Kan även nämna att jag själv nyligen var med i en arvstvist.
Vi, jag och mina syskon hävdade enligt gällande regler, motparten nått annat.
Tingsrätten tillsatte en boutredningsman.
Utfallet (efter nästan 1 år) blev som vi sagt, med skillnaden att vi alla i boet fick procentuellt dela på en räkning från advokaten på nästan 150.000:- (det blev en kostnad för dödsboet)
Min andel var 6,25% så jag fick ett avdrag för advokaten på runt 9000:-
De som fick 25% av boet, fick ett avdrag på runt 37.000:-
Summarum: De som ville ha allt, fick mindre än de hade rätt till.
Vi, jag och mina syskon hävdade enligt gällande regler, motparten nått annat.
Tingsrätten tillsatte en boutredningsman.
Utfallet (efter nästan 1 år) blev som vi sagt, med skillnaden att vi alla i boet fick procentuellt dela på en räkning från advokaten på nästan 150.000:- (det blev en kostnad för dödsboet)
Min andel var 6,25% så jag fick ett avdrag för advokaten på runt 9000:-
De som fick 25% av boet, fick ett avdrag på runt 37.000:-
Summarum: De som ville ha allt, fick mindre än de hade rätt till.
Vid en bodelning av ett samboförhållande så utgår man från att gemensam egendom ska värderas och därefter fördelas vid dödsfall eller separation.
Gemensam egendom är allt som köpts eller nyttjats gemensamt. Exempelvis en bostad som köpts av ena parten men med syfte att nyttjas av båda ägs av båda.
Dock kan man skriva samboavtal som tydliggör vad som är gemensam respektive enskild egendom.
Beklagar din fars situation
Gemensam egendom är allt som köpts eller nyttjats gemensamt. Exempelvis en bostad som köpts av ena parten men med syfte att nyttjas av båda ägs av båda.
Dock kan man skriva samboavtal som tydliggör vad som är gemensam respektive enskild egendom.
Beklagar din fars situation
Detta kan vara något för er att kolla upp.L Lolle333 skrev:
https://www.begr-byra.se/särkullbarn-kan-gå-miste-om-arv
”Tvärtemot vad många tror kan särkullbarn gå miste om hela arvet. Det räcker med några ord i testamentet. Därför gäller det att bevaka sina rättigheter när föräldrarna dör.
Vanligtvis betraktas särkullbarn som något besvärligt som ställer till ekonomisk oreda när föräldern som är omgift eller har en ny sambo dör. För att begränsa den ekonomiska "skadan" skriver föräldern och den nya partnern testamente eller tecknar en försäkring.
Men eftersom särkullbarnet alltid har rätt till minst halva sitt arv, det som kallas laglotten, känner sig de flesta särkullbarn rätt trygga trots allt. Vad de inte känner till är att särkullbarn ändå, trots rätten till laglotten, kan bli blåsta på hela arvet. Så här kan det gå till:
Föräldern till särkullbarnet skriver ett testamente där det står att den nya partnern ska ärva allt. Kanske tycker man att det är nödvändigt för att den nya partnern inte ska behöva flytta från huset när föräldern dör och särkullbarnet vill få ut sitt arv.
Gör särkullbarnet inget åt testamentet riskerar han eller hon att bli arvlös. Då spelar det ingen roll att särkullbarnet har rätt till laglotten. Den ska barnet få ut på en gång, om det vill det.
Barnet måste nämligen bevaka sina rättigheter för att få ut sina pengar. Men eftersom ingen automatiskt upplyser särkullbarnet om dess rättigheter är det lätt att missa.
När någon dör får dessutom vem som helst vara bouppteckningsman, man behöver inte vara juridiskt kunnig. Därför är det inte ens säkert att särkullbarnen underrättas om dödsfallet. Och även om särkullbarnen kommer till bouppteckningen och får läsa testamentet som missgynnar dem vet inte alla vad de ska göra.
- Om du vill ha laglotten och också får ut den underkänner du testamentet genom att bara ta del av testamentet. Annars har du sex månader på dig att väcka talan i domstol. Vill du däremot inte ha laglotten godkänner du testamentet och avsäger dig därmed rätten till laglott, säger Håkan Fälth, jurist på Föreningssparbanken och DN:s expert på familjejuridik.
Kräver du inte laglotten kan den efterlevande göra vad den vill med arvet. Sätta sprätt på det och till och med testamentera bort det - om det står att egendomen ärvs med full äganderätt.
Står det i stället att egendomen ärvs med fri förfoganderätt kan den efterlevande fortfarande leva upp pengarna men inte testamentera bort dem. Men det hjälper inte dig som är särkullbarn. Finns det något kvar när den efterlevande dör har du ändå inte rätt till din del eftersom du inte begärt laglotten.
Det finns i dag en tioårig preskriptionstid för bouppteckningar. Det gör att en arvinge som av någon anledning glömts bort kan kräva sin rätt i efterhand.
Men i vissa fall, för barn som är födda utom äktenskapet före 1970 där inte faderskapet är fastställt, är preskriptionstiden bara tre månader.
Bouppteckningen får rivas upp om nya arvingar upptäcks. Har arvet redan skiftats kan den som ärvt bli skyldig att dela med sig till den nya arvingen.”
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 641 inlägg
Synnerligen osnyggt att klippa in en hel tidningsartikel utan att ens säga var det kommer ifrån.J Juthstrand skrev:
Jag trodde länken kom med, det var min mening. Men tack för hinten
Redigerat av moderator:
Renoveringsnovis
· Dalarna
· 3 175 inlägg
Jag ska erkänna att jag allt som oftast inte tar illa vid mig, men att ni syskon tror att ni gör gott för att uppfylla hans önskan är sannolikt helt galet. Uppenbarligen finns barnet kvar i tankarna.
Min far valde att ha mig varannan helg när jag när jag var 6 år. Sedan blev det längre och längre mellan gångerna. Sen jag var 14 år har vi inte haft en riktigt relation och senast jag såg han var för ca 15 år sen.
Skulle mina halvsyskon resonera som du skulle jag bli oerhört ledsen. Arvet skulle jag påstå är det sista tecknet på att jag var värd något - om det så vore ett brev med texten förlåt och 50-lapp.
Kortfattat kan man aldrig välja bort sitt barn. Hur kul tror du det är att gå genom livet utan pappa - men med vetskapen att han lever och mår bra med sin nya familj? Det slutar aldrig gnaga.
Min far valde att ha mig varannan helg när jag när jag var 6 år. Sedan blev det längre och längre mellan gångerna. Sen jag var 14 år har vi inte haft en riktigt relation och senast jag såg han var för ca 15 år sen.
Skulle mina halvsyskon resonera som du skulle jag bli oerhört ledsen. Arvet skulle jag påstå är det sista tecknet på att jag var värd något - om det så vore ett brev med texten förlåt och 50-lapp.
Kortfattat kan man aldrig välja bort sitt barn. Hur kul tror du det är att gå genom livet utan pappa - men med vetskapen att han lever och mår bra med sin nya familj? Det slutar aldrig gnaga.
Gifta par ärver varandra och gemensamma barn får vänta tills båda föräldrarna är avlidna. Undantag är särkullbarn som har rätt att få ut sitt arv utan att vänta på att maken/hustrun avlider.
Om det finns ett testamente som reglerar den avlidnes önskemål att särkullbarnet inte skall ärva återstår laglotten som inte kan testamenteras bort.
Det är inte vackert TS det du skriver, ett barn är alltid oskyldigt och därför har lagstiftningen klargjort vad som bör gälla. När inte föräldern är beredd att ta sitt ansvar går samhället in och reglerar den moral som inte alla är bärare av.
Att försöka manipulera systemet fungerar inte, alla transaktioner är synliga.
Om det finns ett testamente som reglerar den avlidnes önskemål att särkullbarnet inte skall ärva återstår laglotten som inte kan testamenteras bort.
Det är inte vackert TS det du skriver, ett barn är alltid oskyldigt och därför har lagstiftningen klargjort vad som bör gälla. När inte föräldern är beredd att ta sitt ansvar går samhället in och reglerar den moral som inte alla är bärare av.
Att försöka manipulera systemet fungerar inte, alla transaktioner är synliga.
Det här med arv ska jag egentligen inte skriva om, det är en av dom mest hatade saker man kan skriva och ge råd inom.L Lolle333 skrev:
Men självklart finns det vägar förbi, börja med att , (även fast dom är gifta äger var och en sin egendom och "egna skulder".)
Som du skriver har dina föräldrar alltid sett till att hans tillgångar varit skrivna på mamman, så dessa går inte till särkullbarnet, men däremot räknas skulderna din pappa har in i särkullbarns arvsrätt. kombinera sedan med testamente , så kommer ni minimera arvet., sedan hur ni ska gå till väga exakt vågar jag inte skriva, då detta är så känsliga ämnen.
Men tror dom flesta med kunskap förstår vilka vägar jag pratar om.
Det är korrekt att ditt halvsyskon har rätt till en tolftedel och, om inget testamente skrivs, en sjättedel.L Lolle333 skrev:
Och på tal om det moraliska är det ju lite lustigt att nämna moral och samtidigt i samma tråd fråga efter sätt att minimera ditt halvsyskons laglott.
Om jag vore ditt halvsyskon skulle jag bli rätt ledsen att läsa den här tråden.
Har själv en halvsyster jag inte visste om förrän vid bouppteckningen efter min fars död. Jag kontaktade henne, även om hon inte hade laglig rätt till något då hon blev bortadopterad som bebis, och frågade om hon ville ha något efter vår far. Hon tackade nej, då hon har sin adoptivfar, men blev ändå glad att jag tog kontakt.
Så mitt råd är att du kontaktar ditt halvsyskon och hör efter om han eller hon överhuvudtaget vill ha något efter er far. Vill han eller hon inte veta av dig, er far och er familj finns möjligheten för honom eller henne att avsäga sig sitt arv, eller rättare sagt sin laglott.
Redigerat:
Har skrivit tidigare på en annan sida hur man begränsar arv till särkullbarn, samtals ämnet blev het och hatad , fast jag bara bevisa hur man begränsar arvet , så ts frågar om det går, jag svarar att det går, men dom måste lista ut själva vilka vägar man ska gå, som om pappan lånar pengar av sina syskon, om pappan har syskon vid livet så säja, ska denna kvitteras vid hans bortgång? då skulden inte gäller hans fru. bara för ännu ett exempel.H Husgubbe skrev:
Nu är det lättare om hennes föräldrar bott i hus, då hade dom kunnat skriva att mamman ärver med fulläganderätt , nu medans han är vid livet registreras huset som enskild egendom på mamman, osv... men en annan väg hur man begränsar arv.