Fast hantverk och arkitektur är väl separerat i två olika yrkesfack?Claes Sörmland skrev:
Sen har arkitekturen på egna hem aldrig varit speciellt påkostat - snarare att husen skulle vara enkelt och billigt för en ny grupp människor (jämfört med tidigare).
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 473 inlägg
Jag trodde rostfritt först blev allmänt spritt bland konsumenter när ett antal produktionsprocesser på 50- och 60-talen gjorde det till ett billigare material. Det är även vad engelska Wikipedia anger.
Huset jag växte upp i, ett sekelskifteshus i Nationalromantisk stil från förra sekelskiftet, fint tillbyggt men med moderniserat kök vid mitten av 1940-talet hade rostfri diskbänk. En rejäl rackare i kraftig plåt. Outslitlig, men den hamnade tyvärr på tippen efter försäljningen 2014, när såväl interiör som exteriör och trädgård moderniserades och förvanskades med hjälp av dagens skitmaterial, okunnighet och fula instagramtrender.
Varför kan inte folk som vill bo i moderna miljöer köpa moderna hus istället för att totalkvadda de förhållandevis få välbevarade antika hus vi har?
Jag bodde en gång i tiden i en lägenhet med byggår 1947 och där var det rostfri diskbänk (original liksom resten av köket). I den BRF var det flera hus som var byggda efter varandra och detta var det sista så de tidigare hade byggår -45 eller -46, men jag tror nog att även de hade samma köksinredning.
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 473 inlägg
Har faktiskt hus med kök från 40-talets slut som hade diskbänk i rostfritt. Men endast en ho, för liten o s v så vi var tvungna att byta ut den där 2005.
Det finns historisk information om rostfritt stål.
https://www.azom.com/article.aspx?ArticleID=8307
Anger 1935 som startskott för kommersiell tillverkning av diskbänkar i rostfritt
https://www.rostfrittisverige.se/rostfri-historia/
har en annons från 1928 där reklam för rostfri diskbänkplåt. Hur de fäste baljan till bänkplåten nämns inte, men tror inte att de fixade svetsning i rostfritt de första åren.
https://www.azom.com/article.aspx?ArticleID=8307
Anger 1935 som startskott för kommersiell tillverkning av diskbänkar i rostfritt
https://www.rostfrittisverige.se/rostfri-historia/
har en annons från 1928 där reklam för rostfri diskbänkplåt. Hur de fäste baljan till bänkplåten nämns inte, men tror inte att de fixade svetsning i rostfritt de första åren.
De fixade säkert att svetsa rostfritt med gassvets på 20-talet.arneri68 skrev:
Min morfar bodde fram till 90-talet i en 20-talsvilla i Enskede.
De köpte huset av familjen som hade bott där sedan det byggdes. Och inga renoveringar av boytan gjordes någonsin förutom ommålning av vardagsrummet till orange och badrummet på övervåningen uppdaterades någon gång på 40-50-talet.
Gaspannan byttes mot elpanna etc.
Och köket var utrustat med rostfri diskbänk.
Det här med diskbänkarna är förvisso ett sidospår, men det fick mig att söka på firmanamnet på en av mina tidigare arbetsgivare som jag vet var tidiga med att arbeta med rostfritt. Någonstans vill jag minnas att det stod 1919 i firmans logotyp. Nu hittade jag inte logotypen, men väl en bild på tillverkning av rostfria diskbänkar på företaget år 1935.
https://digitaltmuseum.se/011013948...geri-vastra-jarnvagsgatan-svartbacken-uppsala
I mångt och mycket så gör de exakt samma moment som jag gjorde när jag tillverkade diskbänkar 60 år senare, och med i princip samma maskiner. På samma företag, dock inte på samma plats.
Mannen till vänster i bild håller på och förbereder att svetsa fast en ho i en rostfri plåt. Hoarna köptes färdiga. Bänkskivan bockades och hörnen svetsades. Sedan klöpp man hål för hon, med god marginal som ni ser i bilden. Hon svetsades med svetsmetoden motståndssvetsning i maskinen ni ser i framkant till höger. Här har de en automatisk punktsvets. Den ersattes på 1940-talet av en liknande, men betydligt större punktsvets, som jag använde fortfarande 1999. Dock inte till diskbänkar. Då använde vi sömsvetsning istället. Svetsmetoden är i grunden den samma, men sömsvetsen är tystare och lättare att köra.
Mannen till höger håller på och slipar ut svetsfogarna mellan ho och bänkskiva. Maskinen han använder har en motorenhet på golvet och en grov, böjlig axel upp till slipspindeln han håller i. Slipskivan ser ut att vara av typen limskiva. Dvs en slipskiva man gjorde och formade själv genom att blanda ett lim med slipmaterial och gjuta en skiva med önskad form. Sådana använde vi också fortfarande på 90-talet. Momentet att slipa loss strimlan av plåt som "blev till övers" in mot hon utan att slipa genom svetsfogen är väldigt svårt och kräver gott handlag. Även om limskivorna och böjaxelmaskinerna kändes antika så tror jag inte något modernare slipmateriel hade gjort jobbet bättre.
Kul att en 90 år gammal bild kan kasta en 30 år tillbaka i tiden.
https://digitaltmuseum.se/011013948...geri-vastra-jarnvagsgatan-svartbacken-uppsala
I mångt och mycket så gör de exakt samma moment som jag gjorde när jag tillverkade diskbänkar 60 år senare, och med i princip samma maskiner. På samma företag, dock inte på samma plats.
Mannen till vänster i bild håller på och förbereder att svetsa fast en ho i en rostfri plåt. Hoarna köptes färdiga. Bänkskivan bockades och hörnen svetsades. Sedan klöpp man hål för hon, med god marginal som ni ser i bilden. Hon svetsades med svetsmetoden motståndssvetsning i maskinen ni ser i framkant till höger. Här har de en automatisk punktsvets. Den ersattes på 1940-talet av en liknande, men betydligt större punktsvets, som jag använde fortfarande 1999. Dock inte till diskbänkar. Då använde vi sömsvetsning istället. Svetsmetoden är i grunden den samma, men sömsvetsen är tystare och lättare att köra.
Mannen till höger håller på och slipar ut svetsfogarna mellan ho och bänkskiva. Maskinen han använder har en motorenhet på golvet och en grov, böjlig axel upp till slipspindeln han håller i. Slipskivan ser ut att vara av typen limskiva. Dvs en slipskiva man gjorde och formade själv genom att blanda ett lim med slipmaterial och gjuta en skiva med önskad form. Sådana använde vi också fortfarande på 90-talet. Momentet att slipa loss strimlan av plåt som "blev till övers" in mot hon utan att slipa genom svetsfogen är väldigt svårt och kräver gott handlag. Även om limskivorna och böjaxelmaskinerna kändes antika så tror jag inte något modernare slipmateriel hade gjort jobbet bättre.
Kul att en 90 år gammal bild kan kasta en 30 år tillbaka i tiden.
I huset i östra Jämtland som min mamma är uppvuxen i och där även jag tillbringade stor del av min barndom var en av bänkarna i köket belagd med zinkplåt. Diskade gjorde man i balja. Det fanns varken vatten eller avlopp indraget. (Så länge mina morföräldrar bodde kvar till mitten av 80-talet fortsatte det att vara så.)
Huset ansågs mycket modernt när det byggdes jämfört med de äldre timmerhusen i byn. Med sin fyrdelade bottenvåning, rymliga skafferi i köket och värmepanna i köket med rör för värme till alla rum var det en nymodighet. (Hur det var med värmen i lägenheten på ovanvåningen minns jag inte riktigt för där fick vi egentligen inte vara. Där bodde husets ägarinna i två rum, plus möblerad kattvind med attikafönster på jämtländskt vis.
Huset har betydligt enklare byggnadsstil än alla hus i artikeln - korsbyggt sadeltak med rakt takfall, tredelade fönsterbågar (lösa innanfönster) på bottenvåningen. Jag tror att det var tvådelade bågar på ovanvåningen men blir osäker det kan varit tredelade bågar där också. Verandan var centralt placerad på fasaden. När jag var barn var fasaden försedd med ljusgul plastfärg (vita fönster och vit veranda) som lossnade i stora sjok men när mamma var liten var det omålat i original. En modern uthuslänga rymde dasset (där det hängde en vargpäls som jag var rädd för när det var mörkt) vedbod och förråd. Mormor tvättade på sommarhalvåret i en modern tvättgryta med termometer och lock som stod vid sjön, och på vintern skickade hon bort tvätten. Jag badade i ett zinkbadkar i köket (vilket var väldigt mysigt när mormor fyllde på med varmt vatten från kanna) och på sommaren i sjön.
Mat förvarades i källaren, med lucka i golvet, ingång från farstun, eller i skafferiet i köket.
Så kunde också 20-talshus vara i Sverige.
Huset ansågs mycket modernt när det byggdes jämfört med de äldre timmerhusen i byn. Med sin fyrdelade bottenvåning, rymliga skafferi i köket och värmepanna i köket med rör för värme till alla rum var det en nymodighet. (Hur det var med värmen i lägenheten på ovanvåningen minns jag inte riktigt för där fick vi egentligen inte vara. Där bodde husets ägarinna i två rum, plus möblerad kattvind med attikafönster på jämtländskt vis.
Huset har betydligt enklare byggnadsstil än alla hus i artikeln - korsbyggt sadeltak med rakt takfall, tredelade fönsterbågar (lösa innanfönster) på bottenvåningen. Jag tror att det var tvådelade bågar på ovanvåningen men blir osäker det kan varit tredelade bågar där också. Verandan var centralt placerad på fasaden. När jag var barn var fasaden försedd med ljusgul plastfärg (vita fönster och vit veranda) som lossnade i stora sjok men när mamma var liten var det omålat i original. En modern uthuslänga rymde dasset (där det hängde en vargpäls som jag var rädd för när det var mörkt) vedbod och förråd. Mormor tvättade på sommarhalvåret i en modern tvättgryta med termometer och lock som stod vid sjön, och på vintern skickade hon bort tvätten. Jag badade i ett zinkbadkar i köket (vilket var väldigt mysigt när mormor fyllde på med varmt vatten från kanna) och på sommaren i sjön.
Mat förvarades i källaren, med lucka i golvet, ingång från farstun, eller i skafferiet i köket.
Så kunde också 20-talshus vara i Sverige.
