Användare: Maijckel

För att förtydliga så är det Jordabalkens 14 kapitel och paragraferna enligt nedan som är aktuella. Du har alltså dels skrivelsen i avtalsservitutet som i sig själv är ganska tydlig, men samtidigt §§ 8-10 i Jordabalkens 14 kapitel att hänvisa till när du skriftligen häver avtalsservitutet för den borrade brunnen. Som framgår i § 10 kan du inte dra ut på tiden med din hävningsförklaring. Senare kan det också bli aktuellt att du behöver bevisa att din hävningsförklaring kommit fram till grannen. Om du inte vill gå över till grannen med hävningsförklaringen i handen och smygfilma detta, skulle jag rekommendera att låta en delgivningsman överlämna hävningsförklaringen. Det kostar omkring 2000-5000kr beroende på hur snabbt du vill ha delgivningen utförd, men det är bättre att lägga pengarna här än hos juristen eftersom ett brev från en jurist också kan "komma bort". Och du har som sagt bevisbördan för att hävningsförklaringen kommit fram.

Där fanns intressant information för den som orkade läsa din länk (och de rättsfall som hänvisas till där) NJA 1962 s. 704

Så oskyldiga är inte medarbetarna vid Naturvårdsverket. Någon vid verket har trots allt fattat beslut att inte använda den öppning som lagstadgats i förordningen om bekämpningsmedel. Detta beslut är då ett s.k. normbeslut som ingår i ett led av myndighetsutövning som indirekt kan få rättsliga konsekvenser för den enskilde (jfr. NJA 2001 s. 210) Beslutet i fråga Det går att argumentera för att någon vid Naturvårdsverket genom underlåtenhet åsidosatt vad som gäller för uppgiften = tjänstefel.

I ärlighetens namn har jag svårt att förstå den rättsliga grunden för begreppet ”allemansrättsligt tillgänglig mark” som så ofta förekommer i domar från mark- och miljödomstolarna. Begreppet härstammar uppenbarligen från länsstyrelsernas yrkanden och invändningar, men varifrån får länsstyrelserna sitt rättsliga stöd för begreppet? Länsstyrelserna har ju att följa förvaltningslagen och legalitetsprincipen i dess 5 §. Det innebär att tydligt rättsligt stöd måste föreligga för varje åtgärd myndigheten företar sig. Men jag förstår som sagt inte var länsstyrelserna finner detta rättsliga stöd för begreppet ”allemansrättsligt tillgänglig mark” i sina åtgärder hos domstolarna. Det känns ju mer som att länsstyrelserna tagit begreppet från 1940 års fritidsutredning, som hade till syfte att införa lagstiftning om servitut för ”fritidsreservat” för städernas befolkning i vissa närliggande kronoparker. Någon sådan lagstiftning