Verktygsslipning
- Status
Min utrangerade gamla bandslip, som omnämnts i annan tråd, har fått en meningsfull tillvaro, som verktygsslip.
Monterade på en 150 korns band och slipade torrt. Visst fungerade det, men så fick jag för mig att prova med tunn olja på bandet. VILKEN SKILLNAD! Ett stämjärn exempelvis slipades till rätt vinkel och vass egg på några sekunder. Och än bättre blir det kanske med finare korn, men - det var oljan som gjorde susen.
Om Du äger en bandslip så sätt på ett finkornigt band och prova. Gör också någon form av stöd så blir slipningen enklare.
per
Monterade på en 150 korns band och slipade torrt. Visst fungerade det, men så fick jag för mig att prova med tunn olja på bandet. VILKEN SKILLNAD! Ett stämjärn exempelvis slipades till rätt vinkel och vass egg på några sekunder. Och än bättre blir det kanske med finare korn, men - det var oljan som gjorde susen.
Om Du äger en bandslip så sätt på ett finkornigt band och prova. Gör också någon form av stöd så blir slipningen enklare.
per
Hur hög blir då temperaturen i eggen? Hur vet du att du inte anlöper stålet i eggen. Metallografisk undersökning?pernitta skrev:
Jag tycker att det där verkar vara ett utmärkt sätt att förstöra ett dyrt eggverktyg, och -nej -tag tänker inte testa på mina eggverktyg
/Mattias (som metallurg och vanlig forummedlem)
Jag brukar göra sådär om jag ska få bort grövre rost, men inte på eggverktyg, eller iaf inte på eggen. Däremot inte med olja, vilket jag ska pröva nästa gång.
Jag är lite nyfiken här... spelar det någon roll om resultatet är ett stämjärn som blir vassare än någon annan metod du använt dig av tidigare? Givetvis förutsatt att alla andra egenskaper bibehålls. Inte behövs det väl metallografiska undersökningar för att få sina stämjärn vassa...mattiasp skrev:
Problemet är väl att om stålet blir mjukt så tappar det skärpan mycket fortare, och frågan är ju om det ens går att få upp samma egg om det har anlöpts. Slipning med bandslip kan nog vara bra för grovslipning om det inte förstör härdningen, men ett stämjärn skall ju även finslipas och brynas för att bli bra.
Tackar för tipset, men jag kör nog vidare med min Tormek :-D
Tackar för tipset, men jag kör nog vidare med min Tormek :-D
Nej, givetvis behövs ingen metallografisk undersökning för att få ett stämjärn vasst. En eggs skärpa och geometri är emellertid inte de enda egenskaperna som är viktiga. Om man hettar upp en egg, vilket är väldigt lätt hänt, kommer härdningen att förstöras. Det vet de flesta som har hållit på med eggverktyg. En egg som saknar hårdhet kan vara hur vass som helst. Den kommer ändå att kollapsa när man börjar använda verktyget. I praktiken viker sig eggen om den är för mjuk. Det finns en bra bild på fenomenet i senaste "Fine Woodworking" Jag fick mitt ex igår (Nr 200)
För att förstå varför härdningen förstörs när man hettar upp materialet, behöver man veta hur härdningen går till. Nu skall jag inte ge någon snabbkurs i ämnet här och nu, men kortfattat kan man säga att härdningen innefattar austenitisering vid en temperatur där stålet har FCC-struktur (gamma-järn eller austenit) Austeniten har större löslighet för kol. Man ligger där tills allt material är austenitiserat med allt kol i lösning. Då snabbkyler man materialet. Vad som händer då är att kolet inte hinner flytta på sig och bilda ferrit(alfa-järn) och perlit(skiktad ferrit och cementit, Fe3C), som är det vanliga vid avsvalning. Vad som i stället händer är att strukturen tvångsinlöser kol i en diffusionsfri omvandling och bildar martensit. Martensiten är mycket hård och spröd. Egentligen för spröd för att materialet skall kunna vara användbart. Därför avslutar man processen med att anlöpa stålet, vilket innebär att man höjer temperaturen för att öka diffusiviteten för det tvångsinlösta kolet, varvid en del av martensiten bildar ferrit och perlit. Om man anlöper för mycket så kommer materialet att bli för mjukt. Sen finns det saker som inverkan av legeringsämnen, restaustenit och djupkylning också, men det struntar vi i just nu.
Vi vet alltså att anlöpningshastigheten är diffusionsberoende. Vidare vet vi att diffusionshastigheten är Arrheniusberoende. Det betyder ungefär att diffusionshastigheten dubbleras när man höjer temperaturen 10 grader. Det betyder in sin tur att man måste vara ytterst försiktig med temperaturen när man slipar på eggverktyg i härdat stål.
För att förstå varför härdningen förstörs när man hettar upp materialet, behöver man veta hur härdningen går till. Nu skall jag inte ge någon snabbkurs i ämnet här och nu, men kortfattat kan man säga att härdningen innefattar austenitisering vid en temperatur där stålet har FCC-struktur (gamma-järn eller austenit) Austeniten har större löslighet för kol. Man ligger där tills allt material är austenitiserat med allt kol i lösning. Då snabbkyler man materialet. Vad som händer då är att kolet inte hinner flytta på sig och bilda ferrit(alfa-järn) och perlit(skiktad ferrit och cementit, Fe3C), som är det vanliga vid avsvalning. Vad som i stället händer är att strukturen tvångsinlöser kol i en diffusionsfri omvandling och bildar martensit. Martensiten är mycket hård och spröd. Egentligen för spröd för att materialet skall kunna vara användbart. Därför avslutar man processen med att anlöpa stålet, vilket innebär att man höjer temperaturen för att öka diffusiviteten för det tvångsinlösta kolet, varvid en del av martensiten bildar ferrit och perlit. Om man anlöper för mycket så kommer materialet att bli för mjukt. Sen finns det saker som inverkan av legeringsämnen, restaustenit och djupkylning också, men det struntar vi i just nu.
Vi vet alltså att anlöpningshastigheten är diffusionsberoende. Vidare vet vi att diffusionshastigheten är Arrheniusberoende. Det betyder ungefär att diffusionshastigheten dubbleras när man höjer temperaturen 10 grader. Det betyder in sin tur att man måste vara ytterst försiktig med temperaturen när man slipar på eggverktyg i härdat stål.
När jag jobbade som styckare (i 12år) då använde vi i princip samma utförande som pernitta visar och ja vi använde oss av en tunnolja som sprejades på bandet, när det behövdes skärpas upp efter renstyckning av ben. (givetvis fanns det riktig sten också som användes vid riktig slipning)
Vilka utläggningar från en del håll. Du Mattiasp behöver inte visa Dina djupa kunskaper, njut själv av att Du har dem, men i ett forum som Bygga Hus är det säkert inte många som begriper ett jota av vad Du skriver. De flesta av oss är enkla människor utan specialutbildning.
Att Du sedan inte törs prova min metod tycker jag är skräp. Du måste väl förstå, att jag inte tipsar om den, om den inte fungerar. Det skadar inte att vara litet nyfiken och t.o.m. tillföra ny praktisk kunskap i ämnet.
Ökar förståelsen för metoden om vi jämför den med ett bryne? Brynet utgörs av ett finkornigt, oljigt band som förflyttar sig under en fixerad egg i låg hastighet.
Metoden annullerar inget annat, den kan utnyttjas av folk som saknar vattenbegjuten slipsten och som förstår att inte slipa torrt.
phl - vad är det Du är nyfiken på?
per
Att Du sedan inte törs prova min metod tycker jag är skräp. Du måste väl förstå, att jag inte tipsar om den, om den inte fungerar. Det skadar inte att vara litet nyfiken och t.o.m. tillföra ny praktisk kunskap i ämnet.
Ökar förståelsen för metoden om vi jämför den med ett bryne? Brynet utgörs av ett finkornigt, oljigt band som förflyttar sig under en fixerad egg i låg hastighet.
Metoden annullerar inget annat, den kan utnyttjas av folk som saknar vattenbegjuten slipsten och som förstår att inte slipa torrt.
phl - vad är det Du är nyfiken på?
per
Det är just för att jag inte är metallurgiskt eller måhända metallografiskt kunnig det finns en poäng med någon som orkar engagera sig i att förklara för lekmän.
Jag vet inte om det är så förfärligt enkla människor som huserar här, har fått intrycket av att det är otroligt blandat, och allt kan inte passa alla.
Jag vet inte om det är så förfärligt enkla människor som huserar här, har fått intrycket av att det är otroligt blandat, och allt kan inte passa alla.
Nja, syftet var ju inte att visa upp några specialkunskaper, utan att försöka beskriva för någon som kan vara intresserad av metallurgin. Det är faktiskt intressant. Man lär ju inte skaffa sig några kunskaper om man avfärdar det som något som bara djupingar med specialkunskaper begriper. Har du läst vad jag skrev om metallurgin, Pernitta?
Att kalla medlemmarna för enkla människor som inte kan förstå resonemang som det ovan får stå för dig. Jag tror att du har fel.
Om jag hade en bandslip så skulle jag testa på ett stämjärn i legerat stål, och inte mina japanska handsmidda i laminerat stål . Rent kolstål är ytterst känsligt för överhettning. De behöver däremot inte skärpas så ofta. Kanske beror det på att härdningen finns kvar?
Att kalla medlemmarna för enkla människor som inte kan förstå resonemang som det ovan får stå för dig. Jag tror att du har fel.
Om jag hade en bandslip så skulle jag testa på ett stämjärn i legerat stål, och inte mina japanska handsmidda i laminerat stål . Rent kolstål är ytterst känsligt för överhettning. De behöver däremot inte skärpas så ofta. Kanske beror det på att härdningen finns kvar?
Jag tycker att mattiasp's inlägg var intressant, även fast jag inte förstod hälften av det som skrevs -jag visste väl att det skulle straffa sig, förr eller senare, att fuska mig igenom 4 år av kemilektioner...
Vad som vore ännu intressantare att veta är hur fort Pernitta's slipband kan rotera innan eggen drabbas av metallurgisk voodoo? Kan man ange ett generellt varvtal?
Vad som vore ännu intressantare att veta är hur fort Pernitta's slipband kan rotera innan eggen drabbas av metallurgisk voodoo? Kan man ange ett generellt varvtal?