Nej, men du har missförstått det här med fördumning.TheStills skrev:
Vi är nog allihop tillräckligt kloka från början.
Men genom att förledas att spendera så mycket tid framför TVn, "dumburken", bli vi fördummade.
Tänk så mycket nyttigt vi kunde gjort/lärt oss om vi inte satt förankrade i TVsoffan.
Gärna för mig. Helt ointressant!TheStills skrev:
PS
Jag glömde matlagningsprogrammen i min uppräkning
Den här diskussionen om vad man vill betala för med allmänna medel ligger så klart på den andra frågan, hur radio och tv ska finansieras. Det kommer troligen att lösas via en särskild avgift, men att den tas ut per person och efter inkomst inom vissa ramar, så att en del medborgare inte behöver betala något, medan andra betalar lite och en del betalar lite mer, men att det finns en övre gräns. Sammantaget är det billigare för alla, bland annat genom att man slipper mycket administration. Också de som då betalar mest betalar i så fall mindre än vad de gör nu.
Frågan om att helt ta bort avgiften är ännu en annan, och den finns nog också anledning att diskutera. Det skulle innebära att man endera finansierar via skatten direkt, eller att man väljer att inte finansiera radio och tv via samhället, eller att Riksdagen väljer att finansiera enbart en liten del av utbudet och ålägger företagen att sända det. Alla lösningar har både för- och nackdelar, och mig bekymrar det inte särskilt mycket. Jag kommer att tillhöra gruppen som inte betalar eller betalar väldigt lite om nuvarande förslag går igenom. Men diskussionen rör sig på samma plan som om andra saker som vi finansierar via skatten. Det finns olika möjliga lösningar.
Nuvarande förslag, Prop. (2012/13:164), är en separat avgift per person, administrerad av skattekontoret och uttagen efter inomst. Alltså en öronmärkt avgift, på samma sätt som kyrkoskatten, med annorlunda beräkningsgrund. Administrationen för detta är avsevärt billigare än det system vi har nu med Radiotjänst och det skulle också leda till färre rättssaker, så man vinner på flera ställen. Nackdelarna är få. Kammarrätten har i den överklagade domen i mål 2057-13 bland domskälen refererat till det ännu inte behandlade förarbetet Prop. (2012/13:164). Sådana orimligheter skulle antagligen också försvinna med det föreslagna systemet.
Frågan om att helt ta bort avgiften är ännu en annan, och den finns nog också anledning att diskutera. Det skulle innebära att man endera finansierar via skatten direkt, eller att man väljer att inte finansiera radio och tv via samhället, eller att Riksdagen väljer att finansiera enbart en liten del av utbudet och ålägger företagen att sända det. Alla lösningar har både för- och nackdelar, och mig bekymrar det inte särskilt mycket. Jag kommer att tillhöra gruppen som inte betalar eller betalar väldigt lite om nuvarande förslag går igenom. Men diskussionen rör sig på samma plan som om andra saker som vi finansierar via skatten. Det finns olika möjliga lösningar.
Nuvarande förslag, Prop. (2012/13:164), är en separat avgift per person, administrerad av skattekontoret och uttagen efter inomst. Alltså en öronmärkt avgift, på samma sätt som kyrkoskatten, med annorlunda beräkningsgrund. Administrationen för detta är avsevärt billigare än det system vi har nu med Radiotjänst och det skulle också leda till färre rättssaker, så man vinner på flera ställen. Nackdelarna är få. Kammarrätten har i den överklagade domen i mål 2057-13 bland domskälen refererat till det ännu inte behandlade förarbetet Prop. (2012/13:164). Sådana orimligheter skulle antagligen också försvinna med det föreslagna systemet.
Redigerat:
...1984.
George Orwell.
...Kallocain.
Karin Boye
...Farenheit 451
Ray Bradbury
Vi är där nu... skolerna bränner böckerna... biblioteken har "bokbål"... data-chip för övervakning av individen injiceras under huden (engelska barn), övervakning i form av en tavla som skall hänga på väggen i varje rum (platt-TV med web-kamera och mikrofon)...
Förresten... vi har passerat dessa framtidsvision - det är värre...
TV licensen... tja... är ju bara en konsekvens i detta ju.
Normalt betalar man för det man använder på nätet - varför ligger inte SVT's utbud som på ex., BBC, CNN, osv, dvs -bakom- inloggningssidor för vilka man måste betala för att kunna logga in på?!...
George Orwell.
...Kallocain.
Karin Boye
...Farenheit 451
Ray Bradbury
Vi är där nu... skolerna bränner böckerna... biblioteken har "bokbål"... data-chip för övervakning av individen injiceras under huden (engelska barn), övervakning i form av en tavla som skall hänga på väggen i varje rum (platt-TV med web-kamera och mikrofon)...
Förresten... vi har passerat dessa framtidsvision - det är värre...
TV licensen... tja... är ju bara en konsekvens i detta ju.
Normalt betalar man för det man använder på nätet - varför ligger inte SVT's utbud som på ex., BBC, CNN, osv, dvs -bakom- inloggningssidor för vilka man måste betala för att kunna logga in på?!...
Vi var där redan 1987 när Socialdemokratiska Kvinnoförbundet förespråkade ett förbud mot parabolantenner. Här skulle endast den statligt godkända television tillåtas.BMW fahrer skrev:
Samtidigt framkom det förslag att Rapport och Aktuellt skulle sändas samtidigt för att ingen skulle kunna välja bort den samhällsnyttiga informationen.
Visst ja!
Det där hade jag glömt bort
Kommer du ihåg när de skulle ha arbetsgivaravgift på att baka bullar hemma?
Det där hade jag glömt bort
Kommer du ihåg när de skulle ha arbetsgivaravgift på att baka bullar hemma?
Den missade jag, men däremot var det ju skatt på att plocka pinnar i egen skog.
LO ville ju även förbjuda sparande eftersom det innebar skatteflykt från momsen.
OK, skapligt OT. Ber om ursäkt till TS.
LO ville ju även förbjuda sparande eftersom det innebar skatteflykt från momsen.
OK, skapligt OT. Ber om ursäkt till TS.
Redigerat:
Medlem
· Stockholm
· 4 011 inlägg
Är det så farligt?BMW fahrer skrev:
Nu slipper vi ouppdaterade böcker med gammal information och felaktiga gränsdragningar.
Idag kan vi på verka stad och länder i realtid.
Vi kan spana själva på "överheten" om det faller oss in.
I övrigt hoppas jag att detta förlegade synsätt om hur man ska finansiera fördumningsindustrin försvinner och hamnar på skattsedeln där det hör hemma.
Eller för den delen att det blir en betalkanal där man som en fri människa kan ta ett eget beslut om man vill se det som sänds genom att betala en avgift, bara inte detta sätt som liknar stöld från alla håll, vissa måste betala utan att ha en mottagare och andra betalar inte fast dom har en mottagare.
Fram för en fri TV-värld för fria människor.
En intressant aspekt på den juridiska sidan av det hela och Radiotjänsts respektive Förvaltningsrätts och Kammarrätts agerande är att det i lagen inte finns någonting som tvingar Radiotjänst att påföra en avgift eller att halsstarrigt hävda att den ska tas ut, när den som har påförts avgift hävdar att han inte äger en TV-mottagare. Det finns inget hinder för Radiotjänst att ta tillbaka sin bedömning, att avföra den felaktigt påförda avgiften.
Men här har en hel kedja instanser fortsatt fatta uppenbart orimliga beslut. Om en person hävdar att hans dator inte är en TV-mottagare, finns ur samhällelig synvinkel inget skäl att tvivla på hans ord, att helt enkelt godta att just den apparaten inte är en TV-mottagare. Det finns till och med uttryckt i förarbetena till den aktuella lagen uttalanden som ger den öppningen, och det är mycket tydligt. I den statliga utredning som föregick propositionen som i högst grad används som stöd för besluten, framgår att för att apparaten ska betraktas som TV-mottagare, ska den vara utrustad och anordnad så att den kan ta emot programmen. Det anges också uttryckligt på flera ställen att digital sändning ska göras enligt en digital TV-standard, ett villkor som inte uppfylls av webbsändningarna. Invändningen som programföretagen har gjort mot att sända standardiserat är att det kan leda till okontrollerad spridning av upphovsrättsskyddat material.
Här ser man hur lagbygget formas till en oöverskådlig labyrint, då det faktiskt finns en annan lag som ger oss rätt att kopiera allt upphovsrättsskyddat material. Man vill alltså genom att inte använda standard, hindra oss från att utnyttja vår lagliga rätt att kopiera upphovsrättsskyddat material, och det är efter den sortens resonemang som hela diskussionen förs, i en anda där medborgarens röst räknas som mindre värd än mediaaktörernas.
Radiotjänst agerar alltså i strid mot lagen, ivrigt påhejade av Förvaltningsrätten, som inte har förstått att de är vår institution, inte en överhet som vi har att lyda. Ingenting tvingar Radiotjänst att ta ut avgift för en dator som saknar medel att ta emot TV-program, men ändå hävdar de att apparaten är "konstruerad för att ta emot TV-program" och därför enligt lagen om TV-avgift "avsedd att ta emot utsändning av TV-program". Förvaltningsrätten struntar i invändningarna från hundratals datorägare utan TV, och går på Radiotjänsts linje, trots att inte heller Förvaltningsrätten är tvingad att betrakta varje dator som en TV-mottagare. Detta handlar om korruption, vi har en korrumperad förvaltning som stöds av korrumperade domstolar.
Jag ser korruptionen hos SVT, Radiotjänst, Förvaltningsrätten och Kammarrätten som ett större problem än frågan hur TV ska finansieras. Och att frågan nu har gått upp i Högsta Förvaltningsdomstolen är en produkt av den korruptionen. Radiotjänst borde från början ha valt att avföra avgiftskravet, men i stället har de valt att trakassera medborgarna med helt orimligt juridiskt tjafs, där de vränger lagen och korrumperade domstolar spelar med. Det är ett allvarligt demokratiskt problem.
Men här har en hel kedja instanser fortsatt fatta uppenbart orimliga beslut. Om en person hävdar att hans dator inte är en TV-mottagare, finns ur samhällelig synvinkel inget skäl att tvivla på hans ord, att helt enkelt godta att just den apparaten inte är en TV-mottagare. Det finns till och med uttryckt i förarbetena till den aktuella lagen uttalanden som ger den öppningen, och det är mycket tydligt. I den statliga utredning som föregick propositionen som i högst grad används som stöd för besluten, framgår att för att apparaten ska betraktas som TV-mottagare, ska den vara utrustad och anordnad så att den kan ta emot programmen. Det anges också uttryckligt på flera ställen att digital sändning ska göras enligt en digital TV-standard, ett villkor som inte uppfylls av webbsändningarna. Invändningen som programföretagen har gjort mot att sända standardiserat är att det kan leda till okontrollerad spridning av upphovsrättsskyddat material.
Här ser man hur lagbygget formas till en oöverskådlig labyrint, då det faktiskt finns en annan lag som ger oss rätt att kopiera allt upphovsrättsskyddat material. Man vill alltså genom att inte använda standard, hindra oss från att utnyttja vår lagliga rätt att kopiera upphovsrättsskyddat material, och det är efter den sortens resonemang som hela diskussionen förs, i en anda där medborgarens röst räknas som mindre värd än mediaaktörernas.
Radiotjänst agerar alltså i strid mot lagen, ivrigt påhejade av Förvaltningsrätten, som inte har förstått att de är vår institution, inte en överhet som vi har att lyda. Ingenting tvingar Radiotjänst att ta ut avgift för en dator som saknar medel att ta emot TV-program, men ändå hävdar de att apparaten är "konstruerad för att ta emot TV-program" och därför enligt lagen om TV-avgift "avsedd att ta emot utsändning av TV-program". Förvaltningsrätten struntar i invändningarna från hundratals datorägare utan TV, och går på Radiotjänsts linje, trots att inte heller Förvaltningsrätten är tvingad att betrakta varje dator som en TV-mottagare. Detta handlar om korruption, vi har en korrumperad förvaltning som stöds av korrumperade domstolar.
Jag ser korruptionen hos SVT, Radiotjänst, Förvaltningsrätten och Kammarrätten som ett större problem än frågan hur TV ska finansieras. Och att frågan nu har gått upp i Högsta Förvaltningsdomstolen är en produkt av den korruptionen. Radiotjänst borde från början ha valt att avföra avgiftskravet, men i stället har de valt att trakassera medborgarna med helt orimligt juridiskt tjafs, där de vränger lagen och korrumperade domstolar spelar med. Det är ett allvarligt demokratiskt problem.
Cocoyo. Du har vårt väldigt tydlig med att det handlar om lagtolkning huruvida datorn fungerar som tv eller ej.
Nu börjar du prata om korumperade organisationer och korrumperade domstolar. Du börjar passera en gräns.
Att det är uppe i högsta instans beror på att lagtexten är föråldrad och domstolen skall göra en tolkning av denna. Det är såvårt rättsystem fungerar. Och det är så det ska fungera.
För att det skall vara så korrumperat som du talar om så ser jag ingen som har en personlig vinning, förutom det allmänna dvs vi övriga. Vi som vill att alla skall vara med och dela på en media fri från politiska och ekonomiska intressen. Nu finn det ett gäng rättshaverister som försöker hålla sig borta från att betala.
Casha upp och sluta gnäll!
Nu börjar du prata om korumperade organisationer och korrumperade domstolar. Du börjar passera en gräns.
Att det är uppe i högsta instans beror på att lagtexten är föråldrad och domstolen skall göra en tolkning av denna. Det är såvårt rättsystem fungerar. Och det är så det ska fungera.
För att det skall vara så korrumperat som du talar om så ser jag ingen som har en personlig vinning, förutom det allmänna dvs vi övriga. Vi som vill att alla skall vara med och dela på en media fri från politiska och ekonomiska intressen. Nu finn det ett gäng rättshaverister som försöker hålla sig borta från att betala.
Casha upp och sluta gnäll!
När rättsinstanser handlar i strid mot lagen är det korruption oavsett vem som du anser skulle vinna något på saken. Korruption handlar inte bara om att någon har vinning i form av penningmedel, utan det är ganska tydligt formulerat i den svenska domareden vad som avses, även om ordet korruption inte nämns där.linusab skrev:
Och jag har en tydlig känsla av att du med "rättshaveri" pekar mot någonting besläktat med "haveri" i stil med vad som drabbade Costa Concordia, men rättshaveri har ett helt annat ursprung och bör tolkas på ett annat sätt. Man blir rättshaverist av att ha rätt. När man inte kan hävda den rätt man har, upprepar man sina försök att få rätt, och det är för dessa rättssträvare som ordet vanligen används.
En del av dem som klagar på ett rättsligt förfarande har givetvis inte rätt, men i fallet TV-avgiften är alla dessa hundratals rättshaverister de som har fått sin rätt kränkt. Jag ska definitivt inte "casha upp", utan det som Radiotjänst sysslar med är ett rent och skärt bedrägeri. Det enkla ordet vi har för deras handlande är stöld. Det handlar om simpel tjuvnad, och ditt förslag är att jag ska täppa till truten på tjuven genom att stoppa in pengar.
Det har jag också gjort, genom att jag omedelbart betalade fakturan, men därefter avanmälde jag innehavet av TV-mottagare. I min avanmälan anger jag den inte som TV-mottagare, utan jag anger bara att jag har "dragit ur sladden", kopplat bort datorn från Internet.
Fortfarande är frågan inte avgjord, och när Förvaltningsrätten hänvisar till ett domslut i Kammarrätten, vilket inte har vunnit laga kraft, så är domskälet ogiltigt. Likaledes är ett domskäl i den dom man hänvisar till ogiltigt, genom att det hänvisar till en förväntad framtida ändring av lagen. Om detta förarbete till en framtida lag skulle kunna användas som argument, så faller hela resonemanget om en avgift per hushåll, då det förslaget avser att avskaffa nuvarande finansieringsmodell och avveckla Radiotjänst, eftersom det föreslår att ingen avgift ska tas ut av hushåll för innehav av mottagare.
Men det är korruption, när en förvaltning går utanför sitt uppdrag och fattar beslut som tillkommer Riksdagen. Det är korruption när en domstol inte tar någon som helst hänsyn till sakliga argument från den som har påförts avgift, där det tydligt framgår att apparaten för vilken avgift har påförts inte är en TV-mottagare. Vi har en situation där förvaltning och myndighet ljuger och påstår att det är den förfördelade som ljuger. Mitt bruk av ordet korruption passerar ingalunda någon gräns för vad som får sägas här, och även om det här mediet saknar grundlagsskydd för yttrandefrihet, så är jag väldigt klar över vad det handlar om. Jag föredrar att använda ord som alla begriper, medan ditt bruk av "rättshaverist" är tvivelaktigt. Rechthaberei är att envist hävda sin rätt, också, eller kanske i synnerhet, när den kränks.
Redigerat:
