Hur man renoverar det elektriska i gammal ljuskrona

Har du köpt en fin ljuskrona på loppis som du gärna vill ska lysa, men den ser kanske lite sunkig ut med avseende på elen? Denna artikel går igenom hur man kontrollerar skicket på gamla armaturer och hur man renoverar dem elektriskt. Det blir teori, beskrivning av kontrollpunkter och en vägledning för hur man praktiskt går tillväga.

Det är i huvudsak tre punkter att titta på.

1. Det mest uppenbara är de interna ledningarna i armaturen. De kan vara gamla med sprucken eller på annat sätt trasig isolering. Förutom skicket är isoleringen i riktigt gamla armaturer även otillräcklig enligt dagens krav även om den skulle vara frisk.
2. Gamla lampor kan ha en lamphållare där gängan är spänningssatt. Dessa lamphållare förbjöds någon gång på 1980-talet. Idag ska lampans gänga få kontakt via en bleck längs ned i lamphållaren. Gängan på lampan (och lamphållaren) ska alltså inte kunna bli spänningssatt förrän lampan är helt iskruvad.
3. Armaturen behöver alltså sannolikt byggas om av dessa skäl. Och det finns ett skäl till då lampan helt enkelt i sin uppbyggnad inte är tillåten i dagens elmiljö. Den behöver dubbelisoleras, skyddsjordas eller kompletteras med andra skydd för att uppnå dagens standard.

Huruvida det är praktiskt möjligt att renovera en gammal krona kan ju variera, vilket man bör försöka bedöma innan man släpar hem dyrgripen. Men man bör kunna räkna med ett gott hantverk från förr i tiden där armaturerna är ihopskruvad, inte svetsade eller pressade som idag. De allra flesta gamla lampor kan plockas isär så pass att ledningarna kan bytas. 

Det visade sig vara svårt att hitta ett lämpligt exemplar på loppis eller hos  återvinningsbutiker. Antingen var det fula 60-talslampor, eller så var de för dyra, eller så var de för moderna (med det elektriska i synbart alltför acceptabelt skick). Övningsexemplaret fann jag till slut i min egen lumpbod där det fanns en lampa bland bråten från någon tidigare ägare, som troligen legat där länge. Nåja, den ser faktiskt ut att vara i prima kondition för denna artikel så den får duga.

Nu går vi raskt in på detaljerna i de tre kontrollpunkterna ovan.

Ledningarna

Det som syns brukar vara i sämst skick, och så är det även här. Den stump som syns där lampstickproppen är monterad är hård och sprucken. Den är också sönderskavd mot kanten på röret. Även en skada mitt på. Det duger inte.

Det var lätt som en plätt att skruva isär denna lampa. Allting är gängat. Inuti lampan är sladdarna förvånansvärt fräscha. Här ser man “elcentralen” som fördelar ut ström till respektive lamphållare.

Ledarna verkar bestå av järntråd. De har varken färg eller mjukhet för att vara koppar. Kanske någon blandning.

Isoleringen består av gummi. På denna urklippta bit från lampans inre är den mjuk och fräsch. Utanpå allt detta en garnfläta.

Skarvarna är tennlödda, sedan isolerade med ett gummiband och sist tygtejp utanpå. Skicket på dessa skarvar är utmärkt bra. Ingenting som börjar släppa och falla sönder. Hur länge överlever en tejpskarv idag?

Även de ändar som är anslutna i lampsockeln är tejpade för att garnet ska hållas på plats. Ett gott hantverk.

Dateringen är ju intressant. Jag törs dock inte säga mer specifikt än första halvan av 1900-talet.

Ledningarna är alltså internt i mycket gott skick och skulle kunna användas. Problemen ligger i de delar som sticker ut från lampan. Dessutom är klassningen oklar, om de kan betraktas som mantlade (dubbelisolerade). Så moderna plastkablar får det bli i denna armatur. Dessa gamla sladdar är fina men de duger inte.

För att göra det enkelt kan man tillämpa tumregeln att enledare av detta slag inte har tillräcklig isolering. Det finns undantag men troligen ytterst sällsynt i äldre lampor. Mer om det senare.

Provning av de gamla sladdarna

Det vore ju ändå intressant att se vad de går för… Håller de någon isolation att tala om så här kanske 100 år efter sin födelse? Det måste undersökas lite närmare. En skål med vatten, en nypa salt och en isolationsmätare är vad som behövs.

Med 250 V DC blir det “kortslutning” vid mätning mellan skålens kant och vattnet, så det leder ström allright. Då doppar vi sladden och gör det svårt från början genom att även doppa en gummibands- och tygisolerad skarv. Det är en frisk bit sladd från lampans innanmäte som används här.

Hade väntat mig problem här, men det var inga som helst problem vid 250 V, 500 V eller 1000 V. Instrumentet ger inte utslag över huvudtaget.

Det är väl spänning på? Jodå, drygt 1 kV, och här visar isolationsmätaren ingångsimpedansen hos multimetern på 1 Mohm (0.5 x 2 enligt skalans gradering) så allting fungerar, sladden är under provning.

Jag låter sladden ligga en halvtimme i vattnet utan resultat, den håller tätt (alltså hög resistans). Imponerande. Skarven borde suga åt sig vatten tycker man, men förr var hantverkarna skickliga så de har tydligen varit noggranna med gummibandet.

Det behövs bättre grejor, det behövs mer spänning, men hur? Kan man plocka ut 10 kV från transformatorkiosken på andra sidan fältet? Det lämpar sig nog inte för denna artikel. Men sedan kommer jag på att jag har en mer potent isolationsmätare som legat oanvänd i sin låda i några år… Den kan dels ge högre spänning och dels mäta högre resistenser.

Inledande mätning med 1000 V DC visar en resistans på drygt 200 Mohm som sakta sjunker, bilden visar 169 Mohm där den verkar avstanna.

Jag blir otålig och lägger på 5000 V och nu händer det grejor! Det blir genomslag efter några sekunder, äntligen :) Mätningar med lägre spänningar ger nu också noll ohm. Instrumentet orkar bara ge 114 V så det är ett ganska rejält genomslag av isoleringen. Allting är dock odramatiskt, inga gnistor eller rökpuffar. Då är det roligare att elda upp en halvledare - framför allt luktar det gott.

Dags att börja om med en ny torr sladdstump, utan skarv denna gång. Lägger på 5000 V DC och väntar, och väntar... Till en början stiger resistensen, lite märkligt för detta är väl inget dielektriskt material? Men det verkar vara nåt annat som händer då resistansen sedan varierar sakta upp och ned mellan 3 - 4 Gohm. Efter en dryg timme får det vara nog, sladden håller! Inte illa, inte illa alls. Synd att den inte kunde få tjäna vidare i lampan.

Det ser ut som om andra änden på sladden ligger under vatten på bilden ovan, men så är det givetvis inte. Sladden ligger med en krok ned i vattnet med båda ändar i luften.

Detta var en utsvävning, eller OT (Off Topic) som det heter. Åter till ämnet.

Lamphållarna

Lamphållare ska idag uppfylla andra krav än de som gällde i början på förra seklet. Där ingår som sagt att gängan i lamphållaren inte får vara spänningssatt utan lampan ska få kontakt via ett bleck längst ned i lamphållaren. Se skissen längre ned.

Vid första anblick ser det ut som om lamphållarens gänga inte blir spänningssatt, men tyvärr, när hylsan skruvas i så kan man mäta att det blir kontakt mot gängan.

Man ser ju med blotta ögat att blecket ligger väldigt nära gängan. Det kanske går att åtgärda, men...

Lampgängan innerst på bild här är isolerad mot ytterhylsan med en bakelitring. Den verkar fräsch men det känns onödigt skakigt med detta enda skydd mot att hela lampan blir strömförande.

Lamphållaren från baksidan som visar märkningen, 4 A / 250 V.

Så det får bli nya lamphållare, moderna sådana i plast… De kommer inte att hålla lika länge som dessa gamla rariteter men det är tyvärr nödvändigt.

Skyddsmetoder

Denna lampa är av en typ som kallas klass 0. Den har en enkel isolering inombords men är varken skyddsjordad eller dubbelisolerad. Med så mycket metall finns alltså endast en (1) skyddsbarriär mot att lampan blir strömförande. All elmateriel ska idag har två skyddsbarriärer.

Bilden visar enkelisolerade ledare. Med enkel menas att den motsvarar en (1) skyddsbarriär.  Om sådana används i en lampa gjord i metall så måste den skyddsjordas. Skyddsjordningen är den andra skyddsbarriären som gör att det behövs två fel för att lampan ska bli farlig, så som det stipuleras idag.

För de som har rum med ojordade uttag så kan faktiskt en lampa av klass 0 användas. Rummets isolerande golv och väggar utgör där nämligen den andra skyddsbarriären. Lite läskigt är det emellertid. Det är också lätt hänt att den “flyttar” till ett rum med jordade uttag och vips har man en farlig situation. Men ska man renovera en lampa idag så renoverar man den ju till dagens standard.

Lampan behöver alltså byggas om och där har man fyra alternativ att välja mellan.

• Dubbelisolerad (klass II)
• Skyddsjordad (klass I)
• 12 V (SELV) (klass III)
• Isolertransformator för 230 V

Om man skulle rangordna alternativen så varierar ordningen stort beroende på vilken faktor man tittar på.

• Den metod som ger det säkraste resultatet elsäkerhetsmässigt är SELV, följt av isolertransformator, dubbelisolering och sist skyddsjordning.
• Den metod som är materielmässigt billigast är skyddsjordning, dubbelisolering (eventuellt i omvänd ordning), SELV och sist isolertransformator.
• Den metod som är enklast att utföra är isolertransformator, SELV, dubbelisolering och sist skyddsjordning.

Detta är dock en grov allmän bedömning. Man behöver titta närmare på armaturen och bedöma vilken ombyggnad som är bäst ur alla aspekter. Det kan variera stort. Villkor för de olika alternativen är beskrivna nedan.

Dubbelisolerat utförande

Dubbelt betyder precis vad det låter som. Lampan ska ha en grad av isolering som kan klassas som dubbel mot människor och husdjur. Denna typ kallas klass II. Hur “tjock” denna isolering ska vara finns inte specificerat utan man kontrollerar isoleringen genom spänningsprov utifrån dess användning. En lampsladd är dubbelisolerad via ledarisoleringen plus manteln utanpå, så länge som den används i bruksföremål inomhus. Den är avsedd för just lampor.

För att kunna använda en sådan lampsladd i en armatur med hölje i metall så får inte ledarna under den yttre manteln komma i kontakt med höljet på armaturen. Detta kan bli knivigt där sladden behöver förgrenas eller anslutas till lamphållare och strömbrytare. Det måste vara dubbel isolering precis hela vägen. För att förgrena sladden i en Wago måste man ju skala upp manteln för att komma åt ledarna. Där får man alltså se upp och lägga på ett lager isolering till.

Gamla lampor kan även ha en tryckströmbrytare av denna typ. Den blir ju väldigt svår att använda i en dubbelisolerad armatur med hölje i metall, så den behöver tas bort och ersättas med en annan slags strömbrytare.

Luft är en god och godkänd isolator så om man kan fixera sladdarna fysiskt och garantera att de enkelisolerade ledarna inte kan flytta sig så är det ok. Men det är kanske inte så uppenbart eller enkelt att utföra så denna metod bör undvikas.

En U-båt eller sockerbit skulle kunna funka om man klipper ned “U-båtstornet” lite så att en krympslang går på. Lödning är ett annat sätt som ger en fysiskt liten kopplingspunkt som enkelt kan isoleras. Man kan även tänka sig skarvhylsor om man har en bra presstång. Man får välja hylsa efter den totala area som ledarna har.

Krympslangen måste täcka ledarna och gå en bit in på kabelmanteln. Samtliga kablar måste därför samlas. Se bilder på ombyggnaden nedan.

Som extra isolering kan alltså krympslang användas. Men även eltejp går bra fast endast om man köper en “bra” eltejp hos en fackhandlare. Använd inte tejp från konsum.

Även anslutningen till lamphållaren kan bli problematisk. Det gäller att även där uppnå dubbel isolering. Det kan fungera med en bit isolerslang eller krympslang även där. Lösa lamphållare som man köper idag brukar ha en medföljande plasttratt som är till för att isolera ledarna från gängstången.

Ännu bättre och enklare lösning är då att köpa en lamphållare med gjuten sladd, om den går att montera i armaturen på ett bra sätt.

I den andra änden är det likaså bra att välja denna modell med gjuten stickpropp och med en tillräcklig längd på sladden för att undvika onödiga skarvar.

En summering av villkoren för dubbel isolering:

• Alla ledningar som har kontakt med lampans ledande hölje måste bestå av mantlad kabel. Detta inkluderar alla skarvar och anslutningar, inombords såväl som utanpå lampan. Vid bedömning av vilken metod som ska användas vid ombyggnaden kan man räkna med att dubbelisolerat utförande alltid kräver byte av alla ledningar.
• För armaturer som har ett isolerande hölje får man bedöma ifall denna isolering är tillräcklig.
• Lamphållarna måste vara av dagens standard och gängan får inte vara spänningssatt.

Skyddsjordat utförande

I princip är skyddsjordning det enda som en inte alltför gammal ljuskrona i metall saknar, eventuellt förutom lamphållarna. Skyddsjordningen utgör den andra skyddsbarriären som tillåter att enkelisolerade ledare används internt i ljuskronan. Om de interna ledningarna bedöms vara i gott skick så är skyddsjordning ett alternativ att titta närmare på. Det kan nämligen då vara både enkelt och billigt att utföra.

Det man i princip behöver göra är att ordna en tillförlitlig anslutning av en skyddsledare i ljuskronan, t.ex med ett kopparsvep runt halsen. Detta är den enkla biten, om det räcker.

Skyddsjordning är dock förenat med ett antal villkor som troligen är det största hindret för denna metod, kanske inte att utföra utan att bedöma. Det duger inte att blint skruva fast en skyddsledare på godtycklig plats.

• Om de ledare som syns ser ut att vara i gott skick kan man räkna med att de ledare som är inbyggda och inte syns också är i bra skick. En förutsättning för skyddsjordning är att befintliga ledare är i sådant skick att de inte riskerar orsaka en olycka. Man kanske behöver öppna upp armaturen för att titta efter, och då är inte steget långt till att byta alla ledningar och bygga om lampan till ett dubbelisolerat utförande.
• Inga enkelisolerade ledare får löpa på utsidan armaturen, t.ex genom en kedja, och därmed vara berörbara. Detta kräver ovillkorligen något av de andra tre alternativen, eller en kombination. 
  Det kan här finnas undantag på senare modeller av lampor, att sladdarna som till synes är enkelisolerade faktiskt har en grad av isolering som klassas som dubbel. Men då krävs att man hittar en märkning som anger detta.
• Alla metalliska delar av armaturen måste skyddsjordas. Närmare bestämt gäller detta alla delar som har kontakt med enkelisolerade ledningar eller gamla lamphållare. Men då detta kan vara svårt att avgöra bör man utgå ifrån att hela armaturen måste skyddsjordas. Detta kan bli ett stort problem om armaturen har många och/eller rörliga delar. En skyddsledare måste dras till alla delar om man inte kan vara säker på att de har god kontakt med varandra. Vid ett fel kan det gå en ström på 200 A genom lampans delar vilket den måste klara.
• Samma krav ställs på lamphållarna som vid dubbelisolering vad gäller gängan. De måste bytas om gängan är spänningssatt. De kan dock behållas om de är enkelisolerade vilket kan vara svårt att bedöma.
• Det är också lämpligt att införa en byggahus-regel här om att lampan ovillkorligen ska skyddas av en JFB. Det är en extra försäkring mot skador om det trots allt skulle bli ett fel i lampan som inte förmår lösa säkringen. (Vid nyinstallation och ombyggnad är det idag ett krav på JFB för belysning, men den utökar vi alltså här till renoverade lampor i befintliga anläggningar.)

SELV

Om armaturen inte enkelt kan byggas om så att den blir säker vid direkt anslutning till 230 V så kan man titta på alternativet att använda en transformator för 12 - 48 V. Dessa finns det många av, “drivdon” som de kallas.

Fördelen är att man inte behöver tänka så mycket på isolationen i armaturen. Det gör ingenting om gängan i lamphållaren är spänningssatt. Man behöver inte isolera kopplingspunkter så noga etc. Man kanske inte ens behöva göra något underhåll alls på sladdarna i lampan. Det är ju inte bra om det blir kortslutning, men det händer ingenting farligt så länge man använder en transformator som är kortslutningssäker och godkänd enligt SS-EN 61558-2-6. Om den inte är märkt SELV så ska den åtminstone ha denna symbol:

Detta alternativ kommer troligen mest på tal i de fall man inte vill eller kan byta lamphållarna. Då behöver man alltså hitta 12 V-lampor med E14 eller E27-gänga. Tillgången och priset på dessa är en faktor att bedöma innan man bestämmer sig.

Dessa ljuskällor har en konstant spänning och sådana drivdon finns givetvis i drivor till rimliga pengar.

Man vill troligen också ha en transformator som ryms i takkupan som t.ex denna form:

Problemet med just detta exempel är att den ska anslutas till 230 V. Ledarna på bild (230 V-sidan) är enkelisolerade så man åker ändå på att beakta kraven för dubbel isolering eller skyddsjordning. Men med krympslang eller isolerslang bör det gå att få till ett dubbelisolerat utförande. Man bör annars undvika produkter med dessa korta anslutningssladdar som inte går att byta, utan leta efter produkter där man kan ansluta en lampsladd med dess mantel.

Det är en fördel om man kan använda LED-lampor. För glödljus kan det krävas en transformator inte fysiskt inte får plats i takkupan vilket gör det besvärligare då det kan kräva ingrepp i den fasta installationen.

Man behöver inte märka upp en sådan lampa på något sätt. Råkar man sätta i en lampa för 230 V så kommer den helt enkelt inte att lysa.

Skyddsseparation (isolertransformator)

Vid denna metod använder man också en transformator, fast en som ger 230 V AC ut. Transformatorn används för att isolera lampan från jord. Skulle lampan bli strömförande så får man alltså ingen elchock eftersom det inte blir någon sluten krets mot jord, för den blir endast strömförande gentemot den andra polen, inte mot jord. Det får alltså finnas jord i rummet.

Det finns många fördelar med denna metod:

• Lamphållarna behöver inte bytas.
• Armaturen behöver inte byggas om till dagens standard (så länge den är frisk).
• Man kan använda alla vanliga ljuskällor för 230 V.

Armaturen går kanske inte ens att bygga om. Eller så har man ett gäng gamla glödljus för 230 V av en speciell sort som man vill använda. Kanske är ljuskällorna gjorda för 110 V. Då kan detta alternativ komma ifråga.

Man kan i princip använda lampan helt orörd, förutsatt att den är i hyggligt skick så att det inte blir kortslutning i den. Transformatorn har en säkring, men man får vara betydligt försiktigare här än i SELV-fallet så byte av interna ledningar kan behövas i detta fall för att undvika kortslutningar.

Det låter ju bra. Problemet med denna metod är att den är ovanlig så utbudet av transformatorer är visserligen stort men dyrt, speciellt vid högre effekter. Man får leta efter skyddstransformator, isolertransformator eller isolationstransformator för 230 V AC till 230 V  AC (eller den spänning som ljuskällorna vill ha) , godkänd enligt SS-EN 61558-2-4 och med tillräcklig effekt. Man ska ha bra tur att hitta någon under tusenlappen. (Skyddstransformatorer har per definition en sekundärspänning på under 50 V AC men i handeln kan man ändå hitta transformatorer som kallas skyddstransformator men med en sekundärspänning på 230 V AC, så leta efter båda.)

Metoden kräver alltså inte att lampan byggs om eller att lamphållarna byts, det är den stora fördelen som kan betala sig om armaturen har en stor mängd lamphållare som är otillåtna för direkt anslutning till 230 V-nätet.

Denna metod var vanlig förr i badrum som skydd av rakapparatsuttaget. Idag har den ingen tillämpning, och liten nytta då ett krav för denna skyddsåtgärd att transformatorn endast får mata en (1) apparat, en ljusarmatur.

Transformatorn behöver också installeras någonstans. Den får inte plats i lampan.

Ombyggnaden

Vad får man göra?

Man får endast renovera en lampa till dess ursprungliga skick för att få lov att sälja den. Man får inte modifiera den på något sätt, för då krävs CE-märkning om den ska kunna säljas. Men nu får man inte sälja klass 0-lampor. Så man är tvungen att konstruera om lampan. Då behöver den också provas.

Arbetet med att renovera eller bygga om en ljusarmatur kräver inte behörighet, men det kräver enligt lagen givetvis kunskaper, färdigheter, verktyg och mätinstrument. Brottsbalken är alltid aktuell, skicka inte ström genom nära och kära!

Tillvägagångssätt

Som redan antytts blir valet av skyddsmetod dubbelisolering för den antika lampan i denna artikel. Skälet är att ledningar och lamphållare behöver bytas och då är det lämpligt att dubbelisolera då det är ganska enkelt gjort. Dubbelisolering går före skyddsjordning.

Då det bara är tre lamphållare är det heller ingen stor kostnad att ersätta dessa. Det finns därmed inga motiv för SELV eller skyddsseparation.

Arbetet är enkelt, i stort enligt kapitlet ovan om dubbelisolering.

Det är gott om plats i rören så det är inga problem alls att skjuta i lampsladden. Är det trängre kan man med fördel använda en dragfjäder i form av ett stålband (rensband går bra också), dessa brukar vara nätta och smidiga i trånga rör.

Lamphållarna fixeras på lämpligt sätt, i detta exempel med smältlim. De sticker upp lite längre än de gamla men det gör ingenting då det är E14-sockel så lampskärmen behöver komma upp lite.

Skarvningen tänkte jag först göra genom lödning, men ångrade mig till förmån för U-båtar. Det är materiel som de flesta kan skaffa sig och hantera. En lödpenna finns nog inte i var mans hem.

Ett buntband fungerar utmärkt för att hålla kablarna på plats vid manövern. Skala upp ganska mycket koppar så att de kan tvinnas ihop ordentligt. Klipp sedan av till lagom längd så att de bottnar i U-båten och utan någon synlig koppar på den sida man för in sladden. Se till att de sitter bra under skruven. Dra dock inte åt för hårt. Dra lite lätt i varje enskild ledare för att kontrollera att de sitter.

Sedan klipper jag ned tornet lite, men inte så långt att skruvskallen blir bar, det är onödigt.

Först ett lager krympslang över vardera U-båt, och sedan krympslang över båda som räcker fram till manteln på kabeln. Detta kan räknas som nästan tre lager godkänd isolering.

Det blir en ganska stor klump av det hela till slut, men det går bra i just detta fall då lampan har gott om plats. Lödning hade gett ett mindre omfång.

Hur värmde jag krympslangen då? Jag använde min lödpenna… Den ger god kontroll och minskar risken för att PVC-isoleringen på sladden skadas.

Materielkostnaden för denna renovering landade på ca 240:- inklusive lampor.

Varför monterade jag inte den nya DCL-stickproppen då? Jo, jag obstruerar! Hur många har idag DCL-uttag i taket hemma, räck upp en hand.

Provning

I princip har man konstruerat en ny lampa, så den måste provas. Man provar den inte genom att stoppa i stickproppen i ett uttag.

Isolationsresistans

Det minsta man kan kräva hos den som renoverar en lampa är att det finns en multimeter i hushållet. Då kan man ohmmäta mellan stickproppens stift och höljet på lampan för att upptäcka eventuella isolationsfel. Även om man tror sig ha varit noggrann så kan det ha skett en dunderblunder i något skede. Använd ett högt mätområde på multimetern, typ 2 Mohm.

Ännu bättre är ju en isolationsprovare. Då ska man lägga på 500 V DC under 1 minut. Båda stiften sammankopplade som ena pol, och lampans hölje som den andra polen. Resultatet efter 1 minut ska vara en isolationsresistans på minst 4 Mohm, men givetvis ska instrumentet inte ge något utslag alls. Här mäter jag upp 2.5 Gohm med min nyfunna leksak.

Denna mätning är inga konstigheter för dubbelisolerade och skyddsjordade lampor. För SELV och skyddsseparerade lampor kan man göra mätningen på samma sätt på primärsidan. Men helst bör man göra mätningen på sekundärsidan också. Man kommer åt sekundärsidan via lamphållaren, och ska där på samma sätt koppla samman de båda polerna där och mäta mot höljet.

Skyddsjord

För skyddsjordade lampor ska man också göra en resistansmätning av skyddsjorden. Denna gång mellan höljet och jordhylsan i stickproppen. Man vill ju att det ska vara god kontakt mellan skyddsjordsblecket i stickproppen och lampans alla ledande delar. Man ska alltså mäta upp en låg resistans här, så välj det lägsta mätområdet, eller summerläget.

Resistansen ska vara nära noll. Om man lägger ihop mätspetsarna så får man ett värde som ligger nära noll, det är mätprobernas resistans man mäter. Man bör få samma värde vid mätning på lampan.

Mät mot alla delar av lampan där det kan råda tveksamheter ifall det är god kontakt.

Funktionsprov

Man ska göra ett spänningsprov också, men tillgång till sådan mätutrustning som ger 1.5 - 3 kV AC får vi nog kalla överkurs i detta forum.

Det man kan sträcka sig till i hemmet är ett funktionsprov. Det är alltså dags att stoppa i stickproppen, med ljuskällor i armaturen. För dubbelisolerade lampor ska höljet under provet anslutas till skyddsjord med en testsladd. Detta som ett magert test på den elektriska hållfastheten. Låt lampan vara tänd en timme eller så. Den JFB som vi stipulerar ska finnas kan användas som “mätare”.

Övriga tester

Det finns givetvis många fler tester, men det som tagits upp ovan är de viktigaste som är relevanta för ljuskronor. Andra slags armaturer kan kräva helt andra prov som värmeprov etc. Detta är aktuellt för inbyggda armaturer eller armaturer är ljuskällan är dold på något sätt. Behöver man gräva ned sig i detta så är det SS-EN 60598-serien som gäller.

Slutresultatet

Ja, så blev den. Den är långt ifrån en skönhet, kan putsas bättre, betydligt bättre, men den är i alla fall blankare nu än när jag grävde upp den :) Takkupan verkar vara målad en gång i tiden. Det behöver göras om.

Men jag vill inte ha lampan då jag bara slår huvudet i den. Eftersom jag inte får sälja den utan att jag klipper av sladden så skänker jag bort den mot en gåva till Röda Korset (även om det säkert också är förbjudet...). Högsta budet får den, annars åker den tillbaka till lumpboden.

God Jul på er, och ett riktigt Gott Nytt År!