69 931 läst · 519 svar
70k läst
519 svar
Lås som är skyddade mot ”syraangrepp”
självklart bara ett komplement men det kommer inte in nån när det står en hund och skäller och man sover bra (vet vad ni menar med hangar hundar jag var hundförare på Muskö basen där dom hade spår, skydds ,hangar hundar)O skrev:Det hjälper inte ett dyft med en hund. Att ha en hund ensam i en lägenhet fungerar bara kortare perioder. Och kräver att hunden låter vid rätt tillfälle. Samt att hunden alltid är hemma. Dvs inga promenader.
Ett larm som avger hundskall direkt någon är utanför dörren/rör dörren är nog ingen dum idé alls.
Naturligtvis. Men ett effektivt inbrottsskydd måste fungera dygnet runt året om. Det gör inte en hund.SWEBMA skrev:
Kanske, men det vet man inte. Det finns de tjuvar som tycker om, kan hantera och stjäla hundar...SWEBMA skrev:
Dessutom kan hunden komma ut när dörren öppnas.
Bra då vet du oxo att dessa hangarhundar inte var livsfarliga. Avsikten med dem var aldrig att döda inkräktare. Det räcker gott att hålla fast inkräktaren till basens personal kan ta över. Att förhöra en inkräktare är däremot mycket värdefullt. Det är enklare med en levande inkräktare.SWEBMA skrev:
Sedan har man som hundägare ett absolut ansvar för sin hund. Så om hunden skadar inkräktaren kan det bli väldigt dyrt. Och resultera i att man hamnar i fängelse.
Förslaget att ha en livsfarlig hund som inbrottsskydd vänder jag mig mot
P pmd skrev:
Så länge dörren är stängd funkar vilken skällande/morrande hund som helst lika bra. Då tillför livsfarlighet inte ett dyft. Enda gången det gör skillnad med en livsfarlig hund är när hunden anfaller.P pmd skrev:
Hunden får medalj för rådigt ingripandeAlfredo skrev:
https://phaleristica.com/tag/polisens-medborgarmedalj/
Hangar hundarna larmade via microfon till övervakning men det var bara vissa hundförare som fick ta hand om dessa så vem som helst kunde inte gå fram till domO skrev:Naturligtvis. Men ett effektivt inbrottsskydd måste fungera dygnet runt året om. Det gör inte en hund.
Kanske, men det vet man inte. Det finns de tjuvar som tycker om, kan hantera och stjäla hundar...
Dessutom kan hunden komma ut när dörren öppnas.
Bra då vet du oxo att dessa hangarhundar inte var livsfarliga. Avsikten med dem var aldrig att döda inkräktare. Det räcker gott att hålla fast inkräktaren till basens personal kan ta över. Att förhöra en inkräktare är däremot mycket värdefullt. Det är enklare med en levande inkräktare.
Sedan har man som hundägare ett absolut ansvar för sin hund. Så om hunden skadar inkräktaren kan det bli väldigt dyrt. Och resultera i att man hamnar i fängelse.
Förslaget att ha en livsfarlig hund som inbrottsskydd vänder jag mig mot
Så länge dörren är stängd funkar vilken skällande/morrande hund som helst lika bra. Då tillför livsfarlighet inte ett dyft. Enda gången det gör skillnad med en livsfarlig hund är när hunden anfaller.
På F17 (vi pratar 1980-tal och kalla kriget) hade vi 2 sorters hundar - bevakningshundar/skyddshundar som var polishundtränade och typiskt väktar-rolls hund och var tränade att skydda hundföraren vid angrepp - några av bevakningshundarna var också rätt bra på spårning och användes även för sådant - detta var under ubåtsincidenterna innan U137 gick upp på grund kort efter jag hade muckat, och så hade vi hangarhundarna - de sistnämnda hanterades som osäkrad K-pist med dubbel strypkoppling och med munskydd som skulle vara påsatta så fort de var utanför sina burar.SWEBMA skrev:
Det tog en viss tid (typ en månad) med daglig skötsel och rastning väldigt rutinmässigt så att de kände igen dofterna i den som höll i kopplet och förknippa det men något positivt (som mat, rastning...) innan man hade mod att gå in i burarna och sätta på koppel och munskydd själv - och det var enkom för att man var personen som kom med maten och var ute och rastade dem, inget man tittade i ögonen på sådant sätt att den fans en antydan att man ville utmana dem och inget man vände ryggen till. - den första hunden jag skulle gå in själv först - en sak i 50-kilosklassen bara muskler och sätta på munskydd och koppel på - som visade sig att det var den som alla var mest nervösa för i hundgården - klev fram lojt och tryckte nose rakt upp i grenen, nosade några djupa andetag och sedan ville bli klappad och kliad och mentalt trodde jag skulle bli enuck i just det momenet - efter det hade jag aldrig bekymmer med den och blev lite av 'min' hund i resternande värnpliktstiden - men den var faan cool - stor as, dödskallar i blicken av modell att om du utmanar mig så dör du, och med en pondus som gjorde att den inte tyckte att den behövde skälla - den var störst, bäst och vackrast enlig sig själv och det hela vägen in i själen... och undrar om det inte också var så i hundgården...
Rastningen var också väldigt noga med ordningsföljden, Antingen den hunden ovan nämda först då det inte tycke att det behöver besvära sig med dem då den tyckte sig vara bäst ändå och mest ville bara jaga pisställen att pinka på efter rastvägen (dom granarna var välgödda...), den andra alternativet en hund som bara spanar efter kottar som om det vore bytesdjur och försökte äta upp dem genom munskyddat - resten i turordningen försökte komma fatt hunden framför med styrkan av en lokomotiv i dragkraft - man blev snabbt stark i ryggen och massor av nya lågskor från förråd med lädersulor slets ut, typisk ett par per 14 dagar och tygförrådet var jätteglad för nu kunde man sy dit gummisulor på dem, och det var under rastningen som var hundarnas sätt att kolla vem som höll i kopplet i avseende stryka och vande sig vid personens doft och ljud, men i övrigt sket rätt mycket vem som höll i kopplet då det var viktigare att komma ifatt hunden framför och bevisa att jag är i toppen i hackordningen...
Det var så en ny beväring introducerades till hangarhunden utan att den hoppade på denna...
Hangarhundarna var de hundar i fodervärdsfamiljerna som satte sig själv högst upp i hackordningen inom familjen med familjemedlemmarna krypande efter väggarna ungefär och alternativen till att bli hangarhundar vara att avlivas.
Hur var hangarhundarna i övrigt - ja lite som lite förvuxna valpar och ganska OK så länge man var i deras favör - typ, man biter inte i den som ger maten ungefär och är man snäll så kanske man får lite godis - ungefär så och efter ett halvår var man ganska polare med dem - förutom att man inte litade på dem.
Och nej rollen som hundförare var inget man sökte till utan tombolasnurran som kallas (värn)pliktsverket tilldelade uppgiften till en vare sig man ville eller inte... och jag är en kattmänniska...
Redigerat:
Eftersom du har orkat läsa ända hit så har du väl inget liv heller ;-) - själv har jag semester än så länge.G goerana skrev:
Alla garvade forumbesökare vet att efter ca 2 sidor in i tråden så är det mesta i trådens ämne redan avhandlat och allt efter det är bara diskussioner som divergerar allt längre bort i alla möjliga riktningar - och gilla man inte det så kan man sluta att läsa tråden efter ca 2 sidor så slipper man se det...
Sedan har det i olika perioder upprepande försöks sedan mitten av 1990-talet med 'ordningspoliser' som försöker styra upp i forum och tidigare news på sådana saker som 'offtopic' - det brukar kort efter detta börja eka tomt på sådana forum då folk inte trivs där längre och är rena döden för en forumägare och kanske dess eventuella intäkter...
Oavsett vad man gillar eller ogillar med 'off topic' som grena ut sig från en tråd där huvuddelen av huvudrubrikens problem redan är avklarar så är dessa off-topic trådarna viktiga även om alla inte håller med och som gör att folk söker tillbaka till forumet och håller liv i det.