193 160 läst · 1 017 svar
193k läst
1,0k svar
Grannfejd med släkten pga uppstyckning av sommarstugetomt?
Allt du nämner är helt ointressant.N najks skrev:Rent krasst..
Hur är det med följande saker (på en gemensamt ägd tomt)
Upplag av virke förvarat under presenningar på olika platser av den gemensamt ägda marken (legat flera år)
Diverse bråte, takplåt, 200-300 tegelpannor i en hög, är sådant helt okej, eller bör detta tas upp?
Hur är det med takbyte på sommarstuga, mostern bytte från tegel till plåt (skall sånt anmälas?)
Ni kommer behöva komma överens sinsemellan om vem som ska ta hand om lösöret, annars är det att anse som tillhörande den fastighet det ligger på efter en avstyckning.
Vad menar du när säger ”bör detta tas upp”?N najks skrev:Rent krasst..
Hur är det med följande saker (på en gemensamt ägd tomt)
Upplag av virke förvarat under presenningar på olika platser av den gemensamt ägda marken (legat flera år)
Diverse bråte, takplåt, 200-300 tegelpannor i en hög, är sådant helt okej, eller bör detta tas upp?
Hur är det med takbyte på sommarstuga, mostern bytte från tegel till plåt (skall sånt anmälas?)
I vilket sammanhang?N najks skrev:
Lantmäteriet som genomför styckningen kommer inte bry sig.
Men nej, det är inte intressant att ta upp detta i något annat sammanhang än att ha som moteld om man vill vara omogen och dividera och tjafsa med henne om skitsaker i det stora hela.
Nej, lägg ner det. Det är inte huvudfrågan. Höj dig över hennes nivå och tjafsa inte.N najks skrev:
Vad gäller takbyte kan det vara anmälningspliktigt om man ger sig in och ändrar i bärande konstruktioner. Nu bytte hon från tegel till plåt som är lättare, så hållfasthetsmässigt bör det vara okej. Vad gäller bygglov så kan det vara bygglovspliktigt om det finns några utformningsbestämmelser i området. Även den informationen har kommunen, kontakta dem. Passa även på att fråga om strandskyddet när du pratar med dem.
Det brukar ibland gå bra att syskon samäger mark, men när nästa generation kommer in i bilden blir det som regel aldrig bra.
Mina tips för att komma framåt:
- Låt alla ärligt lägga fram vad de faktiskt avser att göra, och försöka få alla att respektera varandras åsikter. Jag förstår problemen med att äga en sommarstuga på en ö 50 mil bort och att man kanske vill kommersialisera det för att kunna köpa något på närmare håll. Du vill ha stället kvar och leva på släktens mark enligt tradition. Jag ser ingen omöjlighet i det eller att det är oförenlig, om nu inte din tanke är att du skall kunna ta över de andras hus för taxeringsvärde?
- Man har fått två öron och en mun, så man bör lyssna dubbelt så mycket som man pratar. Om den där marken längst bort inte faller den naturliga innehavaren i smaken kanske den går att stycka av och sälja kommersiellt? Det gör markbiten som skall delas mindre, men det ger också pengar som kan kompensera för eventuella nackdelar vid tomtdelning.
- De uppritade tomtgränserna är ju ett förslag, och jag ser ett antal tänkbara andra sätt att rita dem, ehuru jag inte känner till de faktiska förhållandena där. Jag vet inte om strandlinje till en väldigt grund vik är värt så mycket. Det är väl fortfarande en del landhöjning där och det kan så klart spela roll för framtida värde om det plötsligt ligger tusentals kvadratmeter mark mellan er tomt och vattnet. Men jag förstår din invändning och naturligtvis bör man kunna komma överens om sådant.
- Jag skulle försöka ha insikten att skapa tre tomter med maximalt sammanlagt värde. Som det är idag är de andra väl inte så ofta i sin stuga, så du får mest ha hela stället för dig själv utan folk. Jag förstår att det då finns lite irritation med att kanske få nya grannar man inte känner som är där jämnt och skapar sina paradis, men det är svårt att undvika. Jag är inte säker på att det där avtalet håller i domstol, det kan vara så att hembudsrätten gäller, men att man då får matcha ett kommersiellt bud. Att förlora ett sånt mål kan dessutom kosta någon miljon i juridiska kostnader.
- Med insikten att det kan ta en massa år, leda till dyra juridiska tvister och att ni blir väldigt osams så bör ni kunna sitta ned och lösa problemen. Kanske med hjälp av någon eller några ni har förtroende för som i alla fall kan leda diskussionen framåt och försöka medla samman något.
Mina tips för att komma framåt:
- Låt alla ärligt lägga fram vad de faktiskt avser att göra, och försöka få alla att respektera varandras åsikter. Jag förstår problemen med att äga en sommarstuga på en ö 50 mil bort och att man kanske vill kommersialisera det för att kunna köpa något på närmare håll. Du vill ha stället kvar och leva på släktens mark enligt tradition. Jag ser ingen omöjlighet i det eller att det är oförenlig, om nu inte din tanke är att du skall kunna ta över de andras hus för taxeringsvärde?
- Man har fått två öron och en mun, så man bör lyssna dubbelt så mycket som man pratar. Om den där marken längst bort inte faller den naturliga innehavaren i smaken kanske den går att stycka av och sälja kommersiellt? Det gör markbiten som skall delas mindre, men det ger också pengar som kan kompensera för eventuella nackdelar vid tomtdelning.
- De uppritade tomtgränserna är ju ett förslag, och jag ser ett antal tänkbara andra sätt att rita dem, ehuru jag inte känner till de faktiska förhållandena där. Jag vet inte om strandlinje till en väldigt grund vik är värt så mycket. Det är väl fortfarande en del landhöjning där och det kan så klart spela roll för framtida värde om det plötsligt ligger tusentals kvadratmeter mark mellan er tomt och vattnet. Men jag förstår din invändning och naturligtvis bör man kunna komma överens om sådant.
- Jag skulle försöka ha insikten att skapa tre tomter med maximalt sammanlagt värde. Som det är idag är de andra väl inte så ofta i sin stuga, så du får mest ha hela stället för dig själv utan folk. Jag förstår att det då finns lite irritation med att kanske få nya grannar man inte känner som är där jämnt och skapar sina paradis, men det är svårt att undvika. Jag är inte säker på att det där avtalet håller i domstol, det kan vara så att hembudsrätten gäller, men att man då får matcha ett kommersiellt bud. Att förlora ett sånt mål kan dessutom kosta någon miljon i juridiska kostnader.
- Med insikten att det kan ta en massa år, leda till dyra juridiska tvister och att ni blir väldigt osams så bör ni kunna sitta ned och lösa problemen. Kanske med hjälp av någon eller några ni har förtroende för som i alla fall kan leda diskussionen framåt och försöka medla samman något.
Jag får huvudvärk av hela grejen...
Min mor, som älskar tomten över allt annat, är nära på att flytta därifrån pga allt detta just nu!
I dagsläget hotar ju systern med att anmäla exakt alla våra byggnader, och även om det är lite som att "skjuta sig själv i foten" då vi rätt och slätt samäger allting på marken inkl marken - tror jag inte ett normalt resonemang biter på henne.
Hon tror fullt och fast att jag vill ta över ALLT till taxeringsvärde, och sedan sälja ut för rejält ekonomisk vinst!
Jag har dock inget intresse av det, jag är helt nöjd med 3000m2 (av 10560m2) och att våra hus får stå där de står..
Idag tog hon kontakt med min mor igen, denna gång via mail, och krävde rätt och slätt att om inte papperen skrivs på å det snaraste så kommer hon skicka in papper till byggnadsnämnden.
Sedan var det något om "friggebodar som måste flyttas längre bortåt" osv, vet inte vad hon menade med det riktigt! Mitt boningshus ligger säkert 15-20m närmre hennes hus än vad våra friggebodar gör!
Dessutom finns det ju ingen gräns mellan oss i dagsläget, men även om hon skulle få sin "önskegräns" igenom så skulle det ändå vara minst 4-5m från gränsen till närmsta friggebod.
Hon kör alltså med hot/utpressning, medlidande, och personangrepp.
Jag är ganska säker på att folk inte kommer se på henne med samma ögon efter allt detta, med allt rätt!
Min mor är beredd att skriva på papperet som egentligen bara upphäver morfars önskan om att hembud till taxeringsvärdet - och detta avtal skulle ju ändå upphöra att existera efter klyvning (nästa år förhoppningsvis)
Jag vet personligen inte om jag vill ge mig i kast med att riskera våra byggnader.. främst eftersom min mor har friggeboden som sin lilla stuga därute, och alltså inte kommer ha någon annanstans att bo..
Och min verkstad har jag säkert lagt ned 100-150 timmar på att få i bra skick, känns trist att bara ge upp allt.
Systern är en riktig f..... rätt och slätt, med tanke på att hon pressar på just de punkter som påverkar oss,
och hon verkar ju vara helt frånvarande vad gäller släktens väl och ve, och dessutom anklagar mig personligen för att bara se ekonomisk vinning - när det i själva verket är hon som uttryckligen sagt att hon kommer vilja sälja!
Om vi skulle skriva på...
Kan man då säga att man isf får sätta gränsen mitt mellan våra respektive önskegränser?
Det är ju ca 3-4m mellan våra markeringar, och en kompromiss skulle ju vara att vi får 2m var?
Jag är extremt rådvill, och min mor mår inte alls bra av detta!
Min mor, som älskar tomten över allt annat, är nära på att flytta därifrån pga allt detta just nu!
I dagsläget hotar ju systern med att anmäla exakt alla våra byggnader, och även om det är lite som att "skjuta sig själv i foten" då vi rätt och slätt samäger allting på marken inkl marken - tror jag inte ett normalt resonemang biter på henne.
Hon tror fullt och fast att jag vill ta över ALLT till taxeringsvärde, och sedan sälja ut för rejält ekonomisk vinst!
Jag har dock inget intresse av det, jag är helt nöjd med 3000m2 (av 10560m2) och att våra hus får stå där de står..
Idag tog hon kontakt med min mor igen, denna gång via mail, och krävde rätt och slätt att om inte papperen skrivs på å det snaraste så kommer hon skicka in papper till byggnadsnämnden.
Sedan var det något om "friggebodar som måste flyttas längre bortåt" osv, vet inte vad hon menade med det riktigt! Mitt boningshus ligger säkert 15-20m närmre hennes hus än vad våra friggebodar gör!
Dessutom finns det ju ingen gräns mellan oss i dagsläget, men även om hon skulle få sin "önskegräns" igenom så skulle det ändå vara minst 4-5m från gränsen till närmsta friggebod.
Hon kör alltså med hot/utpressning, medlidande, och personangrepp.
Jag är ganska säker på att folk inte kommer se på henne med samma ögon efter allt detta, med allt rätt!
Min mor är beredd att skriva på papperet som egentligen bara upphäver morfars önskan om att hembud till taxeringsvärdet - och detta avtal skulle ju ändå upphöra att existera efter klyvning (nästa år förhoppningsvis)
Jag vet personligen inte om jag vill ge mig i kast med att riskera våra byggnader.. främst eftersom min mor har friggeboden som sin lilla stuga därute, och alltså inte kommer ha någon annanstans att bo..
Och min verkstad har jag säkert lagt ned 100-150 timmar på att få i bra skick, känns trist att bara ge upp allt.
Systern är en riktig f..... rätt och slätt, med tanke på att hon pressar på just de punkter som påverkar oss,
och hon verkar ju vara helt frånvarande vad gäller släktens väl och ve, och dessutom anklagar mig personligen för att bara se ekonomisk vinning - när det i själva verket är hon som uttryckligen sagt att hon kommer vilja sälja!
Om vi skulle skriva på...
Kan man då säga att man isf får sätta gränsen mitt mellan våra respektive önskegränser?
Det är ju ca 3-4m mellan våra markeringar, och en kompromiss skulle ju vara att vi får 2m var?
Jag är extremt rådvill, och min mor mår inte alls bra av detta!
leta reda på en bra jurist och säg åt era släktingar att all komunikation ska gå till juristen som får svara om det är rimligt eller inte. Och om det kommer brev mail etc vidarebefodra direkt till juristen så får denne ta fighten.
Alternativt om pengar finns värdera hela fastigheten dela värdet på tre och köp ut släktingarna.
Alternativt om pengar finns värdera hela fastigheten dela värdet på tre och köp ut släktingarna.
I dagsläget finns inte de pengarna helt enkeltI ikeo skrev:leta reda på en bra jurist och säg åt era släktingar att all komunikation ska gå till juristen som får svara om det är rimligt eller inte. Och om det kommer brev mail etc vidarebefodra direkt till juristen så får denne ta fighten.
Alternativt om pengar finns värdera hela fastigheten dela värdet på tre och köp ut släktingarna.
men om de nu kommer ut och skall kontrollera alla byggnader etc etc.. så kan ju vi hamna i kläm rejält, att flytta en friggebod är ju inget man gör helt utan vidare med bara handkraft..
N najks skrev:
Alla kan hamna i kläm om hon anmäler till byggnadsnämnden. Vid förrättningar brukar för övrigt lantmäteriet be kommunen om ett utlåtande om det rör sig om förrättningar i känsligt läge. Det kan alltså hamna hos kommunen i vilket fall.
Nyfiken bara, hur kommer det sig att ni bara byggt på utan att kolla upp några som helst bestämmelser och begränsningar? Och har du börjat ringa runt och kolla vad som gäller kring klyvning som flera rekommenderat?
Redigerat:
Låter som du har koll på juridiken!B billy_baver skrev:Följande premisser bör alla delägare betänka i förväg -
1. Strängt taget tillhör all mark med all dess byggnation tillhör fastigheten som sådan. Rent juridiskt kan delägarna därför göra anspråk endast på andel helheten. Deras brukande av respektive hus innebär - vid en eventuellt LM-förrättning - ingen som helst företrädesrätt varken till någon stuga eller viss del av området. En förrättning drivs uteslutande med syftet att de nya gränserna sammantaget ger marken större värde och nytta ("båtnad") än fastigheten i befintligt skick.
2. För att öppna förrättning kräver Fastighetsbildningslagen konsensus. Alla delägarna måste gemensamt underteckna ansökan. Däremot finns ingen garanti att ansvarig lantmätare når fram till exakt den fastighetsbildning som ägarna önskar. Om de sedan inte vill acceptera lantmäterimyndighetens förslag blir följden att förrättningen avbryts. Fastigheten förblir vid det gamla, och ägarna betalar solidariskt vad den halvfärdiga förrättningen har kostat.
3. Inga formella hinder finns att någon av delägarna säljer sin andel i befintlig fastighet. Men observera att en sådan försäljning faktiskt inte innebär överlåtelse av en viss stuga. Säljaren överlåter istället sin andel av helheten.
4. Inte ens om morföräldrarnas bestämmelser finns inskrivna i fastighetsregistret är det helt säkert att de kommer att stå sig i en rättslig prövning. Så mycket mindre betyder saken om morföräldrarnas akt ligger oregistrerad.
5. Om samtliga tre bostadshus vid något tillfälle har tillhört samma ägare (morföräldrarna) går det icke att överlåta byggnaderna på ofri grund. Delägarna kan inte kringgå jordabalken med stöd i något inbördes avtal om annat. Byggnaderna är och förblir fastighetstillbehör till fastigheten i dess helhet. Återigen ligger avgörandet i lagfarten; hur ägandet ser ut i fastighetsregistret.
6. Nästan lika tvivelaktigt juridiskt värde har morföräldrarnas hembudsplikt ("om någon av parterna vill sälja så skall dennes styckade tomt erbjudas till övrig släkt i första hand, och då till aktuellt taxeringsvärde ..") Skrivningen kommer knappast att reglera de nya fastigheterna efter eventuell LM-förrättning. Möjligen kan man åberopa den ifall någon av delägarna väljer att sälja sin andel av befintlig fastighet, vilket visserligen är tänkbart men då troligen inte till annat än ett marknadspris som troligen blir mycket lågt - troligen lägre än taxeringsvärdet, med hänsyn till att en ny ägare i det samma "köper" alla nämnda problem.
Men lycka till!
Men vad är problemet med att skippa hembudsklausulen? Alla verkar vara inställda på att klyva fastigheten och du hävdar att du inte är intresserad av nått annat än den del av fastigheten ni brukar.N najks skrev:Jag får huvudvärk av hela grejen...
Min mor, som älskar tomten över allt annat, är nära på att flytta därifrån pga allt detta just nu!
I dagsläget hotar ju systern med att anmäla exakt alla våra byggnader, och även om det är lite som att "skjuta sig själv i foten" då vi rätt och slätt samäger allting på marken inkl marken - tror jag inte ett normalt resonemang biter på henne.
Hon tror fullt och fast att jag vill ta över ALLT till taxeringsvärde, och sedan sälja ut för rejält ekonomisk vinst!
Jag har dock inget intresse av det, jag är helt nöjd med 3000m2 (av 10560m2) och att våra hus får stå där de står..
Idag tog hon kontakt med min mor igen, denna gång via mail, och krävde rätt och slätt att om inte papperen skrivs på å det snaraste så kommer hon skicka in papper till byggnadsnämnden.
Sedan var det något om "friggebodar som måste flyttas längre bortåt" osv, vet inte vad hon menade med det riktigt! Mitt boningshus ligger säkert 15-20m närmre hennes hus än vad våra friggebodar gör!
Dessutom finns det ju ingen gräns mellan oss i dagsläget, men även om hon skulle få sin "önskegräns" igenom så skulle det ändå vara minst 4-5m från gränsen till närmsta friggebod.
Hon kör alltså med hot/utpressning, medlidande, och personangrepp.
Jag är ganska säker på att folk inte kommer se på henne med samma ögon efter allt detta, med allt rätt!
Min mor är beredd att skriva på papperet som egentligen bara upphäver morfars önskan om att hembud till taxeringsvärdet - och detta avtal skulle ju ändå upphöra att existera efter klyvning (nästa år förhoppningsvis)
Jag vet personligen inte om jag vill ge mig i kast med att riskera våra byggnader.. främst eftersom min mor har friggeboden som sin lilla stuga därute, och alltså inte kommer ha någon annanstans att bo..
Och min verkstad har jag säkert lagt ned 100-150 timmar på att få i bra skick, känns trist att bara ge upp allt.
Systern är en riktig f..... rätt och slätt, med tanke på att hon pressar på just de punkter som påverkar oss,
och hon verkar ju vara helt frånvarande vad gäller släktens väl och ve, och dessutom anklagar mig personligen för att bara se ekonomisk vinning - när det i själva verket är hon som uttryckligen sagt att hon kommer vilja sälja!
Om vi skulle skriva på...
Kan man då säga att man isf får sätta gränsen mitt mellan våra respektive önskegränser?
Det är ju ca 3-4m mellan våra markeringar, och en kompromiss skulle ju vara att vi får 2m var?
Jag är extremt rådvill, och min mor mår inte alls bra av detta!
Att skippa den påverkar inte samägandelagens alla möjligheter. Snarare verkar det nu vara ett spöke för din moster. Din mor kommer inte missa något med det. Avtalet lär oavsett med största sannolikhet sakna giltighet efter en klyvning. Snarare tror jag att gamla avtal kan vara ett hinder för en bra klyvningsprocess.