Underfundig gotländsk triptyk

Arkitekterna på Ateljé Ö ritade de här tre villorna på liknande sätt, trots att ett stod i skogen, ett på en strandäng och ett på en klippa.  De är ritade med samma manér och hänger ihop i sin detaljering.

– Vi kallar dem för en triptyk helt enkelt: en formulering vi lånat från konstvärlden. 

Fyra arkitekter bakom tre variationer av samma hustyp, med stor omsorg och totalkontroll över byggnadsprocessen. Ateljé Ö belönades med Ung Svensk Arkitektur för tre noga utförda huskonstellationer, alla på Gotland där kontoret verkar sedan flera år. Istället för att till varje villaprojekt satsa på en enda byggnad bildar istället flera olika huskroppar både inre och yttre rum i samklang med äldre tiders spår och beställarnas önskemål.

Joel Winsnes och Mats Wahlström Walter grundade Ateljé Ö i Visby tillsammans med Emelie Ahlqvist och Sara Patriksson, alla fyra under fyrtio.

– Vi fick in de här tre uppdragen samtidigt, berättar Mats Wahlström Walter som tillsammans med de andra åkte runt mellan vad som skulle bli tre närbesläktade men ändå olikartade villor med namnen Villa Butter, Bunker 319 och Ateljé Djupvike.

Att ta fasta på olika inspiration ger nya insikter och öppnar för typologiska ifrågasättanden: behövs här en korridor? Ska vi ha ett platt tak? Ska vi ha bara en volym eller en hel gård?

– Vi brukar skissa oss fram mellan olika skalor, fortsätter Mats Wahlström Walter. Du börjar med Google maps i 1:1000, sedan tittar du på hur fönster möter tak, om hängrännan ska byggas in eller ligga utanpå. Vi hoppar mellan skalorna och söker oss fram.

Snarlika men ändå olika. De tre villorna är ungefär lika stora trots olika budget. Istället för ett klassiskt upplägg med huvudbyggnad och uthus har Ateljé Ö satsat på en hel liten gård med 4 till 5 hus per projekt.

I alla dessa hus är det danskt sextiotal som inspirerar: Friis & Moltkes olika villatyper, Jörn Utzons Kingohus i Helsingör (också kallade Romerhusene) med sina atriumgårdar.

– Vi byter väl typologiska referenser fyra gånger om året: ett tag nördar vi in oss på schweiziska alphus med extremt branta tak, men till de här tre projekten gick vi igång på platta tak med vertikalt stående kopparplåt.

Villa Butter ligger på kanten av en klippa med utsikt över Östersjön

Utsikten är inte allt. Villa Butters stora kvalitet är istället hur projektet inordnar sig i naturen. Tallar bevuxna med Gotlands landskapsväxt murgrönan. Tillsammans med karga hällar och låg grönska med doft av fläder liknar det något av en trolsk sagoskog.

Den äldre bebyggelsen på platsen var långt bortom räddning. Vid Villa Butter står stenväggarna står kvar som ett band till forntiden.

– Generellt letar vi alltid efter möjligheter att behålla, ändra och lägga till. Men det är tyvärr inte alltd möjligt

Arkitekterna har vinnlagt sig om en kontrastverkan mellan ett exakt sparsmakat utförande och detaljer som bryter upp perfektionen.

Olika typer av rum återfinns både inne och ute i Villa Butter. En tydlig materialpalett bestående av ek, betong, glas och koppar förstärker rumsgestaltningen.

Alla de tre byggnadsverken är uppförda med fokus på ett optimerat liv om sommaren då också utomhusrummen är av största vikt.

- Det är förstås dyrare att bygga fler hus, men det blir ett betydligt större mervärde, understryker Mats Wahlström Walter. Du får väggar utomhus, du lever inne och ute på ett annat vis.

De tre byggnaderna är byggda med gjuten platta och med murade väggar av isoblock.

- I två hus är betonggolvet lämnat synligt, endast slipade. I projekt Bunker 319 har vi gjort en megaterrazzo med hjälp av överblivna marmorplattor. I Villa Butter är ett golv av lokal kalksten lagt på plattan, samma sten är lagd både inne och ute.

– Alla hus är putsade men i Bunker 319 insisterade kunden på en ojämnare yta, vi kallar det för kesoputs, slät med en viss grynighet. Ser man tillbaks till 1600-tal och 1700-tal som här i centrala Visby så är putsen rätt vågig så att fasaderna verkligen lever. Det är fantastiskt vackert, men passar inte in i modern arktiektur. Där ska väggarna vara raka. Vi gillar släta ytor med skarpa och raka hörn, men även inslag av defekter som livar upp.

Bunker 319 består av 4 låga hus kring en gammal militärbunker på den gotländska östkusten.

Det horisontella steniga landskapet återspeglas av de låga platta byggnaderna.

Bunker 319:s kopparinkädda platta tak ramar in uteplatserna. Det steniga landskapet var före bunkerns installerande efter kriget ett av Gotlands största kalkbrott.

En återhållen materialpalett samspelar med det omgivande landskapets nedtonade färger.

Den omgivande naturen är invävd med Bunker 319:s in- och utsida med stenlandskapet som ett bärande tema.

Ateljé Djupvike är både hem och konstnärsstudio. Här har arkitekterna under flera år arbetat när med kunden och dennes vänkrets av lokala konstnärer hantverkare.

Även i Ateljé Djupvike följer arkitekturen landskapets horisontella linjer med platta tak och exakta vinklar.

Omsorg om alla detaljer skapar en helhetskänsla där olika skalor möts.

Aprikosfärgad marmor, och gamla stengärdsgårdar som minner om äldre tider tillsammans med nya stenväggar ute och inne.

Villornas interiöra väggar är putsade istället för täckta med gips och spackel. Träpanel är en annan självklar ingrediens.

- I ett sovrum vill vi gärna ha trä som är lite renare, inget stendamm som faller ned, det blir lite lugnare uttryck. Vi vill alltid jobba med material som tillåts vara som de ÄR. Den naturliga känslan som uppstår är fantastisk och rummen blir mänskliga på ett väldigt effektfullt sätt.

Ateljé Ö:s triptyk är inga billiga hus, även om budgeterna skiljer sig åt. Fast man har även andra kunder och har sällan problem med att anpassa resultat efter budget.

– En låg budget skapar större utmaningar med att komma överens om kompromisser. Medan en hög budget skapar andra utmaningar, med mycket högt ställda krav. Inte desto mindre älskar vi utmaningar, så det är sällan några problem. Alla våra beställare önskar bra hus som är unika och som uppfyller sin funktion, och som dessutom har en konstnärlig ambitionsnivå.

Ateljé Ö premierades med Ung Svensk Arkitektur under Kasper Salin-galan, det är främst i villaarkitekturen som svenska arkitekter har chans att briljera och mäta sig med sina internationella kollegor. Här hör man inte heller mycket tal om att byggare och beställare gör arkitekter till en liten underkonsult bland många andra.

Hur stor andel av budgeten bör egentligen läggas på arkitektarbetet? Ska man satsa mest på bygglovsfasen, byggfasen eller inredningsfasen?