Sitter du i ett rum inomhus? Dvs sitter han och stirrar in igenom ditt fönster?K K-son skrev:
Då hade, mest för att du kan åka en vända förbi biltema, köpa en rulle kromad solfilm och slänga upp på rutan.. Det enda han kommer se då är sig själv. Kanske retar upp honom, eller så fattar han vinken.
Spela in, notera i block när han pratar så han ser.H Hella1 skrev:
Gammelnörden skrev:
Jag har inte nämnt något om en fysisk eller hotfullt agerande.
Vad jag menar är sätt gränser min tomt är min tomt här bestämmer jag du är inte välkommen här . Låt bli allt som är mitt. Gör allt som du kan med lagen i ryggen . Anmäl honom för allt du kan tänka dig och ge han problem med allt han gör som är fel eller olagligt. Det är det jag menar inget annat. En sån person och situation kan man inte ha någon som helst kontroll över som du påstår
jag själv har ett väldigt temperament jag och jag skulle krossat varenda kamera och hotat direkt jag fick höra att t han höll koll på mitt barn men det är absolut inget jag rådet ts till
Klart han ska utredas om han har massor av bilder på barn i byn. Det är ett ganska sjukt beteende och inte på något sätt förlåtande.H hjulia skrev:
Om ts barn har blivit filmade när de lekt i badkläder så skall han också polisanmälas för att ha filmat lättklädda barn.
Men en anmälan till rätt instans hur som om gubben inte riktar om sin kamera.
Lider med er! Hoppas att det löser sig. Jag tror personligen att Gammelnördens råd är de bästa. Jag är imponerad över hur tålmodig du verkar vara. I många sådana här trådar förstår man att det finns två sidor av myntet men här verkar det faktiskt bara finnas en vettig och en tokig sida.
Men ni har bott i huset i 15 år och ert hus är det som är sålt flest gånger? Hur länge har grannen bott på gatan?
Jag bodde inneboende i en lägenhet när jag studerade och då hade vi en riktigt jobbig granne. Hon hade helt säkert nån form av psykisk sjukdom och hon påminner lite om din granne fast hon var inte lika pratsam.
Vi hade vardagsrummen vägg i vägg och på kvällarna (behövde inte vara sent) om man tittade på TV (på normal/låg volym) så brukade hon knacka på och på ett otrevligt sätt säga åt en att sänka volymen.
En gång när vi tittade på TV knackade hon på och då sa vi att vi skulle genast sänka volymen och att hon kunde gå tillbaka till sin lägenhet för att lyssna om den nya volymen var tillräckligt låg. Efter två minuter kom hon tillbaka och klagade igen på att det var för högt. Saken var dock den att vi hade stängt av alla ljudkällor i hela lägenheten och satt själva tysta som möss under tiden
En gång när vi faktiskt hade väsnats lite under tidig kväll, men inte riktigt så att nån normal person skulle ha stört sig på det, gick hon på natten in i cykelrummet som låg vägg i vägg med min roomies sovrum och bankade på väggen med en hammare eller något.
Nästan varje gång man kom hem eller gick hemifrån efter kl 18 så hörde man hur hon öppnade sitt brevinkast för att lyssna på oss.
Hon hade också en kamera som hon gillade att rikta mot oss om vi gjorde något som störde normalbilden. Jag lagade punka på cykeln en gång på uteplatsen och då gick hon fram till staketet och fotade över det, helt tydligt riktat mot mig.
När jag väl skulle flytta ut och vi bar en massa möbler till släpet så stod hon hela tiden i trapphuset och fotade oss mellan varje vända.
Jag hade mitt vapenskåp i lägenheten, så han jag bodde med föreslog halvt på skämt och halvt på allvar att hon borde möta den farliga änden av ett hagelgevär genom brevinkastet nästa gång hon kom och knackade på. Det gick jag såklart inte med på men jag erbjöd mig att göra vapenvård i hallen nästa gång han skulle titta på tv och hon sannolikt skulle knacka på. Men de planerna stannade på ritbordet och vapenskåpet fick förbli låst med sitt innehåll.
Det var onekligen en fröjd att flytta och även om det inte var pga henne direkt så är det väldigt skönt att ha den episoden bakom sig.
Önskar dig lycka till, vad du än beslutar att göra! Men jag tror att du vinner på att hålla dig lugnare än grannen, men inte på ett undfallande vis.
Men ni har bott i huset i 15 år och ert hus är det som är sålt flest gånger? Hur länge har grannen bott på gatan?
Jag bodde inneboende i en lägenhet när jag studerade och då hade vi en riktigt jobbig granne. Hon hade helt säkert nån form av psykisk sjukdom och hon påminner lite om din granne fast hon var inte lika pratsam.
Vi hade vardagsrummen vägg i vägg och på kvällarna (behövde inte vara sent) om man tittade på TV (på normal/låg volym) så brukade hon knacka på och på ett otrevligt sätt säga åt en att sänka volymen.
En gång när vi tittade på TV knackade hon på och då sa vi att vi skulle genast sänka volymen och att hon kunde gå tillbaka till sin lägenhet för att lyssna om den nya volymen var tillräckligt låg. Efter två minuter kom hon tillbaka och klagade igen på att det var för högt. Saken var dock den att vi hade stängt av alla ljudkällor i hela lägenheten och satt själva tysta som möss under tiden
En gång när vi faktiskt hade väsnats lite under tidig kväll, men inte riktigt så att nån normal person skulle ha stört sig på det, gick hon på natten in i cykelrummet som låg vägg i vägg med min roomies sovrum och bankade på väggen med en hammare eller något.
Nästan varje gång man kom hem eller gick hemifrån efter kl 18 så hörde man hur hon öppnade sitt brevinkast för att lyssna på oss.
Hon hade också en kamera som hon gillade att rikta mot oss om vi gjorde något som störde normalbilden. Jag lagade punka på cykeln en gång på uteplatsen och då gick hon fram till staketet och fotade över det, helt tydligt riktat mot mig.
När jag väl skulle flytta ut och vi bar en massa möbler till släpet så stod hon hela tiden i trapphuset och fotade oss mellan varje vända.
Jag hade mitt vapenskåp i lägenheten, så han jag bodde med föreslog halvt på skämt och halvt på allvar att hon borde möta den farliga änden av ett hagelgevär genom brevinkastet nästa gång hon kom och knackade på. Det gick jag såklart inte med på men jag erbjöd mig att göra vapenvård i hallen nästa gång han skulle titta på tv och hon sannolikt skulle knacka på. Men de planerna stannade på ritbordet och vapenskåpet fick förbli låst med sitt innehåll.
Det var onekligen en fröjd att flytta och även om det inte var pga henne direkt så är det väldigt skönt att ha den episoden bakom sig.
Önskar dig lycka till, vad du än beslutar att göra! Men jag tror att du vinner på att hålla dig lugnare än grannen, men inte på ett undfallande vis.
Visst fylls man av mer eller mindre passivt aggressiva tankar när man läser om sådant här. Yxor och plötslig omläggning av gräsmattan finns bland dem.
Men om man ska se nyktert på situationen finns det vissa saker att komma ihåg.
1. Se till att i varje situation uppträda oklanderligt. Ge inte grannen det minsta lilla att anklaga dig för. Var mycket noga med att hålla dig på rätt sida om lagar och regler i precis allt. Risken är annars att han hugger på minsta tabbe.
2. Hat är en lömsk och beroendeframkallande drog. Jo, det är verkligen så jag skulle uttrycka det på fullt allvar. Precis som alla andra droger ger hat en ”kick”; i det här fallet djupt inne i reptilhjärnans allra mest primitiva och unkna vrår, där euforin över att få utöva makt över och dominera andra gömmer sitt fula tryne. Det monstret finns inom oss alla, och väcker vi det till liv och börjar mata det så kommer det till slut att förtära oss själva. Börjar du hata honom så är du på väg ner i samma mörker.
3. Att ta emot hat från andra är lika beroendeframkallande som att hata. För då får man en reaktion från sina medmänniskor, som är fullt riktade mot en själv. Man får uppmärksamhet som man annars inte hade fått. Det finns inget som bryter ner en människa lika mycket som att bli ignorerad. Dessutom kan man slå sig för bröstet och känna att man själv har rätt och alla andra har fel.
4. Människor som lever på hat och konflikter är utan undantag djupt olyckliga och ensamma. Det ursäktar inte på något sätt beteendet. Absolut inte. Men det förklarar det. Och kanske ger det en ingång till att hantera sådana människor. Ibland fungerar det med vänlighet, ibland är människan så fast att det inte hjälper. Men det är ändå ofta sant som det står i Bibeln att ”ett mjukt svar stillar vrede”.
5. Kärlekens motsats är inte hat, utan likgiltighet. ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst”, skrev Hjalmar Söderberg.
Den här grannen går igång på att ställa till bråk, dominera och kräva och styra och ställa. Det ger maktkänsla och upplevelsen av att vara flockens alfahanne. Han vill visa att han bestämmer. Det ger honom uppmärksamhet, odelad uppmärksamhet helt fokuserad på honom, även om det är i form av avsky. Han får synas och höras och finnas. Med sin förvridna logik ger det honom bekräftelse. Och eftersom det fungerar kommer han att fortsätta.
Ignorerar man honom blir det bara värre. Då hittar han på nya saker tills ni måste reagera, på något sätt.
Visa honom istället vänligt men bestämt var gränserna går. Försök tala vänligt med honom på eget initiativ, inte bara när han ställt till det. Hälsa glatt godmorgon och prata om vädret. Fråga honom om honom själv. Möt det onda med det goda. Idén om att bjuda över honom på grill är inte alls dum.
Jag vet hur fruktansvärt svårt detta känns. Men låt oss titta på alternativen.
1. Du och din familj flyttar. Förlorarna blir ni.
2. Du och din familj böjer er likgiltigt för grannens alla krav och påhitt. Förlorarna blir ni.
3. Du trappar upp konflikten. Förlorarna blir alla. Ingen vinner.
4. Du försöker bemöta honom vänligt och korrekt men med tydliga gränser som du inte ruckar på. Jag lovar inte att det blir fred och försoning och lycka och rosa moln. Men det är det enda alternativet som det åtminstone finns en chans att du och din familj inte förlorar på.
Men om man ska se nyktert på situationen finns det vissa saker att komma ihåg.
1. Se till att i varje situation uppträda oklanderligt. Ge inte grannen det minsta lilla att anklaga dig för. Var mycket noga med att hålla dig på rätt sida om lagar och regler i precis allt. Risken är annars att han hugger på minsta tabbe.
2. Hat är en lömsk och beroendeframkallande drog. Jo, det är verkligen så jag skulle uttrycka det på fullt allvar. Precis som alla andra droger ger hat en ”kick”; i det här fallet djupt inne i reptilhjärnans allra mest primitiva och unkna vrår, där euforin över att få utöva makt över och dominera andra gömmer sitt fula tryne. Det monstret finns inom oss alla, och väcker vi det till liv och börjar mata det så kommer det till slut att förtära oss själva. Börjar du hata honom så är du på väg ner i samma mörker.
3. Att ta emot hat från andra är lika beroendeframkallande som att hata. För då får man en reaktion från sina medmänniskor, som är fullt riktade mot en själv. Man får uppmärksamhet som man annars inte hade fått. Det finns inget som bryter ner en människa lika mycket som att bli ignorerad. Dessutom kan man slå sig för bröstet och känna att man själv har rätt och alla andra har fel.
4. Människor som lever på hat och konflikter är utan undantag djupt olyckliga och ensamma. Det ursäktar inte på något sätt beteendet. Absolut inte. Men det förklarar det. Och kanske ger det en ingång till att hantera sådana människor. Ibland fungerar det med vänlighet, ibland är människan så fast att det inte hjälper. Men det är ändå ofta sant som det står i Bibeln att ”ett mjukt svar stillar vrede”.
5. Kärlekens motsats är inte hat, utan likgiltighet. ”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst”, skrev Hjalmar Söderberg.
Den här grannen går igång på att ställa till bråk, dominera och kräva och styra och ställa. Det ger maktkänsla och upplevelsen av att vara flockens alfahanne. Han vill visa att han bestämmer. Det ger honom uppmärksamhet, odelad uppmärksamhet helt fokuserad på honom, även om det är i form av avsky. Han får synas och höras och finnas. Med sin förvridna logik ger det honom bekräftelse. Och eftersom det fungerar kommer han att fortsätta.
Ignorerar man honom blir det bara värre. Då hittar han på nya saker tills ni måste reagera, på något sätt.
Visa honom istället vänligt men bestämt var gränserna går. Försök tala vänligt med honom på eget initiativ, inte bara när han ställt till det. Hälsa glatt godmorgon och prata om vädret. Fråga honom om honom själv. Möt det onda med det goda. Idén om att bjuda över honom på grill är inte alls dum.
Jag vet hur fruktansvärt svårt detta känns. Men låt oss titta på alternativen.
1. Du och din familj flyttar. Förlorarna blir ni.
2. Du och din familj böjer er likgiltigt för grannens alla krav och påhitt. Förlorarna blir ni.
3. Du trappar upp konflikten. Förlorarna blir alla. Ingen vinner.
4. Du försöker bemöta honom vänligt och korrekt men med tydliga gränser som du inte ruckar på. Jag lovar inte att det blir fred och försoning och lycka och rosa moln. Men det är det enda alternativet som det åtminstone finns en chans att du och din familj inte förlorar på.
Varför är ts en ”förlorare” för att han flyttar? Det är väl ingen tävling. Det viktigaste är att han och hans familj mår bra. Den här grannen betyder inte ett skit. Att flytta är inte ett dumt alternativ. Livet är för kort. Jag har själv flyttat pga en vidrig granne och det är ett av de bästa beslut jag tagit.ricebridge skrev:
Jag är inte så mycket för dina andra punkter heller. Bjuda över på grillning? Ett ev peddo? Hur lågt tänker du att ts ska sjunka? Nej, usch.
Om ts inte vill flytta finns bara en sak och det är att sätta hårt mot hårt. Går inte att ge ett finger, då tar sådana här blodsugande opportunister hela handen. Och tveka inte att polisanmäla. Det är din rätt som medborgare om du känner dig ofredad. Var inte rädd för polisen och tro att det är en stor sak att polisanmäla, det är det inte.
Jag ska förtydliga vad jag menar med ”förlora”. Dvs att det blir en själv som får ta smällen, t ex med flytt med allt vad det innebär. Givetvis handlar det inte om tävling eller tvekamp, missförstå mig inte.
Det finns många olika åsikter i den här frågan. Kanske är det jag skrev tillämpbart, kanske inte, det vet bara TS. Till syvende og sidst är det TS själv som måste fatta beslut.
Jag har själv haft grannar som varit av den kalibern att absolut inget hjälpte mot dem, det var bara att flytta om man ville slippa dem. Så självklart är det ett alternativ.
Det finns många olika åsikter i den här frågan. Kanske är det jag skrev tillämpbart, kanske inte, det vet bara TS. Till syvende og sidst är det TS själv som måste fatta beslut.
Jag har själv haft grannar som varit av den kalibern att absolut inget hjälpte mot dem, det var bara att flytta om man ville slippa dem. Så självklart är det ett alternativ.