Grand Design på Lidingö - stor och liten på samma gång

Ariel Ramirez följde med sin kund och tittade på den nya tomten som visade sig vara rätt liten med sina cirka 775 kvadratmeter, och dessutom inträngd mellan högre hus vid vattnet och äldre hus bakvid.

– Vi besökte grannen bakom för att kunna se ut över tomten, och vi ville också se hur deras utsikt skulle påverkas, vi ville ju vara ödmjuka mot dem och ändå få ut så mycket som möjligt av tomten.

Läs mer: Läckert lyxigt på Lidingö

Det är förstås lättare att förstå sin kund när man ritar deras andra hus. Om det första var storslaget överdådigt med dubbel takhöjd i stor del av huset, så efterfrågades nu något mysigare.

– De efterlyste rum att umgås i på både insidan och utsidan, förklarar Ariel Ramirez. Det är som arkitekt viktigt att lära känna de man ritar för: vilka ambitioner har de, vilka mål i livet, hur kan deras liv berikas på olika sätt med hjälp av ett hus?

Villan på Lidingö består av en källare plus två våningar ovan mark.

– Eftersom tomten är så liten så valde vi att inkludera garage och carport i huset för att inte behöva ha parkering utomhus. Man kör in under huset och redan i garaget har vi en inglasad entré så att när man kliver ur bilen känns det som att man redan är inne i huset. 

I källardelen var det även tänkt att det skulle finnas en man cave, men frun såg till att det blev en hen cave dold i slutet av en korridor bakom en hemlig vägg. I anslutning finns också ett vinförråd. Grottan har lite av samma stämning som de påkostade badrummen.

– Från garaget går man upp till det sociala planet med kök och vardagsrum. Här har vi lagt till en liten diner, en inskjuten sitthörna som blivit det mest populära stället i köksavdelningen, den fungerar som ett rum i rummet. Den här delen av köket är direkt kopplad till uteterrassen så att det skapas ännu fler olika rum.

I bottenvåningen finns även två sovrum för barnen samt ett gästrum.

– Hela övervåningen är en svit som kan nås både via trappan från köket, eller trappan som förbinder de två uteterrasserna. En del av charmen med gamla hus är att det finns så många olika rum och spännande skrymslen, det är något som ger arkitekturen dynamik och det var något vi ville försöka uppnå här.

– I 1800-talets hus fanns det en känsla för skönhet och omsorg om den byggda miljön, understryker Ariel Ramirez. All den här tiden och mödan man lade ned på detaljer, visst kan vi applicera det tänket på moderna hus. Det är kanske dags för nyromantik? Romantik behöver inte betyda pastisch på något gammalt, det handlar om ett förhållningssätt till det vi skapar.

Mötet mellan kund och arkitekt handlar om så mycket mer än bara ett hus’ olika funktioner och kvadratmeterlayout. Det man vill åt är just den helhetsupplevelse som skiljer ett kataloghus från ett arkitektritat hus.

– En bra arkitekt ska inte bara kunna lösa problem och säkerställa funktionella lösningar. Det gäller att lära sig förstå kunden och inte bara läsa briefen rakt av, den säger ofta ingenting om de kvaliteter man vill uppnå. Hur tolkar jag kundens behov, hur kommunicerar jag och hur överraskar jag med något de inte ens visste att de ville ha?

Väggar, golv och tak går i olika kulörer som framhåller rummens horisontalitet.

– Det gäller att hitta en balans genom att hålla ytorna rena och separera de olika delarna, det skapar ett lugn bland alla olika rumsligheter.

Terrasserna är förbundna med trappor och här finns även en balkong. Barnen kan busa där nere medan föräldrarna vilar ut högst upp, att man slipper passera inomhus ger också ett bra alternativa flöden.

Fönsterindelningen och en låg bröstning samt inramningen av terrasserna ger mindre exponering. Grannhusen har dessutom utsikten riktad ut över vattnet och endast i begränsad mån bakåt mot grannhusen.

Arkitekt Ariel Ramirez inspiration är lika mycket utbildningen i Stockholm som åren på Parsons i New York i sitt gamla hemland. Och nog lånar det karaktäristiska undertaket med sin varma färgton från ett annat formspråk. Han har ett sidointresse i att läsa in sig på neurovetenskap och beteendepsykologi för att bättre kunna förstå hur vi påverkas av materialval, färgsättning, detaljering och den arkitektoniska gestaltningen i stort.

– Jag är fascinerad av den tidiga amerikanska modernismens storheter som Frank Lloyd Wright, Richard Neutra och Rudolph Schindler. De ritade extremt detaljerat och det finns en stor omsorg om alla detaljer och inte minst en romantisk ådra som dröjer kvar från en annan tid.

Källarplanet är murat medan de två övre planen är byggda med träkonstruktion och utvändigt klädda med granpanel.

– Materialvalet och färgsättningen är förstås en mycket viktig del i hur vi skapar hus. Den här svarta tjäroljan får den hyvlade panelens ådring att vackert träda fram och tillsammans med kvistar i plankorna bryter de upp den annars så stumma tunga fasaden.

Svensk arkitektur har historiskt kommit att präglas av att Sverige är ett starkt ingenjörsland, och det syns enligt Ariel Ramirez inte minst i spåren av miljonprogrammet, den tid då arkitekterna förlorade en stor del av sitt inflytande. 

– Jag kan tycka att många modernistiska byggen blir väldigt själlösa. Även om en återgång till något som till exempel skulptural ornamentik som återfinns i många vackra sekelskiftesbyggnader kanske inte är lämplig i de flesta fall, tycker jag att man borde tillämpa mer av den omsorg och omtanke som ofta låg bakom skapandet av den sortens byggnader. Jag tror att vi är mogna för att gå vidare mot en mer romantisk modernism som inte är en pastisch på något från förr utan som istället utgår från vår egen tid.

Ariel Ramirez skulle vilja se ett mer öppet samtal kring arkitektur där inte arkitekter lagt beslag på tolkningsföreträdet. Kanske är det helt enkelt alldeles för lätt att framhärda i att rita och bygga funkiskåkar som inte är annat än just pastischer? 

– Det krävs vilja, kunskap och passion för att skapa något annorlunda, men för att det faktiskt ska kunna byggas och bli riktigt bra för alla involverade krävs mycket mer – en genuin insikt i vad som driver utvecklare, investerare byggare och andra parter i byggprocessen. därför tror jag arkitekter måste få en större insikt om sin roll i projektorganisationen, men också att se på arkitektur i ett bredare perspektiv - som en investering. idag tenderar fokuset hos många arkitekter att ligga lite för mycket på det estetiska och för lite på genomförandet och det långsiktiga värdet för de som faktiskt tjänar på bygget. Många fina idéer förblir idéer just därför att de inte är ekonomiskt lönsamma. Om man istället har en genomtänkt vision som också kan fungera ekonomiskt, då finns det större möjligheter.