Nu går man runt med en påse värd nästan 100.000 på Sahlgrenska. I och för sig är det bara ett värde för mig.
Min läkare blir mer och mer positiv. Så det är skönt.
Kan tyvärr inte starta idag. Måste få svar på lite prover först. Så det är måndag som gäller.
Mvh Stefan
Min läkare blir mer och mer positiv. Så det är skönt.
Kan tyvärr inte starta idag. Måste få svar på lite prover först. Så det är måndag som gäller.
Mvh Stefan
Håll hårt i påsen 
Får du åka hem till huset över helgen?
Jag höll den hålrt. Fast vem vill ha piller som ger dem hjärtattack
Jag är hemma fulltid. Skönt men samtidit jobbigt. Allt det där gamla vanliga med att komma tillbaka efter ett bakslag eller en operation. lång väg att klättrat. Just nu känns det som att klälttra på en stege som bara blir längre och längre,
Får du åka hem till huset över helgen?
Jag höll den hålrt. Fast vem vill ha piller som ger dem hjärtattack
Jag är hemma fulltid. Skönt men samtidit jobbigt. Allt det där gamla vanliga med att komma tillbaka efter ett bakslag eller en operation. lång väg att klättrat. Just nu känns det som att klälttra på en stege som bara blir längre och längre,
Redigerat av moderator:
Ladda ordentligt i helgen nu så du är på topp när du börjar medicinera den nya. Frisk luft och one piece på Tv:n
Trevlig helg!
Trevlig helg!
Håller på att kolla på gold rush south america. Teamet från alsaka ska bege sig ner i sydamerika för att gräva guld. Detta är bara en mellanserie. Där man får se dem leta efter bra platser. Tycker denna serien tillsammans med noth beraing godl är de absolut bästa. Känns inte som de följer ett manus som tex diamon divers eller jungle gold. Det märks så väl ṕå händelser samt dåligt skådespelande attt inget är äkta.
Gillra dessa alaska serier. Finns ju massor nu,
Har tittat på 2 säsonger av en crossover serie som heter ghost mine. Handlar om en hemsökt gamla gruva som de ska börja ta i drift igen. Trodde den skulle vara urkass. Men är man lite öpen för det paranormala och gillar guld-såpor. Så är den lätt värd tiden,
Ja, nu får jag vänta till måndag med caprelsan. Min dr hra bett mig förberda magen så gott det går. Ta magsårsmedicin och nyttiga baktrier (som jag har i tablett). Nu äter jag 15+8+8+4+2 piller per dag. Vad blir det? 38 piller. Sedan blir det 3 caprelsa på det / dag. 40 Piller. inte undra på att andedräkten inte är så fräck. Hoppas jag kan ta bort flera av dessa snart. Många är för att jag är nyopad. Vänta glömde. Tar 3 piller till varje dag, Hopp då var man redan över 40. Skrämmande, men inte så skränmande som det låter. Mermarpten är faktiskt enkla kalktabletter. Runt 4 per dag. Sedan 15 smärtistillande / dag. Uppdelade på 3 olika sorter som verkar lite olika,
Skulle vara skönt få bort en del piller. Men då måste smärtan lägga sig först.
Har nu fått reda på att jag kan få en knapp istället för min 34cm slang. Frågna är bara när. En läkare säger 1 mån efter op, en annan 3 mån efter op... De ska prata ihop sig och ge mig besked om 2-3 veckor,
Jag har ju varit väldigt öppen i denna tråden. Den har varit min ventil och möjlighet att få in hjälp helt ärligt. Inga av mina kompisar läser tråden, även om vissa vet att den finns. Vill försöka hålla den så egen som möjligt. Just för att jag ska kunna få skriva av mig lite. Har en sida till som är helt skyddad och man behöver ansöka om medlemskap osv. Här skriver jag om de tyngasta känsliga sakerna, för där vet jag säkert säkert att ingen tittar som jag känner)
Men tråden har ju varit med såpass länge så jag tror att vissa jag känt / känner läser den. Den är väldigt lätt att hitta i och med att den är så stor. RÄcker man söker på min sjukdom eller medicin namnet på google så dyker denna upp. Så gamla betkanta kan lätt hitta den.
Harr inte funderat på det försän idag, då jag blev väckt kan man säga. Inget negativt, men jag förstår ännu mer nu att även om Stew är mitt namn här och nromala användare inte kan hitta mina personuppgifter så är det ändå lätt för någon som har lite info om mig personligen att hitta den.
Så är reglerna på internet. Väljer jag att lämna ut mig, så får jag ta konsikvenserna.
God natt,
Stefan
Gillra dessa alaska serier. Finns ju massor nu,
Har tittat på 2 säsonger av en crossover serie som heter ghost mine. Handlar om en hemsökt gamla gruva som de ska börja ta i drift igen. Trodde den skulle vara urkass. Men är man lite öpen för det paranormala och gillar guld-såpor. Så är den lätt värd tiden,
Ja, nu får jag vänta till måndag med caprelsan. Min dr hra bett mig förberda magen så gott det går. Ta magsårsmedicin och nyttiga baktrier (som jag har i tablett). Nu äter jag 15+8+8+4+2 piller per dag. Vad blir det? 38 piller. Sedan blir det 3 caprelsa på det / dag. 40 Piller. inte undra på att andedräkten inte är så fräck. Hoppas jag kan ta bort flera av dessa snart. Många är för att jag är nyopad. Vänta glömde. Tar 3 piller till varje dag, Hopp då var man redan över 40. Skrämmande, men inte så skränmande som det låter. Mermarpten är faktiskt enkla kalktabletter. Runt 4 per dag. Sedan 15 smärtistillande / dag. Uppdelade på 3 olika sorter som verkar lite olika,
Skulle vara skönt få bort en del piller. Men då måste smärtan lägga sig först.
Har nu fått reda på att jag kan få en knapp istället för min 34cm slang. Frågna är bara när. En läkare säger 1 mån efter op, en annan 3 mån efter op... De ska prata ihop sig och ge mig besked om 2-3 veckor,
Jag har ju varit väldigt öppen i denna tråden. Den har varit min ventil och möjlighet att få in hjälp helt ärligt. Inga av mina kompisar läser tråden, även om vissa vet att den finns. Vill försöka hålla den så egen som möjligt. Just för att jag ska kunna få skriva av mig lite. Har en sida till som är helt skyddad och man behöver ansöka om medlemskap osv. Här skriver jag om de tyngasta känsliga sakerna, för där vet jag säkert säkert att ingen tittar som jag känner)
Men tråden har ju varit med såpass länge så jag tror att vissa jag känt / känner läser den. Den är väldigt lätt att hitta i och med att den är så stor. RÄcker man söker på min sjukdom eller medicin namnet på google så dyker denna upp. Så gamla betkanta kan lätt hitta den.
Harr inte funderat på det försän idag, då jag blev väckt kan man säga. Inget negativt, men jag förstår ännu mer nu att även om Stew är mitt namn här och nromala användare inte kan hitta mina personuppgifter så är det ändå lätt för någon som har lite info om mig personligen att hitta den.
Så är reglerna på internet. Väljer jag att lämna ut mig, så får jag ta konsikvenserna.
God natt,
Stefan
Även om du tidvis verkar vara ganska bortflummad på diverse mediciner så känns det som att du har omdöme nog att veta vad du lämnar ut och inte.
Man blir ganska skrämd ibland när man läser vad folk lämnar ut till hela världen på facebook.
Edit: jag önskar dig naturligtvis lycka till med nya medicinen, det känns så självklart att man glömmer bort att skriva det
Har följt denna tråden ett tag...
Man blir ganska skrämd ibland när man läser vad folk lämnar ut till hela världen på facebook.
Edit: jag önskar dig naturligtvis lycka till med nya medicinen, det känns så självklart att man glömmer bort att skriva det
Har följt denna tråden ett tag...
Redigerat:
Det är bra med nätet på det viset, de närmaste kan bli lite trötta på att man behöver älta jobbiga saker, men här är vi många som kan dela på lyssnandet.
Min kompis sak till Sahlgrenska under veckan med dottern som ska kolla njurarna, hon fick njurbäckeninflammation för att lärarna på skolan inte tyckte det var något bekymmer att "låna" hennes toalett, så att hon efter 8 friska år plötsligt fick 4-5 urinvägsinfektioner förra året utan att de först förstod varför.
Nu har de efter mammans och läkarens tjat bytt lås på toan till ett som bara hon och städ/vaktmästeri kommer åt.
Man måste vara stark för att orka vara sjuk. Jag hoppas vi kan stärka dig lite inemellan.
Min kompis sak till Sahlgrenska under veckan med dottern som ska kolla njurarna, hon fick njurbäckeninflammation för att lärarna på skolan inte tyckte det var något bekymmer att "låna" hennes toalett, så att hon efter 8 friska år plötsligt fick 4-5 urinvägsinfektioner förra året utan att de först förstod varför.
Nu har de efter mammans och läkarens tjat bytt lås på toan till ett som bara hon och städ/vaktmästeri kommer åt.
Man måste vara stark för att orka vara sjuk. Jag hoppas vi kan stärka dig lite inemellan.
Tack så mycket lostmoose. Vet att du är en följare och du har stärkt mig mycket genom ditt påhejande.Lostmoose skrev:Även om du tidvis verkar vara ganska bortflummad på diverse mediciner så känns det som att du har omdöme nog att veta vad du lämnar ut och inte.
Man blir ganska skrämd ibland när man läser vad folk lämnar ut till hela världen på facebook.
Edit: jag önskar dig naturligtvis lycka till med nya medicinen, det känns så självklart att man glömmer bort att skriva det
Har följt denna tråden ett tag...
Det är jättesvårt att sätta gränser på vad jag ska skriva och inte. Framför allt nu på kvällen. Trött, lite nere, ensam och lite "skit samma" attityd.
Har faktiskt flera gånger skrivit saker som jag tagit bort direkt efter inlägget skapades eller på morgonen efter. Var för känsligt / jobbigt att lämna ut det för öppen diskussion.
Tråden år numera igång av ett par anledningar.
Min dröm att bli bättre och orka snickra igen
Få lufta mina tankar
Få vara ledsen och arg utan att det går ut över de närmsta
Skriva en form av memoar över mina sista år som dels mina kära kan läsa sedan men också kam ge de som följer den en inblick i ett liv som kanske inte är så långt från deras eget. Men där tyvärr en komet slagit ner och förstört så mycket.
Men kanske är tråden egoistisk. Jag behöver få ut vissa saker. Bubblar i mig. Behöver mala sakerna med er. Kan vara stora saker som en dåligt fungerade vård. Till småsaker som serietips. Men det mest egoistiska är att jag är en person som behöver en klapp på axeln, några som hejar och tänker på mig. Att få alla era lyckönskningar betyder så oändligt mycket. Och det att få prata ut.
Är medlem i ett tokhemlgt forum också. Där ingen vet vem någon är. Alla har nicks och man inte se innehållet i forumet om man inte registrerar sig. Här kan jag ibland lyfta känsligare saker. Men sedan har jag ju fördelen att ha en underbar familj, Pappa och kompisar som jag kan prata med allt om. Och en kurator som jag träffar varann vecka eller vid behov. När jag låg inne nu senast så var hon hos mig varje dag i nästan en timma. Helt underbar. Gått igenom typ. 15 olika kurator och psykologer och denna är den enda som förstår att jag kommer behöva samtala om det ett bra tag framåt. Tillskillnad från övriga som gett mig en kur på säg 5-7 besök. Sedan ska jag vara klar. Detta är inget som pedagogerna vill utan det handlar nog mycket on budgeten. De har inte råd.
Vi i Sverige har rätt att vända sig till villket sjukhus som helst va? Har kontakt med tre olika sjukus. Sus gör alla stora saker. Borås ger mig eftervård när su har platsbrist. Alingsås har hand om mina medicierner samt infusioner. Samt att jag har en direkt kanal in till dem. Kan bli inlagd på runt en timma. Och då har jag ett rum. På su och Borås måste jag gå genom akuten viket har inneburit säker en halv dag innan jag fått rum. Vid det lagom är jag slut.
Tack igen lostmoose. Dina ord betyder mycket.
Mvh Stefan
Tycker att det är bra att du hittat verktyg för att ventilera ut, i alla dess känslolägen som man kan råka ut för.
Det ger också en ärligare bild av vad det handlar om.
Motsats när man läser vissa facebookinlägg hos vänner och det målas upp en bild av att vara så korrekt som möjligt...
En sminkad bild av något som inte existerar.
Ingen är stark hela tiden, förmodligen så är du så van att vara stark att du inte längre tänker på det.
Unna dig att vara svag också. Inte förenat med att ge upp men att våga samla energi mellan stötarna.
Livet är en bergochdalbana och misstänker att i ditt fall så går den betydligt fortare, högre till topparna och djupare till dalarna.
Du slår i lite hårdare i landningarna än vad jag gör. Samtidigt tror jag att du ser saker i vardagen som jag inte ser eller ens tänker på.
Kämpa på i stiltje och storm
Det ger också en ärligare bild av vad det handlar om.
Motsats när man läser vissa facebookinlägg hos vänner och det målas upp en bild av att vara så korrekt som möjligt...
En sminkad bild av något som inte existerar.
Ingen är stark hela tiden, förmodligen så är du så van att vara stark att du inte längre tänker på det.
Unna dig att vara svag också. Inte förenat med att ge upp men att våga samla energi mellan stötarna.
Livet är en bergochdalbana och misstänker att i ditt fall så går den betydligt fortare, högre till topparna och djupare till dalarna.
Du slår i lite hårdare i landningarna än vad jag gör. Samtidigt tror jag att du ser saker i vardagen som jag inte ser eller ens tänker på.
Kämpa på i stiltje och storm
Stefan, Din tråd har betytt och betyder mkt för dig. Det är bra att du ser den som dina memoarer även om jag hoppas och tror att du ska fixa detta elände.
Jag förlorade min pappa till cancerhelvetet när jag var 6 år, Han var då 38 år, Jag har många ggr önskat att få veta hur han upplevde det, vad han kände, vad han funderade på.
Jag kommer aldrig få reda på det, Du har gett din familj den chansen, Nu hoppas jag som sagt att du en dag ska kunna se tillbaka på denna tråden och konstatera att du var riktigt illa ut ett tag men att det faktiskt löste sig.
Ditt livsöde har också fått mig att tänka en del på hur fort livet kan vända, Man kan få cancer, man kan bli överkörd av en bil, Ingen vet hur lång tid man har. Det gäller att ta till vara på tiden och krama sina nära o kära och göra det som känns viktigt för en på riktigt.
Jag upplever det som att även du tar väl tillvara på den tiden du har med din fru och barn.
Ursäkta svamlet, Men tack för tråden Stefan.
Jag förlorade min pappa till cancerhelvetet när jag var 6 år, Han var då 38 år, Jag har många ggr önskat att få veta hur han upplevde det, vad han kände, vad han funderade på.
Jag kommer aldrig få reda på det, Du har gett din familj den chansen, Nu hoppas jag som sagt att du en dag ska kunna se tillbaka på denna tråden och konstatera att du var riktigt illa ut ett tag men att det faktiskt löste sig.
Ditt livsöde har också fått mig att tänka en del på hur fort livet kan vända, Man kan få cancer, man kan bli överkörd av en bil, Ingen vet hur lång tid man har. Det gäller att ta till vara på tiden och krama sina nära o kära och göra det som känns viktigt för en på riktigt.
Jag upplever det som att även du tar väl tillvara på den tiden du har med din fru och barn.
Ursäkta svamlet, Men tack för tråden Stefan.
Jag tror att din tråd och din öppenhet gör att folk som läser den själva kan våga öppna upp sig lite mer. Precis som D09 skriver så lever vi en facebook-status-värld där ingen vågar berätta vad dom egentligen känner utan går omkring med påklistrade leenden även när det är tufft, så jag tror verkligen att din tråd tillför något större här i världen.
Tack. Läst igenom era 3 trådar flera gånger sen de skrevs. Läst dem när jag varit ledsen,
Så glad att ödet gjorde att jag blev medlem här och att min memoar blev i denna formen. Jag är mänligen mot bloggar numera. Hade en block som jag uppdaterade dagligen melln 94-99, Blev mångs sidor kan jag säga. Men det var en blogg bara. En sida där jag beskrev min vardag och andra följde den, lite på distans. (ja, jag har vairt med ett tag. Fanns fakitkst med långt innan <BLINK> togs bort från HTML till allas glädje).
Dinna tråden är ingen blogg. Det är vanlig forumtråd. Ett projekt i slutändan. Mitt liv med cancer. Som andra får följa och sötta i, ställa frågor i, disskutera, och dela med sig. På så sätt blir det något värt att spara. Skillnaden mot ha en vanlig blogg är att denna ligger kvar på forumet. Den kommer alltid dra besköra. Det är trots allt eleände en bra tråd på hur jag byggde mitt underbara biorum. Folk kommer läsa tråden för d et och fastna i era och mina ord om den mörka sidan i tråden. Många har inte behov av att läsa min tråd, men jag tror som ni säger att vissa har ett behov. SJukdomen är så vanlig och många som är i vissa lägen kan säkert relatera till den,
Och här på byggahus får den stanna kvar, Marlen, vill inte ha denna stängd om något skulle hända utan att den får leva vidare, Kanske att min fru kan skriva lite här sedan om hennes liv. Skulle varit en dröm om hon kunnat hitta avlastning som de detta sätt. Som att ha en psykolog 24/7,
Hade jag valt att skriva i ett annat vad ska man kalla det medie? Tex facebook, olika blogtjänster, vår egna blogtjänst, instagram eller vad det må vara så hade uppdateringarna dött med mig. Här är drömmen att den ska leva vidre genom er och andra nya som läser tråden, känner igen sig och behöveer hjälp.
Vet att det är en dröm det här. Risken finns för att tråden kallnar, Men även om den gör det så tror jag att många kan läsa den och vara passiva. Märker på statistken att det är många som följer den som inte sḱriver. Hoppas dessa och ni som stöttar och hjälper även kan fortsätta göra det även när TS är borta
Jag har skrivit, eller faktiskt videofilmat med en fotograf och en journalist i stort sett hela min barndom. Tyvärr blev jag nära nog stum när vi kom till de känsliga bitarna. Fru, bar, förlusten efter mamma 0vh ett litet verbalt testamante. Får ta och skriva detta istället. Inte samma sak som att se mig på bilf. Men jag får göra vad jag kan,
Dags att försöka sova. Tack igen för era fina välgenomtänka ord. Vet att jag säger det ofta. Stöttningen jag får betyder mycket.
Mvh
Stefan
Så glad att ödet gjorde att jag blev medlem här och att min memoar blev i denna formen. Jag är mänligen mot bloggar numera. Hade en block som jag uppdaterade dagligen melln 94-99, Blev mångs sidor kan jag säga. Men det var en blogg bara. En sida där jag beskrev min vardag och andra följde den, lite på distans. (ja, jag har vairt med ett tag. Fanns fakitkst med långt innan <BLINK> togs bort från HTML till allas glädje).
Dinna tråden är ingen blogg. Det är vanlig forumtråd. Ett projekt i slutändan. Mitt liv med cancer. Som andra får följa och sötta i, ställa frågor i, disskutera, och dela med sig. På så sätt blir det något värt att spara. Skillnaden mot ha en vanlig blogg är att denna ligger kvar på forumet. Den kommer alltid dra besköra. Det är trots allt eleände en bra tråd på hur jag byggde mitt underbara biorum. Folk kommer läsa tråden för d et och fastna i era och mina ord om den mörka sidan i tråden. Många har inte behov av att läsa min tråd, men jag tror som ni säger att vissa har ett behov. SJukdomen är så vanlig och många som är i vissa lägen kan säkert relatera till den,
Och här på byggahus får den stanna kvar, Marlen, vill inte ha denna stängd om något skulle hända utan att den får leva vidare, Kanske att min fru kan skriva lite här sedan om hennes liv. Skulle varit en dröm om hon kunnat hitta avlastning som de detta sätt. Som att ha en psykolog 24/7,
Hade jag valt att skriva i ett annat vad ska man kalla det medie? Tex facebook, olika blogtjänster, vår egna blogtjänst, instagram eller vad det må vara så hade uppdateringarna dött med mig. Här är drömmen att den ska leva vidre genom er och andra nya som läser tråden, känner igen sig och behöveer hjälp.
Vet att det är en dröm det här. Risken finns för att tråden kallnar, Men även om den gör det så tror jag att många kan läsa den och vara passiva. Märker på statistken att det är många som följer den som inte sḱriver. Hoppas dessa och ni som stöttar och hjälper även kan fortsätta göra det även när TS är borta
Jag har skrivit, eller faktiskt videofilmat med en fotograf och en journalist i stort sett hela min barndom. Tyvärr blev jag nära nog stum när vi kom till de känsliga bitarna. Fru, bar, förlusten efter mamma 0vh ett litet verbalt testamante. Får ta och skriva detta istället. Inte samma sak som att se mig på bilf. Men jag får göra vad jag kan,
Dags att försöka sova. Tack igen för era fina välgenomtänka ord. Vet att jag säger det ofta. Stöttningen jag får betyder mycket.
Mvh
Stefan