen gör det lättare att se var du strukit den annars färglösa vätskan. Träet blir då grått från början och i takt med att betsen bleks av solen hinner järnvitriolen göra verkan och färga fasaden grå.

Som alla träfasader, målade eller obehandlade, handlar det om att försöka undvika alg- och svampangrepp. Sporer från mikroorganismer finns överallt i luften och går i princip inte att stoppa. Men det är bra om det går att komma åt att tvätta av huset ungefär vart tredje år. 

Det enklaste är att använda vanlig trädgårdsslang med en borste. Det finns utmärkta borstar för biltvätt som man sätter på trädgårdsslangen med en snabbkoppling. En sådan tvättning innebär att man måste komma åt och kan nå fasadens alla delar. Beroende på hur huset är byggt är det förstås olika svårt. En enplansvilla kan vara enkel att tvätta av medan ett högre hus som kanske står i suterräng kan bli i det närmaste omöjlig att tvätta utan byggställning.

Detta är förstås en smakfråga. En silvergrå fasad kan ha en väldigt sparsmakad elegans. Men beroende på husets arkitektur så kan en helt naturgrå fasad resultera i ett lite väl oansenligt hus. För den som vill liva upp huset finns alla möjligheter att vara både djärv och spännande i färgsättning av snickeridetaljer som fönsterbågar, fönsterfoder, knutar, vindskivor och dörr. Knallgula foder mot en grå fasad ger en solig och varm känsla. Eller rött, svart, blått, grönt … här är det nog bara fantasin som sätter gränser. Känner man sig som villaägare osäker är ett gott tips att rådfråga en arkitekt. Några timmars konsultkostnad är inte så dyrt för att få professionella råd som lyfter husets utseende och kanske även ökar försäljningsvärdet.