Två saker kan man ju ta med sig från den här tråden iaf.
1 - Gift dig inte
2 - Håll isär era ekonomier och skriv samboavtal
1 - Gift dig inte
2 - Håll isär era ekonomier och skriv samboavtal
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 002 inlägg
Jag skulle säga 0,5; Läs Äktenskapsbalken och Sambolagen för att ta reda på vad som gäller.S SueCia skrev:
Om ett sambopar separerar ingår i princip endast den gemensamma bostaden och bohaget i bodelningen, så då behöver ingen bry sig om att gömma sitt sparkapital. Det ingår ändå inte i bodelningen.
Sant, om man håller isär ekonomierna är det lugnt på det viset. Men det finns gott om fällor att gå i som sambos som man tror man slipper om man inte är gifta.
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 002 inlägg
De "fällor" kan man inte riktigt kalla det, men missuppfattningar, som ofta dyker upp när separationer diskuteras är:S SueCia skrev:
1) Sambo-separation: Hjälp!!! Ska jag behöva ge halva min sommarstuga som jag ärvde av mormor till mitt ex nu??? (Nej, den är inte samboegendom, och ska inte ingå i bodelningen. Du behåller din sommarstuga.)
2) Skilsmässa: Amen jag ska väl inte behöva ge hälften av min jänkebil som är värd uppåt en mille till mitt ex nu? Jag köpte den ju innan vi träffades ens!!! (Jo, värdet av bilen ska ingå i bodelningen om den inte är enskild egendom i äktenskapsförord. Även sådant som respektive part ägde innan man gifte sig är giftorättsgods, undantaget sådant som är enskild egendom enligt äktenskapsförord, testamente eller gåvobrev.)
Eller vad menar du för fällor?
Det där med äktenskapsförord och annan form av explicit enskild egendom. Där finns det såvitt jag förstår en del "fällor".
Dels kan den enskilda egendomen "smittas". Om man ex. köper ett hus för delvis gemensamma pengar (det kan gå åt andra hållet också, att ena parten betalar en del av ett hus som blir enskild egendom för den andre). Men det skall finnas ett rättsfall där man sålde ett hus som var enskild egendom (tror det var ärvt, med förbehåll om enskild egendom). Av praktiska skäl lät man köpesumman mellanlanda på ett konto som var gemensamt, pengarna överfördes därefter dirtekt till ett konto som var enkild egendom. Men iom. att pengarna under kort tid (tror det var typ en timme) hade funnits på det gemensamma kontot, så går det inte att avgöra om det var enkild egendom som fördes in på det enskilda kontot. Pengar på ett konto är inte öronmärkta.
Dels råkade en bekant ut för en märklig sak. Hon skilde sig. De hade äktenskapsförord som i huvudsak innebar att hennes enskilda firma skulle vara hennes enskilda egendom. Utöver detta hade han inkomster från en "ungdomssynd", avsevärda stim pengar, guldskivor osv. kom in årligen för en låt han skrev för 60 år sedan. Där hade de ett muntligt avtal om att det var hans enskilda egendom.
Det blev bråk om bodelningen, framförallt om värdering av villan. Där kom den enskilda firman in av någon anledning jag inte förstod. Det verkar som hans jurist hävdade att det hade byggts upp oskäligt stort värde i firman, som därmed undanhölls från giftorättsgods (det är en verksamhet med högt lagervärde, tänk handel med värdefull konst, men ngt. annat). Det hela gick till förlikning, så hur en domstol hade resonerat kan man inte veta.
Dels kan den enskilda egendomen "smittas". Om man ex. köper ett hus för delvis gemensamma pengar (det kan gå åt andra hållet också, att ena parten betalar en del av ett hus som blir enskild egendom för den andre). Men det skall finnas ett rättsfall där man sålde ett hus som var enskild egendom (tror det var ärvt, med förbehåll om enskild egendom). Av praktiska skäl lät man köpesumman mellanlanda på ett konto som var gemensamt, pengarna överfördes därefter dirtekt till ett konto som var enkild egendom. Men iom. att pengarna under kort tid (tror det var typ en timme) hade funnits på det gemensamma kontot, så går det inte att avgöra om det var enkild egendom som fördes in på det enskilda kontot. Pengar på ett konto är inte öronmärkta.
Dels råkade en bekant ut för en märklig sak. Hon skilde sig. De hade äktenskapsförord som i huvudsak innebar att hennes enskilda firma skulle vara hennes enskilda egendom. Utöver detta hade han inkomster från en "ungdomssynd", avsevärda stim pengar, guldskivor osv. kom in årligen för en låt han skrev för 60 år sedan. Där hade de ett muntligt avtal om att det var hans enskilda egendom.
Det blev bråk om bodelningen, framförallt om värdering av villan. Där kom den enskilda firman in av någon anledning jag inte förstod. Det verkar som hans jurist hävdade att det hade byggts upp oskäligt stort värde i firman, som därmed undanhölls från giftorättsgods (det är en verksamhet med högt lagervärde, tänk handel med värdefull konst, men ngt. annat). Det hela gick till förlikning, så hur en domstol hade resonerat kan man inte veta.
Redigerat:
Uppfattningen många jag pratat med har är att man äger det man köper ifall man inte är gifta.
Så är inte fallet, om något är inköpt under tiden ni bor ihop och är avsett att användas tillsammans så spelar det ingen roll vem som betalat. Det är en "fälla" för många som inte har en aning om att det fungerar så.
Ska man hårddra det är det svårt att t.ex hävda att datorn du köpte in för att du skulle ha den själv, inte är avsedd för gemensamt bruk ifall din ex sambo påstår att ni använt den tillsammans.
Gillar inte sambolagen, tycker det ska vara tvärtom. Man ska behöva avtala om att den SKA gälla, annars gäller den inte.
Problemet med det upplägget är när den ena parten står för löpande kostnader som mat och kläder till barnen mm. Medan den andra till större delen står för större inköp på bil, möbler datorer mm. Då får den ena parten med sig i princip allt även om man delat på utgifterna under förhållandet. Nuvarande upplägg är helt klart rimligt och minskar fällorna.
Redigerat:
Jag jar genomgått skilsmässa med bodelningsförrättare. Tyvärr jag kan inte komma ihåg priset hur mycket bara hen kostade, några tiotusen kanske. På det kom förstås kostnaderna om min advokat.
Vårat problem var att min ex ville ha ersättning för allt. Jag ville lösa huset, och hon värderade möbler osv jättehögt, och ville inte diskutera. Jag var lite äldre och hade jobbat längre, och hon ville ha naturligtvis ersättning på alla mina hobbygrejer, till exempel biltidningarna, böcker, modeller, skivor... Jag hade obesiktigad och orenoverad gammalbil som var hos föräldrarna (värd max 5000,-), hon ville ha hälften. Bilen var köpt 15 år före vi träffades. Till och med moppen jag hade fått från min pappa 30 år tidigare ska värderas och delas. Allt.
VI hade gjort två värderingar för huset men två dagar före möte med bodelningsförrättare kom (finare) grannhuset till salu för högre pris. Jag fick höra i mötet att hon accepterade inte mäklarnas värderingar utan ville ha mer. Vi hade fått lite skog från min pappa (det har varit i släkten för århundraden), förstås hon ville ha ersättning för det - och igen, hon accepterade inte lokala skogsföreningens värdering, hon tyckte dom var för låg och krävde mer.
Det var mål för henne att skada mig så mycket som det bara går, och suga varje öre man kan få - bråka om saker som var oviktiga för henne men hon visste att dom var viktiga för mig, värdet var faktiskt sekundärt...
Hela processen var blodig och dyr och tog lång tid. Bodelningsförrättare var måste för oss att få rättvisa.
Sedan på köpet vi hade också vårdnadstvist, men det är helt annan historia.
Det var värsta åren i mitt liv.
Vårat problem var att min ex ville ha ersättning för allt. Jag ville lösa huset, och hon värderade möbler osv jättehögt, och ville inte diskutera. Jag var lite äldre och hade jobbat längre, och hon ville ha naturligtvis ersättning på alla mina hobbygrejer, till exempel biltidningarna, böcker, modeller, skivor... Jag hade obesiktigad och orenoverad gammalbil som var hos föräldrarna (värd max 5000,-), hon ville ha hälften. Bilen var köpt 15 år före vi träffades. Till och med moppen jag hade fått från min pappa 30 år tidigare ska värderas och delas. Allt.
VI hade gjort två värderingar för huset men två dagar före möte med bodelningsförrättare kom (finare) grannhuset till salu för högre pris. Jag fick höra i mötet att hon accepterade inte mäklarnas värderingar utan ville ha mer. Vi hade fått lite skog från min pappa (det har varit i släkten för århundraden), förstås hon ville ha ersättning för det - och igen, hon accepterade inte lokala skogsföreningens värdering, hon tyckte dom var för låg och krävde mer.
Det var mål för henne att skada mig så mycket som det bara går, och suga varje öre man kan få - bråka om saker som var oviktiga för henne men hon visste att dom var viktiga för mig, värdet var faktiskt sekundärt...
Hela processen var blodig och dyr och tog lång tid. Bodelningsförrättare var måste för oss att få rättvisa.
Sedan på köpet vi hade också vårdnadstvist, men det är helt annan historia.
Det var värsta åren i mitt liv.
Det är svårt att skydda sig för vanliga människor, men lite kan man göra:
1. Allt arv testamenteras (Sic! inte bara nöja sig med "arvsordningen") med frasen "såsom enskild egendom". Vill man vara lite mer säker kan man skriva som här:
"Vad som tillfaller någon genom detta testamente liksom vad som kan komma i dess ställe ska till såväl kapital som avkastning utgöra enskild egendom och ska varken i äktenskap eller samboförhållande ingå i bodelning eller omfattas av så kallad övertaganderätt.".
2. Hålla allt i 1 ovan helt separat, både vad gäller sådant som bankkonton, aktiedepåer och alla slags "ägandeförhållande" samt lån/skulder.
3. Ha 3 ekonomier i förhållandet: a) din ekonomi, b) din partners ekonomi och c) den gemensamma ekonomin.
I mitt äktenskap började vi med att definiera vad som var gemensamt:
i) bokostnader för det gemensamma hemmet, sådant som hyra/bostadsavgift/skulder/lån/underhåll etc;
ii) hushållskostnader, sådant som mat, tvättmedel, möbler/inredning, tv etc samt gemensamma resor;
iii) sjukvårdskostnadet, tandläkare, mediciner etc;
iv) vad som INTE ingick var kläder, kosmetik, egna hobbies och andra egenbeslutade utgifter etc;
Därefter summerade vi ihop uppskattade kostnader för allt.
Sedan summerade vi ihop våra nettoinkomster och drog ifrån de gemensamma kostnaderna. Är allt gjort vettigt återstår en substantiell rest. Denna rest delades i två delar som var vad vi behöll som egna pengar.
Det här fungerade bra eftersom våra inkomster var i samma härad den mesta tiden. Övertid etc räknades inte in.
4. Allt var separerat vad gäller bankkonton, aktiedepåer, lån etc.
Våra gemensamma konton var just definierade som gemensamma hos banken (det görs ibland lite olika, t ex kan den ena vara "medkontohavare" och varianter). Lånen stod vi för gemensamt, husen/lägenheterna var gemensamt ägda (50/50%) etc. (Nu lade jag in mer pga arv etc men det var helt medvetet av mig.)
Våra egna pengar och egendom var likaså helt våra egna.
Det här upplägget är inte på något sätt vattentätt men hjälper mycket inför framtiden.
(Det finns en udda egendomsform som har vissa egenheter: kapitalförsäkring, där kan man ange en förmånstagare som vid din egen bortgång får hela kapitalet vilket är helt undantaget från arvsdelningen.)
1. Allt arv testamenteras (Sic! inte bara nöja sig med "arvsordningen") med frasen "såsom enskild egendom". Vill man vara lite mer säker kan man skriva som här:
"Vad som tillfaller någon genom detta testamente liksom vad som kan komma i dess ställe ska till såväl kapital som avkastning utgöra enskild egendom och ska varken i äktenskap eller samboförhållande ingå i bodelning eller omfattas av så kallad övertaganderätt.".
2. Hålla allt i 1 ovan helt separat, både vad gäller sådant som bankkonton, aktiedepåer och alla slags "ägandeförhållande" samt lån/skulder.
3. Ha 3 ekonomier i förhållandet: a) din ekonomi, b) din partners ekonomi och c) den gemensamma ekonomin.
I mitt äktenskap började vi med att definiera vad som var gemensamt:
i) bokostnader för det gemensamma hemmet, sådant som hyra/bostadsavgift/skulder/lån/underhåll etc;
ii) hushållskostnader, sådant som mat, tvättmedel, möbler/inredning, tv etc samt gemensamma resor;
iii) sjukvårdskostnadet, tandläkare, mediciner etc;
iv) vad som INTE ingick var kläder, kosmetik, egna hobbies och andra egenbeslutade utgifter etc;
Därefter summerade vi ihop uppskattade kostnader för allt.
Sedan summerade vi ihop våra nettoinkomster och drog ifrån de gemensamma kostnaderna. Är allt gjort vettigt återstår en substantiell rest. Denna rest delades i två delar som var vad vi behöll som egna pengar.
Det här fungerade bra eftersom våra inkomster var i samma härad den mesta tiden. Övertid etc räknades inte in.
4. Allt var separerat vad gäller bankkonton, aktiedepåer, lån etc.
Våra gemensamma konton var just definierade som gemensamma hos banken (det görs ibland lite olika, t ex kan den ena vara "medkontohavare" och varianter). Lånen stod vi för gemensamt, husen/lägenheterna var gemensamt ägda (50/50%) etc. (Nu lade jag in mer pga arv etc men det var helt medvetet av mig.)
Våra egna pengar och egendom var likaså helt våra egna.
Det här upplägget är inte på något sätt vattentätt men hjälper mycket inför framtiden.
(Det finns en udda egendomsform som har vissa egenheter: kapitalförsäkring, där kan man ange en förmånstagare som vid din egen bortgång får hela kapitalet vilket är helt undantaget från arvsdelningen.)
Redigerat:
Det här med om man skall ha separerad ekonomi, eller gemensam ekonomi tror jag inte man kan ha en "standard" för. Personligen tror jag att gemensam ekonomi gör att förhållandet fungerar bättre. Men samtidigt inser jag att det fungerar inte i alla familjer.
Detta funkar endast mellan jämställda personer, inte mellan tex mej och min sambo som kommer från ett utomeuropeiskt land och inte hade en aning om sina rättigheter när hon flyttade till Sverige och faktiskt inte har så stor koll på det idag heller trots mer än 15 år i Sverige nu.S SueCia skrev:
Analogi: det är billigare att vara utan hemförsäkring.H hempularen skrev:
Tja, gifta sig är nog inga problem med ett bra äktenskapsförord. Känns säkrare än den luddiga sambolagen. Och misstycker den ena parten mot ett äktenskapsförord kanske man ska fundera på dens anledningar till att vilja gifta sig.🙄S SueCia skrev:
Men visst är dina råd de säkraste. Tråkigt att det ska vara så.
Annars kan man ju fundera på om den som absolut vill ha ett, faktiskt vill gifta sig.