Växjö ligger i zon 3, småländska höglandet har zon 5, tror det är samma som norrlands inland. Frugan brukar förbanna vårt klimat ibland när hon vill ha vissa växter i trädgården, jag ser det mest som utmaning.R Ropa skrev:Det är väl förvisso samma odlingszon i Växjö som i Umeå. Eller Växjö räknas kanske inte till småländska höglandet?
Men vissa saker blir bättre i lite kallare klimat. Jag har odlat i flera olika växtzoner under åren. 2,5,6 och nu i skyddat läge i zon 1. Och jag tycker faktiskt att det är knepigast i den här zonen. Det är för varmt helt enkelt. Jag har en gammal rossort det från Jämtland och den trivs inte med värmen. Nu ska jag flytta den till vårt andra hus som är lite högre växtzon och se hur det blir.
Sallat och sockerärter blir bättre i högre växtzon och slingerkrasse tex.
Men visst, jag kan ju välja på en hel massa skojiga rosor som inte fungerar i högre växtzoner så jag ska väl inte klaga.
Sallat och sockerärter blir bättre i högre växtzon och slingerkrasse tex.
Men visst, jag kan ju välja på en hel massa skojiga rosor som inte fungerar i högre växtzoner så jag ska väl inte klaga.
Just nu, sitter jag på andra våningen och tittar ut på den trestammiga alen i trädgården. Den har nästan inga blad kvar. Alen släpper ju sina blad gröna, då den kan slösa på kvävet och därför blir det alltid en överraskning när den en morgon, efter en blåsig natt, står där och visar upp grenverket utan löv. Och, som varje år, slås jag av hur vackert ett av våra vanligaste träd är. Stammen är slät med en lyster som gammalt tenn. Och de tunna kvistarna med sina kottar mot morgonhimlen skiftar från svart, över grått och brunt till lila.
Jo den gör rotskott i rabatten under men det är det värt. Jag knipsar av dem när jag rensar och klipper överblommat så det blir inget problem.
Jo den gör rotskott i rabatten under men det är det värt.
Jag knipsar av dem när jag rensar och klipper överblommat så det blir inget problem.
Har inga bilder på dagens trädgårdspyssel, men på aftonen satte vi igång en liten brasa och grillade korvar. Det lär absolut inte komma någon snö, sa pappan tvärsäkert. Tror jag visst det, sa dottern. Hon vann, men det går ju att grilla korv även när det snöar. De blev också helt som de ska bli när man grillar med lilla fröken ”är den inte klar snart?”: lite brända på utsidan och sisådär halvfärdiga inuti
Idag tog jag en tidig lunch och fick lite frisk luft. Hade en liten sektion kvar av min odlingsbalja som till våren ska hysa några trevliga bärbuskar. Detta var tidigare en vildvuxen (och vintertid hal och lerig) gång genom naturen runt ett flyttblock. Nu blir det istället någon typ av buskage (mest ätbarheter) på båda sidor om gången, som förutom runt stenen leder till komposten (som skymtar i bild tillsammans med skottkärran) och vidare till jordgubbarna. Bortom denna odlingsbänk (höger i bild) finns alltjämt vild natur av det gräsigare slaget (nu rätt täckt av jord och grejer från grävningen). Den får vara kvar som bakgrund där, även om jag planerar att slänga ut någon fröblandning för att få lite roligare saker än nästan bara gräs.
Odlingsbaljan har den form som den har inte för att jag är en stor konstnär, utan för att det finns rätt mycket stora stenar som ligger och lurar nere i marken. Man får helt enkelt gissa, testa att gräva och sedan improvisera. Typiskt sett så hittar man en stenbumling precis där man bestämt sig för att man måste förbi. Då blir det till att gräva mer och mer och mer. Ibland lyckas man få upp dem. Är det grävbart i närheten (ibland hittar jag fina fickor med sand!) så kan man gräva ett riktigt djupt hål på någon meter och välta ner stenen där. Ibland är det lika illa bredvid, och då får man ta en liten böj.
På tal om stenar så ska jag nämna en helt ointressant anekdot. Jag har en stor sten som står mitt i en gång precis vid hörnet mot baksidan av huset. Har lyckats få den upp ur marken, och den måste väga 150 kg eller så. Det går inte få den söderut: där är en trappa ner mot framsidan av huset som skulle gå sönder om den rullade nerför den, och vad ska jag göra av den sedan på garageuppfarten!?; det går inte få den norrut: där är en brant slänt som den omöjligt kan rullas uppför; det går inte få den österut: där är samma slänt, som svänger runt precis där stenen står; det går inte få den västerut: där är huset, och runt hörnet på det finns ... fler slänter! Det är möjligt att den går att rulla ditåt: över ett trädäck, längs med hela huset, ner längs husets kortsida, ut på framsidan, över gräsmattan, … och så är vi på garageuppfarten igen! Kanske kan rulla ner den på vägen, måla den i glad färg och tejpa en skylt – "Kör sakta! Stenar!" – på den.
Odlingsbaljan har den form som den har inte för att jag är en stor konstnär, utan för att det finns rätt mycket stora stenar som ligger och lurar nere i marken. Man får helt enkelt gissa, testa att gräva och sedan improvisera. Typiskt sett så hittar man en stenbumling precis där man bestämt sig för att man måste förbi. Då blir det till att gräva mer och mer och mer. Ibland lyckas man få upp dem. Är det grävbart i närheten (ibland hittar jag fina fickor med sand!) så kan man gräva ett riktigt djupt hål på någon meter och välta ner stenen där. Ibland är det lika illa bredvid, och då får man ta en liten böj.
På tal om stenar så ska jag nämna en helt ointressant anekdot. Jag har en stor sten som står mitt i en gång precis vid hörnet mot baksidan av huset. Har lyckats få den upp ur marken, och den måste väga 150 kg eller så. Det går inte få den söderut: där är en trappa ner mot framsidan av huset som skulle gå sönder om den rullade nerför den, och vad ska jag göra av den sedan på garageuppfarten!?; det går inte få den norrut: där är en brant slänt som den omöjligt kan rullas uppför; det går inte få den österut: där är samma slänt, som svänger runt precis där stenen står; det går inte få den västerut: där är huset, och runt hörnet på det finns ... fler slänter! Det är möjligt att den går att rulla ditåt: över ett trädäck, längs med hela huset, ner längs husets kortsida, ut på framsidan, över gräsmattan, … och så är vi på garageuppfarten igen! Kanske kan rulla ner den på vägen, måla den i glad färg och tejpa en skylt – "Kör sakta! Stenar!" – på den.
I wish att det var så, då kanske man få se lite mer snö härR Ropa skrev:Det är väl förvisso samma odlingszon i Växjö som i Umeå. Eller Växjö räknas kanske inte till småländska höglandet?
Såsom en trädgårdsfantast så en gång, hon berättar inte för sina växter vilken växtzon som de är i...Hennke85 skrev:
Nu börjar jorden bli rätt hård att gräva i, och med tanke på tiodagarsprognosen så är det kanske dags att avsluta projekten för i år. Nu blir det att fundera på lite planer för våren istället. En sådan är vad jag ska göra en slänt. Jag har tidigare planterat några odlingsbaljor där vi ska ha lite grönsaker, men i slänten skulle jag vilja satsa på främst städsegröna saker, eller i alla fall vad man brukar kalla vintergrönt. Lite oklart för mig exakt vad skillnaden är, men i alla fall inte något som bara är grönt bara på sommaren. Det kommer att bli tre olika sektioner (jag satte upp två plåtar i mitten som en markering för mitt mittenområde; kanske behåller jag dem eller kanske inte), så man kan tänka sig tre olika marktäckare. Jag kommer nog inte att krypa runt där på knä och pillra (det är lerigt, brantare än det ser ut och det finns annat jag hellre gör än rensar ogräs bland oätbara saker) utan tanken är att plantera några exemplar i varje sektion som sprider sig lagom mycket och fort, täcka resten av jorden med gamla tidningar och bark och sedan i princip låta det vara, medan respektive växt sprider sig och fyller ut sin sektion.
Oklart om man ska satsa på tre olika marktäckare eller om man bara kör på en enkel sort. Sedan tidigare har jag på tomten följande saker som verkar ganska bra på att ta över helt och utrota allt annat om förhållandena är rätt: krypoxbär, vinteriberis och vintergröna. Den sistnämnda sprider sig lite väl bra, så den tror jag inte att jag vågar plantera här eftersom det inte finns totalt täta markbarriärer och grejer mellan sektionerna. Krypoxbären tycker jag är helt okej, och den har också lite höjd som gör att den döljer alla stenar och sådan bråte. Min erfarenhet är också att den är rätt lätt att sköta om: man kan klippa lite som man vill och den hämtar sig snabbt. Har aldrig på något sätt skött om den jag har men den klarar sig bra, och verkar breda ut sig lagom snabbt (håller man efter den en gång om året så är det inga problem att begränsa den även om man har bar jord bredvid den). Det finns något som heter gulstrimmig grenbambu som jag tänkte kunde vara snyggt i mittensektionen, men den ska tydligen vara lite spridningsbenägen och det pratas om jordbarriärer som går mins 50 cm ner under jordytan... jag vill inte stå här och svära om 20 år över alla saker som ploppar upp överallt så den är kanske lite väl "lättodlad"?
Hmm.
På fotot: sektionen till vänster begränsas av den långsträckta stenhögen, utan någon barriär under marknivå, och till vänster om den kommer det bli en gång med bark/flis eller liknande; i mitten kan man eventuellt lämna plåtarna som sitter uppe och deras underkant kommer hamna ca 15–20 cm under markytan, men det finns inget i framkant som begränsar en ivrig växt så saker som skjuter långa skott under mark är kanske tveksamt; till höger begränsas spridningsmöjligheter åt tre håll (stenen, baksidan av stålbaljorna som slutar 50 cm under marknivå och den där plåten) men åt höger tänker jag plantera några hallonbuskar eller liknande, så där tänker jag bara lämna en bit "öppen mark" täckt med typ flis, gräsklipp och liknande.
Oklart om man ska satsa på tre olika marktäckare eller om man bara kör på en enkel sort. Sedan tidigare har jag på tomten följande saker som verkar ganska bra på att ta över helt och utrota allt annat om förhållandena är rätt: krypoxbär, vinteriberis och vintergröna. Den sistnämnda sprider sig lite väl bra, så den tror jag inte att jag vågar plantera här eftersom det inte finns totalt täta markbarriärer och grejer mellan sektionerna. Krypoxbären tycker jag är helt okej, och den har också lite höjd som gör att den döljer alla stenar och sådan bråte. Min erfarenhet är också att den är rätt lätt att sköta om: man kan klippa lite som man vill och den hämtar sig snabbt. Har aldrig på något sätt skött om den jag har men den klarar sig bra, och verkar breda ut sig lagom snabbt (håller man efter den en gång om året så är det inga problem att begränsa den även om man har bar jord bredvid den). Det finns något som heter gulstrimmig grenbambu som jag tänkte kunde vara snyggt i mittensektionen, men den ska tydligen vara lite spridningsbenägen och det pratas om jordbarriärer som går mins 50 cm ner under jordytan... jag vill inte stå här och svära om 20 år över alla saker som ploppar upp överallt så den är kanske lite väl "lättodlad"?
Hmm.
På fotot: sektionen till vänster begränsas av den långsträckta stenhögen, utan någon barriär under marknivå, och till vänster om den kommer det bli en gång med bark/flis eller liknande; i mitten kan man eventuellt lämna plåtarna som sitter uppe och deras underkant kommer hamna ca 15–20 cm under markytan, men det finns inget i framkant som begränsar en ivrig växt så saker som skjuter långa skott under mark är kanske tveksamt; till höger begränsas spridningsmöjligheter åt tre håll (stenen, baksidan av stålbaljorna som slutar 50 cm under marknivå och den där plåten) men åt höger tänker jag plantera några hallonbuskar eller liknande, så där tänker jag bara lämna en bit "öppen mark" täckt med typ flis, gräsklipp och liknande.
Har krattat ihop några stora högar med löv som jag täckt över med plast. Så nu hoppas jag att mina mördarigelkottar som med jätte skutt försöker hoppa på mej när jag i skymningen går ut i trädgården.ska gå in och lägga sig. Hoppas att kottebarnen sover tills det blir riktigt varmt så jag slipper se ca fem döda igelkottsungar på våren.
Trädgårdsfixare
· Vischan
· 1 426 inlägg
Skissar oavbrutet på mitt nya växthus (i huvudet).
Någon som känner till referensprojekt där man använder kompostering som värmekälla för ett skapligt stort (~40kvm) växthus?
Jag tänker mig att komposten är utanför och värmen tas in i växthuset via rör med forcerad luftrörelse. Slutet system alltså, ingen kompostlukt inne i växthuset.
Någon som känner till referensprojekt där man använder kompostering som värmekälla för ett skapligt stort (~40kvm) växthus?
Jag tänker mig att komposten är utanför och värmen tas in i växthuset via rör med forcerad luftrörelse. Slutet system alltså, ingen kompostlukt inne i växthuset.