Huset i annonsen är inte lönt att renovera givet skicket och storleken, frågan är hur mycket byggrätt det är på 328m2 tomt.Clarken37 skrev:
Man bygger ut och betraktar källaren som boyta: https://www.hemnet.se/bostad/villa-8rum-tallkrogen-stockholms-kommun-tallkrogsvagen-75-21332308M mnils skrev:
Tomten ska ju fyllas med trädäck ändå om man behöver inte mer gräsmatta än för att få plats med studsmattan. Enda nackdelen är att man behöver göra om källaren vart tionde år eftersom dessa områden är byggda på lågliggande åkrar som översvämmas vid skyfall.
Ta inte illa upp men är Inte alls förtjust i Huddinge om jag ska vara ärlig. Centrumet känns otryggt och det är mycket stök med områden som Flemingsberg nära. Också stökigt i äldre barnens skolor. Har bekanta som bor i hus Huddinge och de tittar på flytt just för att det känns otryggt.M mrsnhp skrev:
Skogås C är direkt hemskt skulle jag säga.
Skulle jag flytta söder om stan skulle jag snarare titta på Nacka eller Tyresö.
I norrort finns inget stök öht. Det är ofantligt lugnt och tryggt jämfört med söderort. Vilket driver upp priserna
Ja och det är samma problem med enplanshusen i Norra Ängby. Har en bekant som bodde där och fick påla om huset. De gick igenom 13 meter lera innan de slog emot något som verkade stabiltS Staffan-N skrev:
Om du vill komma snabbt till city (nära centralen) och inte vill betala så mycket ska du titta på hus längs med pendeltåg eller tåg. Du kan då bo kanska långt bort men ändå komma snabbt till city förutsatt att huset ligger nära stationen du åker från.
Det finns även alternativ lite närmre. I Spånga Solhem finns tre äldre hus inom din budget. Ett är fullständigt sönderrenoverat men väldigt nära stationen. De andra två för 7 respektive 9 msek på gång/cykel/buss avstånd och ser ut att inte vara i för dåligt skick.
Fortfarande Stockholms stad. Gott om skolor och dagis och nära till lekland och Bauhaus.
Det finns även alternativ lite närmre. I Spånga Solhem finns tre äldre hus inom din budget. Ett är fullständigt sönderrenoverat men väldigt nära stationen. De andra två för 7 respektive 9 msek på gång/cykel/buss avstånd och ser ut att inte vara i för dåligt skick.
Fortfarande Stockholms stad. Gott om skolor och dagis och nära till lekland och Bauhaus.
Lite off topic, sorry, men är inte hela livet en risk? Du nämnde själv punkter som är väldigt viktiga för dig; var du vill bo och hur du vill bo med närhet och smidighet till jobb och annat. Det kan ju vara precis så att alla förutsättningar klickar in för någon annan, men inte för majoriteten och därmed har någons drömhem ej jättehögt värde på marknaden.Clarken37 skrev:
Jag tror att man mår bäst av att planera för hur man vill ha det i första hand, sen givetvis försöka ha alternativa planer för _om_ något händer. Det kan vara extra försäkringar eller annat, så man har något att gå efter ifall det värsta händer.
En präst sa en gång att ”Man kan inte vara glad i onödan”, tror det ligger något i det
Mer on-topic: Om ni grundligt undersöker fastigheten innan köp och ej betalar överpris, vad hindrar er från att prova och i värsta fall sälja om det inte går?
Stämmer. Dessa områden är extremt strikta med typ av hus som får uppföras.S Staffan-N skrev:
Det sistnämnda skulle väl vara att marknaden dör igen. Är ju rätt många i mitt område som försökt det du säger men sett risken att hela insatsen är bortaJ jysd skrev:Lite off topic, sorry, men är inte hela livet en risk? Du nämnde själv punkter som är väldigt viktiga för dig; var du vill bo och hur du vill bo med närhet och smidighet till jobb och annat. Det kan ju vara precis så att alla förutsättningar klickar in för någon annan, men inte för majoriteten och därmed har någons drömhem ej jättehögt värde på marknaden.
Jag tror att man mår bäst av att planera för hur man vill ha det i första hand, sen givetvis försöka ha alternativa planer för _om_ något händer. Det kan vara extra försäkringar eller annat, så man har något att gå efter ifall det värsta händer.
En präst sa en gång att ”Man kan inte vara glad i onödan”, tror det ligger något i det
Mer on-topic: Om ni grundligt undersöker fastigheten innan köp och ej betalar överpris, vad hindrar er från att prova och i värsta fall sälja om det inte går?
Ja, rika stockholmares kultur är så koko att många borde söka hjälp. Korta svaret på din fråga är: det låter jättedumt, jämka med verkligheten.Clarken37 skrev:
Men några frågor att reflektera över, gärna tillsammans med sambon: Om ni köper ett ruckel och har noll budget till underhåll/renovering - hur tror ni att ni kommer reagera NÄR (inte om) det uppstår en större, oväntad skada (typ badrummet brakar, vattenskada osv). Är ni såna som chillar i det, och börjar tvätta er i köksvasken, eller skulle ni bli stressade? Vad skulle det isf göra med er relation? Vad händer om nån av er blir sjuk och inte kan jobba på en längre tid - klarar ni av att betala ens räntor och amorteringar? Är det så att "alla andra" (jesus, ni låter som mellanstadiebarn) faktiskt har samma förutsättnignar som er, eller kan det vara så att de kan chilla mer för att de har ekonomisk uppbackning av rika föräldrar? Om nu sambon är en sådan som kräver viss standard på saker för att inte braka ihop psykiskt - klarar hon av att de renoveringar ni kommer göra förmodligen inte kan bli lyxiga renoveringar, utan har en stram budget?
Jag tänker spontant: varför låsa sig i just Stockholm? Ute i landet finns det många otroligt fina hus i den stilen som inte behöver kosta mer än 2-3 miljoner. Du kan få en liten herrgård i mina hemtrakter för 5-6 miljoner.! Byta jobb kanske inte är så svårt? Barnen kan få en fin miljö på landet med en förskola/skola som inte är överbelastad...Clarken37 skrev:
Är inte den springande punkten skicket på huset? Det avgör ju troligen vart kostnaden hamnar: på köpesumman eller på framtida reparationer. I båda fallen måste pengarna fram men på olika lång tid.Clarken37 skrev:
Ett exempel på detta är där mina föräldrar bodde. En tjänstebostad i ett radhus från 30-talet. Det var alltså hyresrätter från början. Intresset och resurser för förebyggande underhåll var lågt och därmed var akuta insatser (alternativt ingen åtgärd alls) vanliga. Gjutjärnsrör för avlopp som hade rosthål, värmeledningar som sprack, puts som föll av, badkar i gjutjärn där emaljen slitits ned, fönster där kittet delvis saknades, elsystem från forntiden, vatten som läckt in genom källarväggar... listan är hur lång som helst. De boende erbjöds att köpa ut husen och husen gjordes om till bostadsrätter. Men de som vågade stanna kvar har fått lägga mycket pengar på stora reparationer, visserligen i föreningens regi, såsom stambyten och nya fönster, men ändå en stor kostnad. (mina föräldrar vågade inte hoppa på det tåget) Idag säljs de husen för rätt många miljoner men är förstås i väldigt gott skick
Jag sträcker mig nog inte till att kalla det ett självmordsprojekt - men det (för mig) självklara svaret är NEJ.. speciellt efter att jag själv köpt ett gammalt hus!Clarken37 skrev:
Men det är inte helt svart/vitt heller.. det är mycket som baseras på vad ni har för önskemål av eran tillvaro .. både boendet och livet allmänt.
Dvs vill ni ha råd att "gå ut och äta".. eller åka på semestrar.. kan ni tänka er att flytta längre bort (där priserna sjunkit en aning..) och istället pendla längre/mer.. och framför allt är det er vilja att lära er saker (dvs hur pigg är din andra halva på att lära sig snickra osv.. det och hur pigg är du på det.. det räcker inte med bara dig.. speciellt inte om det är hon som vill ha gammalt hus).
Att bo i ett gammalt hus är ett intresse och en livsstil.. det är inte att "bara bo i ett hus som är gammalt".. och när problemen dyker upp.. är lösningarna oftast inte helt "vanliga/normala".. utan är något ni måste komma på lösningar om själva.. (som passar just huset ni valt.. dvs.. våga gå emot alla byggregler och försäkringskrav ibland.. för moderna lösningar passar inte alltid).
Ett gammalt hus kan man oftast inte bara "bo i" (det tycker jag inte man kan göra i nått hus, man har ju ett ansvar att vårda sitt boende.. oavsett ålder på det!).. det blir som sagt lite en livsstil..
Jag förstår hennes önskan om att bo i ett gammalt hus.. har alltid haft lite samma önskan (fast med tanke på hur du formulerade det, så har jag nog aldrig varit lika "desperat".. mer en önskan.. jag gillar många hus, många stilar.. och är eg mer mån om tomten/läget/utsikten.. hus kan man ju alltid förändra.. men inte läget)
I ett gammalt hus ska man räkna med att allt håller och allt går sönder (japp, helt omöjlig ekvation eg..). Men för att förtydliga.. saker och ting är ofta gjorda av bra kvalitet och håller längre än många moderna motsvarigheter.. MEN allt är ju gammalt.. och även om det mesta går att "lappa ihop" (renovera själv) så kommer man till de här sakerna som man kanske inte alltid kan styra över.. tak/avlopp/eldragning osv.. sånt som är ursprungligt .. och /eller "nytt och modernt" för huset (beroende på hur gammalt huset är.. så var ju inte tex element/vp-pannor/vatten/toa indraget i husen från början).. och när man får problem med dessa saker.. är det bra att ha en buffert.. så.. även om man kanske inte behöver spara pengar hela tiden.. eller inte behöver låna mer.. så måste det finnas en summa pengar för att "överleva".. i budgeten.. (rent husmässigt - sedan behöver ni såklart ett sparande av mer privat karaktär om nån av er blir sjuk/gör illa sig osv..)
Alla extrapengar/sparanden är EXTRA VIKtIGA.. om ni belånar er till gränsen..
Ni vill ju känna er trygga också.. inte oroa er över mat på bordet eller huslånet bara! Då brakar förhållandet ofta istället (vilket man inte heller vill).
Men i det stora hela.. är ni villiga o lära.. prova själva.. lägga ner lite tid o själ i "husprojektet".. så klarar ni er säkert.. men lite extra pengar måste man kunna skrapa fram med kort varsel - i alla hus!
Man kan alltid ha tur eller otur i husaffärer.. (många fel kan man leva med, men vissa inte..)
Förutom att se "romantiken" med gamla hus bara.. se till att gå igenom några mardrömsscenarion också..
Jag bor i ett 1800-tals hus.. med relativt nytt tak.. och tackläcka (!).. mögel på vinden.. vi har grävt om avloppet 2 ggr på 10 år (men det var pga bristande omdöme hos en tidigare rörmokare).. vi har haft stopp i avloppet säkert 50 gånger (fått tagit hit hjälp att lösa upp det 5 kanske..sen lärde. jag mig .. och vi hade utrustningen att klara det själva).. vi renoverar själva minst 2 fönster per år (kittar om.. kollar över spröjsen.. målar).. och vår "att-göra-lista" är längre än oss själva numer (fast man hela tiden gör saker). Det kan vara lite stressande ibland (alltså att listan blir längre, fast man betar av saker..)
MEN.. älskar att bo här ändå
nu efter 10 år ska jag nog tom hänga upp en tavla.. haha.. hittills har vi bara använt spikar/skruvar som tidigare ägare satt på väggen.. för vi vet att att det är ett helt projekt att få upp en spik/krok/tavelhållare.. som bär något på väggen .. och charmen med sviktande golv (där dörrarna öppnade sig i rummet när ma gick igenom).. försvann ganska fort.. när golven/bjälklaget sjönk ytterligare.. blir lite svårt att möblera ibland.. (golven är nersjunkna på mitten - saker rör sig gärna dit.. och man vill inte belasta de svaga punkterna med för mycket vikt.. så om man har några gamla tunga möbler.. får man försöka strategiskt placera dem på stabila ställen). Vi har bytt ut bjälklaget i halva huset redan och två rum till ska korrigeras i år..Skillnaden för oss är att vi inte är belånade på gränsen och vi har sparat hela tiden till de sakerna vi inte gjort (men vet att vi måste göra nån gång). Vi kan leja ut att de gör ett badrum / tak åt oss.. när vi behöver det.. utan att det påverkar vår vardagliga ekonomi på nått vis (sen gillar vi inte att spendera pengarna ändå.... men det är en annan sak).
Mycket o tänka på.. och om du är lite tveksam redan nu.. är det lite oroväckande.. (din psykiska hälsa är lika viktig som hennes)
Tänk noga igenom allt bara, men måla inte fan på väggen heller...
Lycka till oavsett,
Med vänlig hälsning, Sandra
Jag tar inte illa upp. Det är bara ni som förlorar på att inte våga granska och utmana era fördomar, som är det som skapar otryggheten.Clarken37 skrev:
Samtidigt pratar du om Norra Ängby som om Blackeberg skulle ha världens bästa rykte. Tallkrogen som du hade exemplet från ligger ett stenkast från höghus i t.ex. Bandhagen, och det ligger närmare Farsta C där folk blev skjutna häromåret än vad vi har till Visättra-Flemingsberg härifrån Stuvsta. (Inget fel på Farsta C egentligen, om man inte råkar vara en ängslig typ som blir rädd bara för att det finns höga hus inom synhåll.)
Men lycka till med er ”trygga” hundkoja!
Jag vill inte bo i Norra Ängby eller Tallkrogen just pga de orsaker du nämner. Det var bara exempel på hustyper.M mrsnhp skrev:
Skulle aldrig låta mina döttrar hänga runt i Farsta C, Kista C, Huddinge C eller Vällingby Ckvällstid. Trygga Täby C däremot, inga problem.
Jag kan ju bara tala för mig själv och skulle inte kunna tänka mig att lämna Stockholm/Uppsala, det är här man har merparten av sin familj, vänner och bekanta och barnen sina kompisar. Skulle aldrig kunna tänka mig att bosätta mig tex i Arboga eller Flen bara för att jag har råd med ett finare hus där...T Tomten11 skrev:
Sen är det inte en självklarhet att skolor och annan samhällsservice är av högre kvalitet ute på landet, allt blir mycket dyrare att driva i liten skala och tillgången på utbildad personal är även den sämre.
Vad är definitionen av en fin miljö? Jag har ett 10-tal lekparker inom promenadavstånd, den närmsta 25m från tomtgränsen där det nästan jämnt finns någon kompis att leka med för barnen. 1km bort finns en större skog och ängar som är naturreservat, 2,5km bort finns Nationalstadsparken.
Jag är uppväxt på landet men känner att jag utan problem kan tillgodose mina behov av naturupplevelser boendes i förorten....