Jag hade oturen att haft en V70 tidigare så jag vet att det fick plats 5 vuxna utan problem i en bil. Nya är bredare än V70 och har ändå hälften så mycket plats i mitten sätet... Vi borde tillbaka till gamla standarden på säkerhet och få billigare och större bilar. Och samma med hus/lägenheter: minska lägsta standard så kan kan bygga billiga hus.
Stämmer även i vårt fall. I brf:en där vi bodde (som ligger ca 2-3 km därifrån vi bor nu) fanns allt du kan tänka dig - massor av restauranger, flera mataffärer, apotek, barer osv osv. Det var lite citykänsla. Men här i villaområdet (som är hyfsat exklusivt) finns ingenting. En mataffär som stänger alldeles för tidigt och i princip inga restauranger. Vet inte varför det är så. Men eftersom vi ändå bor ganska centralt så är det aldrig särskilt långt med kommunala färdmedel eller bil. T om promenad (30 min) fungerar om man gillar att röra på sig.Kentvirulent skrev:
I övrigt kan jag tillägga att vårt hus är relativt nybyggt (landade på 16+ mkr), så vi har inte något underhållsarbete att göra just nu i alla fall. På det sättet har inte hoppet från lägenhet till hus varit stort för oss. Vår ekonomi är också rätt god (utan att överdriva skulle jag säga ekonomiskt oberoende), så vi kan betala för alla tjänster utan att det påverkar oss i någon direkt mening.
Jag vet inte om det hade varit värt för mig personligen om husboende hade inneburit stor ekonomisk påfrestning, ständiga renoveringar och att jag själva måste ta tag i allt. Jag vill gärna lägga min tid på familjen och företagandet. Men vi har som sagt alla olika prioriteringar i livet. Jag kan förstå de som älskar sina hus och tycker om att renovera och pyssla eller helt enkelt tycker det är värt besväret. Inget konstigt med det.
Så här långt trivs jag väldigt bra. Jag håller fortfarande på att vänja mig lite från att ha bott högt upp där ljuden var lite längre ifrån till att nu vara på markplan med en del bilar som susar förbi, men det är ingen jättegrej. Generellt är det ändå tystare här jämfört med lägenheten där jag kunde höra grannar drämma igen ytterdörrarna i porten titt som tätt, grannbarn springa i golvet, hissen som startade och stannade (från mitt sovrum) osv. Låg även en skola i närheten där barnen ofta skrek så det lät som att någon blev dräpt.
Som det känns just nu saknar jag inte lägenheten överhuvudtaget (som jag var orolig att jag skulle göra) och jag har väldigt svårt att se att jag skulle vilja flytta till lägenhet igen. Om jag flyttar så blir det nog till ett ännu större hus eftersom man har så jäkla mycket skit som måste få plats haha. Det är så sjukt. Flyttade från 115 kvm lägenhet till 190 kvm hus, men efter en vecka känner jag redan att jag behöver större 😂
Min gamla 3:a typ 80 kvm känns ungefär lika stor som min villa 128 kvm (6 RoK). Att ha 2 våningsplan = 2 badrum + 1 tvättrum tar mycket plats...E Erik JS skrev:
Men det finns fortfarande plats på vind och i förråd så jag överlever.
Haha. Om kåken bara är 190 kvm och kostade 16msek så skulle jag säga att ditt område är rätt mkt mer än ”hyfsat” exklusivt. Du är då inne på delar av Danderyd, Lidingö eller fin-bromma. Typ topp 0,000001% av landet..E Erik JS skrev:
Hade jag haft 16 msek hade jag dock aldrig bosatt mig 30 min promenad från T-bana. Jag vill ha saker på 20 mins promenad max.
Husägande för min del kontra lägenhet i stan gör definitivt att annat blir lidande. Delvis äter kostnaderna upp en del av möjligheterna att resa till värmen på vintern vilket är deppigt. Men värst är all tid man måste lägga. Vi lejer också ut en del men vill man hålla efter sitt hus är det småskit precis HELA tiden likväl.
Ok om huset kostar 16 msek och är långt ifrån dyrast i området så är det som sagt förmodligen Sveriges mest exklusiva områdeE Erik JS skrev:Inte 30 min från tbana, du missförstod nog (eller så formulerade jag mig knasigt). 30 min om jag vill promenera till restauranger och puls
Området är utan tvekan attraktivt men vårt hus är långt ifrån det dyraste här.
Tror mycket av huruvida man trivs i hus eller lägenhet har att göra med dels hur man är uppväxt och dels vilka intressen man har. Sen spelar det ju förstås också in vilken familjesituation man har.
Själv är jag uppväxt utanför en mindre by. Inga grannar. Jag gick aldrig på dagis, utan började i barngrupp först på lekis (6 års). Inga krav på att det måste hända något hela tiden.
Jag flyttade dock hemifrån som 15 åring till en mindre stad (gymnasium). Bodde i lite olika lägenheter, men trivdes inte. Vill inte ha grannar som antingen lever om eller att behöva ta hänsyn till. När det blev dags för barn blev det naturligt köpa hus. Visserligen på landet, men ändå grannar jag störde mig på (och då hade jag ändå 3000 kvm tomt. Efter separation blev det lägenhet igen.
Då misstrivdes jag jättemycket. Trots att det var radhus och bara grannar på vardera sidan. Efter 5 år hittade jag ett eget hus istället. Även om jag helst velat ha ett utan några grannar alls har detta huset i vart fall väldigt insynsskyddad tomt och fri baksida med fantastisk utsikt.
Älskar att pyssla med trädgård, utveckla och uppgradera huset eftersom. Lära mig olika delar av renovering, och gör så mycket jag bara kan själv. Även efter 15 år i huset är jag fortfarande förälskad i det. Friheten att kunna göra det man vill när man vill det och på det sätt man vill ha det är underbart. Jag har dessutom sparat mycket pengar på att bo i hus mot för att bo i lägenhet. Bara det att kunna gå runt (sommartid) barfota på sin egen gräsmatta istället för att vara omgiven av betong..
Själv är jag uppväxt utanför en mindre by. Inga grannar. Jag gick aldrig på dagis, utan började i barngrupp först på lekis (6 års). Inga krav på att det måste hända något hela tiden.
Jag flyttade dock hemifrån som 15 åring till en mindre stad (gymnasium). Bodde i lite olika lägenheter, men trivdes inte. Vill inte ha grannar som antingen lever om eller att behöva ta hänsyn till. När det blev dags för barn blev det naturligt köpa hus. Visserligen på landet, men ändå grannar jag störde mig på (och då hade jag ändå 3000 kvm tomt. Efter separation blev det lägenhet igen.
Då misstrivdes jag jättemycket. Trots att det var radhus och bara grannar på vardera sidan. Efter 5 år hittade jag ett eget hus istället. Även om jag helst velat ha ett utan några grannar alls har detta huset i vart fall väldigt insynsskyddad tomt och fri baksida med fantastisk utsikt.
Älskar att pyssla med trädgård, utveckla och uppgradera huset eftersom. Lära mig olika delar av renovering, och gör så mycket jag bara kan själv. Även efter 15 år i huset är jag fortfarande förälskad i det. Friheten att kunna göra det man vill när man vill det och på det sätt man vill ha det är underbart. Jag har dessutom sparat mycket pengar på att bo i hus mot för att bo i lägenhet. Bara det att kunna gå runt (sommartid) barfota på sin egen gräsmatta istället för att vara omgiven av betong..
Intressant att läsa dina upplevelser. Håller med om att hur man vuxit upp förmodligen har betydelse. Jag har bott i lägenhet hela mitt liv, så det är det jag är van vid. Har aldrig lidit av det vill jag påstå. Alltid bott centralt med alla bekvämligheter runt hörnet och nära till vänner, skola osv. Visst måste man visa hänsyn mer till grannar när man bor i lägenhet, men det har aldrig varit en direkt dealbreaker för mig. Däremot har det hänt att man haft jobbiga grannar, särskilt de som röker på sin balkong. Det kan få mig att vilja flytta på en gång.Suzy-Q skrev:
Av nyfikenhet, på vilket sätt störde du dig på din granne trots så enorm tomt?
Vi har ingen privacy alls på tomten och det är insyn från ett av husen, men det är något jag räknade med då vi bor centralt. Stör mig inte så värst just nu i alla fall. Närmsta grannen är supertrevlig också.
I framtiden blir det kanske något mer privat med större tomt, men samtidigt är jag inte säker på att jag vill offra det centrala läget.
Jag har haft grannar som rökt, som slåss (med varandra), som man hört exakt vad de gör på toa och i sitt sovrum.. (olika lägenheter olika grannar)E Erik JS skrev:
Huset jag hade med stor tomt var en väldigt avlång och i mitt tycke smal tomt. Behövde exempelvis sätta lågt staket en viss del (hade en "rymmare" till barn), grannen klagade och krävde jag skulle sätta den en meter in på min tomt för att hon annars inte skulle rymmas att köra bil (på min tomt..). Hade ett stort jordgubbsland (ca 15 m långt) grannfrun höll utkik så jag inte skulle se när deras barn sprang o knyckte bär. De hade fått plocka om de frågat.. och de trampade sönder fler än de plockade om man säger så. Det var mycket mer än så som "gnisslade" och av olika slag. Konstigt nog så även om min tomt idag är hälften så stor så känns den mycket större. Så en stor aspekt oavsett lägenhet och hus är ju förstås vilka grannar man har också.. (hade förövrigt ingen bra utsikt från den stora tomten). Här är utsikten från mitt nuvarande hus.
Ajdå, tråkigt med sådana grannar. Det är så otroligt viktigt att man har bra grannar, oavsett om man bor i lägenhet, hus eller radhus. Det kan vara ganska mentalt påfrestande att gå runt och störa sig på sin granne.
Magisk utsikt du har! Grattis
Jag tror du tänker på gård eller stuga 😂 men fattar poängen.returen skrev: