170 265 läst · 1 834 svar
170k läst
1,8k svar
Människans bästa vän? (Bilder och annat om våra hundar)
Det är inte farligare och nu för tiden använder man mer lättanvända narkosmedel.Storsockret skrev:
Bruna Hunden blir hög och riktigt, riktigt störig när han varit sövd. Han står mitt i rummet och skäller på darriga ben. En hel dag. Det är inte så kul.
Vem, jag?!
Det var såhär när jag kom!
https://twitter.com/buitengebieden/status/1599158339333562368/video/1
/Höghus
Det var såhär när jag kom!
https://twitter.com/buitengebieden/status/1599158339333562368/video/1
/Höghus
Ibland så blir man lite sugen att sälja av dom på blocket..billigt!
Vår trädgård är helt täckt med snö. I botten ett hårdare lager med skare (perfekt att riva upp hud av silkespapper på) och sen en del mjukare över det. Vi brukar skotta upp gångar men eftersom dom ändå avviker från dessa, skaren är vass, och Pingis inte ska springa nu med sin tass så har vi inte gjort det, och istället skottat upp altanen och gjort en snömur ut mot trädgården så dom kan snabbkissa där om dom behöver mellan promenader och i snöstorm. Det har funkat bra.
Härom natten så vaknar jag vid 4-snåret av Pingis som tar ton och absolut måste ut. Så iförd enbart kalsonger öppnar jag altandörren. Han går ut. Tittar på mig. Tittar på snömuren. Tittar på mig. Jag vet exakt vad han tänker göra. Säger NEJ!. Han tittar på snömuren. Han tittar på mig. Sen sticker han. Över snömuren, genom hela trädgården harvar han sig fram i snön. Vet inte ens om han kommer lyckas ta sig tillbaka och börjar begrunda tanken att hämta hund från halvmeterdjup snö i foppa-tofflor och kalsonger.. men går väl och hämtar lite kläder. Till slut kommer han med mycket möda och stort besvär tillbaka. Han rusar ett varv i hela huset innan han lägger sig på en (vit) ullpläd.. och ja.. han har lyckats riva upp nånting på alla ben eller tassar och blodet är ett faktum.
Men dom är ju söta iallafall...
Rita tycker inte att tungan behöver vara i munnen. Det är inte så noga.
Vår trädgård är helt täckt med snö. I botten ett hårdare lager med skare (perfekt att riva upp hud av silkespapper på) och sen en del mjukare över det. Vi brukar skotta upp gångar men eftersom dom ändå avviker från dessa, skaren är vass, och Pingis inte ska springa nu med sin tass så har vi inte gjort det, och istället skottat upp altanen och gjort en snömur ut mot trädgården så dom kan snabbkissa där om dom behöver mellan promenader och i snöstorm. Det har funkat bra.
Härom natten så vaknar jag vid 4-snåret av Pingis som tar ton och absolut måste ut. Så iförd enbart kalsonger öppnar jag altandörren. Han går ut. Tittar på mig. Tittar på snömuren. Tittar på mig. Jag vet exakt vad han tänker göra. Säger NEJ!. Han tittar på snömuren. Han tittar på mig. Sen sticker han. Över snömuren, genom hela trädgården harvar han sig fram i snön. Vet inte ens om han kommer lyckas ta sig tillbaka och börjar begrunda tanken att hämta hund från halvmeterdjup snö i foppa-tofflor och kalsonger.. men går väl och hämtar lite kläder. Till slut kommer han med mycket möda och stort besvär tillbaka. Han rusar ett varv i hela huset innan han lägger sig på en (vit) ullpläd.. och ja.. han har lyckats riva upp nånting på alla ben eller tassar och blodet är ett faktum.
Men dom är ju söta iallafall...
Rita tycker inte att tungan behöver vara i munnen. Det är inte så noga.
Vi har testat lite olika strumpor och skor och det fungerar hjälpligt på promenad. Men deras fötter och ben har lite spännande proportioner. I trädgården skulle dom dessutom snarare behöva strumpbyxorAnna_H skrev:
Ja, så är det ju, men de var hyfsat billiga så det kunde vara värt att testa tänkte jag.Storsockret skrev:
När Cleo hade det som värst sydde jag faktiskt egna, av galon, som var över sedan min mamma eller mormor sydde galonbyxor åt mig som barn. Det är kanske något sådant det skulle vara? Med band över ryggen som på barnvantar, så att de inte ramlar av? Kardborreband som funkar bra hittar man på sladdar till laptopar.
Underbar ras min moster hade en när jag var yngre som jag ofta var hundvakt åt!A AndersS skrev:
Han sprang också över till grannens hund en gång när de var hos vår familj och hälsade på.. och så blev det blandrasvalpar .. ena valpen behöll min morfar o mormor - blev min bästa kompis hon var med mig överallt .. alltid när jag jobbade i deras trädgård.. gick bredvid mig när jag klippa gräset och hjälpte mig äta upp deras hallon i hallonbuskarna