Vad gör man med de extra trådarna i enfaskabel?

[Bo.Siltberg]

*Host host*
(ur ss4364000)
[bild]

Att den inte ska användas som skyddsjordsledare och förmedla skyddsjord till anläggningen är vi väl överens om?
Men det hindrar inte att den används för att skyddsjorda manteln i kabeln.
Och det där med funktionsjordning ingår i den desinformation som ESV och SEK försöker föra ut.
Detta råd är hur som helst ingen definition på att biledaren är lika med funktionsjord.

 

[kanonkula]

Sen är det ju fler regler kring EMC å jordning bla placering av kabel, kabelval och 360° skärmjordning, lådor, förskruvningar osv
Nu är det här förvisso ett forum för villainstallationer så det är ju inte så aktuellt, var bara ett litet sidospår

Självklart, men jag tyckte att resten inte rörde biledaren
Ska man vara riktigt nog så lägger man inte en exlq(eller liknande) närma har de störningarna utan en kabel avsedd för det.
Jag tror att Eklkn var en light version av ekpk(gnagsäkrad kabel) som man satte extra kabelskydd påvalda ställen i utsatta miljöer. Och att man kunde lägga den i marken pga metallhöljet så blev den "skyddad" mot kabelbrott, iallafall att man blev uppmärksammad.

 

[Leif i Skåne]

Det är samma som skyddsutjämnings i industrien. Biledaren skall anslutas till jord på ett ställe.
Här kan man betrakta kabelstegen som manteln på kablen.

Inloggade ser högupplösta bilder

Logga in

Skapa konto

Gratis och tar endast 30 sekunder

 

[50procent]

Det är samma som skyddsutjämnings i industrien. Biledaren skall anslutas till jord på ett ställe.
Här kan man betrakta kabelstegen som manteln på kablen.

[bild]

Och från närmaste jordpotential

 

[Bo.Siltberg]

Detta kommer sig av att det finns ett specifikt förbud i reglerna mot att använda en kabelstege som en skydds(utjämnings)ledare. Andra exempel som nämns är flexibla metalldelar, flexibla elinstallationsrör som inte är avsedda för det. Inget av detta har något nämnvärt inflytande på frågan om biledaren i kablar.

Det som däremot har bäring är ett exempel ur reglerna på en tillåten skyddsledare: metalliska kabelmantlar, kabelskärmar, kabelarmering, kabelflätor, koncentriska ledare. Detta under förutsättning att de uppfyller de grundläggande kraven på en skyddsledare i form av kontinuitet, ledningsförmåga och area.

 

[50procent]

Detta kommer sig av att det finns ett specifikt förbud i reglerna mot att använda en kabelstege som en skydds(utjämnings)ledare. Andra exempel som nämns är flexibla metalldelar, flexibla elinstallationsrör som inte är avsedda för det. Inget av detta har något nämnvärt inflytande på frågan om biledaren i kablar.

Det som däremot har bäring är ett exempel ur reglerna på en tillåten skyddsledare: metalliska kabelmantlar, kabelskärmar, kabelarmering, kabelflätor, koncentriska ledare. Detta under förutsättning att de uppfyller de grundläggande kraven på en skyddsledare i form av kontinuitet, ledningsförmåga och area.

Det var väl analogin av att spänningsförande kablar ligger mot ledande metall som Leif menade.
Dock så uppfyller ju inte jordning med biledaren som har för mindre area en fasledare kraven för en skyddsjordledare.
Kabelstegar skyddsutjämnar ju med en jordkabel av minst 6mm2 koppar.
Skickar med en bild som, där det även står att skarvbeslag får användas om de uppfyller kraven efter mätning
Hämtat ur SEK handbok 449 potentialutjämningar i industrianläggningar.

Ja jag vet det halkade iväg lite ifrån biledaren..

 

[GK100]

Jag ska passa på under veckan att vid några tillfällen göra lite mätuppställningar för diverse fall anslutande till detta kära ämne. Så kan vi kika på det under nästa och resonera lite vidare och kanske även få med och mäta på den riktigt ursprungliga historiska biledaren dvs för att slippa smetlöda mot blymantel.

Nästan lite synd tycker jag att det dyker upp ytterligare val som tex "utgående biledare i dosan jordas" och varianter där det klipps och väljs beroende på... Som jag ser det ger det inga plus bara ett ytterligare sätt att förvirras och ev då också göra "fel" både direkt vid första och senare vid ev omläggningar.

Ja då är vi inne i "veckan" och kan kolla lite på det som ibland dyker upp kring biledare och vad de kan vara bra för och hur man kan hantera inkoppling av dem.

Om vi börjar med en lite historisk utblick på hur kablar varit utförda och hur skyddsjordning dvs nollning i våra nättyper har utförts har vi lite kuriosa att inleda med. Vid tidiga typer blymantlad gummiisolerad kabel kunde blymanteln användas som ledare för "skyddsnolla". Allmänt för kablar direkt i användning överförbart till våra nutida EKK, EXK, EXQ, EKLK, EQLQ, EXLQ osv fast här då med två eller tre isolerade ledare och blymanteln som mekaniskt skydd eller i förekommande fall PE. Montörerna fick då smetlöda en tråd i ändarna som kunde användas för vidare anslutning, koppling givetvis ett omak och omständigt arbete. Bortsett från detta som kanske inte avskräckte vid den tiden visar det sig att blymanteln om den får minsta brottanvisning lätt kan brista och i värsta fall helt tappa sin kontinuitet som ledare. Givetvis riktigt dåligt för en skyddsledare och vips kommer den sk biledaren in i bilden, den ger enkel anslutning vid avsluten och överbryggar dessutom ev brister i blymanteln sett till funktion som elektrisk kontinuerlig ledare. Nu är den då på plats och så långt innan diverse skönandar ger sig på och misshandlar den som i mer nutid duger den bra för användande som PE, dvs Agda mfl behöver inte bedöma hur den ska hanteras.

Så fram till de små tester som gjorts för att kunna ta in lite mätetal i den eviga diskussionen kring detta tema. Jag valde att sätta generatorn i matningspunkten på det klassiska medlet på typisk förimpedans som togs fram vid spänningsomläggningen till 400/230 V dvs Z = 0.45 + j0.07 det är säkert inte heller idag helt missvisande.

Provfallen blir topologiskt sett två och med skillnad i hur biledaren hanteras enligt i stort de principer som varit uppe i tråden. Första fallet är 20 m fram till dosa för avgrening och från den vidare 5 respektive 10 m kabel till slutpunkt. Andra fallet kan ses som en typisk radial matning av tex en vattenpumpanläggning dvs 10 m till motorskydd vidare 4 m till tryckströmbrytare sen ytterligare 2 m till motor.

Biledaren kopplas enligt de olika principerna som brukar nämnas dvs fall A ansluts i matande ände (central) och förbinds endast sinsemellan i övriga kopplingspunkter. Fall B läggs biledaren ihop med PE i varje punkt de är tillgängliga. Fall C läggs biledare ihop med PE i matande ände samt avslutande ändpunkter. Fall D läggs biledare till PE i respektive "matande ände" och oanslutna i andra per kabelsträcka.

Fel i form av jordslutning introduceras i längst bort belägna punkten och här särskiljs några typfall. Fall 1 direkt fas till isolerad part för PE, fall 2 till blottlagd aluminiumskärm och fall 3 till endast biledare eller hoplagd biledare och PE där det förekommer.

Och som ytterligare en variant utförs ovanstående kombinationer med dels ett avbrott på aluskärmen ca: 1 cm och alternativt hel skäm och avbrott biledare ca: 1 cm båda belägna mitt på matande första kabelsträcka dvs delarna 20 m respektive 10 m enligt ovanstående två typfall.

Strömmen mäts upp dels när skydd får bryta dels läggs den på under 3 s som ett typiskt sätt att spegla de olika överväganden som brukar göras sett till ledaruppvärmning och då som i normerna tumregelmässigt ses som adiabatisk upp till 5 s. Som en extra mätning tas även beröringsspänningen upp i första uppställningen vid ytteränden av 5 m kabeln och i andra fallet vid "pumpmotorn".

Så lång för nu, i morgon tar vi in uppmätta värden och kanske resonerar lite kring dem då. Ja de som varit med och intresserade kan ju diskutera i förväg också för all del.

 

[50procent]

Ja då är vi inne i "veckan" och kan kolla lite på det som ibland dyker upp kring biledare och vad de kan vara bra för och hur man kan hantera inkoppling av dem.

Om vi börjar med en lite historisk utblick på hur kablar varit utförda och hur skyddsjordning dvs nollning i våra nättyper har utförts har vi lite kuriosa att inleda med. Vid tidiga typer blymantlad gummiisolerad kabel kunde blymanteln användas som ledare för "skyddsnolla". Allmänt för kablar direkt i användning överförbart till våra nutida EKK, EXK, EXQ, EKLK, EQLQ, EXLQ osv fast här då med två eller tre isolerade ledare och blymanteln som mekaniskt skydd eller i förekommande fall PE. Montörerna fick då smetlöda en tråd i ändarna som kunde användas för vidare anslutning, koppling givetvis ett omak och omständigt arbete. Bortsett från detta som kanske inte avskräckte vid den tiden visar det sig att blymanteln om den får minsta brottanvisning lätt kan brista och i värsta fall helt tappa sin kontinuitet som ledare. Givetvis riktigt dåligt för en skyddsledare och vips kommer den sk biledaren in i bilden, den ger enkel anslutning vid avsluten och överbryggar dessutom ev brister i blymanteln sett till funktion som elektrisk kontinuerlig ledare. Nu är den då på plats och så långt innan diverse skönandar ger sig på och misshandlar den som i mer nutid duger den bra för användande som PE, dvs Agda mfl behöver inte bedöma hur den ska hanteras.

Så fram till de små tester som gjorts för att kunna ta in lite mätetal i den eviga diskussionen kring detta tema. Jag valde att sätta generatorn i matningspunkten på det klassiska medlet på typisk förimpedans som togs fram vid spänningsomläggningen till 400/230 V dvs Z = 0.45 + j0.07 det är säkert inte heller idag helt missvisande.

Provfallen blir topologiskt sett två och med skillnad i hur biledaren hanteras enligt i stort de principer som varit uppe i tråden. Första fallet är 20 m fram till dosa för avgrening och från den vidare 5 respektive 10 m kabel till slutpunkt. Andra fallet kan ses som en typisk radial matning av tex en vattenpumpanläggning dvs 10 m till motorskydd vidare 4 m till tryckströmbrytare sen ytterligare 2 m till motor.

Biledaren kopplas enligt de olika principerna som brukar nämnas dvs fall A ansluts i matande ände (central) och förbinds endast sinsemellan i övriga kopplingspunkter. Fall B läggs biledaren ihop med PE i varje punkt de är tillgängliga. Fall C läggs biledare ihop med PE i matande ände samt avslutande ändpunkter. Fall D läggs biledare till PE i respektive "matande ände" och oanslutna i andra per kabelsträcka.

Fel i form av jordslutning introduceras i längst bort belägna punkten och här särskiljs några typfall. Fall 1 direkt fas till isolerad part för PE, fall 2 till blottlagd aluminiumskärm och fall 3 till endast biledare eller hoplagd biledare och PE där det förekommer.

Och som ytterligare en variant utförs ovanstående kombinationer med dels ett avbrott på aluskärmen ca: 1 cm och alternativt hel skäm och avbrott biledare ca: 1 cm båda belägna mitt på matande första kabelsträcka dvs delarna 20 m respektive 10 m enligt ovanstående två typfall.

Strömmen mäts upp dels när skydd får bryta dels läggs den på under 3 s som ett typiskt sätt att spegla de olika överväganden som brukar göras sett till ledaruppvärmning och då som i normerna tumregelmässigt ses som adiabatisk upp till 5 s. Som en extra mätning tas även beröringsspänningen upp i första uppställningen vid ytteränden av 5 m kabeln och i andra fallet vid "pumpmotorn".

Så lång för nu, i morgon tar vi in uppmätta värden och kanske resonerar lite kring dem då. Ja de som varit med och intresserade kan ju diskutera i förväg också för all del.

Imponerande, väntar med spänning på resultaten

 

[50procent]

?

 

[Bo.Siltberg]

Jag begriper inte hur dessa mätningar skulle ge något revolutionerande nytt svar på för o nackdelar med två parallella skyddsledare. Men GK100 har ju något i bakfickan som ska bli spännande. Dock är detta bara en liten del av den stora frågan kring hur biledaren används på bästa sätt ur alla aspekter.

 

[50procent]

Nu har det gått ett par dagar, känns som att han ville ha igång en diskussion inman.
Inpendansen är satt till 0.45 mOhm + en induktiv reaktans på 0.07 vid 50 hz (antar jag?)
Temperatur vid förläggning är? 30 grader?
Förläggningssätt?

 

[Jotsat]

En kanske ganska orelaterad fråga i sammanhanget hur inkopplingen ska vara: har någon av ni som jobbar med el någonsin blivit, eller känner någon som blivit, så att säga "hjälpt" av att biledaren är skyddsjordad?

 

[Slugge]

En kanske ganska orelaterad fråga i sammanhanget hur inkopplingen ska vara: har någon av ni som jobbar med el någonsin blivit, eller känner någon som blivit, så att säga "hjälpt" av att biledaren är skyddsjordad?

Ja, det kan hjälpa i vissa fall då biledaren ser till att metallmanteln runt kabeln är jordad, vid mekaniska skador kan detta göra att en säkring löser istället för att någon åtkomlig del blir spänningsförande, men då kablarna idag är robusta och dessa förläggs enligt gällande regler så tror jag något sådant är väldigt ovanligt. Då man använder EKLK och dessa efterföljare som markkabel kan jag se större nytta med skyddet, slår man exempelvis ner ett jordankare i kabeln kan man ha större säkerhet i jämförelse med oskärmade renodlade markkablar som N1XV/N1XE.

 

[Johan456]

Som jag tolkar det finns biledaren främst för att frånkoppla matningen vid skada på kabeln. Det är i sig inget skydd mot mekanisk åverkan.

Anslutning:
Vad det gäller anslutning av biledaren bör detta göras i matande ände, biledare sammankopplas sedan med varandra i uttag, strömställare etc. i sista apparaten isoleras den. Matande ände ger biledaren bättre förutsättningar att frånkoppla genom ”skydd genom automatisk frånkoppling av matning” vid mekanisk åverkan. Att på nytt skyddsjorda biledaren i varje punkt vore såklart ännu bättre men jag ser det inte som ett krav och det blir otydligt.

Märkning:
Biledaren förses med genomsiktlig plastslang. Då råder det inget tvivel om vad det är för ledare. Biledaren kan och får lämnas oisolerad om det inte finns risk att denna får kontakt med någon annan ledare. Normalt är det tillämpligt i dosor av plast. Isolering med gröngul eller svart tejp kan i undantagsfall accepteras.

 

[Jotsat]

Ja, det kan hjälpa i vissa fall då biledaren ser till att metallmanteln runt kabeln är jordad, vid mekaniska skador kan detta göra att en säkring löser istället för att någon åtkomlig del blir spänningsförande, men då kablarna idag är robusta och dessa förläggs enligt gällande regler så tror jag något sådant är väldigt ovanligt. Då man använder EKLK och dessa efterföljare som markkabel kan jag se större nytta med skyddet, slår man exempelvis ner ett jordankare i kabeln kan man ha större säkerhet i jämförelse med oskärmade renodlade markkablar som N1XV/N1XE.

Tack för svaret! Var dock mer ute efter om någon faktiskt blivit hjälpt av biledaren, mer än teorin bakom den