Det var värst vad det hackas på träskruv. Jag har träskruvar i min bänk och de fungerar utmärkt bara man håller dem smorda med talg. Om de inte har smorts på 50+ år så förstår jag om de inte fungerar.
Sedan finns det ju en massa smarta finesser på nya skruvar som säkert gör att de är bättre på en ny bänk men kom inte och påstå att träskruvar inte fungerar.
Själv har jag en cirka 2,3 m lång bänk i björk som antagligen är över hundra år. Jag har gjort fyra saker med denna.
- Jag har höjt den med mellanlägg under benen. Från cirka 72cm till cirka 87cm.
- Jag har renoverat baktången som hängde.
- Jag har planat (och oljat) toppen som var svårartat böjd och skev innan.
- Jag har borrat hål för bänkspännare på ett antal ställen.
Jag har funderat på att såga av framtången för att sätta dit något modernare. Men jag använder den väldigt lite. Jag använder mest baktången idag... fast frågan är vad som är orsak och verkan.
Ska man verkligen ha en modern bänk så borde den ju vara elektriskt höj- och sänkbar. Det borde inte vara något problem att göra det på ett stadigt sätt. Det blir nog mest en kostnadsfråga.
Sedan finns det ju en massa smarta finesser på nya skruvar som säkert gör att de är bättre på en ny bänk men kom inte och påstå att träskruvar inte fungerar.
Själv har jag en cirka 2,3 m lång bänk i björk som antagligen är över hundra år. Jag har gjort fyra saker med denna.
- Jag har höjt den med mellanlägg under benen. Från cirka 72cm till cirka 87cm.
- Jag har renoverat baktången som hängde.
- Jag har planat (och oljat) toppen som var svårartat böjd och skev innan.
- Jag har borrat hål för bänkspännare på ett antal ställen.
Jag har funderat på att såga av framtången för att sätta dit något modernare. Men jag använder den väldigt lite. Jag använder mest baktången idag... fast frågan är vad som är orsak och verkan.
Ska man verkligen ha en modern bänk så borde den ju vara elektriskt höj- och sänkbar. Det borde inte vara något problem att göra det på ett stadigt sätt. Det blir nog mest en kostnadsfråga.
Skillnaden mellan veritas twin och moxon är i princip bara höjden från golvet. Sågar man tappar eller zinkor vill man inte stå böjd över bänken som man gör med twin. Utan man vill komma upp med tvingen till en arbets vänlig höjd. Därför ställer man den på sin befintliga bänk.
Beroende på hur stort hål man gör för skruvarna kan man skruva fast mera eller mindre kilfomade bitar. Men man vill inte ha för stort hål för skruven
Beroende på hur stort hål man gör för skruvarna kan man skruva fast mera eller mindre kilfomade bitar. Men man vill inte ha för stort hål för skruven
Tja, jag får ju erkänna att jag aldrig har tagit sönder någon träskruv. Och allt jag har satt fast med en sådan har suttit fast (eller åtminstone inte lossnat pga att skruven var av trä...). Men jag har sett många trasiga och många som gått trögt. Jag vill ha skruvar som går såhär, se 35sekunder in i filmen: https://www.youtube.com/watch?v=3pfm6URciYcEld skrev:
Dessutom är jag inte så glad över gängor i trä över huvud taget, anser att det är lite fel material för det och träet styrkor finns inte riktigt där. Tycker jag. Med det sagt funkar såklart träskruvar också.
Intressant att du hade höjt din bänk så mycket. Min kommer också att bli rejält hög, det blir mest smått precisionarbete, inte så mycket tungt hyvlande för min del.
Redigerat:
Lite skillnad i fråga om parallellitet är det väl ändå. Twin screw är ju länkat via en kedja som ser till att båda skruvarna spänner lika mycket. Moxon saknar väl länkning vilket möjliggör spänning av svagt kilformade ämnen?pär h skrev:
Redigerat:
Nu skall jag ju inte tala mer än jag vet...... men jag tycker att det är väldigt praktiskt att ha snickarbänken stående med bakre långsidan mot en vägg. Dels blir det en riktning mindre dit saker kan rulla iväg och falla av bänken men framför allt så kan man ha mätverktyg och stämjärn lättillgängliga i ställningar på den väggen.Daniel_N skrev:
Då jag var tonåring och inte förstod bättre hade jag mätverktygen i ett skåp lättillgångligt bakom ryggen men två steg tog alldeles för mycket tid och det ledde till att vinkar och linjaler låg och skvalpade på bänken och var i vägen och for illa.
På en traditionell snickarbänk är skivan inspårad i tvärträna i ändorna och fäst i framkant. Det innebär att fuktrörelserna kommer i lådan medan ramen är formstabil.
Det går snabbare och enklare att spänna fast en planka mellan tänderna och i synnerhet att byta från en planka till nästa vid seriearbete då tänderna har en fjäder som gör att de inte faller ned direkt då man släpper spänningen i baktången.
Där har utväcklingen gått bakåt på senare år så nu är nya konstruktioner tillbaka på 1800-talet då tänderna föll ned direkt man släppte trycket. Jag har haft en 1800-talsbänk och tyckte inte att det var ett bra system.
Hur tjock bänkskiva du än har lönar det sig att göra framkanten 5 cm tjockare. Jag säkrar ofta med skruvtving mot framkanten då jag har någon bredare bräda eller dörr eller fönsterbåge fastspänd i framtången och då skall det finnas någonstans för tvingen att haka om.
Om du vill ha bänkhaker (holdfasts) i en tjock bänkskiva kan du göra som en kamrat. Han skodde hålet med en järnhylsa med fläns på undersidan av bänkskivan. Hylsan kapade han så kort att bänkhaken biter fast.
Det du kallar tänder heimlaga, är det vad vi i sverige kallar bänkhakar? Det finns ju hur många moderna varianter som helst med fjäder, både i runt (19 och 20mm) och fyrkantigt utförande. Tror knappt jag sett ofjädrade bänkhakar, är det på nyproducerade bänkar du sett dessa?
Är det någon som känner till litteratur kring arbete och flöde med en traditionell skandinavisk snickarbänk? Antar att man kan läsa sig till det indirekt via Tage Frid, James Krenov, eller Frank Klaus men jag tänker mer på någon som avhandlat ämnet specifikt, gärna lite akademiskt torrt och mindre inriktat på personliga preferenser 
Jag håller med heimlaga att det det är smut att ha det man behöver inom armslängds avstånd. Förstår fullt ut att det är kul att bygga tool chests o.dyl., de är skitsnygga, och säkert fullkomligt rationellt för en "journeyman" som behöver ha med verktygen till arbetet. Men för en stationär snickarverkstad verkar det väldigt opraktiskt?
Jag håller med heimlaga att det det är smut att ha det man behöver inom armslängds avstånd. Förstår fullt ut att det är kul att bygga tool chests o.dyl., de är skitsnygga, och säkert fullkomligt rationellt för en "journeyman" som behöver ha med verktygen till arbetet. Men för en stationär snickarverkstad verkar det väldigt opraktiskt?
Håller med, väldigt praktiskt. Jag gjorde mig en "deadman" för länge sedan men den har sällan använts, smidigare att tvinga fast i bänkhöjd med undantag av väldigt länga och breda skivor (>200 cm l och >30 b).Eld skrev:
Det roliga med en sån här tråd är att folk använder sina bänkar på helt olika sätt och det är kul att läsa om andras preferenser.
Jag har en sån där bänkspännare som spänner mot toppytan, har använt den 2ggr i hela mitt liv. Den är i vägen om man ska hyvla eller slipa och bankar jag urtag med stämjärnen brukar jag göra det över ett ben och då är det lättare att tvinga över framkanten (och tvingar man ofta över framkanten vill man absolut inte ha en främre kjol på bänken, tvärtemot heimlagas preferens i det fallet alltså). Såna där metallprylar som man bankar ner i hål för att hålla fast saker har jag aldrig saknat medan andra kanske ser dom som oumbärliga, har sett youtubevideos på folk som bara har sådana och inga andra fastspänningsmöjligheter.
Mina 2 framtänger skulle jag inte klara mig utan, använder stötlådan konstant och den sitter mer eller mindre permanent i ena tången. Hyvlas långa plankor används båda tängerna.
Gillar också att ha bänken mot en vägg med verktygen framför näsan, en annan fördel är att man kan bulta bänken i väggen och då rör sig inte ens min 50kg lättviktsbänk ur fläcken, trots avsaknad av tågräls och bly i benen.
Jag har en sån där bänkspännare som spänner mot toppytan, har använt den 2ggr i hela mitt liv. Den är i vägen om man ska hyvla eller slipa och bankar jag urtag med stämjärnen brukar jag göra det över ett ben och då är det lättare att tvinga över framkanten (och tvingar man ofta över framkanten vill man absolut inte ha en främre kjol på bänken, tvärtemot heimlagas preferens i det fallet alltså). Såna där metallprylar som man bankar ner i hål för att hålla fast saker har jag aldrig saknat medan andra kanske ser dom som oumbärliga, har sett youtubevideos på folk som bara har sådana och inga andra fastspänningsmöjligheter.
Mina 2 framtänger skulle jag inte klara mig utan, använder stötlådan konstant och den sitter mer eller mindre permanent i ena tången. Hyvlas långa plankor används båda tängerna.
Gillar också att ha bänken mot en vägg med verktygen framför näsan, en annan fördel är att man kan bulta bänken i väggen och då rör sig inte ens min 50kg lättviktsbänk ur fläcken, trots avsaknad av tågräls och bly i benen.
Redigerat:
Jaha....va sko ja viet va all dåon heiter som har lärt mig snickra på österbottnisk dialekt. Vi kallar de där fyrkantiga järnpinnarna för tänder.Ola C skrev:
Jag har sett en modern version som var rund och utan fjäder som ägaren skröt över alldeles omåttligt. Jag tyckte det var rena 1800-talet.
Höll väldigt mycket med Per H´s första inlägg där han skrev att det inte går att planera sig till den perfekta arbetsbänken. Enklare att kliva in i verkstan och bygga för det akuta behovet. Sedan modifiera i det oändliga tills man ledsnar och börjar om igen.
Efter ett dussin bänkar finns det lika mycket till att lära sig så det kommer alltid en stund då det är dags för förnyelse.
Mina bänkar har under lååång tid byggt på samma princip. Ett enkelt, men stabilt underrede som kan flyttas med hand-truck (palllyftare för den som föredrar det ordet). Egentligen bara fyra ben med en lågt placerad sarg. Sammansatt med sargsprintar och m8 skruv. Sedan lösa reglar eller skivor som läggs ovanpå och skruvas fast. Har man för tillfället inget behov av bänken tål den lätt att lastas med 800 kg material som då enkelt kan flyttas från station till station i snickarvekrstaden.
Skiss som förklarar lite mer
mvh Findus
PS. Sargen är infräst i benen ca 5mm bara för att ha ett fixerat läge. Sargsprintarna är förskjutna 10 mm från mitten av sargen för att bultarna från kort och långsarg ska kunna passera varandra. Alla ben är exakt likadana. Går att massproducera och lägga på hög. Sargarna likaså. DS
Efter ett dussin bänkar finns det lika mycket till att lära sig så det kommer alltid en stund då det är dags för förnyelse.
Mina bänkar har under lååång tid byggt på samma princip. Ett enkelt, men stabilt underrede som kan flyttas med hand-truck (palllyftare för den som föredrar det ordet). Egentligen bara fyra ben med en lågt placerad sarg. Sammansatt med sargsprintar och m8 skruv. Sedan lösa reglar eller skivor som läggs ovanpå och skruvas fast. Har man för tillfället inget behov av bänken tål den lätt att lastas med 800 kg material som då enkelt kan flyttas från station till station i snickarvekrstaden.
Skiss som förklarar lite mer
mvh Findus
PS. Sargen är infräst i benen ca 5mm bara för att ha ett fixerat läge. Sargsprintarna är förskjutna 10 mm från mitten av sargen för att bultarna från kort och långsarg ska kunna passera varandra. Alla ben är exakt likadana. Går att massproducera och lägga på hög. Sargarna likaså. DS
Redigerat:
Träskruvar har rätt bra stigning också, mina ligger på 1/2" per varv, så det går snabbt att veva även utan "quick release".Eld skrev:
Konstruktionen är också sån att det inte är skruven utan bänken som ger sig om man spänner för hårt med baktången, förhoppningsvis den för ändamålet avsedda "träsprinten".
Höjden är ju alltid en dålig kompromiss. Jag har höjt från 80 till 88 cm vilket passar mig bättre (193 cm).
Bänkspännare funkar ok även i fyrkantiga hål så jag har inte borrat några fler ännu men så småning om blir det säkert några runda hål också.
Förvaring under skivan är rätt trevligt ändå, iaf om det är förskjutet i höjd och djupled så det inte är ivägen. Bifogar bild på underredet nu när jag ändå lyft av toppen. I skåpet ligger träjiggar som tex bänkhake för sågning och stötlådor. I lådorna sällanverktyg, material och säkert en massa jag glömt bort att jag har...
