Det stämmer som några påpekar med egenmäktigt förfarande m.m. men lagen säger också att om det gått mycket lång tid innan ägaren flyttar sin egendom, 1-2 år anges som tidsram, övergår egendomen till i detta fall till husägaren TS.P pethson skrev:
Avtalet som gäller "en tid" kan näppeligen innebära i eviga tider. Dessutom ska hänsyn tas till huruvida TS hindrats att nyttja hela sin boyta.
"Skulle gissa på att det är 50/50 chans att han faktiskt hämtar den, har han inte orkat bry sig på 11år så är det nog inte så intressant nu heller." Min gissning blir att han sålt den till någon, som nu vill hämta den.sunnis skrev:
Se https://lawline.se/answers/fraga-om...-inte-langre-vill-forvara-egendom-at-deponent
Du har ett ansvar att meddela svarvens ägare när du inte längre vill förvara svarven. Det är lätt att vara efterklok och säga att det borde ha skett för länge sedan och absolut i det skede då svarven flyttades till din vän. Ni har bägge brustit i era åtaganden och jag skulle säga att den egna bristen att inte meddela svarvens ägare kan vara det sura äpplet att bita i genom att faktiskt ge tillbaka svarven. Åtminstone ge en skriftlig tidsfrist nu.
Delgivningslagen säger hur delgivning av meddelande ska ske. Saknas känd adress kan det bli aktuellt att använda kungörelsedelgivning. Folkbokföringen hos Skatteverket kan bistå med information om hur och var personen ska delges och kronofogden kan vara en annan myndighet som kan bistå med hjälp.
Du har ett ansvar att meddela svarvens ägare när du inte längre vill förvara svarven. Det är lätt att vara efterklok och säga att det borde ha skett för länge sedan och absolut i det skede då svarven flyttades till din vän. Ni har bägge brustit i era åtaganden och jag skulle säga att den egna bristen att inte meddela svarvens ägare kan vara det sura äpplet att bita i genom att faktiskt ge tillbaka svarven. Åtminstone ge en skriftlig tidsfrist nu.
Delgivningslagen säger hur delgivning av meddelande ska ske. Saknas känd adress kan det bli aktuellt att använda kungörelsedelgivning. Folkbokföringen hos Skatteverket kan bistå med information om hur och var personen ska delges och kronofogden kan vara en annan myndighet som kan bistå med hjälp.
Redigerat:
Är det bara jag som imponeras av att man skriver ett avtal om att svarven får stå kvar? 99% hade gjort en muntlig överenskommelse, tror jag, men ändå misslyckas man med att definiera hälften av det väsentliga. Hur länge får svarven stå och vad händer sen?
Du borde följa ditt ingångna avtal, som inte sa något om en sluttid.
Du borde följa ditt ingångna avtal, som inte sa något om en sluttid.
Så här svara man Lawline "
TJÄNST UTAN UPPDRAG
Hej! Jag har en fråga angående betalning av förvaring av lösöre i samband med en brand i vissa kyrkstugor för ca ett år sedan. Vid efterarbetet på platsen togs innehållet i kamrarna som var drabbade till förvaring. Det var ingen kontakt med ägare till kamrarna eller en dialog förd angående denna procedur eller om ägarna själva hade möjlighet att förvara sina tillhörigheter. Nu faktureras de enskilda privata kammarägarna för förvaringen av lösören, en tjänst som dom inte har beställt, och hemförsäkringen gäller inte. Min fråga är alltså, Kan man bli betalningsskyldig för en tjänst man inte har beställt, i detta fall förvaring?
LAWLINE SVARAR
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
En sådan situation som du beskriver kallas inom juridiken för negotiorum gestio, ”tjänster utan uppdrag”. Principen innebär att en person i vissa fall kan ha rätt till ersättning för en tjänst hon har utfört åt någon annan, trots att denna person inte har beställt denna tjänst. För ersättningsskyldighet krävs att ägaren själv varit förhindrad att handla, att hennes åsikt inte har kunnat efterfrågas samt att handlandet har skyddat henne från särskilda förluster eller skador.
I ditt fall verkar det som att dessa förutsättningar i vart fall inledningsvis inte har varit uppfyllda. Du skriver i din fråga att ägarna inte tillfrågades innan förvaringen inleddes, men det verkar inte som att det förelåg något särskilt hinder för att detta skulle ha kunnat ske (t.ex. att det var mycket brådskande att förvaring inleddes och ifrågavarande ägare var okontaktbara). Personen som utförde tjänsten hade alltså troligtvis inte rätt till ersättning vid detta inledande skede.
Jag vill dock göra dig uppmärksam på att avtal kan ingås både skriftligt, muntligt och konkludent (genom handlande/passivitet). Detta innebär att man möjligen kan se det som att ägarna till egendomen har ingått ett avtal om förvaring genom att inte omedelbart kontakta personerna som har tagit egendomen i förvar, för att på så sätt upphäva det konkludent ingångna avtalet. Detta innebär att ägarna kan bli betalningsskyldiga för förvaringen av egendomen.
Observera dock att rättsläget inte är glasklart och jag kan inte besvara frågan hur en domstol skulle bedöma din situation. Rent principiellt är det dock alltså möjligt att bli betalningsskyldig för en tjänst man inte beställt.
Jag hoppas att detta har besvarat din fråga.
Vänligen,"
TJÄNST UTAN UPPDRAG
Hej! Jag har en fråga angående betalning av förvaring av lösöre i samband med en brand i vissa kyrkstugor för ca ett år sedan. Vid efterarbetet på platsen togs innehållet i kamrarna som var drabbade till förvaring. Det var ingen kontakt med ägare till kamrarna eller en dialog förd angående denna procedur eller om ägarna själva hade möjlighet att förvara sina tillhörigheter. Nu faktureras de enskilda privata kammarägarna för förvaringen av lösören, en tjänst som dom inte har beställt, och hemförsäkringen gäller inte. Min fråga är alltså, Kan man bli betalningsskyldig för en tjänst man inte har beställt, i detta fall förvaring?
LAWLINE SVARAR
Hej och tack för att du vänder dig till Lawline!
En sådan situation som du beskriver kallas inom juridiken för negotiorum gestio, ”tjänster utan uppdrag”. Principen innebär att en person i vissa fall kan ha rätt till ersättning för en tjänst hon har utfört åt någon annan, trots att denna person inte har beställt denna tjänst. För ersättningsskyldighet krävs att ägaren själv varit förhindrad att handla, att hennes åsikt inte har kunnat efterfrågas samt att handlandet har skyddat henne från särskilda förluster eller skador.
I ditt fall verkar det som att dessa förutsättningar i vart fall inledningsvis inte har varit uppfyllda. Du skriver i din fråga att ägarna inte tillfrågades innan förvaringen inleddes, men det verkar inte som att det förelåg något särskilt hinder för att detta skulle ha kunnat ske (t.ex. att det var mycket brådskande att förvaring inleddes och ifrågavarande ägare var okontaktbara). Personen som utförde tjänsten hade alltså troligtvis inte rätt till ersättning vid detta inledande skede.
Jag vill dock göra dig uppmärksam på att avtal kan ingås både skriftligt, muntligt och konkludent (genom handlande/passivitet). Detta innebär att man möjligen kan se det som att ägarna till egendomen har ingått ett avtal om förvaring genom att inte omedelbart kontakta personerna som har tagit egendomen i förvar, för att på så sätt upphäva det konkludent ingångna avtalet. Detta innebär att ägarna kan bli betalningsskyldiga för förvaringen av egendomen.
Observera dock att rättsläget inte är glasklart och jag kan inte besvara frågan hur en domstol skulle bedöma din situation. Rent principiellt är det dock alltså möjligt att bli betalningsskyldig för en tjänst man inte beställt.
Jag hoppas att detta har besvarat din fråga.
Vänligen,"
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 666 inlägg
På en fråga som ingen ställt. TS har inte erbjudit en förvaringstjänst som svarvägaren kunnat neka eller acceptera. TS har, oss veterligen, inte gjort något alls i elva år för att vare sig bli av med sitt ansvar att förvara svarven eller att börja få betalt för detta.B BJKALLE skrev:
Jag!E T L skrev:
Om du/kompisen vill behålla svarven så är det väl bara att svara att den är borta sen länge. Det finns väl ingen vettig människa som behåller något för en säljare av huset i mer än ett år om man inte hört något?
Ärligt vet jag inget om. Men definitivt inte bra.A AG A skrev:
Men det påverkar inte det jag skrev.
Varför handlar i princip alla inlägg om olika sätt att lura av ägaren sin svarv? Visst har han betett sig märkligt och man kan diskutera avtalets giltighet, men grundprincipen borde väl ändå vara att man är juste och lämnar tillbaks det man inte äger?
Det verkar som att majoriteten av forumdeltagarna helst vill ha ett rövarsamhälle där man tar första bästa chans att roffa åt sig och skrattar åt minsta lilla misstag någon annan gör. Det vittnar inte bara den här tråden om tyvärr.
Det verkar som att majoriteten av forumdeltagarna helst vill ha ett rövarsamhälle där man tar första bästa chans att roffa åt sig och skrattar åt minsta lilla misstag någon annan gör. Det vittnar inte bara den här tråden om tyvärr.
Jag tror det handlar om, i alla fall i mitt fall, om att lära sonen en läxa. Att bete sig på det sättet som om TS garage är en gratis förvaringsplats för arvegods så länge sonen vill utan konsekvens eller kostnad.
Bara för att avtalet är luddigt rörande tidsaspekten, betyder det inte att det ska utnyttjas på ett sådant flagrant sätt.
Bara för att avtalet är luddigt rörande tidsaspekten, betyder det inte att det ska utnyttjas på ett sådant flagrant sätt.
Du tror? Du är ju en av dem som utrycker just de åsikterna.