52 861 läst · 140 svar
53k läst
140 svar
Hur spåra pengar vid bodelning mellan makar?
Håller med till fullo,Nötegårdsgubben skrev:Att barn från tidigare äktenskap blir blåsta vid arvsskiften är tyvärr inget ovanligt. Man behöver väl vara lite mer förslagen än vad exemplet här visar, men att det emellanåt försöks är det ändå ett tydligt exempel på.
I TS fall med skilsmässa kan man befara samma sak, att ena parten försöker blåsa den andra. Att granska tidigare års deklarationer kan vara ett sätt att se banktillgodohavanden och ISK-pengar, vilket väl är de vanligaste sparformerna. Redovisas inte rimliga belopp utifrån en baklängesberäkning där är det nog läge att ta hjälp om det rör sig om större belopp.
Det har inte framkommit vare sig hur länge de varit gifta, dvs giftorättsgods kontra enskildegendom.
Inte heller storleken på den påstådda summan som inte redovisas.
Det som TS sagt är att de är i övrigt är överens.
Jag tycker att TS ska släppa det eventuella kontot där det finns enligt TS inte redovisade tillgångar.
Men vist beroende storleken på tillgodohavandet på det utpekade kontot kan det vara värt att strida för, vad vet jag.
Vi vet för lite, du föreslår ett ISK, men vad fanns på ISK innan giftermålet? Vi vet inte!
Är det ett ISK? Vi vet inte.
Finns det gemensamma barn? Vi vet inte
Vilka inkomstskillnader är det mellan TS och tidigare maka? Vi vet inte.
Om TS+föredetta maka är som de flesta här inte ägare till ett företag som omsätter miljarder utan är vad vi kan kalla medelsvensson, vilken summa kan då finnas på ett eventuellt ISK?
Fortfarande enligt mig, borde TS släppa det hela och gå vidare.
De är överens till den större delen 99%, bättre än de flesta som separerar. Snubbla inte på mållinjen.
TS borde svälja förtretet och eventuella känslor av orättvisa.
Ingen separation är lycklig och har någon vinnare, att den ena parten bara går ur med alla trumf på handen förekommer inte.
Förstår precis vad du upplevt. Familjerätten har stora brister och svagheter vad gäller skilsmässa och bodelning. Har precis gått igenom en med alla ingredienser av kvarsittningsrätt, förhalning, obstruktion och undanhållande av information av kapital. För att inte tala om värdering av huset. Exet har dessutom under åren utvecklat psykiska besvär, diagnos bipolär. Bodelningsförrättare ville jag undvika eftersom jag då skulle tappa den kontroll av processen jag trots allt hade.K Kasken skrev:Jag har genomgått skilsmässa med bodelningsförrättare.
Parterna delar arvodet 50/50, minns inte på kronan, men det handlade om runt 10.000:- var för en genomsnittlig Svensson skilsmässa. För 5år sen.
Jag upplevde inte att bodelningsförrättaren gjorde ett skit för att vara helt ärlig, men han lyckades iaf få oss i mål. Problemet i mitt fall var att min motpart helt vägrade medverka i processen, hon var i nån form av chock och hade led av någon form av psykisk ohälsa.....
Jag hade en del kapital i form av pensionssparande, fondsparande och kontant, handen på hjärtat så redovisade jag allt när jag ombads göra så, men jag upplevde aldrig att det skulle varit några som helst problem att "glömma" nått konto här o där..... De uppgifter som togs upp i bodelningen och lottläggningen var de som jag försedde bodelningsförrättaren med.
Mycket tid lades på bla problematiken hur en halvgammal och renoverad entusiastbil skulle värderas.
Det jag tog med mig från den total upplevelsen är att hela processen är rena rama vilda western, totalt kaos som inte är uppstyrt av någon eller något, den som vill kan förhala det hela med år......
Att vi efter detta gick en vända till hos tinget för att reda ut allt kring barnen är en historia för sig.....
Det som skulle kunna tagit 2-3 mån tog ca 6 mån. Det blev ok för mig till slut. Många har det mycket värre med lååånga utdragna, kostsamma och tärande processer.
En reflektion till att faktiskt ta in hjälp är att slippa gå och grubbla till man dör om ”Anita” eller ”Roland” har blåst alla de andra. Kan vara värt mycket för hälsan. Att bli en bitter jävel resten av livet är förstås inget man tänkt göra men startar man en tråd om detta kanske det är en lite risk att man grubblar på detta mer än nödvändigt.
Viktigt att släppa detta, i något läge, och gå vidare i livet.
Viktigt att släppa detta, i något läge, och gå vidare i livet.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 679 inlägg
Man kan ju sikta på att lösa problemet istället för att ge upp på förhand annars. Att utan vidare vika sig för kriminalitet är inte något eftersträvansvärt.
Fairlane
Medlem
· Stockholms Län
· 12 814 inlägg
Fairlane
Medlem
- Stockholms Län
- 12 814 inlägg
Är du säker på att du pratar om det ämne som TS lyfte? TS säger att det rör en bekant, så att TS + maka ska enas är väl inte relevant? Var hittar du information om att de separerade är överens bortsett från ett konto?D Danne824 skrev:Håller med till fullo,
Det har inte framkommit vare sig hur länge de varit gifta, dvs giftorättsgods kontra enskildegendom.
Inte heller storleken på den påstådda summan som inte redovisas.
Det som TS sagt är att de är i övrigt är överens.
Jag tycker att TS ska släppa det eventuella kontot där det finns enligt TS inte redovisade tillgångar.
Men vist beroende storleken på tillgodohavandet på det utpekade kontot kan det vara värt att strida för, vad vet jag.
Vi vet för lite, du föreslår ett ISK, men vad fanns på ISK innan giftermålet? Vi vet inte!
Är det ett ISK? Vi vet inte.
Finns det gemensamma barn? Vi vet inte
Vilka inkomstskillnader är det mellan TS och tidigare maka? Vi vet inte.
Om TS+föredetta maka är som de flesta här inte ägare till ett företag som omsätter miljarder utan är vad vi kan kalla medelsvensson, vilken summa kan då finnas på ett eventuellt ISK?
Fortfarande enligt mig, borde TS släppa det hela och gå vidare.
De är överens till den större delen 99%, bättre än de flesta som separerar. Snubbla inte på mållinjen.
TS borde svälja förtretet och eventuella känslor av orättvisa.
Ingen separation är lycklig och har någon vinnare, att den ena parten bara går ur med alla trumf på handen förekommer inte.
Sånt här är väl anledningen varför man ska ha äktenskapsförord. Fast det framgår ju inte om TS fall rör gifta eller sambos.🤔
Moderator
· Stockholm
· 52 457 inlägg
Har sett för många skilsmässor när det blir tjafs om värdering om just entusiastfordon. När vi gifter oss kommer jag ha entusiastfordon och verktyg som enskild egendom.K Kasken skrev:
- Bilen är värd 200 tusen. Det ser jag på Blocket.
- Aldrig! Den är rostig och nedplockad i lådor.
Hopplöst svårt att hitta ett rättvist värde på entusiastfordon, djur eller annan unik hobbyegendom.Z ZipLock skrev:
Ska det värderas till summan som plöjts ner i projektet? Ska det värderas till försäljningsvärde i befintligt skick på öppna marknaden? Eller ska det värderas till nostalgivärdet eller emotionella värdet?
Det sistnämnda är användbart att förhålla sig till om man vill skada sin motpart så mycket som möjligt snarare än hitta en lösning som är så fördelaktig för alla som möjligt.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 679 inlägg
Nej, inte alls.K kabelkaparen skrev:
Ja.K kabelkaparen skrev:
Grundregeln vid bodelning är att var och en tar sina saker. Är de väldigt olika mycket värda justerar man det med pengar eller lägre affektivt värderad egendom.
Har den ena parten en kär ägodel ska alltså inte den andra kunna utpressa denna med en icke marknadsmässig värdering.
Har man gemensam egendom som båda har känslor för är det förstås svårare.
I teorin har du rätt. I praktiken kan man ställa till med mycket jävelskap genom att tvista om svårvärderat gemensamt lösöre. I synnerhet om man är beredd att erbjuda ett överdrivet högt värde för ett föremål den andra har känslomässiga band till, och på så sätt hindra den andra att få med sig föremålet med rimlig värdering.Nötegårdsgubben skrev:Nej, inte alls.
Ja.
Grundregeln vid bodelning är att var och en tar sina saker. Är de väldigt olika mycket värda justerar man det med pengar eller lägre affektivt värderad egendom.
Har den ena parten en kär ägodel ska alltså inte den andra kunna utpressa denna med en icke marknadsmässig värdering.
Har man gemensam egendom som båda har känslor för är det förstås svårare.
Det finns också goda möjligheter att tvista om vad som är gemensamt lösöre. Även om veteranbilen är registrerad på frun kan maken ha samäganderätt. Den fem år gamla raskatten är ofta ännu svårare att hävda som enskild egendom, även om det internt i förhållandet varit uppenbart vems den är.
Ju mer man själv är beredd att offra desto mer kan man ställa till det för den andra.
Teorin är relativt ren och enkel, praktiken ofta smutsig och komplicerad.
Ah, påminner om en bekant som hamnade i en riktigt grisig skilsmässa, där exet utnyttjade det faktum att hon hade avsevärt högre inkomst än honom för att dra ut processen så länge som möjligt och göra den så dyr det bara gick i advokatarvoden. Detta för att försöka pressa honom till att gå med på att hon skulle ha ensam vårdnad om barnen. Enligt honom betalade han i slutändan nästan en halv mille för att få fortsätta träffa sina barn.K Kasken skrev: