Frisk byggnad för friskt liv

Målsättningen har varit att minimera inte enbart emissioner utan även lukter, elektriska fält och med så pass mycket naturlig ventilation och ljusföring som möjligt.

Hälso- och miljöskadliga kemikalier finns i många byggprodukter, inte minst i plast där byggindustrin är den näst största användaren efter förpackningsindustrin. Huvila är ett försök att genomgående bygga med massiva naturmaterial.

– Hela projektet blev ett experiment eftersom vi inte visste vilka material som kunde upplevas som störande, berättar arkitekt Jenni Reuter. Min beställare, som är ytterst känslig för kemikalier, elektricitet och elektriska fält, fick sova med olika materialprover för att försäkra oss om att de fungerar för henne.

Huvila ligger på landsbygden i kanten av en skog som vetter ut mot en åker. Här, i icke detaljplanerat område, är det förstås lättare att pröva annorlunda byggmetoder.

– Människan är en psykofysisk varelse, fortsätter Jenni Reuter, och hur känsliga vi är för kemikalier är inte bara individuellt utan beror också på var i livet vi befinner oss. Att hitta ett recept som passar alla är förstås svårt, men att friska hus ger friska människor borde vara ett självklart motto i arkitekturen.

Att bygga miljöriktigt och långsiktigt låter ju som en självklarhet, dessvärre är det inte så byggindustrin arbetar även om det går åt rätt håll. Välkända miljögifter minskar, men det saknas kunskap om många andra kemikalier som används i byggproduktionen. Revideringen av EU:s kemikaliestrategi Reach har skjutits upp och myndigheter har alltmer insett att det krävs en internationell reglering för att komma åt alla farliga ämnen som sprids.

– Under invigningen av Huvila hade vi en välrenommerad kock på plats och han konstaterade att det här huset är ju som god matlagning: man behöver bra råvaror för att kunna skapa ett gott hantverk!

Byggnaden består av en träkonstruktion likt ett timmerhus. Istället för platta på mark så vilar huset på nästan helt nergrävda betongplintar omgärdade av natursten.

– Vi valde asp som trämaterial till boytorna eftersom de har så pass lite terpener, ofta luktar trähus rätt starkt vilket kan påverka de som är känsliga. 

I anslutning till sovrummet finns en oisolerad veranda där kläder kan luftas och man kan komma närmare naturen utan att utsättas för vind och regn. Interiören varierar i höjd ända upp till 4 meter och innehåller många inbyggda skåp för att ge ett enhetligt uttryck.

– Skåpen som byggts på plats är också gjorda i asp men de har fått en lätt vaxbehandling.

Firman Restart Oy, som stått för byggarbetet och varit med alltifrån första skiss, är egentligen specialiserade på byggnadsvård och restaureringsprojekt, de har tidigare inte  byggt ett helt hus.

– De kan hantverket och vi var överens om att det skulle sätta sin prägel på huset, säger Jenni Reuter. Man får inte ha bråttom i ett sådant här projekt, då slutar det lätt med att man gör förhastade beslut och bygger med de snabbaste metoderna som inte alltid är de mest ekologiska.

– Alla våt- och teknikutrymmen är byggda med isolerande tegelblock där badrummet har fått konventionella tätskikt och kakel. Jag föreslog en tadelakt-lösning som är naturligt fuktreglerande precis som trä, men kunden hade dåliga erfarenheter av lera.

Det saknas däremot inte konstverk i keramik, Konstnären Kristina Riska har planerat platsspecifika keramikföremål och en relief i putsen vid ingången utomhus. 

– Kunden har inte velat ha annan lyx än ett skickligt hantverk, här finns ingen spa-stämning, fast den gamla bastun finns förstås kvar utomhus.

Lyx handlar i Huvila om hantverk och materialval, god akustik och gott om naturligt ljus, och så förstås rumsgestaltningen, inte prylar i överflöd. Ljusinsläppen mot skogen är mindre än de som vetter mot det stora fältet, vilket ger en naturlig riktning i huset. Mot skogen finns också en liten trädgårdsanläggning med en rönn i mitten. Och kanske är lyx något mycket enklare än det som annonseras: en förmåga att få tiden att stå still i kontemplativa miljöer. 

- Den största utmaningen? Ja, kommer hen få det bra här i huset? Är det något material som inte fungerar? Men vi lyckades trots att vi inte var riktigt säkra på utgången i något skede.

Ljusinsläppen mot skogen är mindre än de som vetter mot det stora fältet, vilket ger en naturlig riktning i huset som i både stora och små rum är fyllt av naturligt ljus. Mot skogen finns också en liten trädgårdsanläggning med en rönn i mitten.

– Utsidans panel har målats grön medan insidan är obehandlad, huset är lite som ett smyckesskrin.

Elöverkänslighet har diskuterats länge och det är sällan mätutrustning ger definitiva resultat. Men den subjektiva upplevelsen kan vara minst lika viktig som mätdata. Våra kroppars känslighet är olika från människa till människa, standardmätningar ger sällan ett fullgott svar.

– Jag har försökt minimera antalet elektriska apparater, understryker Jenni Reuter, vi lät bygga ett hjälpkök med kyl och andra större energislukare.