har arbetat i strömmatningsdelen i trafikverkets vägkurar (det låga skåpet intill korsningar mellan väg och jvg.) Där finns inkommande 220 V 50 Hz vxlström, diazedsäkringar och ackumulatorer.A avh67f skrev:
Tidigare har polerna på dessa varit helt oskyddade så tappade man en blocknyckel exv så att man har den där kortslutande oturen så brinner nyckeln upp... 4000 A eller något åt det hållet.....
Numera sitter det långa plastsskydd trädda över polerna.
Som du ser på bilden är det knappast likriktaren som är labobjekt. Sitter som sagt inte heller i något som uppfyller krav på lab eller driftrum av något slag där det ev kunde motiveras. Placeringen vid en gruppcentral och ingången där vem som helst kan komma är inte optimal därför lite värsta elkopplingee över det hela.S sebastiannielsen skrev:
I järnvägsfallet är det en del av tre sektioner tillfällig nätvägg som ska leda gångtrafiken förbi en övergång där större ombyggnader sker på bangården. Om du sett den typen avskärmningar vet du att sektionerna står i sina block och sen ev någpn hake upptill. Här har de följande ingen eller dålig kontakt med den på bilden med ledaren ansluten.
I de här fallen vid bamarbete får du också se mer till att det är både de potentiellt höga jordslutningsströmmarna som höga driftströmmarna på avvägar före nästa sugtrafo man utjämnar för. Så en anslutnimg mot rörramen och ordmad förbindning mellan sektionerna hade varit vettig och lika enkel som detta pliktskyldiga. Just induktion kan du normalt bortse från i det bilden visar.
Hur går det för dig annars i elbranschen? Har för mig du haft några trådar där du skrev om att du drog dig åt det hållet.
Elektroniktokig
· LAT: 57.76145780 LON: 12.06116821
· 750 inlägg
Korrekt, men undantagsreglerna gäller inte bara själva provningsobjektet eller labobjektet, utan gäller hela utrymmet där provning sker, klart man måste ha tillgång till felkopplade vägguttag och trefasanläggningar med frånskiljbar nolla och sådant för att kunna simulera olika sorters fel som kan uppstå i starkströmsanläggningar och därmed kunna säkerställa att labobjektet inte blir farligt vid ett sådant fel.GK100 skrev:
Det är ju ändå en hel del felfall en elprodukt ska klara av utan att bli farlig för användaren.
Dock har jag inte sett några krav på lab, visst, man kan inte kalla vad som helst för lab, men, undantaget lyder:
"Att fast anslutna eller koppla loss elektrisk utrustning i ett laboratorium, provrum eller liknande där utrustningen används för utbildning, provning, försöksverksamhet eller kontroll."
Dvs det är inte enbart själva provningsobjektet som omfattas, utan även annan utrustning som används för att kontrollera provningsobjektet omfattas.
Det brukar annars sitta två klämmor en uppe och en nere som dras åt med mutter, som förbinder byggstängsel, borde ge ganska bra förbindelse annars.
Ser också ut som att de inte hade korrekt förskruvningsklämma för att ansluta den mot röret (dvs diametern för förskruvningsklämman var för liten). Visst, man hade kunnat ansluta den med halvklämma mot en av förbindningarna mellan staketen annars.
När det gäller höga jordströmmar så tar väl dem vägen via rälsen. Enligt Elsäk räcker det med att strömleveransutrustning (stolpar, stag, isolatorer m.m.) ha minst 25mm^2 ledararea, alt vara jordad genom armeringsjärn med minst 100mm^2.
För sk "främmande ledande föremål" (ex plåttak, hängrännor, staket m.m.) så räcker det med potentialutjämning, dvs inget särskilt krav på ledararea. Dvs jordningen är inte utformad som skyddsjord för att skydda mot fel i anläggningen utan snarare för att hindra att föremål får olika potential till följd av vagabonderade strömmar och därmed leder till personfara.
Ett större eller mindre problem (beroende på hur man ser det) är stängslingsprojekten.S sebastiannielsen skrev:
DET blir definitivt fel när det finns risk att andra stängsel i närheten av järnvägen riskerar bli spänningssatt med 16 kV. Det finns krav på jordning i S-räl av en viss andel av stolparna i staketen, om denna görs, det är en annan sak. Det finns ett krav på separation mellan staket i närheten av spår och andra stängsel (därav plastnäten mellan två staket.)
Apropå jordning vid järnvägen så hände något lite skrämmande på ett ställe vi bott på. Det ligger en järnvägstation (Roslagsbanan) nära husen (villaområde ute på vischan). Vid ett tillfälle hade tydligen strömmen lets från ett elskåp vid rälsen 100 meter uppför en backe till ett hus. Det började brinna i det husets källare... Minns jag rätt så hade det samband med att en skiftnyckel eller liknande (inget direkt spår fanns efteråt) ramlat ner på strömskenan i elskåpet och orsakat kortslutning eller överledning av strömmen. Rätt mycket värme blev det i skåpet vad jag förstod. (Många ampere * 16kV antar jag.)
Det var ett "vanligt" bostadshus, äldre. Vet ej hur det gick till. Uppfattade det som att strömmen gick genom marken s a s. Uppgifterna är dels från en nyhetsartikel i lokaltidning och dels från en granne.E elmont skrev:
Inget direkt konstigt med tanke på uppbyggnaden som den är för bandriftmatning. Dvs återledning via rälsen och i punkter upptagen via sk sugtransformatorer till återledare i stolparna. Finns ingen möjlighet till vettiga jordfelsskydd och vid dåliga förbindningar eller rena jordfel kan stora strömmar ge sig ut på villovägar och ger lätt effekter likt du beskriver. Följer olika ledande strukturer som kan vara något anslutet till husen invid både rör, elledningar mm.TRJBerg skrev:
Samma sak gäller vid eldistribution och högre spänningar >= 130 kV med direktjordat system. Lite sämre stationsjord och fel i närhetn gav förr när kretskopplde telenätet användes och särskilt med blymantlad kabel i mark en hel del spektakulära utbredda skador. Samma med träd, buskar som kan dö efter en tid och ger en uppfattning om strömmens vägar i området.
Det var därför jag tog med bilden på den pliktskyldiga anslutningen av några tillfälliga nätstaket. Induktion kan man glömma som fara där det är utjämning galvaniskt i första hand. Vid det ovanliga fallet med mer direkt kontakt där risken ökar en hel del med allt jobb och tillfälliga lösningar på bangården vill man om något ha det bättre anslutet.
Roslagsbanan har 1500 volt likström...
Vad pratar du om för jordfel?
Jag ser inte att det lätt lan de den beskrivna effekten. Har du någon vettig källa på att något sådant någonsin hänt. Spontant låter det mer som en olaglig kraftavledning.
Jordfelet givetvis på matningen för bandriften eller kraftledningen >= 130 kV i det andra fallet. Vad är det du inte förstår? Jag antar att du trots allt aldrig öht haft att göra med den typen anläggningar om du inte sett eller ens känner till såna fall.D Daniel 109 skrev:
Alldeles för många i elnätsfrågor på BH som helt saknar lämplig bakgrund eller erfarenhet för att kunna yttra sig någorlunda fackmässigt. Tex tråden med solelsproduktion har helt gått i omloposbana pga av detta och onödig polarisering kring detaljer.
Feltypen är inte ovanlig, i stort någon incident dagligen, men konsekvenser i tex omgivande byggen eller anläggningar dessbättre en mindre bråkdel. Det gamla fallet med dålig stationsjord och fel i den på 130 kV sidan som slog ut telekabelnätet är välkänt och kanske tom enkelt sökbart utan att besöka KB och leta i mötesprotokoll från nämnderna som hanterar den typen frågor. Det är inte heller så gammalt tom jag har besökt platsen i närtid efteråt men jag har och har haft många uppdrag i branschen (och intresserad sen de ljusblå slogs upp i princip).
Ok, gissade bara.RoTe skrev:
Ja det handlar helt enkelt om att något har hänt så att strömmarna (jordströmmarna) inte går den väg som tänkt, utan istället skapar ett tillräckligt kraftigt elektriskt fält i marken som driver strömmarna åt alla möjliga, oönskade, håll.D Daniel 109 skrev:
Och då blir allt elektriskt ledande i marken en finfin genväg för strömmarna, så det händer spännande saker kring olika rörledningar och t.ex. blymantlad telekabel.
Järnvägen är ett rent hopplöst fall. Där har vi 16kV i kontaktledningen, men returledaren rör sig längs rälsen under tågets färd. Hur leder du framgångsrikt tillbaka denna returström?
Det görs ju genom rälerna, samt genom marken. Men för att inte dessa strömmar ska sprida sig okontrollerat används sugtransformatorer utplacerade med jämna mellanrum.
Nu är jag också novis och i stort sett okunnig om elen kring bandrift, så ni får ha överseende med vad jag kan ha svamlat till.
Och det är helt OK, ja t.o.m välkommet, att rätta till mina felaktigheter.
Nej, inte 16 kV 16 2/3 Hz, 1,5 kV LIKSTRÖM.
Roslagsbanan har likström - vilket har sina egna problem. Tunnelbanan är mycket noggrann med att se till att återgångsströmmen går igenom kablarna och INTE tunnelns plåtväggar....Mikael_L skrev:
Ja det handlar helt enkelt om att något har hänt så att strömmarna (jordströmmarna) inte går den väg som tänkt, utan istället skapar ett tillräckligt kraftigt elektriskt fält i marken som driver strömmarna åt alla möjliga, oönskade, håll.
Och då blir allt elektriskt ledande i marken en finfin genväg för strömmarna, så det händer spännande saker kring olika rörledningar och t.ex. blymantlad telekabel.
Järnvägen är ett rent hopplöst fall. Där har vi 16kV i kontaktledningen, men returledaren rör sig längs rälsen under tågets färd. Hur leder du framgångsrikt tillbaka denna returström?
Det görs ju genom rälerna, samt genom marken. Men för att inte dessa strömmar ska sprida sig okontrollerat används sugtransformatorer utplacerade med jämna mellanrum.
Nu är jag också novis och i stort sett okunnig om elen kring bandrift, så ni får ha överseende med vad jag kan ha svamlat till.
Och det är helt OK, ja t.o.m välkommet, att rätta till mina felaktigheter.
Sugtransformatorlösningen garanterar ATT lika mycket ström går i båda ledningarna dvs kontaktledningstråden vs återgångsledningen.