Kanske lite väl generalliserande? Men jag förstår vad du vill säga... Jag får upp bilden av "En man som heter Ove" i huvudet när jag tänker på Täby. Eller Ove i solsidan. Kanske heter alla i Täby Ove och är oftast systemvetare?Clarken37 skrev:
Med två löner på säg 45.000 var och utan en rejäl vinst från tidigare boenden så känns det som en villa för 9 mille är tajt. Går banken verkligen med på det? Men säg att lånet är på 6MSEK, resten cash och de tjänar lite över 100k brutto tillsammans. Då är det inte alls orimligt. Jag tror allt hänger på om man är villig att offra ny bil, semester, hämtmat osv. Många är villiga att offra det. Och renovera själv. Eller leva med lite äldre standard. När vi köpte för 10 år sen så var det nog vad vi kunde stretcha lånet till, men vi lånade lite mindre, vi hade nog ungefär de inkomsterna då... Men då får man renovera själv och leva lite snålare. Vi har väl iofs utrymme att utöka lånen nu, om vi skulle vilja.Clarken37 skrev:
Bilden jag får av dig Clarkan är att du vill "totalrenovera" huset ganska omedelbart, där allt arbete görs av en renomerad firma. Och på det även ha två bilar, utrymme för ganska lyxig semster och aktiviteter. Det göre sig nog inte samtidigt med löner under 50k vardera och ett hus för 9M. Men med lån på 5-6M, lite gnetande och snälade, mycket eget arbete så är det inte alls orimligt.
Jag undrar om man ens i minsta radhuset i text Huddinge (som utpekades som "billigt") kan köra ett lyxliv med flera semestrar per år, hämtmat varje vecka och två nya bilar med brutto in 100k / månad för ett hushåll?
Om vi istället i denna tråden tittar på TS frågeställning, att maxa köpet och sen långsamrenovera med mycket eget arbete (minns jag rätt) så kanske det kan funka. Men jag tror ändå, som sagts innan, att är åtgärdslistan så dryg som den verkar vara här, tak, värme, golv, grund, dränering, el osv - då är det fel objekt. Har man maxat ut sig i köpet och inte har energi som en duracellkanin och är lika effektiv som en hantverkare så kommer man gå i diket. Är huset bra nog att stå 10-20 år kan renoveringen få ta den tiden, då kan man göra det med sparpengar och eget arbete. Men får leva med medaljongtapeter och röd plastmatta ett tag...
Redigerat:
Väntar man bara tillräckligt länge blir det klassiskt (och snyggt), i stället för gammalt (och fult). 😉J JohanLun skrev:Men får leva med medaljongtapeter och röd plastmatta ett tag...
Själv kämpar jag hårt för att behålla vintagekaklet i köket i vårt hus, från 70-talet. Snyggt som tusan tycker jag, fult som stryk tycker frugan.
Självklart är det generaliserande.J JohanLun skrev:Kanske lite väl generalliserande? Men jag förstår vad du vill säga... Jag får upp bilden av "En man som heter Ove" i huvudet när jag tänker på Täby. Eller Ove i solsidan. Kanske heter alla i Täby Ove och är oftast systemvetare?
Med två löner på säg 45.000 var och utan en rejäl vinst från tidigare boenden så känns det som en villa för 9 mille är tajt. Går banken verkligen med på det? Men säg att lånet är på 6MSEK, resten cash och de tjänar lite över 100k brutto tillsammans. Då är det inte alls orimligt. Jag tror allt hänger på om man är villig att offra ny bil, semester, hämtmat osv. Många är villiga att offra det. Och renovera själv. Eller leva med lite äldre standard. När vi köpte för 10 år sen så var det nog vad vi kunde stretcha lånet till, men vi lånade lite mindre, vi hade nog ungefär de inkomsterna då... Men då får man renovera själv och leva lite snålare. Vi har väl iofs utrymme att utöka lånen nu, om vi skulle vilja.
Bilden jag får av dig Clarkan är att du vill "totalrenovera" huset ganska omedelbart, där allt arbete görs av en renomerad firma. Och på det även ha två bilar, utrymme för ganska lyxig semster och aktiviteter. Det göre sig nog inte samtidigt med löner under 50k vardera och ett hus för 9M. Men med lån på 5-6M, lite gnetande och snälade, mycket eget arbete så är det inte alls orimligt.
Jag undrar om man ens i minsta radhuset i text Huddinge (som utpekades som "billigt") kan köra ett lyxliv med flera semestrar per år, hämtmat varje vecka och två nya bilar med brutto in 100k / månad för ett hushåll?
Om vi istället i denna tråden tittar på TS frågeställning, att maxa köpet och sen långsamrenovera med mycket eget arbete (minns jag rätt) så kanske det kan funka. Men jag tror ändå, som sagts innan, att är åtgärdslistan så dryg som den verkar vara här, tak, värme, golv, grund, dränering, el osv - då är det fel objekt. Har man maxat ut sig i köpet och inte har energi som en duracellkanin och är lika effektiv som en hantverkare så kommer man gå i diket. Är huset bra nog att stå 10-20 år kan renoveringen få ta den tiden, då kan man göra det med sparpengar och eget arbete. Men får leva med medaljongtapeter och röd plastmatta ett tag...
Personerna jag pratar om har två schyssta bilar och flera barn. Men bara en tar lite FL sjunker inkomsterna. Eller om någon behöver vara lite sjukskriven etc. Det GÅR med ett lån på 6 msek och hade de köpt nytt och fräscht inga konstigheter.
Men detta är kåkar där ALLT är +20 år gammalt. En luftvattenpump tex har en livslängd på 15-25 år (om man har tur 25) sen ska drygt 150k upp på bordet. Om ALLT är på denna nivå så kommer det komma stora utgifter framgent i närtid.
Min enda slutsats är att de jag budar mot har STORA insatser på 4-5 msek trots att de bara är 35 ish. Sen har de ffa föräldrar där de VET att OM värmepumpen går så tar de det. Det är en otrolig skillnad mot att som jag inte ha den tryggheten. För några märkvärdiga pengar tjänar ingen av dem.
Det den här tråden fokuserar på är enkom det estetiska och det är en sak att bo i en ”ful” färg. Men om grunden är fuktskadad eller taket etc så finns ju en stor risk att det äter sig in i andra delar av huset om det inte hanteras. Då blir kostnaderna och problemen större för varje år man väntar.
Jag tror du har rätt i att många har stora insatser. Förutom draghjälp från släkten, köpte man en storstadsnära etta för en dryg miljon för femton år sedan, så har man blivit miljonär bara på värdeökningen. Det har varit väldigt gynnsamt att göra bostadskarriär för den generation som kommer upp i medelåldern nu.Clarken37 skrev:
Jag tror också du räknar worst case scenario. Om man kan leva med en kåk som inte är tiptop rasar inte allt samma år. Folk gör värme, väntar några år, tak, väntar några år osv. Säg att du sparar 50 per år och gör en större åtgärd var 4-5e år. Få i den ekonomiska situation du beskriver bränner av kök, el, värme, tak, dränering samma år. Folk är nog mindre rädda än dig. Tar större risker.
I bostadsmarknaden har gällt lite att de modiga killarna får kyssa de vackraste flickorna... Har du vågat chansa så har ofta värdeökning varit större, ju dyrare objekt och ju större andel lån... Desto mer har din insats avkastat sig. Och nej, jag har inte varit modig utan snarare försiktig.
Tror du marknaden ska krascha, köp minsta du kan hitta och hoppas börsen har bättre avkastning. Annars, köp objekt så dyra du har råd med och hoppas du inte behöver göra om allt.
Troligen är det ju jackpot för nästa köpare av ditt hus Clark, om du totalrenoverat allt. De som bara sminkat grisen och ändå tjänar på affären kan fortsätta byta upp sig och tillslut få ett fint hus.
Jag bedömer många renoveringar är rätt dåligt gjorda. Tyvärr.
I bostadsmarknaden har gällt lite att de modiga killarna får kyssa de vackraste flickorna... Har du vågat chansa så har ofta värdeökning varit större, ju dyrare objekt och ju större andel lån... Desto mer har din insats avkastat sig. Och nej, jag har inte varit modig utan snarare försiktig.
Tror du marknaden ska krascha, köp minsta du kan hitta och hoppas börsen har bättre avkastning. Annars, köp objekt så dyra du har råd med och hoppas du inte behöver göra om allt.
Troligen är det ju jackpot för nästa köpare av ditt hus Clark, om du totalrenoverat allt. De som bara sminkat grisen och ändå tjänar på affären kan fortsätta byta upp sig och tillslut få ett fint hus.
Jag bedömer många renoveringar är rätt dåligt gjorda. Tyvärr.
För de som är 45, absolut!S Staffan-N skrev:
Men de jag pratar om är uteslutande akademiker och runt 35 idag. Om det var så att de köpte vid 20 har de definitivt en vinst men då har de redan från början haft en rejäl insats sponsrad av någon. Sen har de tryckt in 5 års plugg i allt det där, oftast på annan ort än Stockholm.
De flesta köper sina första lägenheter vid 27-28 i Sthlm skulle jag säga (akademiker) och då har de förvisso 6-7 års uppgång men den är i princip noll realt och kanske 20-30% upp nominellt. Svårt att se hur de lyckats göra 5 msek i vinster på denna korta period. Allt över 3 msek i gemensam vinst tvingas man dessutom betala reavinstskatt på.
Intervjuar folk runt 25-27 till vissa tjänster i Stockholm och är förundrad över hur de kan sitta på lägenheter i innerstan värda 4-5 som ensamstående när de jobbat heltid kanske 1-2 år av sitt liv
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 108 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 108 inlägg
Det är väl inte så konstigt. Mamma och pappa har betalat.Clarken37 skrev:
Ja prisrallyt på bostäder saktade in där kring 2017 så de som är födda kring 1990 och gick klart universitetet innan de börjat sin bostadskarriär missade tåget. Innan dess var det väldigt lönsamt att hjälpa sin 20-åring att ta ett kliv in på bostadsmarknaden.Clarken37 skrev:
Mest frekvensen. Det är otroligt vanligt. Bra cash flow om de kan casha in 2-3 barn på det sättet. Föräldrarna är också sällan några high rollers heller till synes
Så vanligt med personer som söker jobb i Stockholm som är 25-27 och har en central BR kan det inte vara. Talar vi inte om <1% av ålderskohorten här.Clarken37 skrev:
Sedan kan det väl ha gått till så att lägenheten köptes med barnet som 10% ägare. Och barnet får amortera en del under studietiden och desto mer när de har inkomst. Det är väl inte givet att föräldrarna skänker bort hela lägenheten.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 25 108 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 25 108 inlägg
Ser just denna lösning i BRF i innerstan, föräldrarna köper som investering och stöd för sitt barn. Den unga vuxna (barnet) är minoritetsdelägare av bostadsrätten, bor där och betalar avgiften.D daVinci skrev:
Och det är ju inte bara Stockholms välbeställda familjer som lägger sina pengar där utan även familjer från hela landet som har ett barn som bor i Stockholm.
Födslotalet är troligare 1,6-1,8 och de som köper bostäder åt sina barn i sthlm är nog oftast svenskfödda och har nog bara en unge..Clarken37 skrev:
Om man bygger och renoverar själv behöver man ju inte in med så många miljoner, det går ju att spara nån femhundring i timman på att utföra byggnadsarbeten själv.
En LVP ser snarare ut att kosta från 50k och uppåt. Verkar väl lite onödigt om man nu lever med ansträngt ekonom att betala uppemot 100k i "för mycket".Clarken37 skrev:
Skulle snarare tro att dessa personer är mer av "slösare" som har svårt att spara.Clarken37 skrev:
Tvivlar på att föräldrar ordnar så mycket som nämns här i tråden.
Ja, de är nog många känslostyrda som är i tråden och pratar om att ditten och datten upplevs som "snyggt".Clarken37 skrev:
Men det du talar om lär ju avhandlas i en besiktning.
Sedan kan man göra ganska mycket själv. OCH få saker är akuta. Man kan ta lite varje år.
Jag har bl a lagt om tak själv. En halvan en sommar. Andra halvan en senare. Gick utmärkt. Inget svårt alls. Men tar lite tid. Dock ska man ju ha lite vardagsmotion också.
Även om man gör den lösningen så kräver banken höga inkomster. Den godkänner inte enkom en bostad som säkerhet.
Mao måste föräldrarna ha rejäla inkomster för att casha in 2-3 barn. Och deras månadskostnader 3-4 dubblas. Förekommer säkert men då är det väldigt välbeställda där 3-4 miljoner hit eller dit är rätt ovidkommande