61 960 läst · 261 svar
62k läst
261 svar
Ta över förälders hus och hyra tillbaka
Det är inte lönt att försöka förklara för folk som enbart kör vidare i sin fil utan att se sig omkring…P Perplexus skrev:Jag tror du missförstår syftet med upplägget. Att ha hus innebär ofta en massa fix, små och stora renoveringar och mycket att ha koll på. Det går inte en dag utan att jag tänker på något som ska göras med huset, vissa dagar gör jag faktiskt något också
Börjar man bli virrig och/eller kroppen inte orkar med är det naturligtvis svårt att ta hand om huset. Också svårt att kvantifiera oregelbundna huskostnader för att visa upp vilket rätt man har till bostadstillägg på den lilla pensionen.
I ett sådant läge är det ofta lättare att hyra och låta någon annan sköta driften. Om man flyttar in i hyresrätt och väljer att skänka sin förtjänst från husförsäljning till barn (eller slösa bort på något kul vis) är vi åter i situationen att man kvalificerar för bostadstillägg.
Nackdelen med det är att det kan vara jobbigt att hitta en hyresrätt man är nöjd med, i ett område man trivs och man ska orka med en flytt.
Upplägget ovan där man istället blir hyresgäst i "sitt eget" hus verkar skapa det bästa av de två världarna för den äldre personen. En bättre lösning än seniorlån med mer pengar på fickan men fortfarande ett hus att ta hand om, som ofta förutom pengar kräver att man har koll på huset.
Ja, det är ett bra perspektiv. Om man får en bra God man så kan det ju vara bra för pappan. Men alla goda män är inte goda.Sommartorparn skrev:Det verkar som att alla har missat att det rör sig om tilltagande ”virrighet”. Om det är demens på gång är det viktigt att barnen nu så fort som möjligt förbereder så att de kan hjälpa fadern genom att i samförstånd ta kontroll över hans ekonomi. Alternativet är att allt hamnar i händerna på en god man. Det underlättat väldigt den dagen det blir aktuellt med vårdboende om barnen redan äger huset ! Vikitigast av allt ta hjälp av jurist så att allt blir korrekt gjort!
Vill pappan inte ha en god man utan i stället att barnen tar hand om hans affärer gäller det att skriva en framtidsfullmakt illa kvickt! Och då lämpligtvis använda blanketten från den bank där pappan har sina pengar. Det har tyvärr visat sig att bankerna är tjuriga med att godkänna framtidsfullmakt, så det är inte en så enkel sak som man trodde när det var nytt.Nissens skrev:
Jag tror nog Nissens förstår vad många av oss andra säger, men att grunden är ett antal ganska cementerade föreställningar som färgar ställningstagandet. T ex:Jonatan79 skrev:
- Man hjälper normalt inte varandra i samförstånd ens inom familjen, utan alla vill egentligen bara luras.
- Guldkant = bränna stålar som bara f-n.
Förtydligande. Reavinstskatt betalas inte från byggåret utan från det år den skröpliga fadern köpte huset. I och för sig så kan det vara samma år. Kanske har jag missat om det finns info om byggåret i tråden.Sommartorparn skrev:Mina föräldrar gjorde oss barn till ägare av huset på den tiden det fanns arvsskatt. Vi fick andelar i huset mot en skulderevers som årligen skrevs ned med den summa som man fick ge utan att betala gåvoskatt (Reglerna kan se annorlunda ut idag). Uppgörelsen var att föräldrarna betalade alla de löpande utgifterna, el, vatten, sopor samt eventuella reparationer. De betalade även våra andelar av fastighetsavgiften. Alltså, ingen hyra men vi skulle inte belastas av några kostader! Det skrevs också papper på att vi varken fick sälja eller belåna fastigheten så länge de bodde där. Vi skrev också samägandeavtal för att reglera det gemensamma ägandet/säljandet i framtiden. Eftersom arvsskatten senare avskaffades hade detta krångel egentligen inte behövs. Det finns dock både för och nackdelar med att äga föräldrarnas hus.
Fördelar: Väldigt smidigt vid dödsfall och arvsskifte att vi arvingar redan var ägare. V kunde alltså utan problem lösa nya avtal av gäller el, vatten och så vidare, räkningarna gick redan till oss och inte till dödsboet.
Nackdelar: Om våra föräldrar hade behövt köpa ett bekvämare boende för sina sista år, så hade de ju inte längre något hus att sälja! Det schyssta är då att ni ser till att köpa ett nytt boende åt dem. Ni måste alltså ha tillräcklig ekonomi för att med kort varsel kunna köpa ett boende till dem om det skulle behövas. Att utrymma och sälja en villa kan vara en långdragen process och när det gäller gamla människor så kan läget förändras snabbt. Tyvärr kan det visa sig att pengarna du får ut för en äldre villa kanske inte räcker till att köpa en nyproducerad seniorlägenhet, så det måste finnas ekonomiska marginaler. Allt detta måste ni tänka igenom!
Sedan har det visat sig att vi vid försäljning måste betala reavinstskatt från husets byggår, alltså inte från när vi övertog lagfarten. Det känns lite surt, men kanske ändå OK eftersom vi fick huset i gåva.
Du nämner att virrighet finns med i bilden. Om det inte ännu finns en demensdiagnos så går det att skriva en Framtidsfullmakt! Då har ni möjlighet att fortsätta sköta era föräldrars ekonomi! I annat fall blir det en god man som tar över. Varje bank verkar numera ha egen blankett för framtidsfullmakt, så det är viktigt att ni använder den där era föräldrar har sina konton.
Hur som helst så är det tillrådligt att prata igenom hela upplägget med en erfaren jurist och skriva papper på allt som överenskommits! Kan vara värt att gå med i Villaägarna för att få tillgång till den slags hjälp.
Jo, jag förstår absolut. Men man kan inte bara förutsätta att alla människor är omtänksamma, inte ens om sina föräldrar. Vi har bara hört ena sidan här. Bara det att man kallar sin förälder som ”virrig” är en varningsflagga.M MagHam skrev:Jag tror nog Nissens förstår vad många av oss andra säger, men att grunden är ett antal ganska cementerade föreställningar som färgar ställningstagandet. T ex:
- Man hjälper normalt inte varandra i samförstånd ens inom familjen, utan alla vill egentligen bara luras.
- Guldkant = bränna stålar som bara f-n.
Och guldkant behöver inte betyda att bränna stålar, men även om föräldern skulle vilja det, så är det ju förälderns sak. Vill inte du förfoga över dina tillgångar och köpa/göra sådant du har råd med?
Bra förtydligande! I mitt fall hade föräldrarna byggt huset. Hur det är i TS fall vet jag såklart inte!A aries skrev:
Eftersom du avsiktligt låtsas att inte förstå är det rätt meningslöst att diskutera med dig. 👎Nissens skrev:
Intressant att du som utgår från en moralistisk ståndpunkt stödjer ocker.Nissens skrev:Jag har inte ägnat mig åt personangrepp, det har du missförstått fullständigt.
Om du läser tråden så förstår du nog vad det handlar om. Jag har inte påstått att något är olagligt, men moraliskt är det tveksamt.
Seniorlån löser problemet för TS pappa. Det är sannolikt det man väljer om man enbart har pappans bästa för ögonen. Då slipper man ägna sig åt trasslig bidragsplanering dessutom, samtidigt som pappan slipper leva som ett fattighjon.
Gud vad rätt du har! Känns som några missar detta här! Läs detta o begrip nu alla!😊D DE73 skrev:
Om nu pappans bostad är värd ganska lite och han lever längre än förväntat så kan seniorlånet äta upp hela övervärdet och pappan står då utan både bostad och kapital. Eller är senior lånen utformade så att man får fortsätta hyra huset till en låg kostnad även efter hela värdet så att säga är förbrukat?Nissens skrev:
Om pappan har små tillgångar och låg pension tycker jag han är värd precis lika mycket bidrag som den som brännt pengarna tidigare på vin , kvinnor och sång som om han på sin ålders höst ger pengarna till barnen.
Nu har ju pappan inte små tillgångar jämfört med många andra, de är bundna i huset dock.J JohanLun skrev:Om nu pappans bostad är värd ganska lite och han lever längre än förväntat så kan seniorlånet äta upp hela övervärdet och pappan står då utan både bostad och kapital. Eller är senior lånen utformade så att man får fortsätta hyra huset till en låg kostnad även efter hela värdet så att säga är förbrukat?
Om pappan har små tillgångar och låg pension tycker jag han är värd precis lika mycket bidrag som den som brännt pengarna tidigare på vin , kvinnor och sång som om han på sin ålders höst ger pengarna till barnen.
Huset behöver inte vara värt många miljoner för att det tillsammans med pensionen räcker i många år.
Men du tänker att det bästa är att skänka bort huset och sedan när pappan är borta så säljer barnen huset och kan leva loppan för pengarna?
Nu säger ju TS att pappan börjat bli ”virrig”, så den dagen pengarna är slut kanske han ändå måste bo på äldreboende.
Vi tänker väl olika då. Eftersom jag är i samma situation och gjorde ett helt annat val så är det ingen spekulation från min sida.