Tråden har gått igenom ett antal teman vid det här laget. Ett av de teman som diskuterats är huruvida den som äger en fastighet kan "tjäna" något på sin fastighet även om personen inte tänkt sälja den, eller kanske tänker sälja den men isåfall köpa något annat likvärdigt.billy_baver skrev:
Många (de flesta?) tycker inte att man har tjänat något förrän man sålt en fastighet med vinst, och skaffat sig ett billigare boende, oavsett om pris eller värde på fastigheten stigit. Den synen är det jag argumenterar emot.
Okej. ordain. Lycka till med det då. 
Det är kanske - som sagt - meningslöst att försöka strikta upp en så snårig debatt, och kanske inte ens önskvärt.
Det är kanske - som sagt - meningslöst att försöka strikta upp en så snårig debatt, och kanske inte ens önskvärt.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 034 inlägg
Precis. Jag har varit ganska teoretisk så långt, men vi har faktiskt diskuterat frågan mer konkret i bekantskapskretsen. Vi är några stycken med ung. samma inkomster och (visar det sig, antagligen därför) ungefär samma lån på våra hus. Men sedan skiljer det några *miljoner* på hur mycket man har kunnat stoppa in förutom lån (främst pga tidigare husaffärer). Husen i sig skiljer inte så mycket, det är läget som skiljer (som inte heller det skiljer så fruktansvärt mycket, dvs det är ingen skillnad som gemene man skulle höja på ögonbrynen åt, man måste känna till de lokala marknaderna för att uppskatta skillnaderna).billy_baver skrev:Okej. ordain. Lycka till med det då.
Så summa summarum så har vi när allt är sagt och gjort ungefär samma ekonomi idag, kan göra ungefär samma saker. Och kommer så att ha tills dessa hus säljs, om några *decennier*. Så visst, det är möjligt (beror ju på så mycket annat) att vår ekonomi som pensionärer kommer att se mer annorlunda ut, men det är några år kvar att vänta på. Det är inte så att någon kommer att känna sig så värst mycket rikare än någon annan förrän i *slutet* av boendekarriären. Så ev. "rikedom" måste ju isåfall bedömmas ur ett strikt "flest prylar när han dör vinner"-perspektiv. Vilket inte många tycker är en vettig definition.
Som Magnus & Brasse sade i Varning för barn, "Ge oss pengarna nu när vi är unga och orkar göra av med dem, istället för när vi är gamla och inte orkar längre." 
Och likaså är det många som efter ett ras på börsen inte anser att dom förlorat några pengar så länge dom inte har sålt sina (numera mindre värda) aktier.ordain skrev:
Och där kommer ju en intressant tanke in, om jag köpt ericsson för 30:- och sen har kursen gått upp till 200:- för att sen plötsligt dyka till 100:- vid en finanskris.
Har jag förlorat 100:- då
eller vunnit 70:-
eller vare sig gjort vinst eller förlust?
(Eller ska jag egentligen jämföra den utdelning jag fått med den alternativränta jag kunnat haft på ett konto och sätta det resultatet som vinst eller förlust?)
Jag har väl inget principiellt emot din tanke på att en värdeökning är ett kapital, men dom pengarna är ju så imaginära på något vis. Jag kan inte ta på dom, inte köpa något för dom.
Men trots allt skulle jag givetvis vara jätteglad varje gång min fastighet verkar ha gått upp i värde och lite lessen då den verkar gå ner i värde. Så något värde på värderingen måste jag ju tydligen sätta.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 034 inlägg
Å andra sidan så är ju just aktier (som ren spekulativ investering, alltså sådana utan något reellt röstvärde) ett bra exempel på en tillgång som gemene man också har som fungerar diametralt olika mot småhus.Mikael_L skrev:
Aktier kan vi både ha och mista, vi har ingen annan nytta av dem än just de värde de representerar och de kan snabbt och enkelt omsättas till annat reellt värde utan att vi anser att vi förlorat något, vi har inga sentimentala eller andra bindningar, vi är bara intresserade av att de ökar i värde (avkastning i form av utdelning kan vi bortse ifrån). Om något annat ökar bättre i värde så kan vi snabbt och lätt, helt överge aktiemarknaden till förmån för någon annan marknad (räntebärande papper, rara mineraler, eller djupfrusenappelsinjuiceoptioner).
Villor har vi tvärtom till 99% för att bo i, och inget annat. Det är en fundamentalt annan grej. Vilket ju också märks när gemene man diskuterar sitt aktieinnehav, vad man tror om det, hur man avser att göra med det etc. jämfört med hur man diskuterar sitt husinnehav. ("Småhus känns övervärderade nu, blir nog en rekyl snart; husbåtar/husvagnar däremot är där det händer, tror jag skall ta hem vinst och flytta mina tillgångar dit istället i veckan." Hör man sällan kring fikabordet på jobbet.
)Hm...Mikaels aktieexempel känns kanske mest som en sån där "halvfullt eller halvtomt"-fråga.
Vi kan nog konstatera att rikedom är något ganska subjektivt.
Om ens villa ökar i värde vet man åtminstone två saker: Man har fått bättre möjlighet att belåna den om man plötsligt skulle behöva en stor summa kontanter och man får ut mer om man av någon anledning skulle tvingas sälja den under den närmaste tiden - det torde ingen kunna förneka.
Men känner man sig rikare för den skull?
Det beror förstås på utgångsläget. Om man var belånad upp till marknadsvärdet innan ökningen, så blir man förmodligen gladare över den än om man redan hade en stor marginal.
Men värderingar och perspektiv spelar ju också roll. Är man en sådan som prioriterar trygghet? Skulle man kunna tänka sig att låna till konsumtion eller är det big never-never? Är man en villakramare som bara tänker lämna kåken med fötterna först eller drömmer man om att byta allt mot en husbåt när man är pensionerad och barnen utflugna?
De adliga gamlingarna som jag nämnde förut tycker att jordägande är den högsta formen av välstånd - mestadels kanske för att de har ett ekonomiskt tänkande som tiden sprang ifrån någon gång på sjuttonhundratalet, men också för att de tenderar att tänka i väldigt långa perspektiv: "Det kan komma fiender och bränna alla husen, slakta boskapen och sno allt guld, men så länge som vi har kvar vår mark finns det alltid möjlighet för kommande generationer att bygga upp något nytt."
Givetvis ett helt irrelevant perspektiv för en svensk villaägare...
Vi kan nog konstatera att rikedom är något ganska subjektivt.
Om ens villa ökar i värde vet man åtminstone två saker: Man har fått bättre möjlighet att belåna den om man plötsligt skulle behöva en stor summa kontanter och man får ut mer om man av någon anledning skulle tvingas sälja den under den närmaste tiden - det torde ingen kunna förneka.
Men känner man sig rikare för den skull?
Det beror förstås på utgångsläget. Om man var belånad upp till marknadsvärdet innan ökningen, så blir man förmodligen gladare över den än om man redan hade en stor marginal.
Men värderingar och perspektiv spelar ju också roll. Är man en sådan som prioriterar trygghet? Skulle man kunna tänka sig att låna till konsumtion eller är det big never-never? Är man en villakramare som bara tänker lämna kåken med fötterna först eller drömmer man om att byta allt mot en husbåt när man är pensionerad och barnen utflugna?
De adliga gamlingarna som jag nämnde förut tycker att jordägande är den högsta formen av välstånd - mestadels kanske för att de har ett ekonomiskt tänkande som tiden sprang ifrån någon gång på sjuttonhundratalet, men också för att de tenderar att tänka i väldigt långa perspektiv: "Det kan komma fiender och bränna alla husen, slakta boskapen och sno allt guld, men så länge som vi har kvar vår mark finns det alltid möjlighet för kommande generationer att bygga upp något nytt."
Givetvis ett helt irrelevant perspektiv för en svensk villaägare...
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 034 inlägg
Fast kan dom det så kan dom lika gärna slå ihjäl dig och din släkt och bosätta sig på marken och så hade du ingen nytta av den heller.Farzan skrev:
(Fråga närmsta nordamerikansk indian, same, eller annan folkspillra som blivit fördrivna. Det går naturligtvis inte att fråga alla de som blev "etniskt rensade" och inte finns kvar att fråga längre)...Nej, jag håller i stort helt med dig, men jag kunde bara inte hålla mig.
I någon mening så har de ju rätt. Det är ju just för att mark har (haft) ett såpass beständigt värde som vi har slagits så mycket om den och många har blivit av med den på det sättet genom århundradena. Vi baserar ju så fundamentala begrepp som nationer med mera på rent geografiska grunder, så mark är viktigt. Idag så är det dock som sagt mera tveksamt (även om man bara ser till råvarutillgångar så är tillväxten snabbare än tillgång/efterfrågan på råvarubaserade industriprodukter; trendbrottet kom någon gång på 20-30-talet. Innan dess så följdes de åt).
Håller med om första meningen men tycker att resten haltar:lars_stefan_axelsson skrev:
"Gemene man", med någon som helst rimlig innebörd av det uttrycket, diskuterar inte sitt aktieinnehav. Jag tror att majoriteten (även om vi begränsar oss till villaägare) på sin höjd har andelar i fonder vars sammansättning man inte har koll på.
"Småhus känns övervärderade nu, blir nog en rekyl snart" är däremot en sån typ av påstående som har cirkulerat och diskuterats för och emot rätt länge nu...inte minst här.
Jag förstår att ingendera invändningen är särskilt relevant mot det du försöker säga men ändå, det blev litet lustigt.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 034 inlägg
Ja, det är nog riktigt. Jag tänkte på hur diskussionerna kring fikat gick på Ericsson i början på 2000-talet. MEN, även om man hör första delen av "villapriserna kraschar nog snart" kring fikabordet så hör man aldrig den andra delen "så jag säljer och köper husbåt..." Jag har hört mycket mer om faktiska aktieaffärer baserat på hur värdet ändradt sig än jag någonsin hört om hus. Att man säljer eller köper hus beror imho alltid på något annat än att just värdet ändrats.Farzan skrev:
Eftersom detta är en av mina favorittrådar så länkar jag till den här artikeln i Sydsvenskan, där Swedbank varnar för husbubbla, mendan Riksbanen säger att det inet är är någon husbubbla.
http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/article41378/Krasna-bostadskopare-klarar-en-husbubbla-bast.html
så länkar jag till den här artikeln i Sydsvenskan, där Swedbank varnar för husbubbla, mendan Riksbanen säger att det inet är är någon husbubbla.http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/article41378/Krasna-bostadskopare-klarar-en-husbubbla-bast.html
Som det har varit i 3 år nu då ?-MH- skrev:Eftersom detta är en av mina favorittrådar
[länk]
Ngn varnar, andra säger "inga problem"
Jag tror fortfarande på att sanningen ligger däremellan:
Inget prisras förräns nästa lågkonjuktur (om 2-3 år ca) - men en utplaning och nedgång i takt med boränteuppgången...
/K
En nedgång och sen ett ras?klaskarlsson skrev:
Lokalt är min uppfattning populära objekt fortfarande säljer. Fortfarande lika dyrt, men inte direkt några rekord. B-objekt å andra sidan kommer ut igen (och ibland igen). Utbudet av hus på Hemnet är 50% högre än 2008, 2009 och 2010 vid samma tidpunkt. Dessutom lika högt utbud nu som i september 2008 som är toppnoteringen under dessa år.
Tyvärr så klappade min robot ihop när de gjorde om Hemnet senast, så jag har inga siffror från i år.
Kanske - jag tror nog att Sverige i nästa lågkonjuktur fortfarande kommer ha mer av en nedsida än en uppsida i bostadspriserna.Nyfniken skrev:
Sen hur mkt det går ned, och om det kan betecknas som ett "ras" är en annan sak. Media brukar ju skrika ras vid 5%iga nedgångar
/K