Och vad skulle det vara? Se till att ha det klart för er. Funktionell är fortfarande en värdering från er.N najks skrev:
Vilka önskemål, specifikt? Och hur mycket kan ni tänka er att minska ytan? Var?N najks skrev:
Tänk igenom detta redan nu. Inte löst svamlande. Se till att ha något konkret att komma med.
Exempelvis, om ni har en uppfattning om var mostern vill dra gränsen, gör en egen dragning som ni kan tänka er som kompromiss. Er jurist kommer vilja veta vad ni kan tänka er, det är del av juristens förhandlingsutrymme för er räkning.
Med tanke på att du kan tänka dig att flytta den och att det inte skulle innebära allt för stort besvär, ha det som förhandlingsmån, dvs se det som något du kan erbjuda henne i utbyte mot något annat.N najks skrev:
Försök tänk på liknande sätt om hennes andra krav. Jag upplever det som att hon försöker förhandla genom att hitta på så många krav som möjligt. Det kan man förhålla sig till på några olika sätt.
- Rationalisera undan kraven, dvs strunta i dem om de är osakliga.
- Komma med motkrav för att gå henne till mötes
- Hitta på egna krav på liknande vis (Barnsligt, inte konstruktivt, kommer inte leda till en lösning). Kan möjligtvis vara aktuellt som ett retoriskt begrepp i en diskussion för att försöka uppnå den första punkten. Dvs påtala orimligheten i att hitta på saker genom att påvisa liknande dumheter tillbaka.
Notera att jag absolut inte förordar det sistnämnda alls, men ibland är man inte mer än människa.
En handlingsplan! Bra början.N najks skrev:
Var tydligare i formuleringarna kring det ni vill och varför. Skaffa er bra argument som backar upp vad som är ”rimligt” för er. Håll er till sakfrågan.
Ett par reflektioner på de kompromisser ni är villiga att göra;
Punkt 1. Riva avtalet i förtid, är det morfars avtal du menar? Låt juristen titta på det först och låt hen göra den bedömningen. Gör det inte på eget bevåg, det kan vara till er nackdel senare. (Här har jag ingen sakkunskap, det är ett råd utifrån hur jag skulle agera i liknande situation).
Punkt 2. Kontakta LM och kommun och diskutera kring hur de ställer sig till att stycka tre tomter i strandnära läge innan ni kommer för långt i detaljerna kring gränsdragning.
Punkt 3. Att demontera bastun är inget jag anser ni behöver ha med i diskussionen kring klyvning. Det kan inte moster tvinga er till. OM något eventuellt ”svartbygge” måste bort så får byggnadsnämnden ta det beslutet. Riv inte i förtid. Mosters byggnader ligger lika illa till i så fall. Det kan ni påtala (i vänlig ton) för moster om hon fortsätter komma med krav om rivning.
Redigerat:
Jag kan inte låta bli att haka upp mig på mosterns idéer om "centralt läge".
Låt oss göra ett tankeexperiment:
Anta att det redan är tre olika fastigheter, och att ägarna inte är släkt.
Tänk också in grannfastigheterna.
Finns det någon som helst anledning då att kalla just tomt 2 för "central" i förhållande till alla övriga stugor och tomter, inte bara era tre?
Jag får känslan av att det är lite som tre syskon som går på promenad och lillasyster kräver att få gå i mitten för att det är bästa platsen, fast båda storasyskonen vet att det är bättre att ha ena handen fri.
Funderar på om en lösning helt enkelt kunde vara att spela djävulens advokat och säga: "Om du tycker att mammas tomt är bättre än din så delar vi efter ditt förslag och sedan byter vi tomt med varandra rakt av". Någon som vågar sätta emot om jag säger att hon inte kommer att vilja byta?
Låt oss göra ett tankeexperiment:
Anta att det redan är tre olika fastigheter, och att ägarna inte är släkt.
Tänk också in grannfastigheterna.
Finns det någon som helst anledning då att kalla just tomt 2 för "central" i förhållande till alla övriga stugor och tomter, inte bara era tre?
Jag får känslan av att det är lite som tre syskon som går på promenad och lillasyster kräver att få gå i mitten för att det är bästa platsen, fast båda storasyskonen vet att det är bättre att ha ena handen fri.
Funderar på om en lösning helt enkelt kunde vara att spela djävulens advokat och säga: "Om du tycker att mammas tomt är bättre än din så delar vi efter ditt förslag och sedan byter vi tomt med varandra rakt av". Någon som vågar sätta emot om jag säger att hon inte kommer att vilja byta?
1. "funktionell" som innebär att det inte är ett stort jack rakt in i marken framför huset.. som hon önskar det så skall hon få all mark som vetter mot stranden, och vi får en liten smal remsa som vetter ut över vass (på ett ungefär så)timmelstad skrev:
och vi vill helt enkelt att även vi skall få en remsa som vetter mot lite utav stranden!
2. vi har redan anfört att vi kan tänka oss att minska ytan bakåt, om hon jämkar så att vi får lite mer användbar yta framför huset - som man alltså faktiskt kan använda till något alls, tex spela kubb på (förslagsvis)
Hela poängen idag, varför hennes utsatta gränspinnar kommer så pass snett in på vår tomt beror ju mycket på att hon inte räknar in bortre hörnet bortanför sina hus (den bit hon ansåg inte skulle räknas in vid klyvning)
men i själva verket kommer ju endast hon ha någon användning för den, vi andra bor ju på andra sidan så att säga.
3. Allt går att flytta om man vill, men jag skulle rätt och slätt riva den isf.. sälja inventarier etc, och lägga virket på förvaring tills man behöver underhålla nuvarande hus/friggebodar..
det är ju inte helt enkelt och snabbt gjort, men då möter jag iaf ...... halvvägs.
4. Jag kommer inte sjunka så lågt att jag hittar på krav endast för att ha något att slänga tillbaka.. jag har tagit till mig hennes krav och önskemål - även om alla kanske inte är helt rimliga alla gånger.
Att sedan våra kompromisser möts med nya krav - ja det kan ju bli lite svårt acceptera.
Hon är nästan dubbelt så gammal som jag själv.. och ändå känner jag mig äldre just nu,
hennes sätt känns till och från lite naivt och provocerande endast för att få fram en reaktion.
Vi har trots allt att göra med en person som kanske inte är fullt tillräknelig (vet dock inte varför det blivit så),
eftersom allt varit lugnt och fridsamt under alla tidigare år. Utöver en liten incident då hon (som vuxen), dvs gott och väl över 20år gammal, valde att hantera en obekväm situation genom att rent konkret "springa till skogs".
Svar Ja, det är morfars avtal det handlar om..M MetteKson skrev:
Mycket mynnar ut i just hennes "oro" över att avtalet existerar.
Hade hon bara sakligt fört fram sina önskemål så hade vi säkert kunnat komma överens och skapat ett nytt avtal som hon hade varit mer tillfreds med. Dock tar hon ju till rent löjeväckande knep för att få sin vilja igenom nu, bara det faktum att hennes krav ändras från dag till dag.. det är liksom svårt att vara neutral och saklig till hennes argument.
Jo vi vill att juristen skall titta på avtalet först, absolut!
Hela grejen är ju att hon försöker provocera fram beslut från vår sida, först var det frågan om gränsdragning.. sedan blev frågan att handla om friggebodar, och till sist om altan eller bastu.
Hon trycker på alla knappar likt ett barn, för att få fram en motreaktion eller beslutsfattande från vår sida!
Jag tror personligen att något hänt i hennes liv.. en person som är fullt frisk och vid sina sinnes fulla bruk, går oftast inte från 0 till 100 bara sådär, och självklart är det ren spekulation från min sida.. men om det är något som hänt och som skapar hennes sätt så skulle hon förmodligen ändå inte vara ärlig om det tror jag.
Egentligen finns det ingen "central" tomt.. utöver att vår råkar befinna sig i mitten av den mark vi talar omAnna_H skrev:
Hade tomten behövts delas i 5-6 delar så hade ju ingen av dem egentligen varit totalt "central" i fråga.
Och ställer man det i förhållande till alla andra tomter som finns i området så finns det absolut inget "centralt" läge, utan allt ställs ju i förhållande till exakt var de ligger, och vilka andra tomter man skulle jämföra med just då.
Vi ser alla havet, vi har alla tillgång till strand/vatten osv..
Point taken - du har en poäng, hon inser nog inte fördelen av att "bara ha granne på ena sidan",
det finns ju både för och nackdelar med att vara i mitten, men nackdelarna är inget vi har lagt så mycket tanke på.
Hon skulle säkerligen inte byta.. men nu handlar det ju rakt av om girighet, eftersom mycket vill ha mer. Vi vet, och hon vet, att hon kommer sälja inom 1-2 år, så snart klyvningen är klar.. och kan hon då få mer mark så ger det ju ett bättre utgångsbud vid försäljningen (kan jag tänka mig!)
Ja. Byggnad eller anläggning blir fastighetstillbehör om den och fastigheten kommer i samme ägares hand. Fastighetstillbehör förblir fastighetstillbehör tills det tas bort från fastigheten. Om det var 5 ägare (morfar+mormor+mor+moster+morbror) till fastigheten ett tag blev de byggnader som uppfördes av alla 5 gemensamt fastighetstillbehör. Var det inte alla 5 som var inblandade i byggnadens tillkomst blev den lös egendom.N najks skrev:
Till exempel om mor+moster+morbror uppförde en byggnad utan morfar+mormors medverkan blev den lös egendom. Men en sådan byggnad blev fast egendom när ägandet i fastigheten ändrades så att det blev lika som för byggnaden.
En byggnad uppförd av bara en (eller två) av mor+moster+morbror kan inte ha blivit fast egendom.
Lantmäteriet håller normalt inte reda på huruvida byggnader är fastighetstillbehör eller på ofri grund. Undantag är när en byggnad på ofri grund ska få andelstal i en gemensamhetsanläggning, efter som det är möjligt enligt lag. Sådant andelstal registreras på ett särskilt sätt.N najks skrev:
Skatteverket intresserar sig för byggnader i den mån de kan beskattas. Hävdar fastighetsägaren att någon annan äger byggnaden skickar de taxeringsblanketten till denne. Får de tillbaka den är de nöjda och fördjupar sig inte i ägarförhållandena. Information från Skatteverkets taxeringsregister kommer med i utdrag ur fastighetsregistret men är inte fastighetsrättsligt innehåll och ingenting som Lantmäteriet rättar eller uppdaterar.
Behöver man klarlägga huruvida en byggnad är fastighetstillbehör eller på ofri grund görs det genom fastighetsbestämning eller fastställelsetalan i allmän domstol.
Komplicerade förhållanden helt enkelt..C civilingenjören skrev:
I detta fall vet jag ju att vårt herbre uppfördes samtidigt som den lilla gäststugan (av mormor/morfar)
I fallet med de andras boningshus så uppfördes de ju på bekostnad/i samråd med mormor/morfar
Jag tror även att båthuset uppfördes under samma tid, alltså i samråd med mormor/morfar
Många av de övriga byggnaderna har alltså uppförts på egen hand, och inte i samråd med mormor/morfar (som alltså fram till sitt frånfälle fortfarande var majoritetsägare av tomten i fråga - de andra ägde ju bara varsin åttondel fram till 2003)
Har nu samtalet med ett juridiskt ombud gällande just fastighets/arvs-frågor
Hon kommer att företräda oss i denna sak!
Jag fick även hindra min mor från att springa och skriva på att vi vill häva "morfars avtal" som alltså existerar idag.
Varför jag ville hindra det?
Det är idag vår enda hävstång mot total galenskap.. har vi inte det så finns det inget som hindrar ett av syskonen från att fullkomligt tappa alla spärrar som finns kvar.
Advokaten påpekade även det märkliga i att det plötsligt var så viktigt med snabba puckar enligt systern.. plötsligt skall ju allting ske inom loppet av några veckor. Det är ju trots allt ingen småsak det handlar om.. krig har ju skapats på längre tid än vad systern nu vill att vi skall fatta beslut på.
Vidare ansåg även vårt ombud att det var märkligt att systern "kände oro / ångest" över avtalet.. hela poängen är ju att det kommer att hävas per automatik när fastigheten väl är uppdelad i tre separata fastigheter.
Det går ju bara att spekulera i varför det plötsligt är så bråttom.. varför man "inte vill vänta tills nästa år då klyvning sker, utan vill att avtalet skall vara hävt nu, helst redan igår"
Vårt ombud tyckte också att det kändes mycket märkligt!
En sak är ju att hon känner oro över att hennes barn (mina kusiner i jämbördig ålder) skall behöva ärva en tvist - men oavsett så ärver de ju tillsammans en tredjedel - antingen av nuvarande fastighet, eller en tredjedel efter klyvning.
Vidare var vi överens om att mycket av det utspel som kommer från systern inte direkt påverkar henne själv, utan mest troligen är till för att ställa till förtret - eller helt enkelt försöka trycka på de ömma knappar hon kan finna!
Verkar som att juridisk hjälp av detta slag inte omfattas av hemförsäkringen dock, lite trist..
men det känns som att vi i slutänden kan förlora rejält mycket mer än pengar på att inte få hjälp med detta!
Hon kommer att företräda oss i denna sak!
Jag fick även hindra min mor från att springa och skriva på att vi vill häva "morfars avtal" som alltså existerar idag.
Varför jag ville hindra det?
Det är idag vår enda hävstång mot total galenskap.. har vi inte det så finns det inget som hindrar ett av syskonen från att fullkomligt tappa alla spärrar som finns kvar.
Advokaten påpekade även det märkliga i att det plötsligt var så viktigt med snabba puckar enligt systern.. plötsligt skall ju allting ske inom loppet av några veckor. Det är ju trots allt ingen småsak det handlar om.. krig har ju skapats på längre tid än vad systern nu vill att vi skall fatta beslut på.
Vidare ansåg även vårt ombud att det var märkligt att systern "kände oro / ångest" över avtalet.. hela poängen är ju att det kommer att hävas per automatik när fastigheten väl är uppdelad i tre separata fastigheter.
Det går ju bara att spekulera i varför det plötsligt är så bråttom.. varför man "inte vill vänta tills nästa år då klyvning sker, utan vill att avtalet skall vara hävt nu, helst redan igår"
Vårt ombud tyckte också att det kändes mycket märkligt!
En sak är ju att hon känner oro över att hennes barn (mina kusiner i jämbördig ålder) skall behöva ärva en tvist - men oavsett så ärver de ju tillsammans en tredjedel - antingen av nuvarande fastighet, eller en tredjedel efter klyvning.
Vidare var vi överens om att mycket av det utspel som kommer från systern inte direkt påverkar henne själv, utan mest troligen är till för att ställa till förtret - eller helt enkelt försöka trycka på de ömma knappar hon kan finna!
Verkar som att juridisk hjälp av detta slag inte omfattas av hemförsäkringen dock, lite trist..
men det känns som att vi i slutänden kan förlora rejält mycket mer än pengar på att inte få hjälp med detta!
Visst är det skönt med lite nyktra inspel från sakkunniga?N najks skrev:
Jättebra att ni nu fått advokathjälp så ni kan komma vidare! Några tips från forumet kanske ni också kan ha nytta av.N najks skrev:
Något kan mycket väl vara på gång i mosterns liv som orsakar hennes beteende, och människor hanterar saker olika, som den gången då hon ”sprang till skogs”. Om hon agerar som ett barn, var du den vuxne och ge dig inte in i argumentation.
En sista reflektion i all välmening;
Din moster kan tyckas ha konstiga idéer och att ni inte kommer överens är uppenbart, men att gå därifrån till att säga att hon kanske inte är fullt tillräknelig anser ag är att gå över gränsen. Det sätt du benämner din omgivning (släktingar) i tråden är inte trevligt eller konstruktivt. Det löser inte sakfrågan och det är inte roligt att ge någon med den attityden tips och råd. Med lite ödmjukhet kommer man en bra bit på vägen.
Redigerat:
Inget av detta som hänt spelar någon roll. Ni har en tomt med många hus på. Detta skall delas till tre ekonomiskt likvärdiga funktionella fastigheter. Det går inte att ha några ekonomiska historiska synpunkter över huvud taget. Du bränner bara energi i onödan.N najks skrev:
Det är ju skillnad på allmänt tycke, och vad man faktiskt säger till personen ifråga..M MetteKson skrev:
Jag går inte i polemik med henne angående något av hennes åsikter eller yttranden..
därav att jag anlitat en advokat som sköter fortsatt kontakt!
Dock är min åsikt att man inte är fullt tillräknelig (oavsett anledning),
när man ändrar åsikt från dag till dag, och även ger en kompromiss som lösning
- för att dagen efter ändra sig och ställa hela andra krav för att nå en lösning man finner produktiv!
Hade hon däremot sagt att "jag tycker såhär.. " och sedan hållit sig till det, då hade det funnits mer möjlighet att ta ställning till det, och även försöka nå en kompromiss.
Det blir liksom lite svårt när hon ändrar åsikt och tycke flera gånger om.
Lite trist när systern meddelar att hon definitivt skall ha ett besked senast söndag, gällande hävande av morfars gamla avtal.. annars skall hon anmäla i princip alla våra komplementsbyggnader utom herbret som stått där sedan 50-talet
Hur resonerar man med en person som inte lyssnar?
Hon verkar inte förstå orimligheten i att kräva ett besked när familjemedlemmarna inte ens befinner sig på samma plats geografiskt, och inte hinner ha annat än sporadisk telefonkontakt till och från..
Hon är fortfarande helt insnöad på att jag kommer vilja köpa upp hennes mark till taxeringsvärde (att det är en omöjlig tanke på för mig men även rättsligt, verkar inte bita på henne)
Dör hon så ärver ju barnen samma tredjedel som hon äger idag, eller har jag fel ?
Dessa två saker stör henne mest (i alla fall enligt hennes senaste påståenden)
- bastun
- vindskyddet på altanen
Då jag samtalade med vår advokat nämnde jag att jag i sämsta fall kan demontera bastun, det är ingen stor grej.. men hon hävdade samtidigt att altanen troligen undvek bygglovsplikt pga höjd i framkant, öppenheten undertill, och det faktum att vindskydden på sidorna är både låga samt att de går att se igenom utan problem.
Summa summarum.. bastun alltså!
Då frågar man sig, vad garanterat att det stoppar där?
Att hon inte kräver nya saker nästa dag, eller veckan därefter?
Om man kan undvika en större konflikt än vad det redan är, bara genom att demontera en bastu (som jag inte ens hunnit ta i bruk ännu), vad talar för att man inte bör göra den kompromissen?
Som det varit nu så har min mamma "uteblivit" på några av delägarmötena då det helt enkelt blivit för övermäktigt att sitta ensam och känna sig utsatt som det hittills varit - och efter varje sådant tillfälle så verkar systerns krav/hot/utpressning har skärpts ytterligare en aning..
Min mor rådfrågar mig.. och jag har använt en större del av dagarna till att läsa mig till information, samt pratat och hört mig fört med advokaten i fråga.
Ponera - om vi nu kan undgå en massa anmälningar hit och dit, är det ens en vettig lösning?
Då altanen troligen ändå är bygglovsbefriad, så har hon väl inte mycket att hämta där?
Om min mor nu skriver under avtalet där vi "förbinder oss" att inte vilja köpa ut systern till taxeringsvärde.. spelar det egentligen någon roll? I dagsläget har vår familj det mest som ett "sätt att köpa oss lite mer tid" - i själva verket är ju avtalet inte till någon nytta rent rättsligt förrän det i själva verket automatiskt upphör att existera?
Oavsett avtal eller inte så kommer ju systern ändå inte heller kunna köpa ut oss!
Om vi nu kan köpa oss lite sinnesro genom avtals-hävning och kommande bastudemontering..
hur ska man egentligen kunna veta att systern verkligen står vid sitt ord?
Hon frågade min mor igår " - litar du inte på mitt ord", varvid min mor svarade "nej inte längre"
Å andra sidan så är det ju samma åt andra hållet.. systern litar inte på min mors ord heller.
Grubblerier, och inte mycket sömn inatt heller!
Ps.. jag vet att det är lätt att säga "låt advokaten sköta det"
men i det här fallet så handlar det om min mors välbefinnande därute, om hennes friggebod måste tas bort så finns det ingenting kvar för henne därute, och jag vet inte själv om jag skulle kunna leva med det på mitt samvete.
Hur resonerar man med en person som inte lyssnar?
Hon verkar inte förstå orimligheten i att kräva ett besked när familjemedlemmarna inte ens befinner sig på samma plats geografiskt, och inte hinner ha annat än sporadisk telefonkontakt till och från..
Hon är fortfarande helt insnöad på att jag kommer vilja köpa upp hennes mark till taxeringsvärde (att det är en omöjlig tanke på för mig men även rättsligt, verkar inte bita på henne)
Dör hon så ärver ju barnen samma tredjedel som hon äger idag, eller har jag fel ?
Dessa två saker stör henne mest (i alla fall enligt hennes senaste påståenden)
- bastun
- vindskyddet på altanen
Då jag samtalade med vår advokat nämnde jag att jag i sämsta fall kan demontera bastun, det är ingen stor grej.. men hon hävdade samtidigt att altanen troligen undvek bygglovsplikt pga höjd i framkant, öppenheten undertill, och det faktum att vindskydden på sidorna är både låga samt att de går att se igenom utan problem.
Summa summarum.. bastun alltså!
Då frågar man sig, vad garanterat att det stoppar där?
Att hon inte kräver nya saker nästa dag, eller veckan därefter?
Om man kan undvika en större konflikt än vad det redan är, bara genom att demontera en bastu (som jag inte ens hunnit ta i bruk ännu), vad talar för att man inte bör göra den kompromissen?
Som det varit nu så har min mamma "uteblivit" på några av delägarmötena då det helt enkelt blivit för övermäktigt att sitta ensam och känna sig utsatt som det hittills varit - och efter varje sådant tillfälle så verkar systerns krav/hot/utpressning har skärpts ytterligare en aning..
Min mor rådfrågar mig.. och jag har använt en större del av dagarna till att läsa mig till information, samt pratat och hört mig fört med advokaten i fråga.
Ponera - om vi nu kan undgå en massa anmälningar hit och dit, är det ens en vettig lösning?
Då altanen troligen ändå är bygglovsbefriad, så har hon väl inte mycket att hämta där?
Om min mor nu skriver under avtalet där vi "förbinder oss" att inte vilja köpa ut systern till taxeringsvärde.. spelar det egentligen någon roll? I dagsläget har vår familj det mest som ett "sätt att köpa oss lite mer tid" - i själva verket är ju avtalet inte till någon nytta rent rättsligt förrän det i själva verket automatiskt upphör att existera?
Oavsett avtal eller inte så kommer ju systern ändå inte heller kunna köpa ut oss!
Om vi nu kan köpa oss lite sinnesro genom avtals-hävning och kommande bastudemontering..
hur ska man egentligen kunna veta att systern verkligen står vid sitt ord?
Hon frågade min mor igår " - litar du inte på mitt ord", varvid min mor svarade "nej inte längre"
Å andra sidan så är det ju samma åt andra hållet.. systern litar inte på min mors ord heller.
Grubblerier, och inte mycket sömn inatt heller!
Ps.. jag vet att det är lätt att säga "låt advokaten sköta det"
men i det här fallet så handlar det om min mors välbefinnande därute, om hennes friggebod måste tas bort så finns det ingenting kvar för henne därute, och jag vet inte själv om jag skulle kunna leva med det på mitt samvete.