55 875 läst · 321 svar
56k läst
321 svar
Skilsmässa och bodelning efter 30 år, behöver råd. Särskilt gällande lösöret.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 652 inlägg
Att tvinga fram en ursäkt och få den att vara ärligt menad är inte två förenliga storheter. Kanske kommer en dag då du får din bild av sakernas tillstånd bekräftad av henne, kanske inte, men att tvinga fram det med ekonomiska krav – släpp den idén.
Sen kanske du borde gaska upp dig kring det ekonomiska ändå, men i så fall på den frågans egna meriter.
Sen kanske du borde gaska upp dig kring det ekonomiska ändå, men i så fall på den frågans egna meriter.
OT men en attraktion till någon annan är inte otrohet.nizzehult skrev:@harry73 .... hon erkänner inte ens idag att dom har en affär! Nä, det är nog jag som har insett att loppet är kört och att skilsmässa är enda lösningen,..... ..... vi har aldrig direkt bråkat och försöker göra det någorlunda civiliserat men just detta att hon försöker mörka bakomliggande orsaker och inte kan vara ärlig om detta och erkänna sin attraktion till denna karl ......
En nära vänskap till någon annan av motsatt kön är inte heller otrohet.
Om ni aldrig har bråkat är det nog det som är problemet. Det är när man bråkar konstruktivt och tar sig igenom bråken man kan växa sig starkare som par. Korrekt artighet har aldrig lett till något mer än ytlighet.
Om det är du som har tagit initiativet till skilsmässan tycker jag du ska lägga ner att försöka ge henne skulden.
nizzehult
Allvetare
· Västerbotten
· 1 105 inlägg
nizzehult
Allvetare
- Västerbotten
- 1 105 inlägg
Det har jag heller aldrig påstått men att åka på en resa "till en kompis" och i stället bo på hotell med honom och sova i samma säng flera dagar - är det OK?MissMuffet skrev:OT men en attraktion till någon annan är inte otrohet.
En nära vänskap till någon annan av motsatt kön är inte heller otrohet.
Om ni aldrig har bråkat är det nog det som är problemet. Det är när man bråkar konstruktivt och tar sig igenom bråken man kan växa sig starkare som par. Korrekt artighet har aldrig lett till något mer än ytlighet.
Om det är du som har tagit initiativet till skilsmässan tycker jag du ska lägga ner att försöka ge henne skulden.
Eller att åka till honom vid ett flertal tillfällen när hon vet att jag inte är i stan och stanna där över natten - är det OK? Vara på AW - men i stället åka till honom - OK?
Säga att man blir sen på jobbet för att man ska träffa honom - OK? "Åka och handla" när målet främst är att träffa honom?
Sitta och SMS:a varje kväll om hur mycket man saknar varandra - är det OK?
Osv.
Visst är man två om en separation men med hennes agerande och falskhet fanns det ingen annan utväg. Eller skulle jag ha väntat ut henne?
Beslutet att separera är ömsesidigt men det är hennes agerande och affär med den här karln som tog död på det. Jag har ingen större skuld till detta.
Jag kan hålla med om att bråk kan rensa upp och vara bra och att det nog skulle kunna vara nyttigt men det finns inget självändamål att bråka för bråkandets skull, det kan fungera bra ändå. Det mesta fungerade faktiskt bra i vårt förhållande och det hade det nog inte gjort annars.
nizzehult
Allvetare
· Västerbotten
· 1 105 inlägg
nizzehult
Allvetare
- Västerbotten
- 1 105 inlägg
Vad menar du med det?harry73 skrev:
Klart man inte kan äga någon men är man gift så kan man inte acceptera detta beteende. Vem skulle det? Vill man ägna sig åt sånt som hon har gjort får man se till att skilja sig först.
Husägare
· Jönköping
· 5 594 inlägg
Och vad exakt vill du uppnå med det? Vad får dig att tro att något blir bättre av det? Vad får dig ens att tro att hon kommer att komma dithän?nizzehult skrev:
Ok. Hon har behandlat dig illa. Du har kastat ut henne. Hon vägrar se sitt fel.
Du kan inte förändra henne.
Som jag sa förut. Shit happens. Gilla läget. Du kan aldrig tvinga fram vare sig ursäkter eller skuldkänslor. Acceptera att du aldrig kommer att få det av henne.
Du är kränkt. Du har fått en smäll mot din självkänsla - det ser jag ju på hur du skriver. Du tror att du handlar rätt när du vill få henne att be om ursäkt, men egentligen handlar det bara om din kränkta självkänsla som skriker efter upprättelse. Det är faktiskt rätt barnsligt, och genomskinligt.
Svälj förtreten nu och låt henne gå. För bådas eran skull. De enda som kommer att vinna något på om du inte gör det är redan välgödda advokater.
nizzehult
Allvetare
· Västerbotten
· 1 105 inlägg
nizzehult
Allvetare
- Västerbotten
- 1 105 inlägg
Insiktsfullt skrivet och egentligen har du rätt.ricebridge skrev:Och vad exakt vill du uppnå med det? Vad får dig att tro att något blir bättre av det? Vad får dig ens att tro att hon kommer att komma dithän?
Ok. Hon har behandlat dig illa. Du har kastat ut henne. Hon vägrar se sitt fel.
Du kan inte förändra henne.
Som jag sa förut. Shit happens. Gilla läget. Du kan aldrig tvinga fram vare sig ursäkter eller skuldkänslor. Acceptera att du aldrig kommer att få det av henne.
Du är kränkt. Du har fått en smäll mot din självkänsla - det ser jag ju på hur du skriver. Du tror att du handlar rätt när du vill få henne att be om ursäkt, men egentligen handlar det bara om din kränkta självkänsla som skriker efter upprättelse. Det är faktiskt rätt barnsligt, och genomskinligt.
Svälj förtreten nu och låt henne gå. För bådas eran skull. De enda som kommer att vinna något på om du inte gör det är redan välgödda advokater.
Jag har grubblat en del på vad jag skrivit och vad jag egentligen vill uppnå med detta och så här är det:
Skälet till att jag vill att hon går ut publikt med vad som har hänt redan nu är främst att folk ska förstå vad som har hänt och varför - även om man säkert har misstankarna riktade mot nåt håll. Det är ytterst ovanligt att det inte finns en tredje part inblandad när ett uppbrott kommer som en blixt från en klar himmel efter så lång tid. Fanns liksom inga indikationer whatsoever för 1½ är sen att vi var på väg från varandra, tvärtom så hade vi verkligen börjat planera för vår gemensamma ålderdom på olika sätt. Sen undrar jag: varför ska folk fördöma en för att man kärar ned sig i en annan? Sånt händer ju var och vartannat par. Jag tror tvärtom att reaktionen blir häftigare om det framkommer att man gjort det bakom ryggen på den andre. Otrohet är kontroversiellt, har alltid varit.
Min "vinst" i detta blir att jag kanske framstår som en bättre människa än henne men det är absolut inte det som är det primära målet eller ens viktigt. Nä det är helt enkelt att jag vill förekomma henne för förr eller senare kommer jag att sladdra ur mig detta i min version och vad som har hänt mot kreti och pleti och till slut når det barnen och då kommer hon att bli skogstokig "för att jag sprider en massa dynga om henne" och sen är konflikten total. Hade vi inga barn har jag kunnat kapa bandet helt och definitivt men det kommer inte att ske och därför är det bättre att vi har en så ärlig och öppen relation som möjligt - men då ska också detta (som hon verkar skämmas för) upp i ljuset.
Det skulle båda vinna på i längden.
Moderator
· Stockholm
· 52 423 inlägg
Jag tror att det är viktigt att skilja på ekonomin och det känslomässiga. Dvs. oavsett hur illa ena parten beter sig, så tycker jag att man skall hålla en korrekt och rimlig inställning till den ekonomiska delningen.
Med korrekt och rimlig menar jag att den dels givetvis skall vara formellt korrekt, men i vissa förhållanden kan en formellt korrekt fördelning ge orimliga effekter, åt båda håll. Då gäller att man måste tillämpa viss generositet även om andra parten har betett sig väldigt illa.
Med korrekt och rimlig menar jag att den dels givetvis skall vara formellt korrekt, men i vissa förhållanden kan en formellt korrekt fördelning ge orimliga effekter, åt båda håll. Då gäller att man måste tillämpa viss generositet även om andra parten har betett sig väldigt illa.
nizzehult
Allvetare
· Västerbotten
· 1 105 inlägg
nizzehult
Allvetare
- Västerbotten
- 1 105 inlägg
Visst, och i vårt fall har jag verkligen försökt att vara rättvis. Det är jag som har lagt ner tid och energi på detta - hundratals timmar, hon har inte gjort ett jota.H hempularen skrev:Jag tror att det är viktigt att skilja på ekonomin och det känslomässiga. Dvs. oavsett hur illa ena parten beter sig, så tycker jag att man skall hålla en korrekt och rimlig inställning till den ekonomiska delningen.
Med korrekt och rimlig menar jag att den dels givetvis skall vara formellt korrekt, men i vissa förhållanden kan en formellt korrekt fördelning ge orimliga effekter, åt båda håll. Då gäller att man måste tillämpa viss generositet även om andra parten har betett sig väldigt illa.
Sen tycker hon inte att hon har betett sig illa mot mig. På nåt vis. Därför anser hon att hon kan flytta fram gränserna hela tiden.
Skulle jag sätta ner foten ordentligt eftersom jag tycker att hon har gått för långt och verkligen lägga fram min bevissamling att hennes beteende varit förkastligt så skulle hon kanske dra tillbaka de ekonomiska övertrampen.
Men då startar vi också ett krig.
Hon borde dock fatta att förr eller senare kommer sanningen ikapp henne och då kommer pendeln att träffa henne ännu hårdare. Det här är alltså en chans som hon har fått - men fattar det inte.
Husägare
· Jönköping
· 5 594 inlägg
Men låt henne bli skogstokig då. Det är inte ditt ansvar. Låt henne bädda som hon får ligga. Försöker du tvinga henne till något annat i det här läget - med ekonomiska eller andra påtryckningsmedel - stöter du bara bort henne ännu mer. Tro mig.
Dessutom: Om du är orolig för vad folk ska tycka - vilken bild av dig tror du att hon kommer att sprida om dig, om du försöker pressa henne ekonomiskt eller så? Varefter hon gråter ut om detta inför era gemensamma vänner? "Jaså, var han ett sånt svin, det trodde jag aldrig om honom..." Och i det läget är det ingen som lyssnar på dina bakomliggande motiv - du har ju faktiskt pressat henne ekonomiskt.
Idealalternativen finns inte i den här situationen. Nu gäller det bara att välja mellan olika onda ting. Det minst onda är att släppa henne - även när det gäller dina känslor för henne, som jag ser av det du skriver att du har, fastän du inte riktigt vill kännas vid det.
Släpp känslorna för henne. Släpp henne ekonomiskt. Släpp tankarna på att försöka förmå henne till det ena eller det andra. Nu är det som det är.
Annars blir det like meningslöst som att försöka räta upp en tvåtumfyra som har slagit sig - då kan man lika gärna lägga sig på backen och sparka sig trött.
Dessutom: Om du är orolig för vad folk ska tycka - vilken bild av dig tror du att hon kommer att sprida om dig, om du försöker pressa henne ekonomiskt eller så? Varefter hon gråter ut om detta inför era gemensamma vänner? "Jaså, var han ett sånt svin, det trodde jag aldrig om honom..." Och i det läget är det ingen som lyssnar på dina bakomliggande motiv - du har ju faktiskt pressat henne ekonomiskt.
Idealalternativen finns inte i den här situationen. Nu gäller det bara att välja mellan olika onda ting. Det minst onda är att släppa henne - även när det gäller dina känslor för henne, som jag ser av det du skriver att du har, fastän du inte riktigt vill kännas vid det.
Släpp känslorna för henne. Släpp henne ekonomiskt. Släpp tankarna på att försöka förmå henne till det ena eller det andra. Nu är det som det är.
Annars blir det like meningslöst som att försöka räta upp en tvåtumfyra som har slagit sig - då kan man lika gärna lägga sig på backen och sparka sig trött.
nizzehult
Allvetare
· Västerbotten
· 1 105 inlägg
nizzehult
Allvetare
- Västerbotten
- 1 105 inlägg
Jag kan inte påstå att jag försöker pressa henne ekonomiskt. Det är ju hon som hela tiden har flyttat fram pjäserna mot vad vi först kommit överens om och nu tänker jag slutligen säga stopp.ricebridge skrev:Men låt henne bli skogstokig då. Det är inte ditt ansvar. Låt henne bädda som hon får ligga. Försöker du tvinga henne till något annat i det här läget - med ekonomiska eller andra påtryckningsmedel - stöter du bara bort henne ännu mer. Tro mig.
Dessutom: Om du är orolig för vad folk ska tycka - vilken bild av dig tror du att hon kommer att sprida om dig, om du försöker pressa henne ekonomiskt eller så? Varefter hon gråter ut om detta inför era gemensamma vänner? "Jaså, var han ett sånt svin, det trodde jag aldrig om honom..." Och i det läget är det ingen som lyssnar på dina bakomliggande motiv - du har ju faktiskt pressat henne ekonomiskt.
Idealalternativen finns inte i den här situationen. Nu gäller det bara att välja mellan olika onda ting. Det minst onda är att släppa henne - även när det gäller dina känslor för henne, som jag ser av det du skriver att du har, fastän du inte riktigt vill kännas vid det.
Släpp känslorna för henne. Släpp henne ekonomiskt. Släpp tankarna på att försöka förmå henne till det ena eller det andra. Nu är det som det är.
Annars blir det like meningslöst som att försöka räta upp en tvåtumfyra som har slagit sig - då kan man lika gärna lägga sig på backen och sparka sig trött.
Jag skulle nästan vilja påstå att det omvända råder.
Nä, känslorna försvann nog för rätt länge sedan men däremot har jag haft respekt för henne hela tiden. Fram tills nu. Däremot har jag inte velat bli osams med henne och det finns många skäl till detta men situationen som sådan pekar mot att vi ändå kommer att hamna där om inget görs. Att få henne att inse det uppenbara redan nu skulle nog hjälpa men hur man gör det har jag inget svar på. Ju förr vi kan göra detta, desto mindre osams behöver vi bli. Win/win.
Det finns inget att säga eller göra som kommer få situationen att kännas bättre (varken från oss - eller från ditt x), vissa saker går inte att få ihop oavsett hur mycket man vill och sådana här saker ingår där. En ursäkt, ett erkännande.. är bara tomma ord om de inte kommer från hjärtat. Framtvingade så är de inte värda något.. och ju mer de tvingas ju argare blir andra parten (och då finns inga skuldkänslor kvar, bara ilska och onda ord).
Det är klart du kommer vidare, både ekonomiskt och känslomässigt.. men som med allt annat där känslor är inblandade.. så behövs sorgbearbetning. Hur lång tid den tar, är unik för varje människa och kan ta allt ifrån några veckor till några år (om man någonsin kommer över det hela).
Du kan säga lite vad du vill här, men sättet du formulerar dig på när du försöker berätta vad du vill ha sagt.. säger att du befinner dig mitt i din hantering - och vissa tips du får härinne nu är kanske lite tidigt att ta in och se "från ett annat perspektiv" (som vi andra ser bara för vi inte har några känslor inblandade i frågan).
Med tanke på hur du hanterat saker hitills, så tror jag att med lite tid.. att kommer du klara dig galant. Alla hade inte hanterat det lika bra.. och varit så rättvisa (i bodelningen så att säga och det övriga ekonomiska tänket) som du har varit (är). Det gör dig stark och med tiden ännu starkare!
Det råd jag kan ge dig nu är att inte grubbla ner dig för mycket (oavsett vad), det tar för mycket energi och sänker humöret och levnadsstandarden avsevärt.. försök hålla flaggan i topp (så långt upp du kan iaf) och stå på dig! Var lika rättvis hela vägen, som du började.. och låt henne inte köra med dig! Rätt ska vara rätt och det är bättre att ta in en tredje part att hjälpa till att dela grejerna om hon "dummar sig".. än att sjunka ner till hennes nivå.
Beklagar dock hela situationen, alltid tråkigt när något sånt här händer
Hoppas att du mår under omständigheterna bra iaf.
Med vänlig hälsning, Sandra
Det är klart du kommer vidare, både ekonomiskt och känslomässigt.. men som med allt annat där känslor är inblandade.. så behövs sorgbearbetning. Hur lång tid den tar, är unik för varje människa och kan ta allt ifrån några veckor till några år (om man någonsin kommer över det hela).
Du kan säga lite vad du vill här, men sättet du formulerar dig på när du försöker berätta vad du vill ha sagt.. säger att du befinner dig mitt i din hantering - och vissa tips du får härinne nu är kanske lite tidigt att ta in och se "från ett annat perspektiv" (som vi andra ser bara för vi inte har några känslor inblandade i frågan).
Med tanke på hur du hanterat saker hitills, så tror jag att med lite tid.. att kommer du klara dig galant. Alla hade inte hanterat det lika bra.. och varit så rättvisa (i bodelningen så att säga och det övriga ekonomiska tänket) som du har varit (är). Det gör dig stark och med tiden ännu starkare!
Det råd jag kan ge dig nu är att inte grubbla ner dig för mycket (oavsett vad), det tar för mycket energi och sänker humöret och levnadsstandarden avsevärt.. försök hålla flaggan i topp (så långt upp du kan iaf) och stå på dig! Var lika rättvis hela vägen, som du började.. och låt henne inte köra med dig! Rätt ska vara rätt och det är bättre att ta in en tredje part att hjälpa till att dela grejerna om hon "dummar sig".. än att sjunka ner till hennes nivå.
Beklagar dock hela situationen, alltid tråkigt när något sånt här händer
Hoppas att du mår under omständigheterna bra iaf.
Med vänlig hälsning, Sandra
nizzehult
Allvetare
· Västerbotten
· 1 105 inlägg
nizzehult
Allvetare
- Västerbotten
- 1 105 inlägg
Tack.Snigla skrev:Det finns inget att säga eller göra som kommer få situationen att kännas bättre (varken från oss - eller från ditt x), vissa saker går inte att få ihop oavsett hur mycket man vill och sådana här saker ingår där. En ursäkt, ett erkännande.. är bara tomma ord om de inte kommer från hjärtat. Framtvingade så är de inte värda något.. och ju mer de tvingas ju argare blir andra parten (och då finns inga skuldkänslor kvar, bara ilska och onda ord).
Det är klart du kommer vidare, både ekonomiskt och känslomässigt.. men som med allt annat där känslor är inblandade.. så behövs sorgbearbetning. Hur lång tid den tar, är unik för varje människa och kan ta allt ifrån några veckor till några år (om man någonsin kommer över det hela).
Du kan säga lite vad du vill här, men sättet du formulerar dig på när du försöker berätta vad du vill ha sagt.. säger att du befinner dig mitt i din hantering - och vissa tips du får härinne nu är kanske lite tidigt att ta in och se "från ett annat perspektiv" (som vi andra ser bara för vi inte har några känslor inblandade i frågan).
Med tanke på hur du hanterat saker hitills, så tror jag att med lite tid.. att kommer du klara dig galant. Alla hade inte hanterat det lika bra.. och varit så rättvisa (i bodelningen så att säga och det övriga ekonomiska tänket) som du har varit (är). Det gör dig stark och med tiden ännu starkare!
Det råd jag kan ge dig nu är att inte grubbla ner dig för mycket (oavsett vad), det tar för mycket energi och sänker humöret och levnadsstandarden avsevärt.. försök hålla flaggan i topp (så långt upp du kan iaf) och stå på dig! Var lika rättvis hela vägen, som du började.. och låt henne inte köra med dig! Rätt ska vara rätt och det är bättre att ta in en tredje part att hjälpa till att dela grejerna om hon "dummar sig".. än att sjunka ner till hennes nivå.
Beklagar dock hela situationen, alltid tråkigt när något sånt här händer
Hoppas att du mår under omständigheterna bra iaf.
Med vänlig hälsning, Sandra
Jodå, jag mår rätt bra trots allt och jag har fått god hjälp och stöd både på nätet(!) och bland vänner. Tror jag har en bra taktik för att komma vidare genom att prata, prata, prata och diskutera när det krisar och det har hjälpt mig även denna gång.
Nä, en framtvingad ursäkt betyder lika lite som att monotont repetera Jag älskar dig hela tiden då man inte menar det.
Sen är det kanske inte ursäkten som är det viktiga utan att hon kan se alla i ögonen utan att skämmas och säga att hon träffat en annan. Det skulle så att säga lösa en massa knutar både för henne och för mig/oss och göra hela fortsättningen betydligt mindre prestigelös och uppsluppen.
Jag känner mig inte orolig att jag själv kommer vidare på alla plan, absolut inte, och jag tycker mig ha lagt sorgeprocessen bakom mig nu efter snart ett års ältande med detta. Jag vill minnas att det var värst under våren men från hösten och framåt så har jag bara sett fram emot att hon flyttar och att jag kan börja leva mitt nya liv som jag vill ha det. Ser mig själv som ett riktigt fynd, haha! Tvärtom så ser jag en massa möjligheter men jag har även ett helt annat och knepigt problem som hänger över mig som inte har med separationen att göra men det tänker jag inte dra upp här.
Helt rätt i att oavsett nästa diskussion så finns bara onda och mindre onda beslut och jag måste själv välja. Det kan vara svårt att vara tillräckligt nyanserad utan att betraktas som hotfull när man byter taktik och plötsligt sätter ned foten. Däri ligger utmaningen. Med rätt pedagogik och presentation förstår hon att jag sitter med trumf och hon med Svarte Petter och då gäller det att hon accepterar och sväljer detta. Jag har testat detta tidigare men det var säkert ett halvår sen och då var vi onyktra och upprörda. Blev inte bra. Då blev det taggarna utåt och "hotar du mig, va?". Det kanske det kan upplevas som även denna gång men nu har jag betydligt mer substans i det jag säger - som kan bevisas om så krävs. Ett litet dilemma som jag har är att sättet som jag skaffat bevisen på inte är riktigt renhårigt och moraliskt tveksamt men jag hade ju rätt och ändamålet helgar medlen som det heter. Jag vill inte starta ett fullskaligt krig - även om jag har ammunition så att det räcker. Det finns inga vinnare i krig och det här skulle inte vara nåt undantag från detta.
Vi har redan delat på allt, det är bara en del prylar kvar som hon har lämnat och inte får plats med som hon "vill ha hos mig så länge om det går bra". Vill jag vara elak så kan jag säga att det inte alls går bra, dom ska vara borta om en vecka annars slängs det men med den approachen lär vi aldrig kunna ha en sund relation i fortsättningen. Den enda sak vi har kvar att göra upp är den s k kompensationspengen där hon ändrar sig hela tiden.
Vadfalls!nizzehult skrev:
Inte bli osams!!!
Jag skulle blivit skogstokig!
Det falska stycket har lurat skjortan av dig. Ljuger som en häst travar. Hoppar runt i sänghalmen så fort du inte är hemma... Och du vill inte bli osams!!!
Dags att du tar av dig elastabyxorna och hoppar i jeansen, slår näven i bordet (igen) -vade retro satana! Du får inte en spänn till. Gå!
Mesiga pojkar får inte pussa vackra flickor!
Staffan