1 077 178 läst · 12 969 svar
1077k läst
13,0k svar
Alla som gillar katter - räck upp en hand!
Maria T
Släktforskare
· Stockholm
· 3 454 inlägg
Maria T
Släktforskare
- Stockholm
- 3 454 inlägg
Skulle kunna skriva nåt om koriander då, att det är älska eller hata och jag tillhör den senare delen som tycker det smakar "tumme ner". Men aj aj aj för klor mot ansikte, inte skoj, och ibland har jag inte vetat vad det är som skrämt Fina Fröken (katter har många smeknamn).kashieda skrev:
Medlem
· Södermanland
· 284 inlägg
Administrator
· Skåne
· 7 891 inlägg
Jag har raderat off topic. Åter till ämnet Alla som gillar katter - räck upp en hand!
/Moderator
/Moderator
Kom hem kl 2 i natt, gick till sängs direkt. Vaknade vid 4-tiden liggandes på rygg med huvudet snett uppåt och en 2 ton svart trasa slängd som en korv över min hals tryckandes mot ansiktet. Kunde knappt andas, så föste bort trasan något med ena handen för att fria luftvägar och lätta på trycket. Trasan, som visade sig vara en katt, rörde inte en fena (tass). Trodde allvarligt talat att katten var död.
Vi låg där orörliga en stund tills min hand började tröttna på att stödja den blytunga lealösa katten. Tog bort handen, och katten låg kvar i samma position, helt orörlig. Magen upp i vädret, tassar spridda överallt och 15 meter lång. Sakta började dock katten pga gravitationen falla tillbaks mot mitt ansikte och jag fick andas kattpäls igen. Föste då bort katten igen från ansiktet. Hur länge vi sedan låg så, och vad som hände sedan, kommer jag inte ihåg, domnade nog bort tills katten behagade röra på sig framåt morgonkvisten. Den var tydligen vid liv trots allt.
Det är inte lätt att vara kattbetjänt.
Vi låg där orörliga en stund tills min hand började tröttna på att stödja den blytunga lealösa katten. Tog bort handen, och katten låg kvar i samma position, helt orörlig. Magen upp i vädret, tassar spridda överallt och 15 meter lång. Sakta började dock katten pga gravitationen falla tillbaks mot mitt ansikte och jag fick andas kattpäls igen. Föste då bort katten igen från ansiktet. Hur länge vi sedan låg så, och vad som hände sedan, kommer jag inte ihåg, domnade nog bort tills katten behagade röra på sig framåt morgonkvisten. Den var tydligen vid liv trots allt.
Det är inte lätt att vara kattbetjänt.