Så ung jag känner mig som blott är 37 
Odells utspel om att garantera huslån sorterar jag in i mappen "försök att visa sig handlingskraftig i en svår tid som man inte förstår något av". Utan att kasta skit på Odell, han är trevlig privat, så har finanskrisen tagit världens regeringar på sängen. De vet inte vad som hänt, de vet inte varför och de vet definitivt inte hur man skall komma ur det hela. Att ösa pengar åt alla håll verkar inte hjälpa mer än för stunden så nu försöker man istället invagga alla människor i en trygghet om att staten garanterar än det ena, än det andra. I praktiken vet Odell att vilken bank som helst kan gå med på en tids amorteringsfrihet så länge man betalar räntorna, så dessa garantier kommer han förmodligen inte behöva infria. Och skulle vi komma till ett läge där han måste infria dem så är det säkert ett litet bagatellproblem i jämförelse med vad som i övrigt sker.
Och visst är det bra om man har tillräckligt med pengar för att kunna hålla isär boende och företagande, men alla har inte det. Man kan möjligen hålla isär det genom att sälja sitt hus, betala reavinstskatten och flytta till en hyrestrea i Bagarmossen, och sedan investera överskottet i ett företag, men det känns som en lång omväg. Nästan alla företagare jag umgås med (många) har på ett eller annat sätt en personlig borgen i sitt företag. (Dock inte jag själv, men det är för att jag var framgångsrik i mina bonusförhandlingar en gång i världen).
Så, är då huspriserna viktiga? Jo, jag tycker det är bra att ha koll på dem. Det visar en hel del av hur det ekonomiska tillståndet i Sverige ser ut. Det är också ett ofta förekommande samtalsämne villaägare emellan. "Såg du att Petterssons fick 595kkr för huset som de köpte för 475kkr för bara tre år sedan?" kan det låta på vägen här i samhället. Skall man renovera och bygga till är det också rätt intressant att ha lite koll på vad man egentligen skall ge sig till med. Snittpriset för villor i samhället här ligger en bra bit under miljonen. Men här finns ett hus till salu för en bit över 5Mkr, som någon lyxrenoverat ordentligt. Inget snack om att det är ett formidabelt hus med yppersta kvalitet på allt, men det är liksom kanske inte rätt plats för huset och inte rätt tid att sälja det. Med lite koll på huspriserna hade det kanske kunnat göras på ett annat sätt.
Odells utspel om att garantera huslån sorterar jag in i mappen "försök att visa sig handlingskraftig i en svår tid som man inte förstår något av". Utan att kasta skit på Odell, han är trevlig privat, så har finanskrisen tagit världens regeringar på sängen. De vet inte vad som hänt, de vet inte varför och de vet definitivt inte hur man skall komma ur det hela. Att ösa pengar åt alla håll verkar inte hjälpa mer än för stunden så nu försöker man istället invagga alla människor i en trygghet om att staten garanterar än det ena, än det andra. I praktiken vet Odell att vilken bank som helst kan gå med på en tids amorteringsfrihet så länge man betalar räntorna, så dessa garantier kommer han förmodligen inte behöva infria. Och skulle vi komma till ett läge där han måste infria dem så är det säkert ett litet bagatellproblem i jämförelse med vad som i övrigt sker.
Och visst är det bra om man har tillräckligt med pengar för att kunna hålla isär boende och företagande, men alla har inte det. Man kan möjligen hålla isär det genom att sälja sitt hus, betala reavinstskatten och flytta till en hyrestrea i Bagarmossen, och sedan investera överskottet i ett företag, men det känns som en lång omväg. Nästan alla företagare jag umgås med (många) har på ett eller annat sätt en personlig borgen i sitt företag. (Dock inte jag själv, men det är för att jag var framgångsrik i mina bonusförhandlingar en gång i världen).
Så, är då huspriserna viktiga? Jo, jag tycker det är bra att ha koll på dem. Det visar en hel del av hur det ekonomiska tillståndet i Sverige ser ut. Det är också ett ofta förekommande samtalsämne villaägare emellan. "Såg du att Petterssons fick 595kkr för huset som de köpte för 475kkr för bara tre år sedan?" kan det låta på vägen här i samhället. Skall man renovera och bygga till är det också rätt intressant att ha lite koll på vad man egentligen skall ge sig till med. Snittpriset för villor i samhället här ligger en bra bit under miljonen. Men här finns ett hus till salu för en bit över 5Mkr, som någon lyxrenoverat ordentligt. Inget snack om att det är ett formidabelt hus med yppersta kvalitet på allt, men det är liksom kanske inte rätt plats för huset och inte rätt tid att sälja det. Med lite koll på huspriserna hade det kanske kunnat göras på ett annat sätt.
Jag skrev inte att jag håller med om allt, men lite tänkvärt är det iaf ...
Påminner för övrigt rätt mycket om berättelsen om bonke och hans låssaspengar ...
Påminner för övrigt rätt mycket om berättelsen om bonke och hans låssaspengar ...
Det du lite glömmer bort i det påståendet är att alla som är delaktiga i det ekonomiska systemet har tjänat på att högkonjunkturen accelererades av finansiella hävstänger. Är det då så fel att alla är med och tar smällen för nedgången?Cheesus skrev:
"Snillen spekulerar" står det i rubriken för tråden.
Ser inga snillen när jag läser sista sidan på denna tråd.
Vi är alla olika, vi har alla olika åsikter om vad som är rätt o fel.
Och så länge man inte avsiktligt gör så man ligger andra till last så är det helt OK.
Ser inga snillen när jag läser sista sidan på denna tråd.
Vi är alla olika, vi har alla olika åsikter om vad som är rätt o fel.
Och så länge man inte avsiktligt gör så man ligger andra till last så är det helt OK.
Addan91, jag tror det skall tolkas lite ironiskt...
Men nu när du är här, kanske det blir andra bullar!?
Swetrot, Odells inlägg i debatten var givetvis ett försök att minska rädslan för att konsumera, och be folk att ge f-n i att spara och betala av på sina lån (vilket är improduktivt).
Det är inte det att folk saknar pengar, det är att de samlar dem på hög som är problemet. Enligt ekonomisk expertis i alla fall.
Men nu när du är här, kanske det blir andra bullar!?
Swetrot, Odells inlägg i debatten var givetvis ett försök att minska rädslan för att konsumera, och be folk att ge f-n i att spara och betala av på sina lån (vilket är improduktivt).
Det är inte det att folk saknar pengar, det är att de samlar dem på hög som är problemet. Enligt ekonomisk expertis i alla fall.
Man ska spara så mycket man kan under högkonjunktur när allt är dyrt och man har möjlighet att jobba mycket och dra in pengar. Vid lågkonjunktur passar man på att vara mera ledig och lever på de pengarna man sparade under högkonjunkturen och köper det man inte köpte under högkonjunkturen, fast lite billigare.
Kanske köpläge på den där sommarstugan som var för dyr och som man inte hade tid att vara i nyss...
Kanske köpläge på den där sommarstugan som var för dyr och som man inte hade tid att vara i nyss...
Grinig? Jag?-MH- skrev:
Förbaskat grinig på ett system och de s.k styrande som kan lägga ett förslag som går ut på att idioter som inte kan hantera pengar ska landa mjukt i mamma Statens varma gosiga kollektivfamn utan minsta eget ansvar.
MH, du kan väl inte på fullt allvar mena att lånekarusellen är av godo?
Låna pengar? Nänä, jag har så jag klarar mig gott och väl. Har säkert trots den heliga marknadens nedgång ett värde i mitt hus på både en och två miljoner mer än i lån. Det frestar mig inte ett dyft att lyfta ut pengar för konsumtion.
När man läser på diverse forum på nätet om hur j-dra illa folk sitter fast i den ena skuldfällan efter den andre så tar jag mig för pannan och funderar ett slag om det är kollektiv hybris som drabbat mänskligheten. Häromsistens skulle det bli lite nya vitvaror, säljaren blev ju halvt sur eftersom jag inte hade lust att blanda in Resurs Finans på sketna 10.000 spänn. När jag dessutom tackade nej till försäkring för flera tusen var jag inte längre en bra kund.
Inte undra på att folk har det besvärligt när man hela tiden konsumerar pengar som ska komma in längre fram. Det är liksom i sakens natur att det inte går att äta äpplena innan de finns. Svårare än så är det inte.
På frågan om mitt hus värde den dagen jag säljer? Ärligt kan jag svara att jag bryr mig inte ett smack om detta. Jag står utanför risken att hamna i restskuld men min lilla belåningsgrad och det jag amorterar motsvarar kanske en 5-rumslägenhet i kostnad per månad. Den som bor i hyresrätt kastar pengar i sjön. Jag bor för samma pengar och förhoppningsvis har jag väl mer kvar den dagen jag säljer än den som hyrt bort sina stålar. Om det sen är 1 eller 5 miljoner är inte något som spelar mig någon roll.
Det finns betydligt roligare saker att fundera över huruvida man är miljonär eller inte. Jag kan med lätthet pröjsa räkningarna, maten och allt annat, bor bra, har bra familj, och alldeles för mycket prylar för att vara hälsosamt. Hur många nollor jag har med mig i backen är ointressant.
Redigerat:
I guess I stand corrected. Fast jag har startat åtta företag i mitt liv.. Fem AB, ett HB, två FA-MH- skrev:
Och, jo vi behövde pengar. Och, nej jag har ALDRIG skrivit på. NÅGOT. Förutom företagsinteckningar.
Jag försöker inte på något som helst sätt påskina att det skulle vara lätt att få finansiering om man är så obstinat som jag, men jag tror alldeles för många snällt accepterar bankernas dikat.
Redigerat:
När du säljer din kåk, så kommer du bry dig precis lika mycket som alla andra här. Du kommer se till att få ut det mesta av försäljningen, istället för att ge bort till halva marknadsvärdet.Cheesus skrev:
Så, för att sammanfatta: Bull!
Imponerande, hur mycket och vad som säkerhet?mycke_nu skrev:I guess I stand corrected. Fast jag har startat åtta företag i mitt liv.. Fem AB, ett HB, två FA
Och, jo vi behövde pengar. Och, nej jag har ALDRIG skrivit på. NÅGOT. Förutom företagsinteckningar.
Mitt företagär finansierat till 2,66% idag, jag tror du får svårt att slå det med blancolån.
1,5 MSEK, tror jag. Det var länge sedan och räntan minns jag inte alls, men det var antagligen inte billigt, det har du säkert rätt i. Troligen 500 000 på checkräkningsvillkor och resten som lån mot företagsinteckning.-MH- skrev:Imponerande, hur mycket och vad som säkerhet?
Mitt företagär finansierat till 2,66% idag, jag tror du får svårt att slå det med blancolån.
Det var jobbigt och gick nästan åt pepparn när hela krediten var utmaxad och beställningarna försvann, men jag behövde ialla fall inte oroa mej för att bli privat barskrapad dessutom.
För mej betyder säkerheten runt privatekonomin så mycket att jag helt avstår från affärer som skulle äventyra den. Andra kan givetvis se annorlunda på saken.
Jag och min fru brukar skoja om att det är detta som gör att våra företag aldrig växer ordentligt, vi vågar helt enkelt inte satsa allt.
Självklart vill jag ha ut så mycket som möjligt. Det har jag väl inte sagt något om? Men däremot bryr jag mig inte ett smack om vilken summan är. Det är inte mitt boende som ska finansiera mitt vanliga liv utan det får komma som en bonus oavsett storlek. För mig finns inte någon som helst betydelse den dagen om det är si eller så många pengar i vinst.-MH- skrev:
Men jag är så himla otidsenlig att jag endast konsumerar reala pengar och inga låtsaspengar i förskott.
Det enda viktiga med mitt boende är att det är så bra det bara går med de förutsättningar min familj har och att det passar oss alla. Att det finns gott om ytor för verkstad och lek. Samt att det givetvis är ekonomi i det hela. Där vi inte behöver slicka på chefen för att vara säker på att klara oss. Att inte behöva lägga 30-50% av inkomsten på räntor. Att inte behöva ta lån för att finansiera kapitalkrävande investeringar.Att ha råd att göra det vi vill oavsett det dagsaktuella s.k värdet på huset.
Helt enkelt lever vi nog ganska likt farmor o farfar som sparade först och köpte sen.
Idag köper många först, lånar till det som behövs och är ständigt i stress för allt skit de satt sig i skuld för. Återkom om 20-25 år så kommer vi se många pensionärer som sitter rejält i klistret på grund av oförståndet att konsumera innan man hade råd.
Visst är det bra att vara sparsam men ock så tråkigt. Om jag skulle sparat till mitt hus så är risken att jag flyttar in på ålderomshemet innan jag har råd att köpa hus. Jag har mycket lån på mitt hus men det tar jag för jag vill ha hus nu och inte när jag är äldre och barnen flyttat ut.